Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra en översyn kring hur individen bättre kan skyddas mot oönskad användning av personliga data och tillkännager detta för regeringen.
Vårt samhälle digitaliseras i en rasande fart. En viktig fråga som aktualiseras i takt med detta är hur den enskildes integritet påverkas. Vem ska egentligen äga och disponera informationen om oss? Hur ska avvägningen mellan effektivitet och integritet se ut? Detta är frågor som behöver politiska svar. För rätten till personlig integritet är inte bara ett önskvärt mål för det öppna samhället, utan en mänsklig rättighet som måste värnas.
Många medborgare delar gladeligen med sig av sina personuppgifter till exempelvis olika myndigheter. Skälet är ofta att vi sparar tid. Enkelt uttryckt kan man säga att ju mer de här aktörerna vet om oss, desto färre frågor behöver vi ägna tid åt att besvara när vi är i kontakt med dem.
Men vi delar inte bara med oss av våra personuppgifter till myndigheter som Skatteverket och Försäkringskassan – utan numera också till privatägda storföretag som exempelvis Google och Facebook. Detta är två exempel på företag som använder individdata som råvara i sin affärsverksamhet, som tjänar pengar på att sälja vidare information om sina användare. Ett stort problem i detta är att det inte alltid omgärdas av fullgod transparens. Rimligt är nog att anta att väldigt många användare är mer eller mindre ovetande om att detta över huvud taget sker. Lika rimligt är nog att anta att många skulle ställa sig mer tveksamma till att använda dessa tjänster i samma omfattning om de fullt ut visste hur deras uppgifter används, alternativt hur de kan komma att användas längre fram.
För att komma till rätta med detta kan det inte uteslutas att olika regleringar i syfte att värna den enskildes intressen är nödvändiga.
|
Joakim Järrebring (S) |
|
|
Adnan Dibrani (S) |
Anna Vikström (S) |
|
Åsa Eriksson (S) |
|