Ett rikt och tillgängligt kulturliv är grunden för samhällets utveckling. En mycket stor del av barns och ungdomars möjligheter att få utöva kultur, förkovra sig och utvecklas inom området sker idag via de kommunala kulturskolorna. Det är av stor vikt att kulturskolans verksamheter i kommuner i olika delar av landet utvecklas så att alla barn och ungdomar har möjlighet att ta del av den. I sammanhanget kan också lyftas fram jobb och tillväxt, då kulturella näringar sysselsätter flera hundra tusen personer. Det svenska musikundret är till exempel ett begrepp även globalt och i många sammanhang lyfter just artister, kompositörer med flera musik- och kulturskolornas betydelse för deras möjligheter att utvecklas. Det innebär också att det folkliga intresset och engagemanget för kultur och kreativa verksamheter förankras.
Konst, film, teater och drama ger möjlighet till människors utveckling, folkbildning och social gemenskap. Redan före krisen i samband med pandemins restriktioner var enligt Kulturskolerådet flera av landets kommunala kulturskolor hotade av betydande besparingskrav. Landets kommuner kan långsiktigt komma att få svårt att prioritera de kommunala kulturskolorna samtidigt som många behöver förstärka äldreomsorgen. Inte minst små kommuner med åldrande befolkning står inför svåra prioriteringar. Det finns en stor risk att färre ungdomar får möjlighet att dansa, spela ett instrument, måla eller spela teater nästa år. Trots att kommunpolitiker under många år värnat, och vill fortsätta att värna, verksamheten. Socioekonomiska och även geografiska förutsättningar kan därmed komma att få till följd att barn och ungdomar får svårare att ta del av och medverka i dessa verksamheter.
Från de kommunala musikskolornas start i slutet av 1940-talet till 2017 fanns ingen nationell politik på området. Propositionen ”En kommunal kulturskola för framtiden – en strategi för de statliga insatserna” som lades fram 2017 var därför en viktig markering av att de kommunala kulturskolorna numera är en del av även den nationella kulturpolitiken. Detta behöver fortsatt betonas för en gynnsam samhällsutveckling.
Till flera kommunala kulturskolor är det långa köer. Alla konstinriktningar erbjuds inte i alla kommer. Exempelvis finns bildkonst i bara hälften av landets kommuner. I några kommuner saknas kulturskola helt. Många barn och unga håller på med sitt kulturskapande hemma.
Statens stöd till kulturskolorna/kommunerna är 200 miljoner per år. Kommunernas kostnader ligger på 2,6 miljarder. Det statliga stödet är viktigt men utgör bara 3,8 procent av de totala kostnaderna. Det är oroande att barnens möjlighet till kulturutövande i så hög grad skall vara avhängig den enskilda kommunens ekonomi.
I regeringsförklaringen betonas att ”kulturskolan ska utvecklas och alla barn ska ha möjlighet att ta del av den”. Varje kommun gör självklart sina prioriteringar men ur ett nationellt perspektiv finns anledning att betona kulturskolornas roll.
Utifrån den situation som råder efter coronapandemins samhällskris, då en rad verksamheter påverkats, torde det finnas skäl att ur ett nationellt perspektiv se över kulturskolans förutsättningar, både utifrån dess självklara sociala dimension och den kraft som därigenom genererar utveckling och tillväxt.
|
Per-Arne Håkansson (S) |
|