Social utsatthet och utanförskap är ett gissel för den som drabbas, och den bristande framtidstron i de utsatta områdena är förödande för våra barn och unga, men också för samhället i stort. Barn och unga som växer upp i socialt utsatta områden vittnar om att de känner att livets möjligheter är uttömda redan innan det börjat. Den sociala utsattheten går ofta i arv och rotar sig därmed på ett sätt som vi som samhälle har svårt att då stävja eller bryta.
Därför är det så viktigt att se barns och ungas utsatthet i dessa områden som långt mycket större än en fråga om tuffare tag och åtgärder som är mer inriktade på att stoppa återfall i brott än att just förhindra att nya brott begås, att bryta utvecklingen och stoppa nyrekryteringen i brottsligheten. Det måste för dessa barn och unga finnas ett starkt samhälle som tidigt fångar upp och stöttar, som samverkar kring individen och som har de resurser som krävs för att visa på att en annan väg än den kriminella är möjlig och nåbar för den unga.
Det krävs att förebyggande insatser sätts in i rätt tid. En socialsekreterare placerad på skolor i utsatta områden skulle vara ett steg mot att på allvar kunna hindra den organiserade brottsligheten. Det är viktigt att socialtjänsten har god kännedom om förhållandena i skolan och snabbt kan etablera nödvändiga kontakter runt ett barn eller en ungdom som riskerar att hamna i brottslighet.
Vi behöver även satsa mer på fältassistenter och sociala insatsgrupper. Förebilder och stöd i andra sammanhang än skolsituationen behövs. Fältassistenter och trygghetsvärdar som är närvarande och som i vissa fall är fristående från skolan är en bra början.
De satsningar som nu görs för att kommunerna ska kunna placera fler unga på Sis-institutioner bör villkoras med att kommunerna satsar på brottsförebyggande insatser och att hemtagandet och eftervården av den unga fungerar väl.
Vi behöver mer forskning kring vad som verkligen fungerar och den forskningen måste kopplas till verkligheten ute i de socialt utsatta områdena. Forskning, högskola och universitet kan stötta och bidra till nya arbetsformer/metoder på dessa områden. Syftet med det är att även forskningen kan bidra till jämlika livsvillkor.
|
Roza Güclü Hedin (S) |
|
|
Maria Strömkvist (S) |
Patrik Engström (S) |