Idrottsrörelsen i Sverige är vår största förening som når ut till över 1 miljon barn och ungdomar. Med dagens digitala utveckling som gör oss alltmer stillasittande är det fantastiskt att idrottsföreningarna klarar av att nå ut till nästan vartenda barn i vårt samhälle att röra sig och ha en aktiv fritid.
Flera rapporter visar att vi blir alltmer stillasittande och överviktiga. Samtidigt pågår flera projekt, både kort- och långsiktiga, som ska få fler att röra på sig. Oavsett vilken rörelseaktivitet vi gör visar forskning att ett aktivt liv ger oss bland annat bättre skolresultat och ett bättre välbefinnande. Bunkeflomodellen är ett tydligt exempel på att daglig aktivitet och idrott ger stor framgång i skolresultaten; eleverna höjde sin kunskap. Med tanke på de senaste årens Pisaundersökningar, nationella prov och högskoleprov så borde varje skola inspireras av Bunkeflomodellen.
Riksidrottsförbundet har på eget initiativ arbetat fram en ny reformagenda kallad ”Strategi 2025”. Tanken är att man ska kunna idrotta hela livet. Riksidrottsförbundet har länge sett en tendens till att ungdomar slutar idrotta i yngre tonåren, för att sedan börja idrotta vid vuxen ålder. Strategi 2025 ska få idrottsföreningar att erbjuda idrott till alla oavsett ålder, med eller utan tävlingsinslag. Det är en bra målsättning.
De senaste åren med den rödgröna regeringen har flera miljoner kronor öronmärkts för åtgärder som syftar på att idrotten ska få i uppdrag att integrera personer som nyss kommit till Sverige. Vi anser att statsbidrag ska vara så generella som möjligt och ska innehålla så få öronmärkningar som möjligt. Av den anledningen har vi också sagt nej till alla integrationsåtgärder som lagts under Riksidrottsförbundets ansvarsområde.
Den rödgröna regeringen har under flera år gett riktade anslag till uppsökande arbete inom utsatta områden i försök att få fler barn, och flickor, att idrotta. Tanken är god; genom idrott kan integrationen påskyndas. Vi hade önskat att denna satsning gjordes i hela landet och inte gjorde skillnad på folks ursprung eller kön. Att idrotta handlar om att ha roligt, hitta nya vänner, utveckla en ny talang och framförallt känna sig sedd. Då ska det inte spela någon roll var i landet man bor, vilket kön man har eller i vilken stadsdel man lever. Man ska idrotta för att man tycker det är kul.
Vi vill istället uppmuntra till att man på lokal nivå, med hjälp av civilsamhället, främjar arbeten och projekt som gör att personer integreras snabbare genom bland annat idrott. Till skillnad från regeringens politik anser vi att integrationen och arbeten som ger möjligheter för människor att mötas påskyndar integrationen eftersom vi inte gör skillnad på person beroende på härkomst och bakgrund.
Resultaten visar på vilka effekter och framgångar idrotten har för oss, och av den anledningen vill vi att de riktade anslagen ska gå ut brett till alla istället. Det är glädjande att idrotten har fått fler ungdomar att röra på sig och ha en aktiv fritid. Nu måste fokus läggas på att fler har någonstans att idrotta, med tanke på det akuta behovet av idrottsanläggningar.
”Nattfotboll” i Södertälje är ett inspirerande projekt där lokala boende med hjälp av lokala initiativ samlade ihop ungdomar och spelade fotboll på kvällstid i skolans gymnastiksal.
Man satte tydliga regler på vad som accepteras och inte. Genom samtal och förståelse kunde man ”uppfostra” de ungdomar som annars hade startat bråk eller fortsatt med vandalisering. Genom förståelse för att ens handling får konsekvenser, inte bara för en själv, utan också för ens omgivning, minskade stöket och bråket i utanförskapsområdena.
Det område som projektet startade i var ett av polisens utsatta områden. Idag är det inte det. Om det har något med nattfotbollen att göra ska vara osagt, men det ska samtidigt inte underskattas. Det visar på hur starkt idrotten påverkar oss som människor, värdet i våra liv och vad det ger tillbaka till vårt samhälle. Låt civilsamhället tillsammans med idrottsrörelsen odla liknande projekt, som stärker lokala initiativ och drivande krafter. Det ger mest samhällsnytta för oss alla.
Sveriges regering borde ta fram en nationell strategi kring hur vi kan anordna mästerskap i alla divisioner i Sverige. De flesta av våra större städer har idag fina arenor som skulle kunna användas vid fler tillfällen.
Som exempel kan vissa städer fokusera på att ansöka om mästerskap för barn/ungdomar medan andra städer kan/bör fokusera på vuxenmästerskap. På så vis kan flera mästerskap samtidigt spelas i Sverige och vi konkurrerar på högre nivå. Gothia Cup, världens största ungdomscup inom fotboll, är ett sådant exempel som har blivit synonymt med Göteborg. Låt oss möjliggöra liknande träffar/tävlingar för fler i vårt avlånga land. Men för att möjliggöra detta bör en dialog med Sveriges regioner och kommuner påbörjas.
Parasport har ett stort engagemang i vårt land och många utövare. Allt fler föreningar erbjuder parasport, men än så länge finns det inte i alla kommuner. Vi önskar att riksidrotten stöttar och hjälper föreningar än mer i de kommuner och/eller län som idag inte erbjuder parasport att komma igång och erbjuda parasport i hela landet för allas rätt att idrotta.
Idag finns det även alltför många regelverk som inte är synkroniserade som istället ställer till med svårigheter. Exempelvis kan personer som behöver specialrullstol till sitt idrottsutövande inte ha med sig den på sin resa med färdtjänst. Vissa har ett bestämt antal färdtjänstresor som inte räcker till för att de ska kunna ta sig till sin idrottsanläggning. Vissa har personlig assistans som inte får bistå vid idrottsutövandet. De här reglerna måste förändras. Regeringen behöver se över bland annat färdtjänstlagen och övriga lagar som försvårar, så att man kan ha med sig sin utrustning.
Specialutrustning för parasport är ofta en dyr utgift. Många föreningar har därför svårt att bekosta inköp av utrustning. Lika lite har privatpersoner råd att bekosta den själv. Vi vill utreda hur man i framtiden bör bekosta och bygga upp en infrastruktur/bank kring parasporten med den specialutrustning som behövs.
Sverige skulle som första nordiska land stått värd för ett världsspel när Special Olympics World Winter Games 2021 planerades äga rum i Åre och Östersund. Tyvärr fick man abrupt avsluta planeringen till följd av ekonomiska bekymmer. På samma vis som en nationell strategi och större uppmärksamhet kring Paralympics bör belysas, bör liknande satsningar göras för att uppmärksamma Special Olympics som riktar sig till personer med en intellektuell funktionsnedsättning.
Personer med intellektuella funktionsnedsättningar har ofta svårt att hitta en meningsfull fritid. De drabbas lätt av isolering, inaktivitet och mental ohälsa. Fördomar från omvärlden hindrar också den här gruppen från att delta på ett naturligt sätt i samhället. Därför är det viktigt att en nationell strategi finns på plats för att inkludera även denna grupp till ett hälsosammare liv.
Ett svenskt OS eller inte – det blev en stor diskussion förra året. Italien vann sista omröstningen med OS 2026 som vinst.
Sverige bör tillsammans med våra nordiska länder framöver gemensamt ansöka om stora mästerskap, om sådana dyker upp. Det vore det rimligaste med tanke på vad ett större mästerskap kostar, hänsyn till miljön där vi i Norden ligger i framkant och att våra länder kompletterar varandra.
För att ytterligare stärka den svenska idrottens internationella konkurrenskraft och ge oss nya framgångsrika idrottsstjärnor och förebilder som kan locka fler barn och ungdomar till idrottsrörelsen lanserades år 2009 den så kallade elitsatsningen. Enligt studier vid Centrum för idrottsforskning innebar satsningen ett viktigt resurstillskott för idrottsrörelsens många landslagstrupper. Satsningen kom i särskilt hög utsträckning parasportare till del och dessutom förbättrades samordningen av det samlade stödet till parasport och svensk elitidrott. Tyvärr beslutade den förra regeringen att avsluta satsningen år 2012. Vi menar att detta var ett felaktigt beslut och föreslår därför att riksdagen tillkännager för den nuvarande regeringen som sin mening att stödet till elitsatsningen bör förnyas.
Att säkra barns och ungdomars tillgång till idrott och fysisk aktivitet är en angelägen uppgift. Lika viktigt är det dock att göra detsamma för våra äldre medborgare. Vi vet att idrott och friskvård kan motverka många ålderssjukdomar och bidra till att förhindra fallolyckor men också bidra till att bryta den ensamhet och sociala isolering som många av våra äldre tyvärr lider av. Satsningar på idrott för äldre är dock inte bara bra för den enskilde, utan det gynnar hela samhället. Studier från bland annat det danska socialdepartementet har visat att satsningar på äldreidrott är en samhällsekonomisk vinst genom att det medför minskade vårdbehov. Liknande studier har även gjorts i Sverige. Tyvärr är de regionala skillnaderna när det gäller äldres tillgång till idrott och fysisk aktivitet fortfarande väldigt stora. Pensionärernas Riksorganisation (PRO) uppger till exempel att man i nästan hälften av landets kommuner inte får något stöd alls för sin motionsverksamhet för äldre och att bristen på aktivitetslokaler är stor. Vi föreslår därför att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att ytterligare åtgärder bör vidtas i syfte att säkerställa äldres tillgång till idrott och fysisk aktivitet över hela landet.
Äldrelyftet som röstades igenom förra året i M/KD-budgeten var ett steg i rätt riktning. Regeringen lovade att behålla satsningen till nästa års budget men den röstades bort redan i vårbudgeten ett halvår senare. Vi är beredda att tillföra medel för att åter se att idrott för äldre blir verklighet.
År 2004 tillsattes en statlig utredning för att se över föreningars skatte- och avgiftssituation. Utredningen tillsattes eftersom skattereglerna ansågs ha blivit krångliga och svåra att följa. När utredningen, som kom att heta ”Nya skatteregler för idrotten” (SOU 2006:23), var färdig så presenterades ett antal förslag på hur beskattningen kan anpassas för den moderna idrottsrörelsen. Trots konkreta förslag på hur idrottsföreningars skattesituation kan förenklas och förtydligas verkar den politiska viljan att ta tag i frågan saknas. Istället för att följa upp utredningen med en proposition tillsatte dåvarande regering en ny utredning (SOU 2009:65), denna gång för att utreda beskattningen av alla ideella föreningar. Inte heller denna utredning resulterade i någon proposition från regeringen. Riksidrottsförbundet uttrycker nu en oro över att Skatteverket börjat tillämpa regelverket så att bland annat professionell idrott inte räknas som allmännyttig verksamhet, och att föreningars intäkter från professionell verksamhet är obegränsat skattepliktiga. Utöver det så har Skatteverket ändrat sin praxis vad gäller beskattningen av föreningars second hand-försäljning. Riksidrottsförbundet menar att Skatteverkets tolkning drabbar föreningars barn- och ungdomsverksamhet negativt. Sverigedemokraterna anser att det är hög tid att ta sig an frågan och att regeringen bör presentera en proposition om idrottens skatteregler under det kommande året.
De senaste decennierna har allt fler börjat träna och röra på sig, inte minst på gym. Under samma tidsperiod har det även konstaterats att allt fler använder sig av illegala mediciner, även kallat doping, för att snabbare få resultat av sin träning. Unga män har visat sig vara överrepresenterade i statistiken över vilka som kan få tag på anabola steroider på sitt gym.
Problem med doping och anabola steroider har fram till nyligen endast framställts som ett problem inom elitidrotten. Så är inte fallet idag, dessvärre. Tacksamt nog ser vi att allt färre elitidrottare fälls för doping, men vi ser en drastisk ökning bland amatöridrottare på gym.
Antidopingarbetet sker idag genom Riksidrottsförbundet. Det innebär att endast de som är kopplade till en idrottsförening kan testas för doping. De som gymmar hamnar däremot mellan stolarna och utanför det redan uppbyggda systemet för ”idrottare”.
Vi anser därför att det inte är mer än rimligt att regeringen utreder eller tar initiativ till ett system där man, exempelvis, slumpmässigt gör stickkontroller på gym och även på gym där doping förekommer, och återkommer till riksdagen med förslag på en antidopingkontroll. I förslaget ska även ingå exempel på var enheten ska ligga, exempelvis tillsammans med Riksidrottsförbundet, inom sjukvården eller under en statlig myndighet.
Sverige befinner sig i en akut brist på idrottsanläggningar. Det som byggdes på 40–50-talet är i stora behov av renovering samtidigt som kommuner inte byggt nya arenor/idrottsplatser i samma takt som behovet ökat. Många barn och ungdomar hamnar av den anledningen i köer istället för att idrotta och röra på sig.
En nationell satsning behövs för att bygga och renovera bort de allra största behoven när det gäller anläggningsbristen.
Sverige bör införa en anläggningsfond för innovativa lösningar på idrottsarenor, ytor och lokaler. Fonden bör efterlikna och hämta inspiration från den som uppfördes i Danmark vid namn LOA-fonden (lokal- och anläggningsfond). Där ansöker man om bidrag ur fonden vid ny/tillbyggnation eller vid renovering av en idrottsanläggning. Med fondens bidrag kan man på ett innovativt sätt bygga om befintlig miljö till en mer modern och anpassad miljö att idrotta och röra sig på. I Danmark har det gett mycket goda resultat.
|
Angelika Bengtsson (SD) |
|
|
Aron Emilsson (SD) |
Jonas Andersson i Linköping (SD) |
|
Cassandra Sundin (SD) |
|