Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om forskning och riktlinjer vid lipödem och tillkännager detta för regeringen.
Enligt 6 § patientlagen (2014:821) är målet med hälso- och sjukvården en god hälsa och vård på lika villkor. Så är det tyvärr inte i verkligheten. För många är det en kamp att bli diagnostiserad med till exempel lipödem då väldigt få läkare i Sverige känner till sjukdomen och ännu färre vet hur den ska behandlas. Detta trots att väldigt många, främst kvinnor, lider av sjukdomen. Cirka elva procent av kvinnorna uppskattas ha sjukdomen. Lipödem är ett kroniskt tillstånd och kan vara svårt att skilja från fetma. Det drabbar framförallt kvinnor vid hormonella förändringar såsom pubertet, graviditet och menopaus. Vid sjukdomens utbrott ökar kroppens fettceller i storlek och personen ökar i omfång framförallt över höfter, lår och skinkor. Behandlas inte sjukdomen kan det leda till att lymfsystemet påverkas, vilket leder till lymfödem. Många kvinnor vittnar om att de inte blir tagna på allvar utan blir ofta feldiagnostiserade. På grund av feldiagnostisering belastas olika vårdinstanser. Kvinnor med sjukdomen upplever att de under lång tid blivit misstrodda och utsatta för förnedrande kommentarer, inte minst inom vården. Detta orsakar stort lidande för patienten och är kostsamt för samhället eftersom många av patienterna får felaktig behandling såsom gastric bypass eller felaktiga råd om kost och motion som försämrar deras tillstånd och kan generera psykosociala besvär. Det finns behandling att ge men det krävs att man har tur för att hitta någon inom sjukvården som har kunskap om sjukdomen. Både vården och forskningen om denna sjukdom är eftersatt i Sverige och många tvingas söka vård utomlands, vård som de oftast själva får bekosta. I många andra länder finns det mycket högre kunskap och kompetens inom området. Det är tid att även vi i Sverige får det. Det är ingen liten udda sjukdom utan vi talar om elva procent av Sveriges cirka fem miljoner kvinnor.
|
Marianne Pettersson (S) |
|