Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avveckla Barn- och elevombudet och tillkännager detta för regeringen.
Tanken bakom införandet av institutionen Barn- och elevombudsman (BEO) var god. Det är en rimlig ordning att det finns möjlighet att klaga på felaktig behandling i skolan till någon oberoende instans utanför skolans väggar. Tyvärr har dock BEO i praktiken visat att myndigheten gravt missuppfattat sin roll. Alla är säkert överens om att skolan ska vara en harmonisk arbetsmiljö för både elever och personal, fri från mobbing och kränkande behandlingar. Raden av märkliga beslut från BEO:s sida är dock lång. Ett exempel är en elev som skickade nakenbilder till sina klasskamrater, vilket föranledde rektorn att visa bilderna för elevens föräldrar. BEO bedömde att eleven, som de facto sexuellt trakasserat sina kamrater, skulle få 15 000 kronor i skadestånd från skolan p g a rektorns agerande. Ett beslut som för varje tänkande individ framstår som helt absurt.
Störst uppmärksamhet har dock den process som BEO drev hela vägen till Högsta domstolen, efter att ha förlorat i både tingsrätten och hovrätten, fått. Denna process handlade om skadestånd till en elev som vägrade att flytta sig, och därmed blockerade vägen för andra elever. Eleven blev slutligen bortlyft av en lärare. Det är inte svårt att föreställa sig vilken stress den långdragna rättsprocessen har inneburit för läraren, som inte gjort något annat än att sköta sitt jobb. Vidare kan man reflektera över svårigheten att rekrytera lärare när deras auktoritet undergrävs av en statlig myndighet som ideligen fattar märkliga beslut och driver orimliga processer.
En statlig myndighet som undergräver lärarnas auktoritet och som dessutom försvarar och upprätthåller kränkthetskulturen på skolorna har inget existensberättigande.
|
Boriana Åberg (M) |
|