Motion till riksdagen
2020/21:1937
av Patrick Reslow m.fl. (SD)

Forskning – en satsning för framtiden


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka basanslagen till forskningen inom högskolorna och samtidigt sänka summan för strategiska satsningar samt de vetenskapliga råden med motsvarande belopp och tillkännager detta för regeringen.
  2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att andelen externa anslag i lärosätenas forskning inte bör överstiga 50 procent och tillkännager detta för regeringen.
  3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att värna forskarnas akademiska frihet och tillkännager detta för regeringen.
  4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ingen form av kvotering ska vara tillåten när det gäller anslagsförfarande eller tillsättning av tjänster och tillkännager detta för regeringen.
  5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för en förändrad inriktning på forskningen inom EU och tillkännager detta för regeringen.
  6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska utreda hur Sverige kan underlätta företagsforskning och förutsättningarna för fria forskare och tillkännager detta för regeringen.
  7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sund jämställdhet ska råda inom akademin genom att man så långt som möjligt ger alla samma förutsättningar, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
  8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta en kulturarvsfond och tillkännager detta för regeringen.
  9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa hög kvalitet på forskningen utan att tumma på forskningsfriheten och tillkännager detta för regeringen.
  10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att våra forskningsmedel ska användas på ett förnuftigt sätt och inte slösas bort på forskningsfrågor som är besvarade eller samhälleligt irrelevanta och tillkännager detta för regeringen.
  11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skapa ett forskningsinstitut och tillkännager detta för regeringen.
  12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbättra anställningsvillkoren för forskare och tillkännager detta för regeringen.

Inledning

Sveriges välstånd vilar i hög utsträckning på innovationer i det förflutna. Sålunda beror vårt välstånd i framtiden på om vi kan upprätthålla vår förmåga att tänka nytt och tänka bättre. Den internationella konkurrensen är hård och Sverige måste kämpa för att be­hålla sin traditionella position som framgångsrikt land vad gäller forskning och utveck­ling. Sverigedemokraterna satsar relativt stora resurser på forskning och utveckling. På sikt vill vi att 4 procent av BNP satsas på forskning och utveckling, vilket skulle inklu­dera satsningar i både offentlig och privat regi. Svensk forskning måste organiseras på olika lärosäten så att den bedrivs på ett rationellt sätt, samtidigt som forskningens själv­ständighet och frihet värnas. Det är en grannlaga balans att värna lärosätenas frihet sam­tidigt som riksdagen ska ha ansvar för och kontrollera hur skattemedlen används på bästa sätt. Forskningsresurserna bör samordnas och koncentreras så att de blir effektiva och att den ”kritiska massan” uppnås.

Sverige behöver inte fler forskare, utan forskare som arbetar under bättre förutsätt­ningar. Vi behöver satsa på kvalitet i stället för ensidig kvantitet. I valet mellan fler forskartjänster och att ge duktiga forskare goda förutsättningar ska vi välja det senare för att möjliggöra forskning av högsta kvalitet.

Omfördelning av forskningsresurserna – basanslagen

Forskningen på Sveriges lärosäten direktfinansieras ungefär i dag till 45 procent. För att erhålla en högkvalitativ och självständig forskning ska andelen basanslag uppgå till ungefär 60 procent, vilket är vanligt för de mest framgångsrika utländska universiteten. Graden av externfinansiering och riktade anslag är för hög. Basanslagens andel av de totala anslagen skall öka, vilket kommer att få en gynnsam effekt på forskningens kvalitet och lärosätenas självständighet. Dessutom får fler forskare tryggare karriärvägar inom högskoleväsendet. Sverigedemokraterna vill ha kvar de strategiska forsknings­anslagen, men de bör bli färre så att resurser frigörs för ökade basanslag. De strategiska områden vi vill satsa på ska vara noga utvalda och satsningarna ska vara av högsta kvalitet. Företrädesvis ska satsningar ske på de basnäringar där svensk forskning har naturliga förutsättningar att konkurrera med övriga världen på grund av en stark tradi­tion och sedan länge förvärvad kunskap. Det gäller områden som stål-metallurgin, verkstadsområdet, telekomsektorn, livsvetenskaperna och cellulosaindustrin, men även forskning på ett långsiktigt hållbart och effektivt skogsbruk. Ett område som skall prioriteras och ingå i de strategiska forskningsområdena är forskning på kärnenergi och den fjärde generationens kärnkraftverk.

För att ytterligare förstärka basanslagens andel av FoU vill vi minska anslagen till Vetenskapsrådet, Vinnova, Forte och Formas. Rymdstyrelsen skall få ökade anslag, eftersom det är nödvändigt för att bibehålla vår position inom rymdforskningen interna­tionellt. Ett par av råden bör avvecklas. Verksamheterna överlappar varandra och medför onödig administration. På detta sätt ökar vi basanslagen till lärosätena samtidigt som vi tryggar karriärvägar och anställningar inom akademin.

Alltför hög andel externa anslag medför problem för högskolorna

Det är självfallet välkommet med extra anslag för forskning på landets lärosäten. Externa anslag är dock alltid villkorade och medför att forskningsresurser binds upp och att forskningen därmed blir alltför styrd av utomstående intressenter. I förlängningen medför detta också osäkra anställningar för forskarna på våra lärosäten. Sverige­demokraterna föreslår att regleringsbreven delvis avvecklas till förmån för samråd mellan regering och lärosäten. Vid dessa samråd sätts mål upp och riktlinjer för inriktningen på verksamheten beslutas. Här skall andelen externa anslag också beslutas, och de skall högst uppgå till 50 procent av det totala anslaget för forskning.

Värna den fria forskningen

God kvalitet på forskningen hänger oundvikligen ihop med att forskningen är fri. Det finns flera sätt att binda upp och styra forskningen. Ett sätt att politiskt styra forskningen är genom ansökningsförfarandet där forskare söker anslag via råden. Det finns otaliga vittnesmål om att anslag, som för tillfället går i linje med den rådande tidsandan och de politiska strömningar som råder, beviljas. Detta medan politiskt obekväma frågeställ­ningar blir utan anslag. Sverigedemokraterna vill på grund av detta minska anslagen till råden och ge dessa pengar direkt till lärosätena. Sverige behöver inte mer forskning som visar att demokrati är bättre än förtryck och diktatur. På samma sätt skall de strategiska forskningsområdena bli färre men vassare.

Inga politiska ideologier skall tvingas på forskare eller forskningsprojekt, eller får ta någon smygväg in i forskningsprojekt. Att till exempel kräva ”genusperspektiv” för att erhålla ett anslag skall vara förbjudet eftersom det är politisk styrning av forskningen. Varken styrelser på landets lärosäten, regering eller de vetenskapliga råden skall få ställa krav på genusperspektiv eller andra ”perspektiv” när detta inte äger någon relevans. 

All form av kvotering är av ondo

All form av kvotering är i grunden orättvis, eftersom det förutsätter att några som uppfyllt kraven kvoteras bort från det anslag eller den tjänst som de varit kvalificerade för. Oavsett vilken grupp som är aktuell för kvotering, om det gäller kön, etnicitet eller andra mer kreativa gruppindelningar, så skall alla dessa grupper ges samma förutsätt­ningar att lyckas. Ingen grupp skall på något sätt diskrimineras. Både anslag och tjänster skall fördelas på strikt meritokratiska grunder. Det är i förlängningen det enda hållbara sättet att fördela anslag och tjänster rättvist.

Ett annat problem är att frågor som ”ligger i tiden” ofta får många anslag, medan frågor som berör stora samhällsproblem får färre anslag. Det vore mycket bra om både råden och högskolorna ville se över anslagsförfarandet med avseende på detta.

Forskningssamarbetet med EU

Sverigedemokraterna har inget att anföra mot att Sverige medverkar i forskningsprojekt i samarbete med EU, förutom att vi är negativa till den tematiska styrning som utövas av EU. Vidare anser vi att det är fel väg att gå när EU väljer att prioritera regioner där forskning och innovation är som svagast, i stället för att förvandla redan bra kunskaps­kluster till världsledande. 

Enligt vår mening måste internationell konkurrenskraft baseras på att vässa våra spjutspetsar och inte att lyfta alla regioner till en medioker nivå. Ett mindre antal riktigt starka regionala forsknings- och innovationsområden kommer att fungera som draglok i tillväxten och uppfyllandet av de strategiska mål som uppställts. Således menar Sverige­demokraterna att regeringen ska verka för att EU satsar mer renodlat på den bästa forskningen, utvecklingen och innovationen.

Företagens forskning och enskilda forskare

Sverigedemokraterna har under det senaste decenniet sett indikationer på att en del företagsforskning lämnar landet för att i stället etablera sig utomlands. Detta är en allvarlig signal om att förutsättningarna för forskning inom företagsvärlden inte är den bästa. Skattenivåerna bör gynna inhemsk företagsforskning och vi behöver se över om det är något i regelverket som behöver justeras för att stimulera inhemsk företags­forskning. Sverigedemokraterna vill att förutsättningarna för enskilda forskare, det vill säga forskare som inte är knutna till något lärosäte eller företag, förbättras. Det är en grupp som är missgynnad taget i beaktande vilken samhällsnytta de gör. Enskilda forskare skall få stöd och kunna söka anslag samt administrativ hjälp vid de institutioner vi har för dessa ändamål, till exempel Vinnova. 

Jämställdhet skall råda inom akademin mellan alla grupper av människor

Sverigedemokraterna verkar för att verklig jämställdhet skall råda inom akademin mellan alla grupper av människor. Detta görs genom att alla, i möjligaste mån, ges bästa tänkbara förutsättningar att lyckas och inte genom att ställa lägre krav på vissa grupper. All form av kvotering är av ondo, eftersom det innebär att vi ställer lägre krav på dessa grupper. Vi är för meritokrati och för att människor får sina examina, anställningar och professurer genom att uppfylla de krav som gäller för alla. Det är endast så vi är rättvisa mot alla grupper och höjer kvaliteten på våra högskolor.

En kulturarvsfond skall inrättas

Sverigedemokraterna vill att staten satsar pengar på och upprättar en kulturarvsfond, som ett led i vår långsiktiga strävan att stärka kärnan i den svenska kulturen och återupprätta en gemensam nationell identitet.

Med inspiration från bland annat Norge, vill vi därför inrätta en särskild fond dit privatpersoner, organisationer, föreningar och i särskilda fall även kommuner ska kunna vända sig för att äska medel till verksamheter som bevarar och levandegör det tradi­tionella svenska kulturarvet. Utöver att bidra med rena ekonomiska medel skickar en särskild kulturarvsfond en tydlig signal om att staten värdesätter den svenska nationens historia och kulturarv.

Vi skall säkerställa hög kvalitet på forskningen utan att tumma på forskningsfriheten

Det råder ingen motsättning mellan hög kvalitet på forskningen och att värna om forskningsfriheten, tvärtom. Forskningsfrihet är en förutsättning för hög kvalitet och kreativitet inom forskning. Huvudansvaret för att forskningen vilar på vetenskaplig grund och håller en acceptabel lägstanivå faller på lärosätena själva. Antiakademiska ideologier som förnekar faktabaserad, bevisbar och empirisk forskning har inte någon plats på våra högskolor och inom den svenska moderna akademiska världen.

Utöver detta har vissa statliga myndigheter som UKÄ och en av utredning före­slagen nämnd (ännu ej namngiven) ett ansvar för att kontrollera forskningens kvalitet och att den uppfyller uppställda krav. För att forskningen skall hålla hög kvalitet är det av vikt att alla avhandlingar utsätts för seriös opponering, vilket även ska gälla avhand­lingar och uppsatser inom genusforskning. För att detta skall fungera tillfredsställande bör mer tid för opponering avsättas för forskare och i förekommande fall forskar­studerande. Inte heller gynnas forskningen av att göra högskolor till universitet utan adekvat grund. Vi har tillräckligt med universitet i Sverige. Vi vill satsa på att höja kvaliteten på våra universitet i stället för att befordra högskolor till universitet utan saklig grund.

Använd våra forskningsresurser på ett vettigt sätt

Både råden och högskolorna anslår forskningsmedel till forskningsfrågor som redan kan anses besvarade, alltså frågorna och svaren är redan färdigforskade på ett tillfreds­ställande sätt. Att anslå medel till vidare forskning på dessa frågor är slöseri med sam­hällets resurser och skattebetalarnas pengar. Det står inte i strid med forskningsfriheten att vägra ge anslag till forskningsfrågor som uppenbart är besvarade. Både lärosätenas och rådens uttryckliga inriktning skall vara att inte ge anslag till forskningsfrågor som redan är besvarade.

Det står utom allt tvivel att en del råd och högskolor fördelar för stora och för många anslag till forskningsfrågor med bristande samhällsrelevans. Till exempel måste dagens stora samhällsproblem beaktas i högre grad i de anslag inom samhällsvetenskapen som råden och högskolorna beviljar. På en del lärosäten och råd finns det en påtaglig diskrepans mellan den forskning det satsas på och vad som efterfrågas av samhället. Råden och lärosätena måste vikta samhällsrelevans och efterfrågan betydligt högre än i dag.

Sverige bör ha ett högklassigt forskningsinstitut likt andra framstående forskningsnationer

Sverige kanaliserar mellan 85 och 90 procent av sina offentligt finansierade forsknings­satsningar genom universitet och högskolor. Det är en relativt hög siffra både i ett internationellt och ett nordeuropeiskt perspektiv. Sverigedemokraterna vill finansiera en del forskning genom ett statligt forskningsinstitut.

Sverige har redan ett embryo till ett tekniskt institut – RISE (Research Institutes of Sweden). RISE är statens ägarbolag för delägande i svenska industriforskningsinstitut, som samarbetar med institutens övriga ägare från industrisidan kring struktur- och ägarfrågor. Syftet är att förnya och förstärka institutens roll i det svenska innovations­systemet.

Sverigedemokraterna är öppna för att RISE ska kunna utöka sin verksamhet och utveckla kvaliteten i sina satsningar som ett led i vår strävan att främja företagsnära, tillväxtdrivande forskning.

Vi bör förbättra anställningsvillkoren för kompetenta forskare

Frågan om forskares villkor är inte okomplicerad. Dels så bör de som forskar på en hög internationell nivå och producerar på en god nivå få rimliga anställningsvillkor och få möjlighet att bilda familj samt göra karriär som andra grupper i samhället, dels så kan inte alla som vill forska få fasta anställningar. Detta eftersom alla inte uppfyller rimliga krav på att producera relevant forskning och för att allt för många vill forska på heltid. För att förbättra anställningsvillkoren måste det till att ett rimligt antal forskare får möjlighet att utveckla sin forskning på våra institutioner. Några åtgärder är dock viktiga för att förbättra anställningsvillkoren för forskare.

Ansökningsförfarandet för att söka anslag till våra råd och till andra institutioner bör centraliseras så att en ansökan kan behandlas centralt och gå till flera relevanta institu­tioner där det är lämpligt. Visstidsanställningar bör införas på våra lärosäten där forskare kan få en tidsbestämd anställning, som övergår i ytterligare visstidsanställ­ningar om tidigare anställning fungerade acceptabelt. Dessa visstidsanställningar kan så småningom övergå i fast anställning om lärosätet är nöjt med prestationerna. Det är viktigt att undervisningen läggs på en rimlig nivå vid tjänster där forskning ingår. En rimlig undervisningsbörda är ungefär halvtid för undervisning och halvtid för forskning. I dag är undervisningsbördan ofta för stor där forskning ingår i tjänsten. Detta bör regleras hårdare i dag från centralt håll.

 

 

Patrick Reslow (SD)

 

Robert Stenkvist (SD)

Michael Rubbestad (SD)

Jörgen Grubb (SD)

Richard Jomshof (SD)

Lars Andersson (SD)

Per Söderlund (SD)

Clara Aranda (SD)