Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör överväga att se över lagstiftningen så att det är lika lönsamt att investera i kompetensutveckling som i maskiner och tillkännager detta för regeringen.
Coronapandemin har lett till stora förändringar inom många områden. Hela branscher kämpar för sin överlevnad och många människor har förlorat sina arbeten. I skrivande stund basuneras nyheten om att 100 000 ungdomar förlorat sina arbeten i Sverige under pandemin ut från Arbetsförmedlingen. Totalsiffran för hur många som förlorat sitt arbete är mångdubbelt fler och insatserna för att skapa fler arbetstillfällen måste nu ges högsta prioritet.
Klart är att många människor måste omskola sig och vidareutbilda sig. Detta behov har funnits under lång tid men blir nu än mer avgörande för att Sverige ska hantera de konsekvenser som pandemin fört med sig.
Sverige är en öppen och liten ekonomi. Vårt samhälle och vår arbetsmarknad har under lång tid förändrats – långt innan pandemin tvingade fram stora förändringar. I mitten av 1900-talet blomstrade tillverkningsindustrin, men en tilltagande global konkurrens har tvingat oss att ställa om vår ekonomi och arbetsmarknad. I dag ser vi hur digitaliseringen ställer helt nya krav på vår arbetskraft och hur pandemin snarast spätt på denna förändring. Sammantaget ökar behovet av att skapa bättre och mer flexibla lösningar som gör det mer lönsamt att investera i människors kompetensutveckling.
När företag gör investeringar i nya maskiner eller nya robotar får de räkna detta som en tillgång i balansräkningarna. Om samma företag däremot beslutar att investera i vidareutbildning av personalen ska det enligt lagstiftningen redovisas som en löpande kostnad. Denna budgettekniska detalj försämrar incitamenten för företag att investera i kompetensutveckling. Detta eftersom tillgångar i form av nyinköpta maskiner, till skillnad från löpande kostnader i form av kompetensutveckling, kan skrivas av över tid och fungera som en säkerhet för framtida lån.
För att möta pandemins effekter, öka produktiviteten, höja kvaliteten och inte minst stärka Sveriges konkurrenskraft bör investeringar i kompetensutveckling också kunna skrivas av på samma sätt som investeringar i maskiner.
Regeringen bör överväga att se över hur lagstiftningen kan anpassas så att det blir lika lönsamt att investera i kompetensutveckling av personalen som i inköp av maskiner. Det skulle innebära bättre förutsättningar för arbetstagares livslånga lärande, vilket resulterar i att människor står bättre rustade att möta en arbetsmarknad i förändring.
|
Camilla Waltersson Grönvall (M) |
|