Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över de ekonomiska villkoren för landets fjällräddare och tillkännager detta för regeringen.
De senaste åren har vi kunnat läsa om att rekordmånga väljer att söka sig till den svenska fjällvärlden. I skrivande stund är uppgifterna för sommaren 2020 inte offentliggjorda, men på grund av att ännu fler valt att stanna hemma på grund av coronapandemin, finns det skäl att tro att innevarande år blir ännu ett rekordår. Detta är en utveckling som bör välkomnas av flera skäl. Det ger en betydligt mindre klimatpåverkan att upptäcka Sverige jämfört med att flyga utomlands på semester. Fjällturismen bidrar också positivt till den lokala ekonomin.
Fjällvärlden är vacker, men kan också vara utmanande. Olyckor, sjukdomar, snabba väderomslag är händelser som riskerar att bli betydligt mer allvarliga och svåra för den enskilda att hantera när det inträffar i en fjällmiljö.
Det är Polismyndigheten som ansvarar för räddningsinsatser i fjällvärlden. Till sin hjälp har polisen fjällräddningen som är organiserad under Polismyndigheten. Fjällräddningen bygger på insatser från frivilliga som bor i fjällområdet och som utbildas och delvis utrustas av polisen. Det finns omkring 400 fjällräddare fördelade på ett 30-tal enheter längs fjällkedjan.
Polismyndigheten ställer höga krav på fjällräddarnas utrustning. Varje fjällräddare måste hålla med egen snöskoter med kälke, fyrhjuling med vagn och bil med släpvagn för transporter. Utrustningen behöver uppfylla vissa kriterier och vara helförsäkrad.
Fjällräddare räddar liv och är en stor trygghet för alla som vistas i fjällvärlden. I takt med att fjällturismen växer blir fjällräddningen än viktigare. Det är därför både rimligt och i det allmännas intresse att undersöka vägar för att stimulera fler – och särskilt att de mest lämpade inte avskräcks på grund av höga investeringskostnader – att söka sig till fjällräddningen.
I dag saknas möjlighet för fjällräddare som redan gjort alla nödvändiga inköp att göra avdrag för dessa i deklarationen. I praktiken innebär det att enskilda fjällräddare tillhandahåller utrustning åt staten för relativt stora summor. En möjlighet är att göra en översyn av avdragsrätten för nödvändiga investeringar. Det är inte minst viktigt för att yngre fjällräddare ska våga ta lån, köpa utrustning och börja engagera sig i fjällräddningen.
|
Kalle Olsson (S) |
Anna-Caren Sätherberg (S) |