Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten till en harmonisering av mervärdesskattelagstiftningen för den s.k. dansbandsmomsen samt förutsättningar för dansbanden och övrig kulturbransch under och efter pandemin och tillkännager detta för regeringen.
De flesta var överens om att det var av stor vikt att riksdagen tog beslutet att sänka kulturmomsen. Dock hanterades inte vad som var kultur fullt ut. Dansbandsmusiken i Sverige är en folkrörelse av rang med en tydlig koppling till både kultur och folkhälsa. Både unga och gamla är delaktiga i rörelsen och intresset ökar. Tyvärr är inte det politiska systemet alltid harmoniserat med verkligheten, och här blev det mycket tydligt att märkliga konsekvenser uppkommer som effekt av den gränsdragning som gjorts. Exemplifierat genom följande: Den som går på en konsert och lyssnar på en dansbandslåt betalar 6 procent i moms. Den som går och lyssnar på samma låt och dansar till orkesterns musik betalar 25 procent i moms. Ett tydligt exempel på att vissa gränsdragningar inom kultur är både märkliga och omotiverade.
Mervärdesskattesystemet i Sverige är divergerat med 25 procent som den vanligaste momsskattesatsen samt 12 och 6 procent. Det är i dag inte ovanligt att ha olika momssatser inom en och samma bransch, det finns fler exempel på detta. Exempelvis är momssatsen på entréavgifter till nöjesparker 25 procent medan momssatsen på entréavgifter till djurparker är 6 procent.
Höga skatter är allt som oftast kontraproduktivt. När det gäller tobak eller skatter och avgifter på utsläpp från bilar är syftet således att minska konsumtionen av sådana varor. Att uppmuntra människor att sitta stilla och lyssna på en konsert där en låg momssats tillämpas rimmar illa jämfört med att en dansbandskväll där människor får röra på sig belastas med en hög momssats. Att sänka momssatsen för att gå och dansa till dansbandsmusik är en investering i den allmänna folkhälsan.
Tillika bör det införas en enhetlig moms inom en och samma bransch för ett dynamiskt näringsliv för växande företag. En så låg momssats som möjligt bör eftersträvas. Ovanstående exempel med divergerande momssatser för samma musik, men där publiken i det ena fallet interagerar med underhållningen, är ett tydligt exempel på att mervärdesskattelagstiftningen inte fungerar optimalt och där konsekvenser uppstår.
Till detta kommer nu, i pandemins spår, en märklig hantering av kultur från regeringens sida. Där människor sitter och äter på en restaurang kan man i princip vara obegränsat många relaterat till avstånd mellan borden, medan det blir andra principer om ett dansband eller en artist uppträder. Då gäller 50 personer. Dessa ologiska förutsättningar har gett inte minst dansbanden en oerhört svår situation.
Givet pandemin och hur dansbandsbranschen skall återhämta sig är frågan om dansbandsmomsen mer aktuell än någonsin tillsammans med ett mer rimligt och sammanhållet regelverk för kulturbranschen.
|
Camilla Waltersson Grönvall (M) |
|