Ofrivillig ensamhet är en stor och bidragande orsak till försämrad hälsa för personer i alla åldrar, inte minst bland äldre. Enligt undersökningar är det så många som var fjärde senior som inte har någon nära vän. Bland de så kallade mångsökarna av sjukvård är besvär såsom nedstämdhet, ångest och oförklarlig värk vanligt. Här är gruppen ofrivilligt ensamma överrepresenterade.
I nuläget har detta förvärrats i samband med coronapandemin när äldre personer, som räknas som en riskgrupp, har isolerat sig för att undvika smitta.
För att bryta den ofrivilliga ensamheten behöver vi se över och satsa på att öka antalet mötesplatser för äldre. Det är också viktigt att det finns tillgång till vällagade och gemensamma måltider. Det är också viktigt med sociala aktiviteter och även uppsökande verksamhet.
I Storbritannien har det gjorts en stor satsning på denna grupp. Man har bland annat infört en ensamhetsminister. Man ser även till att läkare kan skriva ut recept på aktiviteter till en så kallad aktivitetslots, som hjälper patienter att ta första steget till olika föreningar, volontärarbete etc. Studier visar på en betydligt förbättrad hälsa för dessa grupper och ett kraftigt minskat antal sjukvårdskontakter.
|
Marie-Louise Hänel Sandström (M) |
|