Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att föreslå och utreda en förändring av förhandsbedömningar i socialtjänstlagen och tillkännager detta för regeringen.
Ett av de viktigaste av kommunens ansvarsområden är att barn och ungdomar som bor i kommunen växer upp under trygga förhållanden. Och kommunernas socialtjänst har ansvar för att barn och ungdomar som befinner sig i svåra situationer får det stöd och den hjälp som de behöver. För att de ska kunna ta det ansvaret måste alla som möter barn ta på sitt ansvar att tala om för socialtjänsten om det finns anledning för oro för ett barn. De som arbetar inom myndigheter som möter barn har en skyldighet att anmäla om de känner oro.
Varje dag görs orosanmälningar till socialtjänsten. Det kan handla om att en granne sett tecken på att ett barn blir misshandlat av sina föräldrar, att ett barn inte kommer till skolan eller att det finns oro för att ett barn ska giftas bort mot sin vilja. Enligt socialtjänstlagen ska en bedömning då göras genast om ett barn är i behov av omedelbart skydd, om en utredning ska inledas eller alternativt att en utredning inte ska inledas. Att inte inleda en utredning kan grundas på att det inte finns skäl till oro men det kan också grundas på att orosanmälan varit anonym och alldeles för diffus. Bedömningen ska dokumenteras.
Om socialtjänsten väljer att inte inleda utredning får dokumentationen enbart förvaras kronologiskt. Det är inte tillåtet att söka bland de anmälningar som kommit in där det enbart gjorts förhandsbedömningar. Det kan innebära att det kan ha förekommit ett flertal av varandra oberoende orosanmälningar där var och en inte föranleder en utredning men där de sammantaget kan visa en bild av ett barn i stort behov av stöd. Detta är inte rimligt och rimmar illa med ett barns bästa. Med anledning av detta anser vi att det behövs en förändring av lagen för att göra en förhandsbedömning sökbar.
Att ingripa mot och följa upp händelserna är svårt om inte förhandsbedömningarna är sökbara. Ett område som varje år uppmärksammas är barn som inte kommer tillbaka till skolan och där det tidigare kan ha förekommit diffusa orosanmälningar om barnets situation. Ett steg mot att komma till rätta med problemet är att kunna undersöka vad orosanmälningarna kring de försvunna barnen lett till, och kunna se helhetsbilden för orosanmälningar kring enskilda barn.
|
Eva Lindh (S) |
Teresa Carvalho (S) |