I Sverige finns en stor samsyn kring att alla barn ska ha det bra. I det får antas att de allra flesta också tycker att barn ska leva på ett sådant sätt att familjen och uppväxtförhållandenas ekonomiska villkor inte ska begränsa dem från att leva ett gott liv.
Vi har i Sverige inte någon antagen definition av ekonomisk fattigdom i hushåll, och det är därför komplext att belysa ekonomisk fattigdom eftersom man kan se det på olika sätt. Vi ser att över åren får stora grupper det bättre ekonomiskt ställt. Det gör frågan extra svår. Så här skriver Rädda Barnen i sin rapport Välfärd, inte för alla från 2019: ”Mellan 1995 och 2017 ökade medianen i disponibel inkomst per person från 138 000 kronor till 256 000 kronor (räknat i 2017 års penningvärde). Om medianen ökar i snabbare takt än inkomsterna på lägre nivå, ökar den relativa fattigdomen. Detta betyder då att det inte nödvändigtvis är någon som fått det sämre, men vissa har fått det bättre än andra.”
Att fler får bättre ekonomiska förutsättningar är väldigt bra, men problemet är när inte alla omfattas och stora klyftor uppstår och kanske vidgas.
Enligt Rädda Barnens senaste årsrapport om barnfattigdom i Sverige från 2018 lever 186 000 barn i ekonomisk utsatthet. Med detta menas att barnen växer upp i familjer som har en låg inkomststandard och som får försörjningsstöd.
Forskare på Göteborgs universitet, Björn Gustafsson och Torun Österberg, har undersökt inkomstfördelningens utveckling i Sverige sedan 80-talet, och de pekar på föräldrarnas utbildningsbakgrund som en viktig faktor. Hälften av alla barn som har föräldrar födda utomlands och med som mest grundskoleutbildning riskerar att växa upp i barnfattigdom.
Sverige har många bra saker, till exempel barnbidrag och underhållsstöd. Det har till syfte att utjämna skillnader mellan familjer med och utan barn respektive familjer med en eller flera försörjare. Nivåerna på dessa stöd är alltid viktiga att se över för att de ska vara relevanta.
Vi behöver också se över att skolan verkligen är helt avgiftsfri för eleverna. Fortfarande finns förväntningar i skolor att en del ska finansieras hemifrån, så som fruktstunder eller vissa aktiviteter.
Ett helhetsgrepp behöver tas, med en totalöversyn med bakgrund i den forskning som finns om barns ekonomiska uppväxtförhållanden och därifrån en utformning av en ännu bättre väg framåt för alla barns goda uppväxtförhållanden.
|
Elin Lundgren (S) |
|