Sverige är i dag ett samhälle som fungerar bra för väldigt många människor. Samtidigt vidgas avståndet mellan människor: segregation samt klyftor mellan människor i olika samhällsklasser med olika utbildningsbakgrund växer. Läget är akut för att minska dessa avstånd. Samtidigt underfinansieras sfi-undervisningen systematiskt år efter år. Detta resulterar i personalbrist, ännu större klasskillnader och en urholkad välfärd. Men, det vi sparar idag kommer att stå oss dyrt imorgon.
Svenska språket är nyckeln som öppnar dörren till samhälls- och arbetslivet. Samtidigt står vi alla inför en enorm personalbrist inom välfärden, som lär öka. Det handlar om för få barnskötare, förskollärare, lärare, undersköterskor, läkare, assistenter, m.fl. Därför är det inte enbart de människor som lär sig svenska som tjänar på en väl fungerande språkundervisning – utan hela samhället.
Regeringen och samarbetspartierna håller med i denna grundsyn. I januariöverenskommelsen betonas att ”klyftorna mellan dem som får jobb och dem som står utanför, mellan den som levt länge i Sverige och den som nyss kom hit” ska minskas.
Problemet är att den centrala roll som sfi spelar för integration och etablering samt för att minska klyftor och bidra till samhällsutvecklingen inte speglas i dess finansiering. År efter år halkar sfi-undervisningen efter andra skolformer. Både 2017 och 2018 fick gymnasieskolan det tredubbla i anslag. Om sfi verkligen kan ses som ett centralt verktyg för att möta samhällsutmaningarna kommer denna snålhet att stå oss dyrt i framtiden.
Visst finns det brister i vissa utförares sfi-undervisning och även inom kommunernas kontroll och tillsyn av verksamheter. Och vi kan inte lösa allting med mer pengar. För att säkerställa att vårt samhälle tar vara på den potential som nyanlända bär med sig och för att långsiktigt minska klyftorna är det nödvändigt att beslutsfattare på både statlig och kommunal nivå bestämmer sig för ett rejält sfi-lyft de kommande åren. Därför bör följande punkter övervägas:
Teres Lindberg (S) |
|