Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för skapandet av en FN-konvention om cyberkrigföring och tillkännager detta för regeringen.
Cyberkrigföring, dvs. angrepp mot fiendens it-infrastruktur, har blivit mycket vanligare och är i dag ett stort hot mot fred och stabilitet i världen. Många individers frihet är hotad av cyberkrigföring.
Cyberkrigföring går ut på att slå ut, sabotera eller manipulera fiendelandets tele- och datakommunikation på ett sätt som även drabbar civila. Det kan handla om att slå ut kraftverk, transporter, flygplatser och myndigheter.
En terrororganisation eller förövarstat kan också använda nätet för att sprida falsk eller vilseledande information, till exempel genom att hacka sig in på det angripna landets nyhetsmedier och andra informationskanaler. Många stater försöker även pressa sociala plattformar att ge ut otillbörlig information för att de ska tillåtas fortsätta att verka i deras länder.
Angreppen riktar sig även mot andra länders försvarsmakt. Det handlar i hög utsträckning om sådana angrepp och intrång som kriminella hackare gör, fast med mycket större resurser och mycket mer organiserat. Cyberkrigföring pågår även i fredstid. Länder kan till exempel installera botnät i ett annat lands it-system för att kunna aktivera det om det blir krig. Det förekommer också sabotage utan att det formellt är krig.
Precis som vi länge har skyddat civila människor i krigstider måste vi nu börja prioritera att skydda civila även under cyberkrigföring, oavsett om det är under krigstid eller inte. Vi behöver verka för en FN-konvention med gemensamma spelregler som skyddar individer, företag och stater från angrepp under fredstid och krigstid. Dessutom behövs regler så att företag på nätet inte får tvingas att delta i cyberkrigföring.
Att införa en gemensam konvention skulle ge tydliga spelregler om cyberkrigföring och även skydda otroligt många civila människor från kränkningar av civila eller mänskliga rättigheter.
|
Robert Hannah (L) |
|