Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att de totala kostnaderna för monarkin bör offentliggöras och tillkännager detta för regeringen.
Sedan 2014 har hovet presenterat en årlig verksamhetsberättelse. Detta efter politiska påtryckningar för att redovisningen skulle bli mer öppen och detaljerad. Det årliga anslaget till hovet, som kungen fördelar, redovisas numera som en traditionell årsredovisning med resultat- och balansräkning.
Hovets redovisning rapporteras i media och det kan uppfattas som att verksamhetsberättelsen visar den totala kostnaden för monarkin för de svenska skattebetalarna. Med en rad kostnader och förlorade intäkter borträknade försöker den kungliga rapporten förstärka myten om att monarkin är billig.
För att exemplifiera detta har hovet sedan 1998 inte redovisat verksamhetsberättelserna för Drottningholms kungsgård och inte sedan 2003 med slottsförvaltningarna. År 2004 var inte längre Ståthållarämbetet och Husgerådskammaren särskilda redovisningsobjekt – vilket gör det omöjligt att bedöma deras ekonomiska utveckling. Att utläsa hur mycket pengar som används för vården av de statliga samlingar som utgör en del av kulturarvet går alltså inte. Ovanpå detta upphörde hovet fr.o.m. 2014 med att som en del av årsredovisningen publicera revisionsberättelserna för Hovstaterna, Slottsstaten respektive Djurgårdsförvaltningen.
Den officiella verksamhetsberättelsen visar dock bara en bråkdel av monarkins totala kostnad eftersom den utesluter en rad dolda kostnader som tillsammans torde utgöra hundratals miljoner svenska kronor.
Eftersom det saknas full insyn i hovets ekonomi kan kungligheterna spendera skattepengar fritt. Utan ordentlig offentlig granskning kan de missbruka systemet. Det är den fullständiga bristen på verkligt ansvarsutkrävande som bidrar till dessa enorma och svåröverblickbara kostnader.
Inom andra områden för statens budget är uppföljning viktig – för att se så att pengarna använts på rätt sätt och att utgiften var motiverad. Inom det icke-demokratiska kungahuset är den principen ingenting annat än ord på papper.
|
Emilia Töyrä (S) |
|
|
Linus Sköld (S) |
Fredrik Lundh Sammeli (S) |