Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att stoppa religiösa friskolor och tillkännager detta för regeringen.
Religionsfriheten är en av våra grundläggande fri- och rättigheter i Sverige. Religionsfriheten handlar inte enbart om att skydda religiösa övertygelser, utan även om att slippa religiöst tvång. Därför torde det vara en självklarhet att skolan och undervisningen är fredad från konfessionell påtryckning. Barn ska naturligtvis lära sig om religioner, men inte bli påtvingade religion. Vare sig direkt eller indirekt. Det handlar i grund och botten om att försvara barns och ungdomars rätt till religionsfriheten.
Förekomsten av religiösa skolor och förskolor bidrar till att fördjupa och cementera segregation. Tvärtom bör skolan vara en mötesplats för elever med olika bakgrund där fokus ligger på kunskap och bildning – inte religiös fostran. Det är bra för samhället i stort. Skolan spelar en enormt viktig roll för att bryta samhällssegregationen, och att tillåta religiösa friskolor bidrar till motsatsen. Att införa ett förbud mot religiösa friskolor skulle inte innebära ett hot mot minoriteters möjlighet att bedriva skolverksamhet. Det handlar om att få bort konfessionella inslag i undervisning och utbildning.
Hittills har regeringen vidtagit flera åtgärder för att verka i riktningen att få bort de religiösa friskolorna. Skolverket har getts i uppdrag att förtydliga läroplanen för att motverka systematisk könsuppdelning inom skolan, det har införts lämplighetsprövning och en utredning har tillsatts om ytterligare regelverk för att få ett stopp för nya konfessionella friskolor och bättre kontroll av de befintliga. Det är bra, men inte tillräckligt.
Grunden för ett starkt samhälle som håller ihop läggs i skolan. Att investera i skolan är att investera i vår gemensamma framtid. Skolan ska vara en mötesplats där vi bygger broar mellan barn med olika bakgrunder och där kunskapen står i fokus. Religiös fostran hör inte hemma i skolan.
|
Teresa Carvalho (S) |
|