Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda förutsättningarna för en järnvägslänk mellan Uppsala och Enköping och tillkännager detta för regeringen.
Tillväxt, miljö, kunskap, samverkan och vardagsliv skulle vinna på om pendling mellan Västerås- och Uppsalaregionerna och från västra Mälardalen till Arlanda vore enklare. Det saknas en drygt fyra mil lång järnvägssträcka mellan Uppsala och Enköping som binder samman Västra Aros med Östra Aros: Aroslänken.
Varje dag pendlar 4 000 personer mellan Uppsala, Enköping och Västerås. De kunde vara betydligt fler, men idag är sträckan Uppsala–Enköping mer tidskrävande än den längre sträckan Uppsala–Stockholm. Många väljer idag bilen för att vinna tid. För den som reser med buss fem dagar i veckan läggs timmarna till en allt större hög; forskning visar att tidskrävande pendling belastar familjerelationer så mycket att risken för skilsmässa ökar.
Om regionen bands samman med en järnvägslänk skulle människors restid minska, varutransporter skulle underlättas och näringslivet, lärosätena och välfärden skulle få en större pool av arbetskraft.
Aroslänken skulle möjliggöra smidigare resor till Arlanda från Västerås och Örebro. Med en ny järnväg skulle Stockholms central dessutom avlastas trafikanter som inte ska resa till just Stockholm.
Utbyggd järnvägsinfrastruktur skulle inte minst vara en insats för klimatet. Även jämfört med biogasbuss är ett tågs klimatpåverkan närmast obefintlig. Bara busspendlingen mellan Uppsala och Enköping ger i dag utsläpp motsvarande många varv runt jorden med en stadsjeep.
En drygt fyra mil lång järnvägssträcka skulle ge stora vinster på många sätt. Aroslänken skulle bli en länk för kunskap, klimat, företagande, stärkt välfärd och ett enklare livspussel.
|
Lina Nordquist (L) |
|