Det finns många människor som längtar efter att bli föräldrar. Som vill ge kärlek, tid och energi till ett barn. Precis som biologiska föräldrar vill de se barnet växa upp och ge det den trygghet som barnet förtjänar. Att adoptera är en stor händelse för såväl barnet som de nya föräldrarna.
Sverige har sedan länge systematiserat internationella adoptioner som i grunden ska vara rättssäkra, både för presumtiva adoptivföräldrar och för barnet. Genom internationella samarbeten och överenskommelser som Haagkonventionen skapas rutiner för att framför allt skydda barnet.
I Sverige genomgår presumtiva föräldrar en process med både obligatorisk utbildning och en gedigen medgivarutredning som normalt hanteras av familjerätten i kommunen. Efter att de presumtiva adoptivföräldrarna fått ett medgivande kan de som vill fortsätta processen genom, de av MFoF godkända, adoptionsorganisationerna.
När det däremot gäller nationella adoptioner finns idag ingen systematiserad och rättssäker process. Även om de nationella adoptionerna är relativt få ligger ansvaret mycket tyngre på socialtjänsten i respektive kommun att hitta och välja ut adoptivförälder. Det finns idag heller inget kösystem. I praktiken innebär det att den eller de som fått ett medgivande skriver till Sveriges kommuner och deras familjerätter för att upplysa dem att de finns som presumtiva föräldrar. Därefter är det upp till enskilda handläggare att fastslå och välja adoptivförälder.
Sverige behöver ett rättssäkert system för nationella adoptioner som tar tillvara barnets bästa. Precis som vid internationella adoptioner behövs en process där alla presumtiva adoptivföräldrar har samma chans och möjligheter. Allt för att skapa bästa möjliga utfall för barnet.
|
Arman Teimouri (L) |
|