Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Riksantikvarieämbetet i samarbete med länsstyrelserna ska informera fastighetsägare om förekomsten av fornminnen på fastigheten och tillkännager detta för regeringen.
Fornlämningar är en levande historiebok. De utgör ett arkiv som finns tillgängligt för alla. Fornlämningarna ger väsentlig kunskap om gångna tiders seder och bruk.
De äldsta skriftliga arkiven är drygt 1 500–2 000 år gamla. Dessa utgörs av runstenarna. En av Sveriges äldsta runstenar, Järsbergsstenen som dateras till 500-talet, finns strax utanför Kristinehamn i Värmland.
Från tiden före runstenarna finns inget skriftligt material. Från denna tid utgör fornlämningarna vårt arkiv. Om fornlämningarna skulle förstöras, förstörs också möjligheten att lära sig mer om historien. Detta är skador som inte kan ersättas.
Fornlämningar finns på många ställen i samhället. Enligt länsstyrelsernas årsredovisning finns det idag ungefär 300 000 registrerade fornlämningar runt om i Sverige, varav nästan 13 500 i Värmland. Ofta är markägaren inte medveten om vad som finns på egendomen. Detta medför en påtaglig risk för att fornlämningar förstörs för all framtid. En mycket stor del av de svenska fornlämningarna är redan skadade.
Riksantikvarieämbetet bedriver en löpande fornminnesinventering. Den utgörs av en dokumentation av förhistoriska och historiska fasta fornlämningar och andra kulturlämningar.
För att undvika att ytterligare skador tillfogas fornlämningarna bör ett system införas som innebär att Riksantikvarieämbetet i samarbete med länsstyrelserna informerar markägare om vilka fornlämningar som finns på egendomen och hur dessa ska skötas. Samtidigt bör ett system med information vid ägarbyten och försäljning av fastigheter införas.
|
Arman Teimouri (L) |
|