Många människor väljer kremering i stället för jordbegravning. Frågan om att få sprida askan på mer än ett ställe har då aktualiserats, bl.a. att en del av askan ska få spridas utomlands. I ett mångkulturellt land som Sverige kan frågan om att få begrava aska både i hemlandet och här få ökad aktualitet.
Läget idag är att enligt 31 § begravningsförordningen får aska efter avliden delas, om länsstyrelsen ger tillstånd till det. Om tillstånd till delning av aska beviljas, ska länsstyrelsen ange de villkor för förfarandet med askan som anses nödvändiga i sitt beslut. Ett sådant tillstånd får endast ges om det finns synnerliga skäl för det, att en del av askan ska gravsättas utomlands och att askan sprids på ett pietetsfullt sätt. Länsstyrelsens beslut med anledning av en ansökan om att dela askan efter en avliden kan överklagas till förvaltningsrätt.
Av en överklagan till Högsta förvaltningsdomstolen framgår att delning av aska ska förbehållas de fall där önskemålet är grundat på en religiös uppfattning. Det finns dock kammarrättsdomar från senare år där det kan föreligga synnerliga skäl för delning av aska, även om dessa skäl inte skulle vara av religiös natur.
Genom de olika domar som fällts efter överklaganden föreligger oklarhet om vad som gäller, vilket är olyckligt. Därför bör bestämmelserna om delning av aska i begravningsförordningen ses över så att tolkningen av dem blir entydig. Detta bör ges regeringen tillkänna.
|
Barbro Westerholm (L) |
|