Dagligen transporteras otaliga mängder gods med tunga lastbilar på de svenska vägarna. Ekipagens totalvikt ligger ofta på tiotals ton och framförandet av dessa fordon kräver därför kunniga förare.
De allra flesta chaufförer utför sitt arbete på bästa sätt, men likväl ertappas fortfarande tyvärr för många förare med att vara påverkade av alkohol eller droger under färd. Deras påverkan sammantaget med att de framför ett så pass tungt fordon medför att vår lagstiftning bör vara mycket tydlig och hård mot dem som överträder lagen.
Avseende alkohol så finns denna tydlighet i större utsträckning. Gränsen för rattfylleribrott går på 0,2 promille alkohol i blodet medan gränsen för grovt rattfylleribrott ligger på 1,0 promille. Här får du svart på vitt hur stor mängd alkohol som finns i blodet och kan döma för brott i enlighet med denna uppgift. En avsevärd brist föreligger dock vid straffmätningen för drogfylleribrott.
Om man vid test kan påvisa att ett narkotiskt ämne finns i blodet hos en person som framför ett fordon kan personen dömas för drogfylleribrott. För grovt drogfylleribrott krävs att personen kört anmärkningsvärt vingligt och farligt. Detta beviskrav gör i praktiken det nästintill omöjligt att utdöma påföljd för grovt brott. Här måste en förändring till. Framförande av ett tungt fordon, som en tung lastbil, borde omedelbart medföra att brottet klassificeras som grovt. Andra variabler bör även tas med som försvårande som t.ex. hastighet, specifikt gods m.m.
Av denna anledning bör en översyn av reglerna i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott genomföras i syfte att skärpa och förtydliga lagstiftningen kring drogfylleri visavi grovt drogfylleri. Framförandet av ett tungt fordon under påverkan av droger bör omedelbart anses vara ett grovt brott.
|
Anders Hansson (M) |
|