Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skilja mellan vapenbrott och tillkännager detta för regeringen.
Idag döms en jägare med ett otillåtet stort magasin enligt samma lag som en grovt kriminell med en arsenal av automatvapen. I arbetet mot gängkriminalitet har skärpta vapenlagar ofta förts fram som en av de många välbehövliga reformerna. Skärpta vapenlagar behövs, men det krävs då att tillämpningen passar intentionen av skärpningen. Straffskärpning mot vapenkriminella är utan tvekan en välmotiverad satsning, dock inte när det i samma stund slår mot laglydiga vapenägare.
I Sverige har vi en lång tradition av jakt. Jakt och sportskytte är en stor källa till miljövänligt kött, momsintäkter och inte minst rekreation. Detta är något som inte borde motarbetas utan snarare uppmuntras.
Därför behövs en tydligare distinktion i vapenlagen mellan brott där gärningsmannen innehaft ett illegalt vapen, exempelvis ett automatvapen på allmän plats, och brott där gärningsmannen på något sätt brustit i förvaringen eller hanteringen av sitt legala vapen. Detta för att inte problemen med illegala vapeninnehav i gängmiljö ska spilla över och ställa till med problem för legala jägare och sportskyttar. Lagen bör differentieras för rent olagliga vapeninnehav och legala vapen.
|
Helena Antoni (M) |
|
|
Åsa Coenraads (M) |
Lars Püss (M) |
|
Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M) |
|