Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vapenlagen bör tydliggöras och tillkännager detta för regeringen.
Kravet på förvaring av vapen i säkerhetsskåp infördes år 2003, vilket var klokt. Det var dock en okontroversiell fråga eftersom de flesta jägare och sportskyttar redan innan förvarade sina vapen i vapenskåp. När bestämmelsen tillkom var avsikten att privatpersoner med vapenlicens skulle förvara sina vapen i vapenskåp (säkerhetsskåp av modell SS3492, numera SSF3492) medan man skulle ha hårdare förvaringskrav för företag och föreningar eftersom deras anläggningar både var skyltade och dessutom obevakade nattetid. Om en person vill komma åt vapen är det enklare att veta var de finns, om det skyltas indirekt med att här finns det med stor sannolikhet vapen, exempelvis jaktaffärer, sportskytte- och jaktföreningar etc. Det är också en plats som inte är bemannad nattetid som en bostad är.
Polisen fick föreskriftsrätt för handlare och föreningars vapenförvaring, inte för privatpersoner. I lagtexten utrycktes detta tyvärr otydligt, vilket skapade tolkningsutrymme som fört med sig omtolkningar av föreskrifterna. Detta har resulterat i att polisen bl.a. tillämpar samma föreskrifter för alla, privatpersoner såväl som föreningar och företag. Vilket i sin tur innebär negativa och svåra konsekvenser för privatpersoner.
Polisen har även på eget initiativ infört ett poängsystem som begränsar antalet vapen du får ha i ett vapenskåp, en begränsning som kan vara mer restriktiv än den klassning som finns för vapenskåpet. Detta har exempelvis inneburit att ett hushåll där flera personer jagar eller är skyttar, tvingas skaffa sig samma anpassade förvaring som företag ska ha (värdeskåp Grade III). Ett sådant skåp, stort nog att rymma jaktgevär kan kosta mellan 30–50 000 kronor, istället för ett vanligt vapenskåp som kostar runt 5 000 kronor. Enligt polisen får man alltså inte ha varsitt säkerhetsklassat vapenskåp. De skåp som polisen kräver är mer eller mindre svåra att ha (omöjliga) i normala bostäder eftersom vikten på vapenskåpet överstiger byggnormens krav. Det finns exempel på privatpersoner som har ålagts åtgärder som innebär extremt stora kostnader, exempelvis att de har fått bygga ett vapenvalv för sina vapen, för att de ska kunna fortsätta med sin hobby. Man kan också ta ett exempel med två aktiva skyttar, en jägare och en som är sportskytt som bor tillsammans eller flyttar ihop. Endera tvingas den ena göra sig av med några av sina vapen, sluta med några idrottsgrenar eller så tvingas en av dem leta rätt på en bostad med bjälklag eller golv som klarar av skåpets vikt. Skulle det dessutom finnas en äldre son eller dotter i familjen som vill ta efter sina föräldrars intresse, problematiseras det än mer. Såsom reglerna ofta tillämpas idag ställs krav på förvaring i dyra värdeskåp för samtliga hushållets vapen så snart antalet poäng går över 20. Poängsystemet är inte bara ett orimligt krav för privatpersoner utan också ett onödigt försvårande för jägare och sportskyttar.
En enkel och lämplig lösning på detta är att det i lagen anges att privatpersoners vapen ska förvaras i säkerhetsskåp (SSF 3492) och med det antalet vapen per skåp som medges för säkerhetsskåpets klassning. Detta för att återgå till vad som var avsikten när förvaringskravet infördes och för att undanröja försvårande tolkningar av vapenlagen som direkt komplicerar och motverkar utövandet av Sveriges jakt och sportskytte. Därför bör vapenlagen förtydligas på detta område.
|
Marléne Lund Kopparklint (M) |
|