Sverige står inför en kraftfull utbyggnad av vindkraften. Under 2019 producerade vindkraften 19,5 TWh, motsvarande 12 % av Sveriges totala elproduktion. Detta kan jämföras med för 11 år sedan, år 2008, då vindkraften producerade knappt ca 2 TWh vilket motsvarade 1,4 % av den totala elproduktionen. Antalet vindkraftverk 2019 var 4 099 stycken, vilket är 193 fler än året innan. Riksdagen har beslutat att det ska skapas förutsättningar för en vindkraftsutbyggnad motsvarande 30 TWh till år 2020.
Vindkraften är miljövänlig och ger inte några utsläpp. Satsningen på vindkraft är också ett led i att Sverige ska uppfylla sin andel av EU:s miljömål om att 20 procent av unionens totala energiproduktion ska vara förnybar till år 2020.
Att bygderna där vindkraften byggs får del av det värde som vindkraften genererar är en förutsättning för att vindkraften ska bidra till denna utveckling. Starka krafter från berörda bygder och kommuner efterfrågar detta. Som exempel har kommunerna i Jämtlands län antagit en vindkraftspolicy där man verkar efter tre huvudprinciper, som antagits av kommunförbundets styrelse i länet, i syfte att berörda bygder får del av de värden som vindkraften genererar:
Flera andra länder, bland annat Danmark och Tyskland, har infört en lagstiftning för att garantera att en del av vindkraftens värde tillfaller de berörda bygderna.
Jag anser att möjligheten till ett nationellt system som garanterar att en rimlig del av vindkraftens värde stannar i bygden bör ses över. Det finns flera sätt att åstadkomma detta, bland annat återföringsmedel, främja lokalt ägande och att fastighetsskatten från vindkraftsanläggningar tillfaller kommunerna. Därmed skapas ett uthålligt system för lokal utveckling, vilket även underlättar lokal acceptans för vindkraft.
Vindkraft och vattenkraft är naturresurser som inte skapar så många permanenta arbetstillfällen till skillnad från kärnkraft och gruv- och skogsnäring. Ett första steg, som kan genomföras snabbt, är frågan huruvida fastighetsskatten från vindkraftsanläggningar ska tillfalla kommunerna där anläggningarna är lokaliserade istället för att utgå till staten. På så sätt garanteras att kommunerna får del av vindkraftens värde, utan att det påverkar kostnaderna för vindkraftsetablering.
Min uppfattning är att möjligheten att fastighetsskatten på vindkraftsanläggningar ska tillfalla kommunerna bör ses över. Denna princip är en viktig del i en modell med bygdepengar till berörda bygder och främjande av lokalt ägande.
|
Saila Quicklund (M) |
|