Sveriges regioner ansvarar idag för en stor del av vården från att du föds till att du lämnar jordelivet, men med ett avbrott – tiden du går i skolan. Att på detta sätt dela upp ansvaret mellan regioner och kommuner skapar sämre förutsättningar att hålla i en röd tråd med individens behov i centrum. Såväl bristen på kontinuitet som exempelvis GDPR gör det svårt att ha en sammanhållen vård. Något som inte gynnar individen.
Att dessutom ha ett system med olika huvudmän gör att vi ger våra barn och unga sämre förutsättningar till kvalitativ vård då exempelvis rektorer är ansvariga för att anställa skolsköterskor och påkalla läkares insatser.
Risken att bli en förlängd ”väga, mäta, kolla synen”-instans på de platser där kompetens inte kan rekryteras av skolan istället för en kvalitativ vård är överhängande. Mer kvalitativt vore att den unge med familj söker vård när den behöver det och ges möjlighet att ha årliga besök hos samma instans som före förskoleklasstarten med den hälsouppföljning som följer behovet efter upprättad genomförandeplan.
Att inte bryta en individs hälsovårdsinsatser i och med skolstarten vore att sätta kvalitet och trygghet i första rummet samtidigt som vi skapar en optimal situation för ansvarstagande om individens hälsa. Övergångar innebär alltid risk för missar i information, och kontinuitet täpper till dessa luckor. En överflytt innebär dessutom extra arbetsinsatser såsom inläsning på nya patienter vilket skulle minimeras vid en kontinuitet med samma regionala ansvar – med andra ord vinst när det gäller såväl individens trygghet som systemets arbetsinsats.
|
Ann-Sofie Lifvenhage (M) |
|