Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över infrastrukturplaneringen så att tågplanerna skapar en förutsägbar robusthet i infrastruktursystemet när det gäller tåg och tillkännager detta för regeringen.
Det är angeläget att hela Sverige ska leva. Vi ser nu ett tryck på bosättning i storstäderna eftersom möjligheten till arbete i stor utsträckning finns där. Att då möjliggöra ett väl utvecklat ”blodomlopp” kring storstäderna i form av väl fungerande infrastrukturnät med tågförbindelser som möjliggör studie- och arbetspendling till och från våra storstäder skapar oändligt mycket större möjligheter och frihetsgrad till boende även i landsortskommuner med rimliga dagspendlingsavstånd.
Tyvärr misslyckas vi i dagsläget med den robusthet som krävs för att få människor att våga satsa på ett boende i en kommun en bit från arbetsplatsen eller studieorten på grund av att de tågplaner som läggs och de tidtabeller som sedan följer läggs om varje år.
Att från ett år till ett annat inte veta om jag kommer att hinna i tid till skola eller arbete, inte veta om man kan hämta och lämna barn på dagis och i förlängningen inte för arbetsgivare klart att medarbetare kan ha samma sysselsättningsgrad eller helt plötsligt behöver gå ner i arbetstid för att tågen inte längre passar arbete och möjlighet till familjeliv skapar inte lugn någonstans. Och bidrar dessutom negativt till människors vilja att resa en bit längre till skola och jobb.
Hattigheten med att göra om processen med ansökta och givna spårlägen är dessutom ineffektiv och kostar enorma resurser från alla kollektivtrafikansvariga runt om i landet. Att efter beställningar från kommuner och regioner varje år göra om ansökningsprocessen med oviss utgång skapar aldrig lugn i systemet.
Med en process som är mer förutsägbar och långsiktig skapar vi ett system som bidrar till att man kan arbeta långsiktigt för kommuners utveckling och en stabilitet för alla medborgare som vill vara kunder i ett miljösmart resande.
|
Ann-Sofie Lifvenhage (M) |
|