Sverige tillhör de länder i världen som har högst skatt på arbete. Skatten på arbete måste därför sänkas. Det måste löna sig bättre att arbeta, utbilda sig och att ta ansvar. Det är därför mycket bra att värnskatten avskaffades genom det så kallade januariavtalet. Men utvecklingen behöver fortsätta så att ingen behöver betala mer än 50 procent i skatt på en löneökning. Det vill säga den bärande princip som fanns i den stora skattereformen 1990/91. Idag motsvarar den högsta marginalskatten 55,5 procent.
Skattesystemets uppbyggnad är viktig för ett land. Av OECD:s jämförande studier Education at a glance vet vi att Sverige är ett av de länder där det lönar sig allra minst att utbilda sig. Förutom skattesystemets konstruktion handlar det även om lönesättning och en sammanpressad lönestruktur. Men ska vi kunna locka fler att förkovra sig i enlighet med regeringens devis om att Sverige ska konkurrera med kunskap och inte låga löner, måste något radikalt hända. OECD:s utbildningsrapport från 2019 visar nämligen att vi ligger i absoluta botten då det gäller utbildningspremien bland OECD:s medlemsländer och att Sverige och Island är de länder där det lönar sig minst att ha doktorerat. Sammantaget är detta något som kan få en negativ effekt på den framtida kompetensförsörjningen och därmed på landets framtida tillväxt och välstånd. Riksdag och regering förfogar över ett viktigt instrument för att premiera arbete, utbildning och ansvarstagande. Det är skattesystemet. Detta bör därför vara konstruerat så att det inte missgynnar personer som antingen har arbetat eller idag arbetar, utbildar sig och tar ansvar.
Med hänvisning till ovan anser undertecknad att den högsta marginalskatten bör sänkas till nivån 50 procent samt att skatten på arbete bör sänkas så att arbete och utbildning lönar sig såväl i som efter yrkeslivet. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.
|
Betty Malmberg (M) |
|