Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda en behovsprövning av barnbidraget och tillkännager detta för regeringen.
Ett av de bästa måtten på hur upplyst ett samhälle är, är hur väl det tar hand om sina svagaste. Ett lika bra mått på att ett samhälle är orättfärdigt är om det omfördelar resurser till de redan gynnade. Det svenska systemet med barnbidrag har framhållits som ett exempel på det förra, men kan lika väl ses som ett exempel på det senare.
Barnbidraget har delats ut till alla föräldrar, oavsett behov. Skälet för att inte behovsrelatera bidraget har ofta angetts vara att det skulle skapa alltför stora administrativa problem, och driva administrativa kostnader. Med tanke på den tekniska utvecklingen borde de administrativa hindren idag vara överkomliga.
Resursstarka familjer kan under barnets uppväxt lägga barnbidraget på hög för att betala en framtida lägenhet, utbildning eller liknande. I mindre resursstarka familjer finns inte den möjligheten. Förutsättningarna är alltså redan i utgångsläget olika, något som bidrar till att cementera en social klyvning, vilket inte varit och är tanken med barnbidraget. Många ensamstående föräldrar med barn konstaterar dessutom att försörjningsstödet reduceras vid en höjning av barnbidraget, vilket stärker ojämlikheten och därmed går tvärt emot barnbidragets syfte.
En behovsprövning av barnbidraget skulle inte bara innebära att man mer träffsäkert kan bidra till dem som har det största behovet, utan också att det frigörs medel som kunde användas för att förbättra sjukvården, garantera tryggheten i hela landet eller att sänka trösklarna till arbete för personer som idag står utanför arbetsmarknaden.
Med anledning av detta bör regeringen skyndsamt utreda en behovsprövning av barnbidraget.
|
Magnus Ek (C) |
Jonny Cato (C) |