Under 2015 kom det väldigt många asylsökande flyktingar till Sverige och Europa. Bristen på samverkan inom EU gjorde att dessa flyktingar kom att söka sig till ett fåtal länder inom EU. För Sveriges del innebar det att vår dåvarande organisation inte klarade av att hantera asylsökningsprocessen på ett bra sätt.
EU och Sverige har ställt sig bakom de konventioner som reglerar asyl och flyktingfrågor. Samtidigt så har vi inte skapat någon gemensam organisation som klarade av denna situation på ett bra sätt. Bristen på gemensam politik har dels resulterat i internationella avtal med Turkiet och Libyen, samtidigt som de enskilda länderna har arbetat på olika sätt för att hantera de egna flyktingarna.
I Sveriges fall har vi försökt att hantera det genom tillfälliga förändringar av migrationslagstiftningen samt en fördelning mellan kommunerna och genom förstärkningar av Migrationsverket. Trots detta kan vi konstatera att vi har hamnat i ett läge där prövningen tar lång tid och vi har fått allt fler som har fått ett utvisningsbesked men inte lämnat landet. Allt detta talar för att vi behöver hitta ett nytt sätt att hantera dessa processer på.
I första hand borde vi få till en gemensam politik inom EU, men i väntan på det måste Sverige skapa en rättssäker process som innebär att asylprövningen sker under en kortare tid samt att mottagandet blir bättre.
En metod som borde utredas är att man etablerar ett antal asylmottagningscentra i olika delar av landet. På dessa centra bör alla myndigheter finnas på plats och de som söker asyl skall befinna sig i centrat under hela asylprövningsprocessen, en asylprövningsprocess bör inte ta mer än 3–6 månader inklusive överprövning. Samtidigt som man får sin sak prövad bör man redan i dessa centra påbörja undervisning i svenska samt informera om hur det svenska samhället fungerar. Det är också viktigt att de som har sina papper i ordning får förtur i beslutsprocessen vilket motverkar risken för att man gör sig av med sina papper när man kommer till Sverige. Asylmottagningscentrana bör också ha en egen medicinsk förmåga så att man kan hantera eventuella sjukdomar samt bedöma den psykiska hälsan hos de som flyr ifrån politiskt våld, krig och andra övergrepp.
Efter det att man har fått sin sak prövad är det viktigt att vi inte fortsätter att överbelasta enskilda kommuner utan att vi hittar en bättre fördelning över landet. Samtidigt måste staten ta ett större ansvar för dessa frågor. Man bör därför utreda om det inte borde finnas ett femårigt mottagandeavtal mellan kommunen och staten, vilket gör att de som kommunplaceras får större förutsättningar att etablera sig i mottagande kommun samtidigt som staten tar ett större ansvar under mottagningsperioden.
Kan man korta ner asylprövningstiden samt förbättra mottagandet ute i kommunerna kan man underlätta prövningen, och samtidigt som man förbättrar mottagandet kommer vi att på sikt skapa en mer rättssäker och bättre asylprocess vilket gynnar alla över tid.
|
Magnus Jacobsson (KD) |
Michael Anefur (KD) |