|
Skatteutskottets betänkande
|
Ekonomiskt arbetsgivarbegrepp – förändrade skatteregler vid tillfälligt arbete i Sverige
Sammanfattning
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till förändrade skatteregler vid tillfälligt arbete i Sverige. Förslaget innebär att ett ekonomiskt arbetsgivarbegrepp införs och att den s.k. 183-dagarsregeln inte ska tillämpas när det är fråga om uthyrning av arbetskraft. Vissa mycket korta arbetstillfällen ska dock inte anses utgöra sådan uthyrning av arbetskraft. En arbetstagare som är inhyrd från ett utländskt företag som saknar fast driftställe i Sverige kommer därför under vissa förutsättningar att beskattas i Sverige när han eller hon utför arbete här.
Regeringen föreslår vidare ändrade regler när det gäller skyldigheten att göra skatteavdrag för ersättning som betalas ut till någon som utför arbete i Sverige.
Förslagen innebär ändringar i lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, inkomstskattelagen, socialavgiftslagen och skatteförfarandelagen. Syftet med förslagen är att skapa konkurrensneutrala regler.
Utskottet föreslår därutöver en ändring av lagteknisk karaktär.
Förslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2021.
Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandet.
I betänkandet finns en reservation (KD) och ett särskilt yttrande (M).
Behandlade förslag
Proposition 2019/20:190 Ekonomiskt arbetsgivarbegrepp – förändrade skatteregler vid tillfälligt arbete i Sverige.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Propositionens huvudsakliga innehåll
Ekonomiskt arbetsgivarbegrepp – förändrade skatteregler vid tillfälligt arbete i Sverige
Beräkningen av antalet arbetsdagar
Beräkningen av antalet arbetsdagar, punkt 2 (KD)
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Bilaga 3
Utskottets lagförslag
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
1. |
Ekonomiskt arbetsgivarbegrepp – förändrade skatteregler vid tillfälligt arbete i Sverige |
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,
2. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),
3. lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980),
4. lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) med den ändringen att 33 kap. 1 § ska ha den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2019/20:190 punkterna 1–4.
|
2. |
Beräkningen av antalet arbetsdagar |
Riksdagen avslår motion
2020/21:358 av Jakob Forssmed m.fl. (KD).
Reservation (KD)
Stockholm den 20 oktober 2020
På skatteutskottets vägnar
Jörgen Hellman
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jörgen Hellman (S), Per Åsling (C), Niklas Wykman (M), Hillevi Larsson (S), Helena Bouveng (M), Eric Westroth (SD), Sultan Kayhan (S), Tony Haddou (V), Boriana Åberg (M), David Lång (SD), Patrik Lundqvist (S), Hampus Hagman (KD), Anna Vikström (S), Joar Forssell (L), Rebecka Le Moine (MP), Kjell Jansson (M) och Anne Oskarsson (SD).
Ärendet och dess beredning
I ärendet har väckts en motion, 2020/21:358, som återges i bilaga 1.
I ärendet samordnas det lagtekniska genomförandet av förslaget till ändring av 33 kap. 1 § skatteförfarandelagen (2011:1224) i proposition 2020/21:190 med ett förslag till ändring av samma lagrum i proposition 2019/20:197 Delegationsbestämmelser för Skatterättsnämnden och Forskarskattenämnden och några ändringar i fråga om informationsutbyte på skatteområdet (bet. 2020/21:SkU4). Utskottets lagförslag återges i bilaga 3.
Bakgrund
Skatteverket överlämnade i juni 2017 promemorian Beskattning och betalning av skatt vid tillfälligt arbete i Sverige till Finansdepartementet. I promemorian föreslås bl.a. en ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, förkortad SINK, på så sätt att en arbetstagare som arbetar tillfälligt i Sverige i en svensk verksamhet ska betala skatt i landet även om anställningen sker via uthyrning från ett utländskt företag. Det föreslås också att utländska företag som bedriver viss verksamhet i Sverige ska göra skatteavdrag och omfattas av reglerna för registrering, F-skatt och uppgiftsskyldighet på liknande sätt som svenska företag. Finansdepartementet har därefter i augusti 2018 tagit fram promemorian Kompletterande förslag rörande beskattning och betalning av skatt vid tillfälligt arbete i Sverige. Skälet till kompletteringen är att det under beredningen har framkommit att den föreslagna uthyrningsregeln skulle kunna träffa vissa koncerninterna situationer på ett sätt som inte har varit avsett. I promemorian lämnas därför förslag för att förtydliga att vissa mycket korta arbetstillfällen i Sverige inte ska anses utgöra uthyrning av arbetskraft.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslår regeringen förändrade skatteregler vid tillfälligt arbete i Sverige. Förslaget innebär att ett ekonomiskt arbetsgivarbegrepp införs och att den s.k. 183-dagarsregeln inte ska tillämpas när det är fråga om uthyrning av arbetskraft. Vissa mycket korta arbetstillfällen ska dock inte anses utgöra sådan uthyrning av arbetskraft. En arbetstagare som är inhyrd från ett utländskt företag som saknar fast driftställe i Sverige kommer därför under vissa förutsättningar att beskattas i Sverige när han eller hon utför arbete här.
Regeringen föreslår vidare ändrade regler när det gäller skyldigheten att göra skatteavdrag för ersättning som betalas ut till någon som utför arbete i Sverige.
Syftet med förslagen är att skapa konkurrensneutrala regler. Förslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2021.
Ekonomiskt arbetsgivarbegrepp – förändrade skatteregler vid tillfälligt arbete i Sverige
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar, med den ändring som utskottet föreslår, regeringens förslag till förändrade skatteregler vid tillfälligt arbete i Sverige.
Jämför det särskilda yttrandet (M).
Propositionen
Ett ändrat synsätt på vem som är arbetsgivare vid tillfälligt arbete i Sverige
Regeringen gör bedömningen att begränsat skattskyldiga personer som arbetar tillfälligt i Sverige och som ingår som personal i en verksamhet här bör beskattas i Sverige. Synsättet ekonomisk arbetsgivare bör därför enligt regeringen införas för att möjliggöra att ersättning för sådan personals arbete beskattas här.
Med begreppet utomlands bosatt avses enligt 2 § lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta (förkortad SINK) en fysisk person som är begränsat skattskyldig. Den som är utomlands bosatt är skattskyldig i Sverige för inkomst från arbete som personen utför här. Den s.k. 183-dagarsregeln är ett undantag från denna princip. Regeln innebär att lön eller därmed jämförlig förmån undantas från skatteplikt. Villkoren för detta är att den utomlands bosatta personen inte vistas i Sverige mer än 183 dagar under en tolvmånadersperiod, att ersättningen för arbetet betalas av en arbetsgivare som inte har hemvist i Sverige och att ersättningen inte belastar ett fast driftställe som arbetsgivaren har här.
Sverige tillämpar i dag ett formellt arbetsgivarbegrepp vid bedömningen av vem som anses som arbetsgivare vid tillämpning av 183-dagarsregeln. Samma synsätt gäller både vid tillämpning av intern rätt och i förhållande till skatteavtalen. Det innebär att den som betalar ut ersättningen för arbetet anses som arbetsgivare enligt SINK. Eftersom ett skatteavtal aldrig kan utvidga svensk beskattningsrätt medför det svenska synsättet att den beskattningsrätt som Sverige får genom ett skatteavtal inte alltid kan utnyttjas.
Enligt regeringens mening skapar det svenska synsättet en orättvis konkurrenssituation mellan å ena sidan verksamheter i Sverige som anställer och å andra sidan verksamheter i Sverige som i stället hyr in personal genom t.ex. ett utländskt bemanningsföretag.
Regeringen anser mot denna bakgrund att det finns skäl att ändra synen på vem som ska anses som arbetsgivare i vissa situationer. I likhet med de flesta andra länder bör Sverige därför införa ett ekonomiskt arbetsgivarbegrepp vid tillämpning av 183-dagarsregeln. En sådan ändring skulle enligt regeringen åstadkomma en likformighet i beskattningen av utomlands bosatta personer som utför arbete för en verksamhet i Sverige, som inte är beroende av om personen i fråga är anställd direkt av denna verksamhet eller av ett svenskt bemanningsföretag eller en svensk underentreprenör.
Undantag från 183-dagarsregeln
Regeringen föreslår att införandet av synsättet ekonomisk arbetsgivare ska genomföras genom ett undantag till 183-dagarsregeln genom att regeln inte ska tillämpas vid uthyrningssituationer. En begränsat skattskyldig fysisk person ska således inte undantas från skattskyldighet enligt 183-dagarsregeln när det är fråga om uthyrning av arbetskraft. Det föreslagna undantaget från 183-dagarsregeln benämns därför enligt regeringen även som en uthyrningsregel.
Regeringen föreslår vidare att med uthyrning av arbetskraft ska avses att en fysisk person, av arbetsgivaren eller med dennes medverkan, hyrs ut eller ställs till förfogande för att utföra arbete i en verksamhet i Sverige som bedrivs av en annan person (uppdragsgivaren) och som utförs under dennes kontroll och ledning.
Vid bedömningen av om arbetet utförs för den egna arbetsgivaren eller för en uppdragsgivare måste enligt regeringen en rad faktorer vägas samman för att avgöra om arbetet i fråga utförs under uppdragsgivarens kontroll och ledning. Vid denna prövning bör ledning kunna hämtas i kommentaren till artikel 15 i OECD:s modellavtal. Av punkt 8.14 i kommentaren framgår att bedömningen sker genom en sammanvägning av ett antal omständigheter:
- Vem som har behörighet att instruera arbetstagaren avseende det sätt som arbetet ska utföras på.
- Vem som disponerar och kontrollerar samt har ansvar för platsen där arbetet utförs.
- Om arbetstagarens ersättning faktureras direkt från den formella arbetsgivaren till företaget där arbetet utförs eller inte.
- Vem som ställer arbetsredskap och material till förfogande för arbetstagaren.
- Vem som bestämmer antalet arbetstagare och de kvalifikationer som arbetstagarna ska ha.
- Vem som har rätt att välja ut de arbetstagare som ska utföra arbetet och att avsluta det uppdragsavtal som har slutits med arbetstagaren.
- Vem som har rätt att införa disciplinära sanktioner som rör arbetstagarens arbete.
- Vem som beslutar om semester och arbetsschema för arbetstagaren.
Ett av huvudskälen till att införa uthyrningsregeln är enligt regeringen att uppnå konkurrensneutral beskattning mellan arbetstagare som är anställda av en verksamhet i Sverige och arbetstagare som är anställda i utlandet men arbetar i en verksamhet i Sverige. Valet att antingen anställa eller hyra in personal ska alltså inte styras av skattereglerna. Regeringen anser mot denna bakgrund att en rimlig avgränsning är, för att uthyrningsregeln ska gälla, att arbetet ska utföras antingen för ett företag som bedriver verksamhet i Sverige eller i en verksamhet inom offentlig sektor här. Uthyrningsregeln bör därför gälla om arbetet utförs för en uppdragsgivare som är skattskyldig för inkomst av näringsverksamhet enligt inkomstskattelagen, oavsett om uppdragsgivaren är en fysisk eller juridisk person och oavsett om uppdragsgivaren är begränsat eller obegränsat skattskyldig.
Regeringen anser vidare att även svenska handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer som inte själva är skattskyldiga i Sverige, ska kunna vara sådana uppdragsgivare som gör att uthyrningsregeln kan bli gällande. Eftersom svenska handelsbolag inte är skattskyldiga för sina inkomster enligt inkomstskattelagen, utan inkomsterna i stället beskattas hos delägarna (5 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL), måste svenska handelsbolag omnämnas särskilt i lagtexten. Även i utlandet delägarbeskattade juridiska personer som inte själva är skattskyldiga i Sverige måste enligt regeringen omnämnas särskilt. I utlandet delägarbeskattade juridiska personer är nämligen inte skattskyldiga för den del av inkomsterna som delägarna är skattskyldiga för (6 kap. 12 § IL). Obegränsat skattskyldiga delägare är skattskyldiga för sin andel av den juridiska personens inkomster (5 kap. 2 a och 3 §§ IL).
Avslutningsvis anser regeringen att även svenska staten, en svensk kommun eller en svensk region ska kunna ses som sådana uppdragsgivare som medför att uthyrningsregeln kan bli gällande.
Regeringen föreslår därför sammanfattningsvis att undantaget från 183-dagarsregeln vid uthyrning av arbetskraft ska tillämpas om uppdragsgivaren är
- skattskyldig för inkomst av näringsverksamhet enligt inkomstskattelagen,
- ett svenskt handelsbolag eller en i utlandet delägarbeskattad juridisk person där en eller flera delägare i bolaget eller den juridiska personen är obegränsat skattskyldiga för inkomsterna eller, i annat fall, skattskyldiga för inkomster från ett fast driftställe i Sverige, eller
- svenska staten, en svensk kommun eller en svensk region.
Undantag från uthyrningsregeln för korta arbetstillfällen
Regeringen anser att ett undantag behövs från förslaget om ett ekonomiskt arbetsgivarbegrepp. Undantaget ska enligt regeringen förtydliga att arbete i Sverige i vissa fall per definition inte ska ses som uthyrning av arbetskraft. Med ett sådant undantag menar regeringen att det förtydligas och säkerställs att uthyrningsregeln inte kommer att omfatta vissa icke avsedda situationer. Regeringen föreslår därför att med uthyrning av arbetskraft avses inte arbete i Sverige som utförs under högst 15 dagar i följd, till den del arbetet i Sverige inte överstiger sammanlagt 45 dagar under ett kalenderår.
Besked om särskild inkomstskatt
I propositionen föreslås att en begränsat skattskyldig person som arbetar tillfälligt i Sverige och som ingår som personal i en verksamhet här bör beskattas i Sverige Om personen samtidigt beskattas i sitt hemland, kan han eller hon normalt ansöka om att dubbelbeskattningen undanröjs i det landet genom att visa upp ett underlag som visar att inkomsten har beskattats i Sverige och att skatten är betald.
En ordning som bygger på att en person själv måste kontakta Skatteverket för att få ett underlag som visar vilken inkomst som har beskattats och vilken skatt som har betalats är enligt regeringens mening inte lämplig om antalet begränsat skattskyldiga fysiska personer som beskattas i Sverige ökar. Regeringen anser också att ett besked om särskild inkomstskatt kan underlätta rutinen för undanröjande av dubbelbeskattning i hemlandet. Regeringen föreslår därför att Skatteverket senast den 15 december efter beskattningsårets utgång ska skicka ett besked om särskild inkomstskatt till den som är skattskyldig enligt SINK.
Utländska utbetalares skyldighet att göra skatteavdrag
Regeringen föreslår vidare att bestämmelser införs som innebär att utländska utbetalare ska göra skatteavdrag från ersättning som betalas för arbete som utförs i Sverige. Arbetet ska enligt regeringen anses utfört i Sverige även om mottagaren arbetar utomlands inom ramen för utbetalarens verksamhet i Sverige. Regeringen anser att det är lämpligt att den utländska utbetalaren ska göra skatteavdrag från ersättning till både obegränsat och begränsat skattskyldiga mottagare. En sådan ordning ökar enligt regeringen konkurrensneutraliteten genom att både svenska och utländska företag har samma skyldigheter att göra skatteavdrag när de betalar ersättning för arbete som utförs i Sverige. Regeringen menar att bestämmelserna om skatteavdrag renodlas genom borttagande av undantag och utbetalaren behöver inte göra en bedömning av om skatteavdrag ska göras eller inte. Den praxis som i dag gäller att endast arbetsgivare som hör hemma i Sverige omfattas av skyldigheten att göra skatteavdrag från ersättning för arbete till obegränsat skattskyldiga ska således inte längre gälla.
Vidare ska även utländska utbetalare göra skatteavdrag från ersättning eller annat vederlag, som är skattepliktig inkomst enligt SINK, utbetalad till begränsat skattskyldiga mottagare som är uthyrda eller av annan anledning är skattskyldiga enligt SINK. Regeringen föreslår därför att bestämmelsen om att en utbetalare som är hemmahörande i utlandet inte ska göra skatteavdrag för särskild inkomstskatt för utomlands bosatta ska upphöra att gälla.
Den nya skyldigheten för utländska utbetalare att göra skatteavdrag bör enligt regeringens mening inte omfatta situationer där ersättningen saknar samband med arbete som mottagaren utför eller har utfört i Sverige för denne utbetalare. Regeringen anser därför att skyldigheten att göra skatteavdrag inte bör omfatta sådan ersättning som anges i 10 kap. 3 § andra stycket 1–7 skatteförfarandelagen (2011:1244), dvs. pension, livränta, sjukpenning m.fl. ersättningar.
Svenska utbetalares skyldighet att göra skatteavdrag
Regeringen föreslår att bestämmelsen om svenska utbetalares skyldighet att göra skatteavdrag ska omformuleras och föreslår därför att skatteavdrag från sådan ersättning för arbete som en utbetalare som hör hemma i Sverige betalar till en utländsk juridisk person eller en fysisk person som är begränsat skattskyldig här i landet bara ska göras om ersättningen betalas för arbete som mottagaren utför i Sverige. Arbetet ska anses utfört här i landet även om mottagaren arbetar utomlands inom ramen för utbetalarens verksamhet i Sverige.
Inkomst som avser lön eller därmed jämförlig förmån på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten, en svensk kommun eller en svensk region ska enligt 5 § första stycket 1 SINK beskattas i Sverige. Arvode och liknande ersättning som någon får i egenskap av ledamot eller suppleant i styrelse eller annat liknande organ i ett svenskt aktiebolag eller någon annan svensk juridisk person är också skattepliktig enligt SINK, oavsett var verksamheten utövas, se 5 § första stycket 3 SINK.
När det gäller dessa inkomster får, enligt regeringen, kopplingen till Sverige anses vara så stark att skatteavdrag bör ske oavsett var arbetet har utförts. Regeringen föreslår därför att skatteavdrag alltid ska göras för dessa ersättningar.
Uppgiftsskyldighet för ett utländskt företag
Regeringen föreslår vidare att en fysisk eller juridisk person som hör hemma i en annan stat och inte bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige i vissa fall ska vara skyldig att lämna särskilda uppgifter om vilken verksamhet som bedrivits i Sverige, under vilken tid verksamheten bedrivits i Sverige och övriga förhållanden som behövs för att kunna bedöma skattskyldigheten enligt inkomstskattelagen. I syfte att begränsa den administrativa bördan anser regeringen att målsättningen dock ska vara att så långt som möjligt begränsa antalet uppgifter som ska lämnas till Skatteverket.
Enligt förslaget ska de särskilda uppgifterna ha kommit in till Skatteverket senast den sista dagen när inkomstdeklaration ska lämnas och uppgifterna ska undertecknas. Regeringen föreslår slutligen att den som lämnar en inkomstdeklaration inte ska lämna särskilda uppgifter.
Utskottets ställningstagande
För att uppnå konkurrensneutralitet och likformighet i beskattningen har regeringen föreslagit förändrade skatteregler vid tillfälligt arbete i Sverige. Förslaget innebär att ett ekonomiskt arbetsgivarbegrepp ska införas och att den s.k. 183-dagarsregeln inte ska tillämpas när det är fråga om uthyrning av arbetskraft. Kortare arbetstillfällen ska dock enligt förslaget inte anses utgöra uthyrning av arbetskraft.
Regeringen föreslår vidare ändringar i 33 kap. 1 § skatteförfarandelagen (2011:1244). Utskottet samordnar i bilaga 3 av lagtekniska skäl ändringarna i lagrummet med de förslag till ändringar i samma lagrum och med ikraftträdande den 1 december 2020 som finns i proposition 2019/20:197 Delegationsbestämmelser för Skatterättsnämnden och Forskarskattenämnden och några ändringar i fråga om informationsutbyte på skatteområdet (bet. 2020/21:SkU4).
Utskottet har inga invändningar mot regeringens förslag och tillstyrker därmed propositionen med den ändring som föreslås i bilaga 3.
Beräkningen av antalet arbetsdagar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsförslaget om att slopa 15-dagarsregeln.
Jämför reservationen (KD).
Motionen
I kommittémotion 2020/21:345 av Jakob Forssmed m.fl. (KD) föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen att endast en gräns för det sammanlagda antalet arbetsdagar i Sverige ska tillämpas.
Motionärerna anför att regeringen föreslår förändringar av skattereglerna vid tillfälligt arbete i Sverige, som innebär att en arbetstagare som är inhyrd från ett utländskt företag utan fast driftställe i Sverige ska beskattas här, när arbetstagaren utför arbete för en verksamhet här. Förslagen innebär också förändringar när ersättning betalas ut för arbete som utförs i Sverige av någon som inte har ett fast driftställe i Sverige samt förändringar i vilka uppgifter som ska lämnas till Skatteverket.
Motionärerna anför vidare att regeringen samtidigt föreslår ett antal undantagsregler som bl.a. kan bli aktuella att tillämpa vid projekt, konferenser, utbildningar och dylikt då anställda i utlandet kommer till Sverige för att arbeta. Enligt motionärerna finns det, vilket framkommer i flera av remisssvaren, en risk för att onödigt krångel skapas för de berörda företagen som gör Sverige mindre attraktivt att förlägga sådan verksamhet i.
Regeringen föreslår dels ett undantag som innebär att reglerna inte ska tillämpas på den som arbetar upp till 15 dagar i sträck i Sverige, dels ett undantag som innebär att reglerna inte ska tillämpas när det sammanlagda antalet arbetsdagar i Sverige är 45 eller färre. Detta innebär enligt motionärerna att de nya reglerna inte ska tillämpas för den som t.ex. arbetar tio dagar i sträck i Sverige vid fyra olika tillfällen under ett år, men att de ska tillämpas för den som arbetar 16 dagar i sträck vid två tillfällen.
Sverige ska enligt motionärerna vara ett attraktivt land att driva både små och stora företag i. Att svenska storföretags utländska medarbetare kommer till Sverige är förstås positivt för såväl storföretagen som för en lång rad andra företag, som t.ex. hotell och restauranger. Sverige bör också verka för att utländska företag i större utsträckning förlägger kontor här eftersom det i sin tur skapar fler arbetstillfällen i Sverige med ökade skatteintäkter som följd. Motionärerna delar den uppfattning som flera remissinstanser framför, att det regelverk som regeringen föreslår riskerar att medföra att färre projekt och konferenser förläggs i Sverige. Detta kommer att skada det svenska näringslivet.
Motionärerna föreslår mot bakgrund av detta att 15-dagarsregeln ska slopas helt och att det räcker med en gräns för det sammanlagda antalet dagar för arbete i Sverige. Det bör medge goda förutsättningar för företagen att förlägga projekt, konferenser och utbildningar i Sverige även i fortsättningen.
Utskottets ställningstagande
Regeringen har gjort bedömningen att det är nödvändigt med ett undantag från förslaget om ett ekonomiskt arbetsgivarbegrepp som förtydligar att arbete i Sverige i vissa fall inte ska betraktas som uthyrning av arbetskraft. Vid utformningen av undantaget för kortare arbetstillfällen har regeringen funnit att tidsgränserna för antalet dagar som arbete utförs i Sverige utan att utgöra uthyrning av arbetskraft lämpligen kan sättas till 15 dagar i följd och maximalt 45 dagar under ett kalenderår.
Utskottet finner inte skäl att göra en annan bedömning än regeringen. Utskottet avstyrker därmed motionsförslaget om att slopa 15-dagarsregeln.
av Hampus Hagman (KD).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2020/21:358 av Jakob Forssmed m.fl. (KD).
Ställningstagande
Regeringen föreslår förändringar av skattereglerna vid tillfälligt arbete i Sverige, som innebär att en arbetstagare som är inhyrd från ett utländskt företag utan fast driftställe i Sverige ska beskattas här, när arbetstagaren utför arbete för en verksamhet här. Förslagen innebär också förändringar när ersättning betalas ut för arbete som utförs i Sverige av någon som inte har ett fast driftställe i Sverige samt förändringar i vilka uppgifter som ska lämnas till Skatteverket.
Regeringen föreslår samtidigt ett antal undantagsregler som bl.a. kan bli aktuella att tillämpa vid projekt, konferenser, utbildningar och dylikt då anställda i utlandet kommer till Sverige för att arbeta. Jag anser, vilket framkommer i flera av remissvaren, att det finns en risk för att onödigt krångel skapas för de berörda företagen som gör Sverige mindre attraktivt att förlägga sådan verksamhet i.
Regeringen föreslår dels ett undantag som innebär att reglerna inte ska tillämpas på den som arbetar upp till 15 dagar i sträck i Sverige, dels ett undantag som innebär att reglerna inte ska tillämpas när det sammanlagda antalet arbetsdagar i Sverige är 45 eller färre. Detta innebär att de nya reglerna inte ska tillämpas för den som t.ex. arbetar tio dagar i sträck i Sverige vid fyra olika tillfällen under ett år, men att de ska tillämpas för den som arbetar 16 dagar i sträck vid två tillfällen.
Jag anser att Sverige ska vara ett attraktivt land att driva både små och stora företag i. Att svenska storföretags utländska medarbetare kommer till Sverige är förstås positivt för såväl storföretagen som för en lång rad andra företag, som t.ex. hotell och restauranger. Sverige bör också verka för att utländska företag i större utsträckning förlägger kontor här eftersom det i sin tur skapar fler arbetstillfällen i Sverige med ökade skatteintäkter som följd. Jag delar den uppfattning som flera remissinstanser framför, att det regelverk som regeringen föreslår riskerar att medföra att färre projekt och konferenser förläggs i Sverige. Detta kommer att skada det svenska näringslivet.
Jag föreslår mot bakgrund av detta att 15-dagarsregeln ska slopas helt och att det räcker med en gräns för det sammanlagda antalet dagar för arbete i Sverige. Det bör medge goda förutsättningar för företagen att förlägga projekt, konferenser och utbildningar i Sverige även i fortsättningen.
Niklas Wykman (M), Helena Bouveng (M), Boriana Åberg (M) och Kjell Jansson (M) anför:
Vi anser att propositionen adresserar en angelägen fråga om att vidta åtgärder för att åstadkomma bättre konkurrensneutralitet mellan företag som använder sig av svensk respektive utländsk arbetskraft. Vi vill dock framhålla två synpunkter med anledning av utskottets beredning av propositionen.
De lagtekniska lösningar som regeringen valt att föra fram i propositionen har kritiserats av remissinstanserna för att vara byråkratiskt betungande och att regelverket är alltför krångligt. Den nya lagstiftningen menar remissinstanserna riskerar innebära en ökad administration med de ökade kostnader som följer, samt riskerar att medföra praktiska utmaningar när lagstiftningen ska tillämpas. Mot bakgrund av den situation vi nu befinner oss i med ett ansträngt läge för företagen i spåren av pandemin är det nödvändigt att extra bördor av ett sådant slag kan undvikas. Det är därför viktigt att regeringen noggrant och löpande följer utvecklingen för att säkerställa att så inte blir fallet. Vid signaler om att tillämpningen av regelverket innebär svårigheter eller extra bördor för företagen bör regeringen omedelbart agera och se över lagstiftningen.
Därutöver finns det en stor risk att regelverket kan komma att bli ett problem för svenska bärplockarföretag. Förmågan att ta vara på vår naturresurs – att våra svenska bär faktiskt blir plockade – är i hög utsträckning beroende av utländsk arbetskraft. Vi kommer därför att noga följa utvecklingen för våra bärplockarföretag, och förbehåller oss rätten att i närtid komma med förslag för att säkerställa att bärnäringen inte drabbas oskäligt.
Vi ställer oss bakom propositionen med tillägg för det som anförs ovan.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2019/20:190 Ekonomiskt arbetsgivarbegrepp – förändrade skatteregler vid tillfälligt arbete i Sverige:
1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta.
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).
3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980).
4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244).
2020/21:358 av Jakob Forssmed m.fl. (KD):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att endast tillämpa en gräns för det sammanlagda antalet arbetsdagar i Sverige och tillkännager detta för regeringen.
Bilaga 2
Ändring i regeringen förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)
|
Lydelse enligt bet.2020/21:SkU4 |
Utskottets förslag |
33 kap.
1 §
I detta kapitel finns bestämmelser om
– syftet med särskilda uppgifter (2 och 2 a §§),
– uppgifter som ska lämnas av stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund (3–5 §§),
– uppgifter som ska lämnas av svenska handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer (6 §),
|
|
– uppgifter som ska lämnas av en fysisk eller juridisk person som hör hemma i en annan stat och inte bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige (6 a och 6 b §§), |
– uppgifter om ersättningsbostad i utlandet (7 §),
– uppgifter om periodiseringsfond och ersättningsfond (7 a §),
– uppgifter som ska lämnas av redare (8 §),
– uppgifter om nedsättning av utländsk skatt (9 §),
– uppgifter som ska lämnas av den som har fått ett godkännande för tonnagebeskattning återkallat (9 a §),
– uppgifter i fråga om vissa förhandsbesked i skattefrågor (9 b §),
– när särskilda uppgifter ska lämnas (10–11 §§), och
– redares uppgiftsskyldighet vid ändrade förhållanden (12 §).