|
Konstitutionsutskottets betänkande
|
Behandlingen av riksdagens skrivelser
Sammanfattning
Konstitutionsutskottet konstaterar att regeringens redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser sedan flera år tillbaka ger en mer utförlig redovisning av åtgärder vidtagna av regeringen och kan anses ge en korrekt bild av riksdagens skrivelser till regeringen. Utskottet ser positivt på denna utveckling och förutsätter att kvaliteten kommer att behållas i kommande redogörelser.
Utskottet påminner i betänkandet om den konstitutionella praxis som vuxit fram i fråga om tillkännagivanden. När det gäller behandlingen av riksdagsskrivelser på konstitutionsutskottets område redovisas sex tillkännagivanden som slutbehandlade. Utskottet gör när det gäller dessa ingen annan bedömning än regeringen.
När det gäller tillkännagivanden inom övriga utskotts områden hänvisar utskottet till respektive utskotts yttranden över regeringens skrivelse.
I betänkandet gör konstitutionsutskottet vissa uttalanden, bl.a. om vikten av att regeringen är utförlig i sina redogörelser för vidtagna, pågående och planerade åtgärder med anledning av tillkännagivanden.
I förra årets betänkande (bet. 2020/21:KU2) framhöll konstitutionsutskottet vikten av att regeringen behandlar riksdagens skrivelser skyndsamt och konstaterade vidare att frågan om huruvida den redovisade tidsåtgången är rimlig bör bedömas med hänsyn till tillkännagivandets innehåll och de beredningsåtgärder som behöver vidtas. I skrivelsen instämmer regeringen med konstitutionsutskottets uttalande, men vill samtidigt påpeka att den stora ökningen av antalet tillkännagivanden under senare år också får betydelse för regeringens förutsättningar att behandla tillkännagivandena skyndsamt. Detta gäller särskilt, enligt regeringen, i en situation som den aktuella med en pågående pandemi.
Utskottet har förståelse för att den pågående pandemin har försvårat regeringens arbete, men vill ändå understryka vikten av att tillkännagivanden behandlas skyndsamt, särskilt mot bakgrund av att det i vissa fall synes ha gått lång tid utan att regeringen vidtagit aktiva beredningsåtgärder.
Behandlade förslag
Regeringens skrivelse 2020/21:75 Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2020.
Riksdagsstyrelsens redogörelse 2020/21:RS4 Redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Skrivelsens och redogörelsens huvudsakliga innehåll
Riksdagens skrivelser till regeringen
Riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Bilaga 2
Finansutskottets yttrande 2020/21:FiU2y
Bilaga 3
Skatteutskottets yttrande 2020/21:SkU6y
Bilaga 4
Justitieutskottets yttrande 2020/21:JuU4y
Bilaga 5
Civilutskottets yttrande 2020/21:CU4y
Bilaga 6
Utrikesutskottets yttrande 2020/21:UU6y
Bilaga 7
Försvarsutskottets yttrande 2020/21:FöU7y
Bilaga 8
Socialförsäkringsutskottets yttrande 2020/21:SfU6y
Bilaga 9
Socialutskottets yttrande 2020/21:SoU8y
Bilaga 10
Kulturutskottets yttrande 2020/21:KrU5y
Bilaga 11
Utbildningsutskottets yttrande 2020/21:UbU5y
Bilaga 12
Trafikutskottets yttrande 2020/21:TU5y
Bilaga 13
Miljö- och jordbruksutskottets yttrande 2020/21: MJU8y
Bilaga 14
Näringsutskottets yttrande 2020/21:NU4y
Bilaga 15
Arbetsmarknadsutskottets yttrande 2020/21:AU3y
Tabell
Tabell 2 Antal riksdagsskrivelser som redovisas som ännu ej slutbehandlade från olika riksmöten
Tabell 4 Antalet beslutade tillkännagivanden till regeringen per riksmöte
Tabell 6 Tidsåtgång för ej slutbehandlade tillkännagivanden på konstitutionsutskottets område
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
1. |
Riksdagens skrivelser till regeringen |
Riksdagen lägger skrivelse 2020/21:75 till handlingarna.
|
2. |
Riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen |
Riksdagen lägger redogörelse 2020/21:RS4 till handlingarna.
Stockholm den 8 juni 2021
På konstitutionsutskottets vägnar
Karin Enström
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Karin Enström (M), Hans Ekström (S), Ida Karkiainen (S), Matheus Enholm (SD), Per-Arne Håkansson (S), Linda Modig (C), Fredrik Lindahl (SD), Laila Naraghi (S), Tuve Skånberg (KD), Daniel Andersson (S), Tina Acketoft (L), Mikael Strandman (SD), Anna Sibinska (MP), Erik Ottoson (M), Annicka Engblom (M), Jessica Wetterling (V) och Lars Jilmstad (M).
Ärendet och dess beredning
Regeringens skrivelse 2020/21:75 Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2020 överlämnades till riksdagen den 16 mars 2021.
Riksdagsstyrelsens redogörelse 2020/21:RS4 Redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen överlämnades till riksdagen den 22 februari 2021.
Kammaren beslutade den 17 mars respektive den 26 februari 2021 att hänvisa regeringens skrivelse respektive riksdagsstyrelsens redogörelse till konstitutionsutskottet för beredning.
Någon följdmotion har inte väckts med anledning av redogörelsen eller skrivelsen.
Konstitutionsutskottet beslutade den 23 mars 2021 att anmoda övriga utskott att senast den 4 maj 2021 yttra sig över regeringens skrivelse och de motioner som kunde komma att väckas med anledning av skrivelsen i de delar de berör respektive utskotts beredningsområde.
Bakgrund
Sedan 1961 har regeringen lämnat redogörelser till riksdagen för vilka åtgärder regeringen har vidtagit med anledning av riksdagens olika beslut. Enligt 9 kap. 8 § riksdagsordningen (RO) ska regeringen varje år i en skrivelse till riksdagen redovisa vilka åtgärder regeringen har vidtagit med anledning av de riksdagsskrivelser som överlämnats till regeringen. Sedan slutet av 1990-talet har behandlingen av riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen (tidigare talmanskonferensen) redovisats för riksdagen. Riksdagsstyrelsen ska enligt tilläggsbestämmelse 9.17.3 RO årligen i en redogörelse redovisa vilka åtgärder den har vidtagit med anledning av de riksdagsskrivelser som överlämnats till styrelsen
Skrivelsens och redogörelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelse 2020/21:75 Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2020 lämnar regeringen en redovisning av vilka åtgärder regeringen har vidtagit med anledning av de riksdagsskrivelser som överlämnats till regeringen. Redovisningen omfattar huvudsakligen åtgärder under tiden den 1 januari–31 december 2020.
I redogörelse 2020/21:RS4 redovisar riksdagsstyrelsen vilka åtgärder den har vidtagit med anledning av de riksdagsskrivelser som överlämnats till styrelsen. Redogörelsen omfattar huvudsakligen beslut av riksdagsstyrelsen under tiden den 1 januari–31 december 2020.
Riksdagens skrivelser till regeringen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen lägger skrivelse 2020/21:75 till handlingarna.
Skrivelsen m.m.
Skrivelsens inledning
I inledningen till skrivelsen anför regeringen att konstitutionsutskottet i sitt senaste betänkande om behandlingen av riksdagens skrivelser (bet. 2020/21:KU2) framhöll vikten av att regeringen behandlar riksdagens skrivelser skyndsamt och gör ansträngningar för att undvika onödig tidsåtgång när det gäller att behandla riksdagens tillkännagivanden. Huruvida den redovisade tidsåtgången är rimlig bör, enligt konstitutionsutskottet, bedömas med hänsyn till tillkännagivandets innehåll och de beredningsåtgärder som behöver vidtas. Regeringen instämmer i detta, men vill samtidigt påpeka att den stora ökningen av antalet tillkännagivanden under senare år också får betydelse för regeringens förutsättningar att behandla tillkännagivandena skyndsamt. Detta gäller särskilt i en situation som den aktuella med en pågående pandemi.
Regelbeståndet
I skrivelsens avsnitt 5 (s. 404 f.) redovisas uppgifter om regelbeståndet. Antalet gällande grundförfattningar per den 1 mars 2021 var 4 405. Av dessa var 1 533 lagar. Motsvarande siffror per den 1 mars 2020 var 4 328, varav 1 511 lagar. Antalet kungjorda grund- och ändringsförfattningar i Svensk författningssamling (SFS) under 2020 var 1 306, jämfört med 1 318 under 2019, 2 122 under 2018, 1 347 under 2017, 1 376 under 2016 och 1 074 under 2015. Av de författningar som kungjordes 2020 var 126 grundförfattningar (26 lagar och 100 förordningar m.m.).
Antalet rubriker i myndigheternas regelförteckningar den 31 december 2020 har beräknats till ca 8 600. Det innebär ett ökat antal regelrubriker jämfört med året innan. Uppgifterna i myndigheternas regelförteckningar är emellertid något osäkra.
Andelen EU-relaterade författningar
Sedan våren 2010 (bet. 2009/10:KU21 s. 23) redovisar konstitutionsutskottet vissa uppgifter från regeringens skrivelse om antalet kungjorda författningar och andelen kungjorda grundförfattningar genom vilka EU-direktiv har genomförts (nedan EU-grundförfattningar).
Under 2020 genomfördes EU-direktiv i 86 ändringsförfattningar (46 lagar och 40 förordningar) och 11 nya grundförfattningar (3 lagar och 8 förordningar).
Av tabell 1 nedan framgår att EU-direktiv genomfördes i en knapp femtedel av samtliga kungjorda grundförfattningar under perioden 2001–2020. För samma period gäller att cirka en fjärdedel av alla nya lagar som kungjordes hade sin grund i genomförande av EU-direktiv. Andelen kungjorda grund-författningar som har sin grund i EU-direktiv har varierat kraftigt över åren.
|
År då författningarna kungjordes |
Antal kungjorda grundförfattningar (varav lagar) |
Antal kungjorda EU-grundförfattningar (varav lagar) |
Andel kungjorda EU-grundförfattningar i % (varav lagar) |
|
2001 |
136 (37) |
17 (3) |
13 (8) |
|
2002 |
129 (27) |
20 (7) |
16 (26) |
|
2003 |
135 (41) |
25 (11) |
19 (27) |
|
2004 |
136 (38) |
37 (15) |
27 (40) |
|
2005 |
162 (42) |
32 (14) |
20 (33) |
|
2006 |
178 (59) |
85 (33) |
48 (56) |
|
2007 |
347 (28) |
76 (12) |
22 (43) |
|
2008 |
160 (49) |
48 (20) |
30 (41) |
|
2009 |
207 (52) |
43 (8) |
21 (15) |
|
2010 |
189 (65) |
22 (9) |
12 (14) |
|
2011 |
173 (32) |
28 (14) |
16 (44) |
|
2012 |
118 (28) |
10 (5) |
9 (18) |
|
2013 |
126 (36) |
15 (7) |
12 (19) |
|
2014 |
126 (50) |
13 (5) |
10 (10) |
|
2015 |
149 (39) |
1 (0) |
1 (0) |
|
2016 |
185 (50) |
35 (17) |
19 (34) |
|
2017 |
127 (32) |
9 (6) |
7 (19) |
|
2018 |
210 (75) |
27 (17) |
13 (23) |
|
2019 |
121 (29) |
9 (5) |
7 (17) |
|
2020 |
126 (26) |
11 (3) |
9 (12) |
|
Totalt |
3 240 (835) |
563 (211) |
17 (25) |
Källa: Konstitutionsutskottets kanslis genomgång av skrivelse 75 åren 2001/02–2020/21. Användbara data finns endast tillgängliga från 2001.
När det gäller ändringsförfattningarna, som inte redovisas i tabellen, kan det nämnas att antalet kungjorda ändringsförfattningar per år under perioden 2001–2020 i genomsnitt ligger något över 1 250. Den högsta noteringen infaller 2018 (1 912 kungjorda ändringsförfattningar) och den lägsta 2012 (883 kungjorda ändringsförfattningar). Andelen ändringsförfattningar genom vilka EU-direktiv genomförts uppgår under perioden 2001–2020 till strax under 7 procent med stora årliga variationer; t.ex. var andelen EU-relaterade ändringsförfattningar drygt 15 procent 2009 och drygt 3 procent 2010. Under 2020 var andelen 7 procent (86 av 1 180 ändringsförfattningar).
Riksdagsskrivelserna
Regeringens redovisning är knuten till de skrivelser där riksdagen enligt 11 kap. 21 § riksdagsordningen meddelar regeringen sina beslut, t.ex. om lagar, anslag, bemyndiganden eller tillkännagivanden. Redovisningen tar upp samtliga riksdagsskrivelser från det senaste kalenderåret som är ställda till regeringen och äldre riksdagsskrivelser som inte tidigare har rapporterats som slutbehandlade av regeringen i den årliga skrivelsen (skrivelse 75).
I skrivelsens avsnitt 3 (s. 364 f.) finns ett kronologiskt register över de riks-dagsskrivelser som redovisas i skrivelsen.
I följande tabell redogörs för hur många riksdagsskrivelser som redovisas som ej slutbehandlade i skrivelse 2020/21:75.
Tabell 2 Antal riksdagsskrivelser som redovisas som ännu ej slutbehandlade från olika riksmöten
|
Riksmöte |
Antal |
Riksmöte |
Antal |
|
1999/00 |
1 |
2010/11 |
3 |
|
2000/01 |
0 |
2011/12 |
2 |
|
2001/02 |
1 |
2012/13 |
4 |
|
2002/03 |
0 |
2013/14 |
5 |
|
2003/04 |
0 |
2014/15 |
14 |
|
2004/05 |
1 |
2015/16 |
22 |
|
2005/06 |
1 |
2016/17 |
34 |
|
2006/07 |
0 |
2017/18 |
61 |
|
2007/08 |
1 |
2018/19 |
49 |
|
2008/09 |
0 |
2019/20 |
55 |
|
2009/10 |
6 |
2020/21 |
41 |
Källa: Kronologiskt register i skrivelse 2019/20:75 s. 338 f.
När det gäller det pågående riksmötet 2020/21 omfattar redovisningen i skrivelsen riksdagsskrivelser som överlämnats till regeringen fram till den 31 december 2020. Från den perioden kvarstår 41 riksdagsskrivelser som ej slutbehandlade. I skrivelsen redovisas totalt 629 riksdagsskrivelser.
Översikt av behandlingen av riksdagsskrivelser och tillkännagivanden 1991/92–2020/21
Riksdagens beslut som meddelas regeringen i riksdagsskrivelser avser bl.a. tillkännagivanden. Ordningen med tillkännagivanden var föremål för ett omfattande uppföljnings- och utvärderingsarbete av konstitutionsutskottet under våren 2006. Arbetet redovisades i en promemoria (bet. 2005/06:KU34 bil. 7). Från och med riksmötet 2010/11 redovisar konstitutionsutskottet årligen uppgifter om regeringens behandling av riksdagens skrivelser och särskilt om behandlingen av tillkännagivanden (bet. 2010/11:KU21). I det följande uppdateras redovisningen med uppgifter från skrivelse 2020/21:75.
I tabell 3 nedan redogörs för antalet riksdagsskrivelser samt antalet och andelen ej slutbehandlade riksdagsskrivelser i regeringens skrivelser under perioden 1991/92–2020/21. Av tabellen framgår att andelen ej slutbehandlade riksdagsskrivelser i skrivelse 2020/21:75 är 48 procent. För hela perioden är genomsnittet 36 procent.
|
Regeringens skrivelse |
Redovisade rskr. (antal) |
Ej slutbehandlade rskr. (antal) |
Ej slutbehandlade rskr. (andel i %) |
|
Skr. 1991/92:15 |
565 |
185 |
33 |
|
Skr. 1992/93:15 |
523 |
181 |
35 |
|
Skr. 1993/94:15 |
602 |
136 |
27 |
|
Skr. 1994/95:15 |
606 |
183 |
30 |
|
Skr. 1995/96:15 |
601 |
155 |
26 |
|
Skr. 1996/97:15 |
431 |
155 |
36 |
|
Skr. 1997/98:75 |
544 |
125 |
23 |
|
Skr. 1998/99:75 |
396 |
136 |
34 |
|
Skr. 1999/00:75 |
381 |
144 |
38 |
|
Skr. 2000/01:75 |
403 |
148 |
37 |
|
Skr. 2001/02:75 |
412 |
166 |
40 |
|
Skr. 2002/03:75 |
428 |
174 |
41 |
|
Skr. 2003/04:75 |
423 |
155 |
37 |
|
Skr. 2004/05:75 |
428 |
155 |
36 |
|
Skr. 2005/06:75 |
425 |
153 |
36 |
|
Skr. 2006/07:75 |
457 |
173 |
38 |
|
Skr. 2007/08:75 |
391 |
153 |
39 |
|
Skr. 2008/09:75 |
413 |
143 |
35 |
|
Skr. 2009/10:75 |
432 |
115 |
27 |
|
Skr. 2010/11:75 |
430 |
98 |
23 |
|
Skr. 2011/12:75 |
349 |
129 |
37 |
|
Skr. 2012/13:75 |
404 |
119 |
30 |
|
Skr. 2013/14:75 |
393 |
125 |
32 |
|
Skr. 2014/15:75 |
447 |
150 |
34 |
|
Skr. 2015/16:75 |
417 |
183 |
44 |
|
Skr. 2016/17:75 |
467 |
199 |
43 |
|
Skr. 2017/18:75 |
525 |
241 |
46 |
|
Skr. 2018/19:75 |
626 |
277 |
44 |
|
Skr. 2019/20:75 |
566 |
276 |
49 |
|
Skr. 2020/21:75 |
629 |
301 |
48 |
Källa: Konstitutionsutskottets kanslis genomgång av de skrivelser som anges i tabellen.
Riksdagsskrivelser som avser lagar och beslut om statens budget för det kommande budgetåret kan normalt redovisas som slutbehandlade under samma riksmöte. De flesta ej slutbehandlade riksdagsskrivelser avser till-kännagivanden.
I tabell 4 nedan redovisas antalet beslutade tillkännagivanden till regeringen per riksmöte. Av tabellen framgår bl.a. att antalet beslutade tillkännagivanden under de två föregående riksmötena hade minskat.
Tabell 4 Antalet beslutade tillkännagivanden till regeringen per riksmöte
|
1991/92 |
|
172 |
|
1992/93 |
|
189 |
|
1993/94 |
|
185 |
|
1994/95 |
|
136 |
|
1995/96 |
|
72 |
|
1996/97 |
|
101 |
|
1997/98 |
|
106 |
|
1998/99 |
|
77 |
|
1999/00 |
|
87 |
|
2000/01 |
|
89 |
|
2001/02 |
|
119 |
|
2002/03 |
|
53 |
|
2003/04 |
|
64 |
|
2004/05 |
|
54 |
|
2005/06 |
|
96 |
|
2006/07 |
|
10 |
|
2007/08 |
|
11 |
|
2008/09 |
|
8 |
|
2009/10 |
|
13 |
|
2010/11 |
|
60 |
|
2011/12 |
|
52 |
|
2012/13 |
|
43 |
|
2013/14 |
|
56 |
|
2014/15 |
|
125 |
|
2015/16 |
|
103 |
|
2016/17 |
|
149 |
|
2017/18 |
|
153 |
|
2018/19 |
|
100 |
|
2019/20 |
|
98 |
|
2020/21 |
|
106* |
Källa: Niklas Bolin & Thomas Larue, Reparlamentariseringen av Sverige? Bruket av och betydelsen av riksdagens tillkännagivanden till regeringen, Statsvetenskaplig tidskrift, Årgång 118, 2016/3. Rapporter från utredningstjänsten – Beslutade tillkännagivanden. * T.o.m. den 29 april 2021.
I tabell 5 nedan redovisas antalet tillkännagivanden som regeringen redovisat i respektive skrivelse och antalet respektive andelen som redovisats som ej slutbehandlade. I skrivelse 2020/21:75 redovisas behandlingen av ett återigen ökat antal tillkännagivanden, nämligen 482 stycken. Andelen som redovisas som slutbehandlade är 22 procent. När det gäller de tillkännagivanden som redovisas som slutbehandlade i årets skrivelse har den genomsnittliga tidsåtgången minskat något jämfört med förra årets skrivelse. I tabellen redovisas också medianvärde. Extrema värden som har stor inverkan på medelvärdet påverkar inte medianvärdet i samma utsträckning. Medianvärdet kompletterar därför den information som ges av medelvärdet när det gäller den genomsnittliga beredningstiden för de slutbehandlade tillkännagivandena. Medianvärdet för de tillkännagivanden som redovisas som slutbehandlade i skrivelsen är detsamma som värdet förra året.
|
Regeringens skrivelse |
Antal slutbehandlade tkg (totala antalet) |
Andel slutbehandlade tkg i % |
Genomsnittlig tidsåtgång i dagar (median)ª |
|
Skr. 1995/96:15 |
151 (321) |
50 |
412 (225) |
|
Skr. 1996/97:15 |
85 (240) |
35 |
477 (309) |
|
Skr. 1997/98:75 |
174 (292)ᵇ |
60 |
529 (305) |
|
Skr. 1998/99:75 |
78 (202) |
39 |
414 (186) |
|
Skr. 1999/00:75 |
71 (208) |
34 |
843 (450) |
|
Skr. 2000/01:75 |
82 (221) |
37 |
779 (404) |
|
Skr. 2001/02:75 |
67 (232) |
29 |
688 (476) |
|
Skr. 2002/03:75 |
86 (267) |
32 |
698 (318) |
|
Skr. 2003/04:75 |
86 (247) |
35 |
734 (456) |
|
Skr. 2004/05:75 |
76 (223) |
34 |
938 (659) |
|
Skr. 2005/06:75 |
50 (196) |
26 |
1 045 (998) |
|
Skr. 2006/07:75 |
61 (242) |
25 |
1 106 (581) |
|
Skr. 2007/08:75 |
45 (187) |
23 |
1 069 (736) |
|
Skr. 2008/09:75 |
34 (146) |
23 |
1 280 (1 030) |
|
Skr. 2009/10:75 |
44 (122) |
36 |
1 791 (1 597) |
|
Skr. 2010/11:75 |
33 (98) |
34 |
2 101 (1 784) |
|
Skr. 2011/12:75 |
21 (125) |
17 |
1 204 (455) |
|
Skr. 2012/13:75 |
53 (155) |
34 |
870 (454) |
|
Skr. 2013/14:75 |
38 (142) |
27 |
869 (680) |
|
Skr. 2014/15:75 |
41 (176) |
23 |
668 (462) |
|
Skr. 2015/16:75 |
52 (260) |
20 |
777 (328) |
|
Skr. 2016/17:75 |
93 (319) |
29 |
817 (638) |
|
Skr. 2017/18:75 |
95 (404) |
24 |
863 (645) |
|
Skr. 2018/19:75 |
85 (447) |
19 |
773 (666) |
|
Skr. 2019/20:75 |
104 (475) |
22 |
987 (831) |
|
Skr. 2020/21:75 |
104 (482) |
22 |
942 (831) |
Källa: Konstitutionsutskottets kanslis genomgång av de skrivelser som anges i tabellen.
Kommentar: I de fall brister i redogörelsen för skrivelserna har upptäckts (t.ex. som en följd av felaktig redovisning av slutbehandling av vissa tillkännagivanden) har dessa rättats i tabellen.
a: Här anges både medelvärde och medianvärde (det sistnämnda inom parentes). Tid för slutbehandling avser sista vidtagna åtgärd från regeringen som lett till slutbehandling.
b: Omfattningen av regeringens redogörelse under riksmötet 1997/98 – övergångsvis 18 månader – förklarar avvikelsen i antal och andel tillkännagivanden.
Riksdagsskrivelser inom konstitutionsutskottets område
I skrivelsen redovisas 47 riksdagsskrivelser med anledning av betänkanden från konstitutionsutskottet från riksmötena 2011/12–2020/21. Av dessa redovisas 30 riksdagsskrivelser som slutbehandlade och 17 som ej slut-behandlade.
I de fall riksdagens beslut har avsett nya lagar eller lagändringar visar en genomgång att de SFS-nummer som anges i skrivelsen är korrekta.
När det gäller riksdagens beslut om anslag m.m. för 2020 inom utgifts-område 1 Rikets styrelse (bet. 2020/21:KU1) har alla fyra riksdagsskrivelserna till regeringen slutbehandlats genom att regleringsbrev beslutats i december 2019 (Statsrådsberedningen, Finansdepartementet, Kulturdepartementet och Arbetsmarknadsdepartementet). Kulturdepartementet har även beslutat om beställningsbemyndiganden när det gäller anslagen om stöd till politiska partier och mediestöd samt förordningen om ändring i presstödsförordningen (1990:524).
I skrivelsen redovisas totalt 19 riksdagsskrivelser som avser tillkänna-givanden. Av dessa redovisas 4 riksdagsskrivelser som slutbehandlade och 15 som ej slutbehandlade.
Riksdagsskrivelser som är redovisade som ej slutbehandlade kan innehålla enskilda tillkännagivanden som är redovisade som slutbehandlade. Nedan redovisas de totalt 6 tillkännagivanden som redovisas som slutbehandlade i skrivelsen. Därefter redogörs för tidsåtgången för de tillkännagivanden som redovisas som ej slutbehandlade i skrivelsen.
Slutbehandlade tillkännagivanden inom konstitutionsutskottets område
I fråga om tillkännagivandena om evenemangslista (bet. 2011/12:KU16 punkt 1, rskr. 2011/12:224 och bet. 2013/14:KU28 punkt 1, rskr. 2013/14:230) anges att regeringen i februari 2013 gav Myndigheten för radio och tv i uppdrag att analysera och lämna förslag till hur en evenemangslista kan utformas (Ku2013/201). Uppdraget redovisades i november 2013 (Ku2013/02249) och har remissbehandlats. Under regeringens beredning av ärendet gjordes ett andra tillkännagivande av riksdagen i vilket regeringen uppmanades att beakta vissa synpunkter på listans utformning (se rskr. 2013/14:230). Med anledning av det andra tillkännagivandet gav regeringen ett nytt uppdrag till myndigheten (Ku2015/02645). Det redovisades i februari 2016 (Ku2016/00533). Myndighetens rapport har remitterats. I budgetpropo-sitionen för 2021 (prop. 2020/21:1, utg.omr. 17, avsnitt 14.3. s. 136) redogjorde regeringen för att remissutfallet är delat i frågan om en evenemangslista bör införas eller inte. Det kunde vidare konstateras att en evenemangslista inte innebär någon garanti för att evenemang som listats faktiskt sänds till en väsentlig del av allmänheten i fri tv, eftersom sändningsrätten ska förvärvas enligt marknadspris. Det är således osäkert om en evenemangslista uppfyller sitt syfte. Mot denna bakgrund bedömde regeringen att det saknas tillräckliga skäl för att införa en evenemangslista. Regeringen beslutade att inte gå vidare i ärendet och bedömde att riksdagens båda tillkännagivanden om evenemangslista var slutbehandlade.
När det gäller tillkännagivandet om utredning i fråga om utlämnande av allmänna handlingar (bet. 2014/15:KU11 punkt 1, rskr. 2014/15:127) anges att en utredare i april 2016 fick i uppdrag att kartlägga och vid behov föreslå åtgärder i fråga om förekomsten hos myndigheterna av frekventa och omfattande ärenden om utlämnande av allmän handling (Ju 2016:C). Utredaren redovisade i juni 2017 sitt uppdrag i promemorian Frekventa och omfattande ärenden om utlämnande av allmän handling (Ds 2017:37), som remissbehandlades. Den 11 juni 2020 beslutade regeringen propositionen Förskottsbetalning i vissa ärenden om utlämnande av allmän handling (prop. 2019/20:179). I den lämnades förslag till en ny bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen som möjliggör för myndigheter att i enskilda fall besluta att den som begär att få en kopia av en allmän handling ska betala avgiften för kopian helt eller delvis innan kopian lämnas ut. Riksdagen ställde sig bakom förslaget (bet. 2020/21:KU6, rskr. 2020/21:36). Regeringen gjorde i propositionen bedömningen att riksdagens tillkännagivande tillgodosetts genom den översyn som gjorts.
I fråga om tillkännagivandet om beredskap för att hantera avhoppare (bet. 2015/16:KU4 punkt 9, rskr. 2015/16:137) anges att regeringen har vidtagit flera åtgärder för att utveckla arbetet med män, kvinnor och barn som är involverade i våldsbejakande extremism och skapa ökad beredskap för att göra insatser. De personer som misstänks för att ha begått grova brott, bör i första hand utredas för detta. När det gäller det förebyggande arbetet i sin helhet har regeringen sedan 2014 tagit initiativ till ett åtgärdspaket för ca 170 miljoner kronor. Effekterna av dessa åtgärder, framför allt av den nationella samordnarens arbete (Ju 2014:18), har bidragit till att det i dag finns en ökad kunskap om våldsbejakande extremism, vilket framkommer av Statskontorets utvärdering av det förebyggande arbetet (Ku2018/02222). När det gäller kommunernas kunskap anger 80 procent av de kommunala samordnare som tillfrågats i utvärderingen att de har haft nytta av det arbete som utfördes av den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism. Regeringen har även tagit initiativ till att myndigheter har tagit fram specifik vägledning för insatser till individer som är i riskzonen och till individer som är involverade i våldsbejakande extremism. Socialstyrelsen har t.ex. tagit fram stöd för socialtjänstens insatser till barn och unga som riskerar att involveras i eller redan är involverade i våldsbejakande extremism. Myndigheten har även tagit fram ett kunskapsstöd till socialtjänsten för insatser till män och kvinnor som återvänt från Syrien och Irak och deras familjer (Ju2018/01244). Center mot våldsbejakande extremism (CVE) vid Brottsförebyggande rådet har uppdraget att samla och sprida kunskap om förebyggande av våldsbejakande extremism baserad på forskning och beprövad erfarenhet samt verka för en kunskapsbaserad praktik. Yrkesverksamma på lokal nivå erbjuds direkt stöd från CVE genom centrets stödtelefon, och ett mobilt stödteam kan snabbt erbjuda kommuner stöd på plats. Från och med 2020 fördelar Brottsförebyggande rådet statsbidrag enligt förordning (2019:1282) om statsbidrag för förebyggande arbete mot våldsbejakande extremism. Statsbidraget kan sökas av kommuner, regioner och det civila samhällets organisationer för att bl.a. utveckla insatser till individer som vill lämna våldsbejakande extremistiska miljöer. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) har som stöd i detta arbete tagit fram en vägledning för hur kommuner kan samverka med det civila samhällets aktörer (Ku2018/00456). I budgetpropositionen för 2021 (prop. 2020/21:1 utg.omr. 4, avsnitt 2.7) angav regeringen att de genomförda insatserna har bidragit till ökad beredskap att hantera individer som är involverade i våldsbejakande extremism. I och med detta ansågs tillkännagivandet slutbehandlat.
När det gäller tillkännagivandet om ökat valdeltagande bland utlandssvenskar (bet. 2016/17:KU22 punkt 5, rskr. 2016/17:200) anges att regeringen den 26 mars 2020 beslutade att ge en parlamentariskt sammansatt kommitté i uppdrag att bl.a. överväga och lämna förslag till åtgärder som kan bidra till att förenkla för utlandssvenskar att delta i riksdagsval och val till Europaparlamentet och därmed även öka valdeltagandet bland utlandssvenskar (dir. 2020:30). Kommittén ska redovisa sitt uppdrag senast den 15 oktober 2021. Genom direktiven ansågs tillkännagivandet slutbehandlat.
I fråga om tillkännagivandet om ensamagerande våldsverkare (bet. 2016/17:KU23 punkt 10, rskr. 2016/17:294) anges att arbetet mot våldsbejakande extremism omfattar tre identifierade miljöer: vänsterextremism, högerextremism och islamistisk extremism, inklusive ensamagerande gärningspersoner som kan motiveras till våldshandlingar av olika extremistiska ideologier, men inte tillhör etablerade grupper eller nätverk. Under de senaste åren har frågor om självradikalisering och ensamagagerande gärningspersoner lyfts fram i olika rapporter. Den nationella samordnaren tog i samarbete med forskare från Uppsala universitet fram rapporten Den ensamme terroristen? – om lone wolfs, näthat och brinnande flyktingförläggningar (Ordfront 2017). Under 2017 redovisade den nationella samordnaren betänkandet Våldsbejakande extremism – en forskarantologi (SOU 2017:67) som innehåller en översikt av relevant forskning, inklusive riskfaktorer för självradikalisering. Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) har ett pågående uppdrag att öka kunskapen om vilken roll våldsbejakande extremistisk propaganda spelar vid självradikalisering med särskild fokus på ensamagerande personer (Ju2018//01289). Den 11 februari 2019 redovisade FOI rapporten Ensamagerande våldsverkare – profiler, riskbedömningar och digitala spår (FOI, 2019). Myndigheten har analyserat befintlig forskning samt olika riskbedömningsinstrument. I syfte att utveckla det förebyggande arbetet har FOI utvecklat ett nytt textanalysverktyg – PRAT – Profile Risk Assessment Tool – som kan användas som komplement i riskbedömningar av potentiella ensamagerande gärningspersoner. Textanalysverktyget bygger på att många ensamagerande offentliggör åsikter, värderingar och planer skriftligt, via brev, onlinedagböcker, foruminlägg och manifest. Ett utvecklingsarbete pågår för att analyser av sådan kommunikation ska användas som en del i olika myndigheters riskbedömningar i syfte att utveckla det förebyggande arbetet med att förhindra terroristattacker. I sin årsbok för 2019 lyfter Säkerhetspolisen fram att merparten av de terrorattentat som genomfördes under förra året har utförts av ensamagerande gärningspersoner, och i många fall har de radikaliserats på egen hand genom att ta del av våldsbejakande propaganda på internet och i sociala medier. De kartläggningar och analyser som FOI genomför om våldsbejakande extremistisk propaganda i digitala miljöer, samt den metodutveckling som myndigheten har initierat, spelar en mycket viktig roll i det förebyggande arbetet. Kartläggningarna har ökat kunskapen om hur våldsbejakande extremistiska budskap kan appellera till olika mottagare och hur budskapen används för rekrytering och som inspiration till olika brott och terrorism. I budgetpropositionen för 2021 (prop. 2020/21:1, utg.omr. 4, avsnitt 2.7) behandlade regeringen tillkännagivandet. Regeringen angav att tillkännagivandet, med hänvisning till de åtgärder som vidtagits, anses slutbehandlat.
Ej slutbehandlade tillkännagivanden
I skrivelsen redovisas 18 tillkännagivanden som ej slutbehandlade. I tabellen nedan redogörs för tidsåtgången mellan riksdagens beslut om tillkänna-givandet och regeringens redovisning av åtgärder i skrivelse 2020/21:75.
Tabell 6 Tidsåtgång för ej slutbehandlade tillkännagivanden på konstitutionsutskottets område
|
Tillkännagivande |
Datum för beslut |
Datum för senaste redovisningen i skr. 75 |
Tidsåtgång (dagar) |
Tidsåtgång (år)* |
|
2013/14:KU30 p. 4 |
2014-03-05 |
2021-03-11 |
2 563 |
7 |
|
2014/15:KU16 p. 1 |
2015-04-08 |
2021-03-11 |
2 164 |
6 |
|
2015/16:KU4 p. 4 |
2016-02-03 |
2021-03-11 |
1 863 |
5 |
|
2015/16:KU4 p. 5 |
2016-02-03 |
2021-03-11 |
1 863 |
5 |
|
2015/16:KU14 p. 4 |
2016-04-21 |
2021-03-11 |
1 785 |
5 |
|
2016/17:KU23 p. 5 |
2017-06-07 |
2021-03-11 |
1 373 |
4 |
|
2016/17:KU23 p. 8 |
2017-06-07 |
2021-03-11 |
1 373 |
4 |
|
2016/17:KU23 p. 11 |
2017-06-07 |
2021-03-11 |
1 373 |
4 |
|
2016/17:KU30 p. 13 |
2017-06-20 |
2021-03-11 |
1 360 |
4 |
|
2017/18:KU38 p. 10 |
2018-01-31 |
2021-03-11 |
1 135 |
3 |
|
2017/18:KU32 p. 1 |
2018-01-31 |
2021-03-11 |
1 135 |
3 |
|
2017/18:KU33 p. 17 |
2018-04-11 |
2021-03-11 |
1 065 |
3 |
|
2017/18:KU37 p. 8 |
2018-04-18 |
2021-03-11 |
1 058 |
3 |
|
2017/18:KU37 p. 9 |
2018-04-18 |
2021-03-11 |
1 058 |
3 |
|
2018/19:KU28 p. 4 |
2019-05-15 |
2021-03-11 |
666 |
2 |
|
2018/19:KU30 p. 34 |
2019-05-15 |
2021-03-11 |
666 |
2 |
|
2018/19:KU27 p. 14 |
2019-06-18 |
2021-03-11 |
632 |
2 |
|
2019/20:KU3 p. 1 |
2019-11-20 |
2021-03-11 |
477 |
1 |
Källa: Konstitutionsutskottets kanslis genomgång av skr. 2020/21:75. * Avrundad siffra.
Av tabellen framgår att hälften av tillkännagivandena har beslutats under den senaste treårsperioden och att hälften är fyra år eller äldre. Det äldsta ej slutbehandlade tillkännagivandet beslutades 2014.
Yttranden från andra utskott
I detta avsnitt redovisas främst uttalanden av en generell karaktär. För utskottens bedömningar avseende enskilda ärenden hänvisas till utskottens yttranden.
Finansutskottet
Finansutskottet gör i sitt yttrande (yttr. 2020/21:FiU2y) bl.a. följande uttalande.
Utskottet framhåller att regeringen i skrivelsen utöver t.ex. tillkännagivanden redovisar sina åtgärder med anledning av bemyndiganden. Finansutskottet välkomnar redovisningen, inte minst eftersom bemyndiganden ger regeringen rätt att vidta åtgärder – t.ex. att ikläda staten ekonomiska förpliktelser – som regeringen inte hade kunnat vidta utan riksdagens beslut. Det finns således, enligt utskottet, starka skäl att också i fortsättningen följa upp de bemyndiganden riksdagen ger regeringen.
Skatteutskottet
Skatteutskottet behandlar i sitt yttrande (yttr. 2020/21:SkU6y) sju riksdagsskrivelser varav två har slutbehandlats under året. Utskottet ser ingen anledning att rikta någon kritik mot regeringens hantering.
I yttrandet finns två avvikande meningar (M, KD).
Justitieutskottet
Justitieutskottet gör i sitt yttrande (yttr. 2020/21:JuU4y) bl.a. följande uttalanden.
Vidare anför justitieutskottet att det också förekommer att regeringen anser att tillkännagivanden är slutbehandlade trots att de åtgärder som vidtagits inte kan anses tillgodose det som riksdagen efterfrågat. Som exempel framhåller utskottet bl.a. ett tillkännagivande där det enligt utskottet är oklart om den beslutade lagstiftningen omfattar den situation som lyfts fram i tillkännagivandet samt ett tillkännagivande där regeringen inte avser att vidta några ytterligare åtgärder.
Justitieutskottet är också kritisk till att regeringen i flera fall varit alltför långsam och passiv när det gäller att behandla tillkännagivanden. Det saknas också uppgifter, enligt utskottet, om när dessa tillkännagivanden kan beräknas vara slutbehandlade. När de gäller t.ex. ett tillkännagivande synes regeringen inte ha vidtagit några som helst åtgärder trots att det gått två år sedan tillkännagivandena gjordes.
I yttrandet finns en avvikande mening (S, V).
Civilutskottet
Civilutskottet gör i sitt yttrande (yttr. 2020/21:CU4y) bl.a. följande uttalanden.
Utskottet noterar att det fortfarande finns ett antal äldre tillkännagivanden som inte är slutbehandlade. Utskottet ser positivt på att regeringen i årets skrivelse redovisar en bedömning av när de äldre tillkännagivandena kan beräknas vara slutbehandlade. En sådan redovisning har utskottet tidigare efterfrågat. Utskottet understryker vikten av att regeringen, även om ett grundligt beredningsarbete kan ta tid, gör ansträngningar för att undvika onödig tidsåtgång i sin behandling av riksdagens skrivelser.
I yttrandet finns två avvikande meningar (S, M, SD, V, KD, MP).
Utrikesutskottet
Utrikesutskottet gör i sitt yttrande (yttr. 2020/21:UU6y) bl.a. följande uttalanden.
När det gäller tillkännagivandet om återrapportering till utrikesutskottet om Sveriges fortsatta deltagande i den militära utbildningsinsatsen i Irak, uttrycker utskottet uppskattning för regeringens beredvillighet att även fortsättningsvis återrapportera om deltagandet i samtliga militära insatser i enlighet med vad det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet uttalat hösten 2020. Enligt utskottet är det en bättre ordning att återrapporteringen om de militära insatserna görs på grundval av ömsesidig förståelse för den stora betydelse som denna information har för den parlamentariska förankringen än att riksdagen skulle rikta upprepade tillkännagivanden om det till regeringen.
Utskottet påminner om att det är riksdagen som beslutar om statens budget och att anslagen inte får användas på annat sätt än vad riksdagen har bestämt. Utskottet hänvisar till konstitutionsutskottets uttalanden i betänkande 2018/19:KU21. Där framhålls bl.a. att riksdagsskrivelser som rör riksdagens budgetbeslut inte per automatik kan avskrivas med regleringsbreven i december och att en riksdagsskrivelse inte kan ses som slutbehandlad förrän alla delar av budgetbeslutet är genomförda. Utskottet uppskattar mot bakgrund av detta en uppdaterad redogörelse i ett visst ärende.
Försvarsutskottet
Försvarsutskottet gör i sitt yttrande (yttr. 2020/21:FöU7y) bl.a. följande uttalande.
I sitt ställningstagande noterar försvarsutskottet att Regeringskansliet genom en komplettering har redovisat att riksdagsskrivelsen om riksdagens beslutade mål för det civila försvaret borde ha ingått som en punkt i redovisningen i skrivelse 75. Målet för det civila försvaret bedömdes vara slutbehandlat med hänvisning till att riksdagen hade godkänt regeringens förslag om mål för det civila försvaret. Eftersom riksdagen inte fått någon redovisning av vilka åtgärder regeringen vidtagit med anledning av riksdagens beslut anser dock inte utskottet att punkten är slutbehandlad. Utskottet anförde i förslaget till riksdagens beslut om mål för det civila försvaret att många åtgärder skulle krävas för att öka möjligheten att följa upp och uttala sig om måluppfyllelse av målet för det civila försvaret för riksdagen. Utskottet står fast vid bedömningen att det krävs många åtgärder för att säkerställa att avsedd effekt uppnås och att offentliga medel används effektivt. Utskottet vill därför påminna om att regeringen har i uppdrag att redovisa hur behandlingen av ärendet svarar upp mot innehållet i riksdagens beslut om mål för det civila försvaret.
Socialförsäkringsutskottet
Socialförsäkringsutskottet gör i sitt yttrande (yttr. 2020/21:SfU6y) bl.a. följande uttalanden.
Utskottet konstaterar att regeringen lämnar utförliga redogörelser för sin behandling av riksdagens tillkännagivanden, vilket utskottet anser är positivt.
Vidare konstaterar utskottet att det finns ett antal tillkännagivanden som har beretts under lång tid. Utskottet, som är medvetet om detta, vill emellertid understryka att behandlingstiden är beroende av tillkännagivandets innehåll och de beredningsåtgärder som krävs för att kunna slutbehandla tillkännagivandet. Vidare har utskottet förståelse för att den fortsatt pågående pandemin har inneburit en ökad arbetsbörda för regeringen. Utskottet vill dock understryka vikten av att regeringen behandlar riksdagens tillkännagivanden skyndsamt och förutsätter att regeringen fortsätter arbetet med att bereda samtliga ännu inte slutbehandlade tillkännagivanden. Utskottet vill också poängtera vikten av att regeringen i skrivelsen så långt det går redovisar planerade åtgärder och när ett tillkännagivande kan antas vara slutbehandlat.
I yttrandet finns två avvikande meningar (M, SD, KD).
Socialutskottet
Socialutskottet gör i sitt yttrande (yttr. 2020/21:SoU8y) bl.a. följande uttalande.
Utskottet framhåller att man vidhåller sin uppfattning att utgångspunkten är att regeringen tillgodoser ett tillkännagivande samt att det är angeläget att regeringen undviker onödig tidsåtgång i sin behandling av riksdagens skrivelser.
Utskottet ser positivt på att regeringen i skrivelsen om åtgärder under 2020 har angett en tidsplan för beredningen av flertalet av de tillkännagivanden som riktats mot regeringen. Det har enligt utskottet genomförts förbättringar i regeringens redovisning jämfört med förra årets skrivelse. Det kvarstår dock enligt utskottet viss otydlighet när det gäller tidsplanen för regeringens behandling av vissa tillkännagivanden. Utskottet vill betona vikten av att riksdagen får information om hur regeringen planerar att tillgodose riksdagens tillkännagivanden och hur tidsplanen ser ut för de planerade åtgärderna.
I yttrandet finns två avvikande meningar (S, M, V, L, MP).
Kulturutskottet
Kulturutskottet gör i sitt yttrande (yttr. 2020/21:KrU5) bl.a. följande uttalande.
Utskottet framhåller att ansträngningar bör göras för att undvika onödig tidsåtgång när det gäller att behandla riksdagens tillkännagivanden. Om åtgärderna drar ut på tiden är det angeläget att regeringen är utförlig i sin redogörelse för orsakerna till fördröjningen. Det är, enligt utskottet, önskvärt att regeringen så långt som möjligt försöker ange när den kan tänkas avsluta ett ärende som är under behandling. Stor tidsåtgång kan skapa en osäkerhet som kan leda till att ämnet för ett tillkännagivande kommer upp på nytt i olika sammanhang.
I yttrandet finns två avvikande meningar (M, SD, KD).
Utbildningsutskottet
Utbildningsutskottet gör i sitt yttrande (yttr. 2020/21:UbU5y) bl.a. följande uttalande.
Utskottet anser att det är problematiskt att regeringen dröjer med att verkställa viktiga tillkännagivanden från utskottet. Utskottet är medvetet om att handläggningstiden för ett tillkännagivande beror på dess innehåll, men anser att det är bekymmersamt att det går mycket lång tid utan att regeringen vidtar åtgärder. Utskottet understryker betydelsen av att riksdagsskrivelser med tillkännagivanden behandlas skyndsamt av regeringen och att tillräckliga åtgärder vidtas för att följa riksdagens beslut. I detta sammanhang påminner utskottet också om konstitutionsutskottets uttalanden som sammanfattas i betänkande 2018/19:KU21 s. 34. Där framgår bl.a. att det borde höra till undantagen att tillkännagivanden inte kan slutredovisas inom två till tre år, även om det inte är omöjligt att tillkännagivanden har fått en mer krävande karaktär än tidigare.
I yttrandet finns en avvikande mening (S, V, MP) och fem särskilda yttranden (M, SD, C, KD, L).
Trafikutskottet
Trafikutskottet gör i sitt yttrande (yttr. 2020/21:TU5y) bl.a. följande uttalanden.
Utskottet konstaterar liksom tidigare år att regeringen lämnar utförliga redogörelser för sin behandling av riksdagens tillkännagivanden. Utskottet noterar att redogörelserna främst innehåller information om vidtagna åtgärder. När det gäller den fortsatta beredningen redogör regeringen för planerade åtgärder i ett antal ärenden och anger i vissa fall när eller efter vilka planerade åtgärder som ett tillkännagivande kan tänkas vara slutbehandlat. Utskottet vill liksom förra året lyfta fram vikten av att regeringen i möjligaste mån redovisar planerade åtgärder och när ett tillkännagivande kan antas vara slutbehandlat.
Utskottet framhåller vidare att det är medvetet om att handläggningstiden kan bero på tillkännagivandets innehåll men anser likväl att regeringens senfärdighet när det gäller hanteringen av många av de tillkännagivanden som en majoritet i riksdagen ställt sig bakom är oacceptabelt.
I yttrandet finns två avvikande meningar (S, V, MP).
Miljö- och jordbruksutskottet
Miljö- och jordbruksutskottet gör i sitt yttrande (yttr. 2020/21:MJU8y) bl.a. följande uttalande.
Utskottet framhåller att utskottet är väl medvetet om att riksdagens uppmaningar till regeringen kan innebära betydande utredningsarbete för att regeringen ska kunna vidta de åtgärder som krävs. Utskottet är även väl medvetet om att de resurser som Regeringskansliet har till sitt förfogande är begränsade och utskottet har därför förståelse för att regeringens åtgärder kan ta tid. Utskottet anser emellertid att regeringens arbete med att tillgodose tillkännagivanden inom utskottets ansvarsområden går obefogat långsamt i flera fall. Av de tillkännagivanden som regeringen redovisar som icke slutbehandlade är flera äldre än 10 år och ett 21 år gammalt. Utskottet noterar därutöver att det finns tillkännagivanden som riktades till regeringen mer nyligen men där regeringens åtgärdsarbete går långsamt eller ännu inte påbörjats. I ljuset av det betydande antalet icke slutbehandlade tillkännagivanden inom utskottets ansvarsområden finner utskottet det motiverat att ännu en gång påminna regeringen om vikten av att den dels vidtar tillräckliga åtgärder för att tillgodose riksdagens tillkännagivanden, dels gör de ansträngningar som krävs för att undvika onödig tidsåtgång. Utskottet förutsätter att regeringen hörsammar dessa påpekanden inför nästa års redogörelse.
I yttrandet finns en avvikande mening (M, SD, KD).
Näringsutskottet
Näringsutskottet gör i sitt yttrande (yttr. 2020/21:NU4y) bl.a. följande uttalande.
Utskottet påminner i sitt ställningstagande om betydelsen av att regeringen behandlar riksdagens skrivelser med den skyndsamhet som krävs och gör ansträngningar för att undvika onödig tidsåtgång när det gäller att behandla riksdagens tillkännagivanden. Utskottet noterar att det äldsta, ännu inte slutbehandlade tillkännagivandet inom utskottets beredningsområde fattade riksdagen beslut om våren 2017. Utskottet förutsätter att regeringen fortsätter arbetet med att bereda samtliga ännu inte slutbehandlade tillkännagivanden med den skyndsamhet som krävs.
Arbetsmarknadsutskottet
Arbetsmarknadsutskottet begränsar sig i sitt yttrande (yttr. 2020/21:AU3y) till att kommentera ett ej slutbehandlat tillkännagivande inom utskottets beredningsområde.
I yttrandet finns en avvikande mening (M, SD, KD).
Tidigare behandling
När det gäller regeringens behandling av riksdagens tillkännagivanden har konstitutionsutskottet framhållit att utgångspunkten, i enlighet med den konstitutionella praxis som vuxit fram, bör vara att regeringen tillgodoser ett tillkännagivande. Om regeringen inte delar riksdagens mening i en fråga och inte har för avsikt att tillgodose riksdagens önskemål bör den underrätta riksdagen om detta inom den tidsgräns – när sådan anges – som angetts i tillkännagivandet. Även skälen till att regeringen inte har tillgodosett tillkännagivandet bör då redovisas (se t.ex. bet. 2011/12:KU21). En mer utförlig redogörelse för utskottets tidigare ställningstaganden finns t.ex. i betänkande 2014/15:KU21 (s. 16 f.). En redogörelse finns också i konstitutionsutskottets yttrande 2015/16:KU7y till utbildningsutskottet och i betänkande 2015/16:KU21.
Utskottets ställningstagande våren 2017
I betänkande 2016/17:KU21 gjorde utskottet ett antal generella påpekanden (s. 36 f.):
Konstitutionsutskottet har tidigare välkomnat att regeringen tydligt redovisar när den behandlar ett tillkännagivande i t.ex. budgetpropositionen. Vissa utskott, t.ex. justitieutskottet och näringsutskottet, tar i sina yttranden till konstitutionsutskottet om den nu aktuella skrivelse 75 upp frågor där regeringen hänvisar till behandlingen i en tidigare framlagd proposition. Det kan gälla både ej slutbehandlade och slutbehandlade tillkännagivanden. Konstitutionsutskottet vill framhålla att det är ange-läget att regeringen är tydlig i den aktuella propositionen huruvida den anser att ett tillkännagivande är slutbehandlat eller inte med det som redovisas och föreslås. Utskotten ges därmed en möjlighet att reagera i samband med att regeringen gör sin bedömning. Frågan kan därmed behandlas i sitt sakliga sammanhang. Lämpligen kan berört utskott således redovisa sin syn i samband med att regeringen i t.ex. budgetpropositionen redovisar sin behandling av ett tillkännagivande. Om regeringen har redovisat sin syn för riksdagen i en proposition eller skrivelse och inte mött invändningar bör den, inför framtagandet av skrivelse 75, kunna utgå från att riksdagen inte har invändningar mot den hantering som redovisats. Det finns dock inget formellt hinder mot att ett utskott som av något skäl inte uppmärksammat regeringens redovisning återkommer i samband med behandlingen av skrivelse 75.
I vissa fall kan regeringens återrapportering av ett tillkännagivande delas upp i en formell del, t.ex. att en regeringsstrategi har beslutats, och en mer politisk del, innehållet i strategin. I en fördjupad analys av vissa tillkännagivanden är båda perspektiven relevanta och kan beaktas av utskotten när de ska bedöma om ett tillkännagivande anses vara slut-behandlat eller inte. Yttrandet från trafikutskottet illustrerar detta. Trafik-utskottet har inget att invända mot regeringens formella redogörelse; däremot har trafikutskottet synpunkter på innehållet i regeringens behandling av riksdagens tillkännagivanden om bl.a. en luftfartsstrategi. Distinktionen kan förstås som att regeringen anser att den har uppfyllt ett tillkännagivande genom att t.ex. komma med ett förslag inom ett område, medan innehållet i förslaget inte motsvarar det som utskottet har förordat i tillkännagivandet. Det kan dock vara svårt att avgöra var gränsen mellan formell återrapportering och ett politiskt innehåll går.
Riksdagen kan genom ett tillkännagivande ha uppmanat regeringen att tillsätta en utredning. Om regeringen då tillsätter en utredning i linje med vad som begärs i tillkännagivandet är tillkännagivandet tillgodosett och kan anses slutbehandlat. Det krävs således inte att regeringen återkommer med ett förslag till riksdagen om t.ex. ändring av en lag, om tillkänna-givandet endast kräver att en utredning ska tillsättas.
Det är viktigt att regeringen är tydlig med hur dess behandling av ett tillkännagivande förhåller sig till det aktuella tillkännagivandet. För att regeringen ska kunna vara tydlig krävs att tillkännagivandet från riksdagen är tydligt. Det står ett utskott fritt att i sitt ställningstagande till åter-rapporteringen förtydliga sig och bedöma om kompletterande åtgärder behöver vidtas. Samtidigt bör naturligtvis ett utskott i ett förslag till tillkännagivande från början uttrycka sig så tydligt som möjligt när det gäller vilka åtgärder som förväntas av regeringen.
Yttrandena i vissa delar från trafikutskottet (om lastbilar med en bruttovikt på 74 ton) och civilutskottet (riktvärden för trafikbuller) belyser ett resonemang om tillkännagivanden och relationen mellan riksdagen och regeringen som konstitutionsutskottet förde i behandlingen av förra årets skrivelse 75 (bet. 2015/16:KU21 s. 32 f.). Utskottet redovisade vissa bestämmelser i regeringsformen om normgivningsmakten som är en del av det regelverk som garanterar att riksdagens uppfattning i en viss fråga får genomslag. Även om de formella möjligheter som bestämmelserna medför inte används frekvent är blotta förekomsten av dem central. Genom de formella möjligheter som bestämmelserna ger riksdagen har regeringen skäl att handla så att den tillmötesgår riksdagens önskemål, utan att riksdagen faktiskt använder bestämmelserna.
Under rubriken Ej slutbehandlade tillkännagivanden angavs följande:
När det gäller ej slutbehandlade tillkännagivanden har utskottet tidigare anfört att det, även om det inte är omöjligt att tillkännagivanden har fått en mer krävande karaktär än tidigare, borde höra till undantagen att tillkännagivanden inte kan slutredovisas inom två till tre år (bet. 2005/06:KU34). Konstitutionsutskottet har uttalat att elva år inte kan anses vara en acceptabel tidsåtgång för behandlingen av ett tillkännagivande. Utskottet har också anfört att handläggningstiden för slutbehandlingen av ett enskilt tillkännagivande är avhängig tillkännagivandets innehåll och de beredningsåtgärder som förutsätts för en sådan slutbehandling (bet. 2014/15:KU21 s. 28). Det bör inte, har utskottet påpekat, förekomma att tillkännagivanden inte är slutbehandlade efter flera år utan att det redovisas en bedömning av när de kan bli slutbehandlade (bet. 2015/16:KU21 s. 30).
Utskottet vill framhålla vikten av att regeringen är utförlig i sina redogörelser för vidtagna, pågående och planerade åtgärder. Därigenom får utskotten ett underlag för sin beredning av ärenden, t.ex. motioner, som rör åtgärder inom det aktuella området.
Det borde, har utskottet påpekat tidigare, höra till undantagen att tillkännagivanden inte kan slutredovisas inom två till tre år. Utskottet har förståelse för att det kan ta tid för regeringen att vidta åtgärder för att behandla frågor i tillkännagivanden som kräver omfattande beredning. Som utskottet tidigare har anfört är handläggningstiden för slut-behandlingen av ett enskilt tillkännagivande avhängig tillkännagivandets innehåll och de beredningsåtgärder som förutsätts för en sådan slutbehandling. Regeringen har dock att fullödigt redovisa olika åtgärder som vidtas, eller planeras att vidtas, under den tid som tillkännagivandet ännu inte bedöms vara slutbehandlat.
I de fall där det har gått förhållandevis kort tid från att tillkänna-givandet gjordes tills skrivelse 75 beslutades av regeringen kan det vara naturligt att redovisningen är kortfattad, samtidigt som regeringen naturligtvis förväntas agera skyndsamt. Det går inte att sätta en tidsgräns för alla tillkännagivanden. Det är förståeligt att det kan vara svårt för regeringen att redovisa mer omfattande åtgärder när det gäller tillkännagivanden som beslutats på hösten före avlämnandet av skrivelse 75. Om ett tillkännagivande som är högst ett år gammalt innebär omfattande åtgärder och rör en komplicerad materia kan det vara svårt för regeringen att redovisa mer omfattande genomförda åtgärder. För tillkännagivanden som är äldre än ett år torde en avsaknad av åtgärder innebära att man kan säga att regeringen i alla fall inte har agerat skyndsamt.
Skrivelse 75 fyller många värdefulla syften. Ett exempel är att skrivelse 75 ger ett utskott en möjlighet att reagera om det anser att redovisningen av behandlingen av ej slutbehandlade tillkännagivanden är för kortfattad och om utskottet anser att regeringen bör vidta fler åtgärder. Sådana synpunkter kan också vara värdefulla för regeringen som har att återkomma till riksdagen i fråga om alla ej slutbehandlade tillkännagivanden. Regeringen har möjlighet att återkomma till riksdagen i frågan i budgetpropositionen eller i en annan proposition eller skrivelse innan skrivelse 75 avlämnas nästa gång. Ytterligare en möjlighet för regeringen är enligt 6 kap. 18 § riksdagsordningen att lämna information till riksdagen muntligen genom ett statsråd vid ett sammanträde med kammaren. I den följande skrivelse 75 ska regeringen redovisa vilka åtgärder som vidtagits, t.ex. i vilka propositioner tillkännagivandet behandlats, även om frågan redan har behandlats i sak i riksdagen.
När det gäller de fall som tagits upp i utskottens yttranden om ej slutbehandlade tillkännagivanden förutsätter konstitutionsutskottet att regeringen beaktar utskottens uttalanden. Det innebär att regeringen bör vidta åtgärder skyndsamt och återkomma till riksdagen så snabbt som möjligt. Den mer formella redovisningen sker i nästa års skrivelse 75 där regeringen ska redovisa vilka åtgärder som vidtagits. Som utskottet anfört kan det finnas skäl för regeringen att återkomma till riksdagen i de aktuella frågorna före det.
Under rubriken Slutbehandlade tillkännagivanden angavs följande:
Regeringen redovisar i skrivelse 75 huruvida den anser att tillkänna-givandena är slutbehandlade eller ej. Den konstitutionella praxis som har vuxit fram i fråga om tillkännagivanden innebär att utgångspunkten bör vara att regeringen tillgodoser ett tillkännagivande. Tillkännagivanden är dock inte rättsligt bindande, och om regeringen inte delar riksdagens mening i en fråga och inte har för avsikt att tillgodose riksdagens önskemål, bör den underrätta riksdagen om detta inom den eventuella tidsgräns som angetts i tillkännagivandet. Även skälen till varför regeringen inte har tillgodosett tillkännagivandet bör redovisas.
Det har förekommit att regeringen i skrivelse 75 har redovisat att ett tillkännagivande är slutredovisat och att berört utskott och konstitutions-utskottet har ansett att så inte är fallet. Regeringen har då återkommit till riksdagen i en proposition och den påföljande skrivelse 75 och redovisat tillkännagivandet på nytt och också eventuella ytterligare åtgärder.
Vilka åtgärder som ska krävas för att ett tillkännagivande ska anses vara slutbehandlat varierar naturligtvis. Har riksdagen endast begärt en utredning kan det räcka med att en utredning tillsätts, men om riksdagen har begärt förslag krävs normalt att förslag läggs fram av regeringen för att tillkännagivandet ska anses vara slutbehandlat. Normalt kan ett tillkänna-givande anses slutbehandlat först när det är tillgodosett. I vissa fall kan det dock vara relevant med en distinktion huruvida ett tillkännagivande är tillgodosett eller inte, även om regeringen anser att det är slutbehandlat. Man kan således tänka sig fall där ett tillkännagivande skulle kunna anses vara slutbehandlat utan att vara tillgodosett, eftersom regeringen inte har vidtagit åtgärder så att intentionerna med tillkännagivandet har tillgodosetts. Ett exempel är behandlingen av ett tillkännagivande om att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett förslag som kriminaliserar s.k. eftersupning (bet. 2010/11:SoU8 s. 47 f.). Av redo-visningen i skrivelse 2016/17:75 s. 9 följer att regeringen, efter utredning och remissbehandling, inte avser att återkomma med något sådant förslag. Regeringen anger att tillkännagivandet är slutbehandlat. I detta fall skulle man kunna säga att avsikten med tillkännagivandet inte är tillgodosedd, men tillkännagivandet kan ändå vara slutbehandlat.
Även om utgångspunkten är att tillkännagivanden bör tillgodoses av regeringen kan regeringen göra en annan bedömning än riksdagen i en sakfråga och har således rätt att inte följa ett tillkännagivande, helt eller delvis. Det är, som utskottet påpekat ovan, viktigt att regeringen är tydlig med hur dess behandling av ett tillkännagivande förhåller sig till det aktuella tillkännagivandet. För att regeringen ska kunna vara tydlig krävs att tillkännagivandet från riksdagen är tydligt.
Om regeringen tydligt meddelar riksdagen, t.ex. i budgetpropositionen, att den inte avser att tillgodose ett tillkännagivande och skälen för detta, ges riksdagen en möjlighet att reagera på regeringens ställningstagande. Utfallet kan t.ex. bli att riksdagen inte har några invändningar mot regeringens bedömning eller att riksdagen vidhåller sin ursprungliga uppfattning. Regeringen har att beakta riksdagens ställningstagande i den fortsatta beredningen.
En övergripande beskrivning av hur tillkännagivanden bör hanteras är följande.
- Utgångspunkten är att regeringen ska följa tillkännagivanden.
- Om regeringen gör en annan bedömning än riksdagen ska regeringen
meddela det.
- Regeringen har rätt att föra fram uppfattningen att tillkännagivandet
därmed är slutbehandlat.
- Riksdagen kan acceptera att tillkännagivandet är slutbehandlat.
- Ett utskott och riksdagen kan dock göra en annan bedömning än
regeringen och vidhålla sin uppfattning i sak.
- Utskottet och riksdagen kan då säga att tillkännagivandet inte är
slutbehandlat.
- Det är utskottet och riksdagen som inom ramen för sin behandling
tolkar om tillkännagivandet är tillgodosett och slutbehandlat.
- Om riksdagen har uttalat att ett tillkännagivande inte är slutbehandlat,
ska regeringen återkomma till riksdagen med redovisning av
ytterligare åtgärder eller med att regeringen vidhåller sin uppfattning
att tillkännagivandet är slutbehandlat.
Utskottets ställningstagande våren 2018
I betänkande 2017/18:KU21 gjorde utskottet ett antal ytterligare påpekanden (s. 42 f.):
Utskottet välkomnar regeringens vilja att redovisa vidtagna åtgärder i fråga om tillkännagivanden så tidigt som möjligt, men vill samtidigt framhålla att det inte var utskottets avsikt i betänkande 2016/17:KU21 att tillkännagivanden skulle redovisas i propositioner och skrivelser som behandlar en sakfråga som inte är direkt knuten till tillkännagivandet.
När det gäller regeringens budgetproposition vill utskottet framhålla att den inbegriper politikens inriktning inom i stort sett samtliga områden och att tillkännagivanden därför får anses behandlade i sitt sakliga sammanhang när de behandlas i en budgetproposition. Utskottet välkomnar därför att regeringen i budgetpropositionen för 2018 har redovisat vidtagna åtgärder i fråga om tillkännagivanden i större utsträckning än tidigare år och också redovisar sin bedömning av om tillkännagivandet är slutbehandlat eller inte.
I yttrandet från trafikutskottet uppmärksammas att i fall där riksdagen har beslutat om ett nytt tillkännagivande, där det redan finns ett likalydande tillkännagivande, har regeringen i vissa fall redovisat det ursprungliga tillkännagivandet som slutbehandlat och i vissa fall som ej slutbehandlat, dvs. att det bereds vidare. Eftersom regeringens hantering således skiljer sig åt från fall till fall vill konstitutionsutskottet framhålla att det är rimligt för att säkerställa transparens i regeringens behandling av tillkännagivanden att de ursprungliga tillkännagivandena fortsatt redovisas som ej slutbehandlade. Det blir på så sätt tydligare när ett tillkännagivande först beslutades och de åtgärder som vidtagits från regeringens sida därefter.
Avslutningsvis vill utskottet påminna om sitt påpekande förra året om att det är viktigt att regeringen är tydlig med hur dess behandling av ett tillkännagivande förhåller sig till det aktuella tillkännagivandet (bet. 2016/17:KU21 s. 41). För att regeringen ska kunna vara tydlig krävs att tillkännagivandet från riksdagen är tydligt, som utskottet framhöll förra året. Utskottet vill således framhålla att vad som begärs i ett tillkännagivande bör uttryckligen framgå av det aktuella utskottets ställningstagande. Även om utskottet föreslår att en motion helt ska bifallas bör det som utskottet vill ska framföras till regeringen framgå av utskottets ställningstagande. Därmed blir det tydligt både för riksdag och regering vad utskottet anser att regeringen bör göra. Det hindrar inte att regeringen använder sig av hela motionstexten för att få en mer fullödig förståelse av de överväganden som föranlett tillkännagivandet.
Utskottets ställningstagande våren 2019
I betänkande 2018/19:KU21 gjorde utskottet följande påpekanden (s. 33 f.):
När det gäller riksdagsskrivelser som rör riksdagens budgetbeslut har utrikesutskottet, socialförsäkringsutskottet och näringsutskottet framfört vissa synpunkter. Socialförsäkringsutskottet och näringsutskottet anser det olyckligt att regeringen i sin redogörelse anger en riksdagsskrivelse som rör riksdagens budgetbeslut som slutbehandlad med hänvisning till ett regleringsbrev som beslutades i december när riksdagsskrivelsen var fullt ut genomförd först senare under våren 2019, genom ändring i regleringsbrev respektive genom ändring i förordning. Utrikesutskottet uppmärksammar att en riksdagsskrivelse som rör riksdagens budgetbeslut har redovisats som slutbehandlad med regleringsbrev i december fast samtliga anslagsvillkor vid tiden för yttrandet ännu inte hade beslutats av regeringen. Liknande exempel finns även på konstitutionsutskottets område.
Det är riksdagen som beslutar om statens budget och anslagen får inte användas på annat sätt än riksdagen har bestämt. Utskottet vill framhålla att riksdagsskrivelser som rör riksdagens budgetbeslut inte per automatik kan avskrivas med regleringsbreven i december. En bedömning behöver göras i varje enskilt fall. Inte förrän alla delar av budgetbeslutet är genomförda kan riksdagsskrivelsen ses som slutbehandlad. Av regeringens redogörelse bör då också framgå vad som ligger till grund för att riksdagsskrivelsen anses slutbehandlad.
Utskottets ställningstagande hösten 2020
I betänkande 2020/21:KU2 gjorde utskottet följande påpekanden (s. 29 f.):
Ett flertal av utskotten uppmärksammar vikten av att regeringen undviker onödig tidsåtgång i sin behandling av tillkännagivanden. Konstitutions-utskottet vill i detta sammanhang framhålla vikten av att regeringen behandlar riksdagens skrivelser skyndsamt och gör ansträngningar för att undvika onödig tidsåtgång när det gäller att behandla riksdagens tillkännagivanden. Huruvida den redovisade tidsåtgången är rimlig bör bedömas med hänsyn till tillkännagivandets innehåll och de beredningsåtgärder som behöver vidtas.
Utskottets ställningstagande
Konstitutionsutskottet konstaterar inledningsvis att regeringens redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser sedan flera år tillbaka ger en mer utförlig redovisning av åtgärder vidtagna av regeringen och kan anses ge en korrekt bild av riksdagens skrivelser till regeringen. Utskottet ser positivt på denna utveckling och förutsätter att kvaliteten kommer att behållas i kommande redogörelser.
Utskottet vill också påminna om den konstitutionella praxis som har vuxit fram i fråga om tillkännagivanden. Utgångspunkten är att regeringen tillgodoser ett tillkännagivande. Tillkännagivanden är dock inte rättsligt bindande, och om regeringen inte delar riksdagens mening i en fråga och inte har för avsikt att tillgodose riksdagens önskemål, bör den underrätta riksdagen om detta. Även skälen till varför regeringen inte har tillgodosett tillkännagivandet bör redovisas. Riksdagen kan acceptera att tillkännagivandet är slutbehandlat. Ett utskott och riksdagen kan dock göra en annan bedömning än regeringen och vidhålla sin uppfattning i sak. Utskottet och riksdagen kan då säga att tillkännagivandet inte är slutbehandlat. Det är respektive utskott och riksdagen som inom ramen för sin behandling tolkar om tillkännagivandet är tillgodosett och slutbehandlat. Om riksdagen har uttalat att ett tillkännagivande inte är slutbehandlat, ska regeringen återkomma till riksdagen med redovisning av ytterligare åtgärder eller med att regeringen vidhåller sin uppfattning att tillkännagivandet är slutbehandlat.
När det gäller behandlingen av riksdagsskrivelser på konstitutionsutskottets område redovisas sex tillkännagivanden som slutbehandlade. Utskottet gör när det gäller dessa ingen annan bedömning än regeringen.
I yttrandena från övriga utskott framhålls ett antal synpunkter på regeringens hantering av riksdagens skrivelser.
I flera av yttrandena framhålls vikten av att regeringen är skyndsam i sin behandling av riksdagens tillkännagivanden och undviker onödig tidsåtgång. I förra årets betänkande (bet. 2020/21:KU2) framhöll också konstitutionsutskottet vikten av att regeringen behandlar riksdagens skrivelser skyndsamt och konstaterade vidare att frågan om huruvida den redovisade tidsåtgången är rimlig bör bedömas med hänsyn till tillkännagivandets innehåll och de beredningsåtgärder som behöver vidtas.
I skrivelsen instämmer regeringen med konstitutionsutskottets uttalande, men vill samtidigt påpeka att den stora ökningen av antalet tillkännagivanden under senare år också får betydelse för regeringens förutsättningar att behandla tillkännagivandena skyndsamt. Detta gäller särskilt, enligt regeringen, i en situation som den aktuella med en pågående pandemi.
Utskottet har förståelse för att den pågående pandemin har försvårat regeringens arbete, men vill ändå understryka vikten av att tillkännagivanden behandlas skyndsamt, särskilt mot bakgrund av att det i vissa fall synes ha gått lång tid utan att regeringen vidtagit aktiva beredningsåtgärder.
Flera utskott påtalar också vikten av att regeringen redovisar när ett tillkännagivande kan komma att slutbehandlas. Några utskott välkomnar att regeringen i skrivelsen i högre grad redovisar när ett tillkännagivande bedöms kunna slutbehandlas. Andra utskott påtalar brister i regeringens redovisning i detta hänseende. Utskottet vill påminna om tidigare uttalanden om vikten av att regeringen är utförlig i sina redogörelser för vidtagna, pågående och planerade åtgärder (bet. 2016/17:KU21). Sådana redogörelser ger riksdagen en möjlighet att reagera på regeringens åtgärder med anledning av tillkännagivanden.
Finansutskottet välkomnar i sitt yttrande regeringens redovisning med anledning av bemyndiganden, inte minst eftersom bemyndiganden ger regeringen rätt att vidta åtgärder – t.ex. ikläda staten ekonomiska förpliktelser – som regeringen inte hade kunnat vidta utan riksdagens beslut. Konstitutionsutskottet delar det som uttrycks av finansutskottet om vikten av att regeringen redovisar även åtgärder med anledning av bemyndiganden.
I justitieutskottets yttrande ifrågasätts att regeringen anser att tillkännagivanden är slutbehandlade trots att de åtgärder som vidtagits inte kan anses tillgodose det som riksdagen efterfrågar. Konstitutionsutskottet har tidigare uttalat att det inte kan sägas vara konstitutionellt fel av regeringen att i skrivelsen göra bedömningen att vissa tillkännagivanden är slutbehandlade även om de inte skulle vara tillgodosedda. Det kan dock förutsättas vara ovanligt att så sker eftersom utgångspunkten är att regeringen tillgodoser ett tillkännagivande (bet. 2016/17:KU21).
Vidare lyfts bl.a. frågan om när ett tillkännagivande kan anses vara slutbehandlat i justitieutskottets yttrande. Utskottet framhåller att tillkännagivanden som efterfrågar utredningsinsatser från regeringen inte kan anses vara slutbehandlade förrän utredningen är klar, bl.a. eftersom en utredning kan läggas ned. Konstitutionsutskottet uttalade i betänkandet 2016/17:KU21 att vilka åtgärder som ska krävas för att ett tillkännagivande ska anses vara slutbehandlat naturligtvis varierar. Har riksdagen endast begärt en utredning kan det räcka med att en utredning tillsätts, men om riksdagen har begärt förslag krävs normalt att förslag läggs fram av regeringen för att tillkännagivandet ska anses vara slutbehandlat. Utskottet vill påminna om vikten av att regeringen är tydlig med hur dess behandling av ett tillkännagivande förhåller sig till det som efterfrågas i tillkännagivandet. För att regeringen ska kunna vara tydlig krävs att tillkännagivandet från riksdagen är tydligt (bet. 2016/17:KU21). Vad som begärs i ett tillkännagivande bör uttryckligen framgå av det aktuella utskottets ställningstagande. Även om utskottet föreslår att en motion helt ska bifallas bör det som utskottet vill ska framföras till regeringen framgå av utskottets ställningstagande. Därmed blir det tydligt för både riksdagen och regeringen vad utskottet anser att regeringen bör göra (bet. 2017/18:KU21).
Vidare konstateras att utskotten i sina yttranden i vissa fall har gjort en annan bedömning än regeringen av huruvida ett tillkännagivande är slutbehandlat eller inte. Konstitutionsutskottet gör inte någon egen bedömning av de aktuella fallen utan hänvisar till vad som anförts av respektive utskott i deras yttranden. Som tidigare framhållits av konstitutionsutskottet ska regeringen i de fall ett utskott i ett yttrande har anfört att ett tillkännagivande inte är slutbehandlat återkomma till riksdagen med sin redovisning och bedömning.
Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.
Riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen lägger redogörelse 2020/21:RS4 till handlingarna.
Redogörelsen
Sedan 2012 redovisar riksdagsstyrelsen behandlingen av riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen i en redogörelse till riksdagen. I årets redogörelse (redog. 2020/21:RS4) redovisas totalt tolv riksdagsskrivelser från riksmötet 2016/17 och senare.
Två av riksdagsskrivelserna som innehåller ett tillkännagivande redovisas som slutbehandlade. De gäller en översyn av riksrevisionen och av riksrevisionens ledningsstruktur. Fyra av riksdagsskrivelserna som innehåller ett tillkännagivande redovisas som ej slutbehandlade. De gäller en översyn av bestämmelserna om säkerhetsskydd i riksdagen och dess myndigheter, en utredning om budgetpropositionens lämnande och provisorisk budget, en översyn av Riksdagens ombudsmän (JO) samt en uppföljning av riksdagens arbete under coronapandemin.
Slutbehandlade tillkännagivanden
När det gäller tillkännagivandet om en översyn av Riksrevisionen (bet. 2016/17:KU14, rskr. 2016/17:34) anges att riksdagsstyrelsen i december 2016 beslutade att en parlamentariskt sammansatt kommitté skulle göra en översyn av Riksrevisionen. Översynen skulle bl.a. belysa riksrevisorerna, förhållandet mellan riksdagen och riksrevisorerna, effektivitetsrevisionen och vissa förhållanden vid Riksrevisionen. Delbetänkandet Översyn av Riksrevisionen – grundlagsfrågor (2016/17:URF1) överlämnades till riksdagsstyrelsen i juni 2017. Grundat på utredningens delbetänkande beslutade riksdagsstyrelsen i oktober 2017 om framställningen Översyn av Riksrevisionen – grundlagsfrågor till riksdagen (2017/18:RS4).
Riksdagsstyrelsens framställning bereddes före och efter valet 2018 av konstitutionsutskottet (bet. 2017/18:KU15 och bet. 2018/19:KU4). Konstitutionsutskottets förslag innebar bl.a. att bestämmelsen om riksrevisorernas antal flyttas från regeringsformen till riksdagsordningen för att antalet riksrevisorer lättare ska kunna ändras i framtiden. Det föreslogs också krav på kvalificerad majoritet för ett beslut av riksdagen om att skilja en riksrevisor från uppdraget. Förslaget innebar vidare att konstitutionsutskottet får besluta om en särskild utredning som kan ligga till grund för att skilja en riksrevisor från uppdraget och ge justitieombudsmännen (JO) i uppdrag att biträda utskottet med en sådan särskild utredning. Därutöver föreslogs att en bestämmelse om samverkans och uppgiftsskyldighet flyttas från vanlig lag till regeringsformen och förtydligas på så sätt att Riksrevisionen har rätt till den information som myndigheten begär.
Den 14 november 2018 biföll kammaren utskottets förslag (bet. 2017/18:KU15, rskr. 2017/18:212 och bet. 2018/19:KU4, rskr. 2018/19:21). Lagändringarna trädde i kraft den 1 januari 2019.
Återstående delar av uppdraget till 2017 års Riksrevisionsutredning behandlas i kommitténs slutbetänkande (2017/18:URF2) som överlämnades till riksdagsstyrelsen i februari 2018. I slutbetänkandet behandlades bl.a. frågor om effektivitetsrevisionens inriktning. Riksdagsstyrelsen beslutade i oktober 2018 om en framställning om översyn av Riksrevisionen – övriga lagändringar (2018/19:RS5) som grundade sig på kommitténs slutbetänkande. Framställningen innehåller förslag om att om en riksrevisors uppdrag upphör i förtid får konstitutionsutskottet välja en tillförordnad riksrevisor för tiden till dess att en ordinarie riksrevisor har valts och tillträtt. Det föreslås att ansvaret för frågor om Riksrevisionen som myndighet ska samlas hos konstitutionsutskottet. Bland annat ska konstitutionsutskottet svara för att revision görs av Riksrevisionen. Sambandet mellan riksdagen och Riksrevisionen ska stärkas genom en förstärkning av Riksrevisionens parlamentariska råd. För att ge uttryck för rådets stärkta ställning föreslås att det byter namn till riksdagens råd för Riksrevisionen. I bestämmelsen om effektivitetsrevisionens inriktning ska ordet samhällsnytta tas bort. Vidare föreslås att Riksrevisionens beslut att lägga ned en granskning ska redovisas, om den inte avsett endast förberedande åtgärder. Framställningen behandlades i betänkandet Översyn av Riksrevisionen – vissa frågor om riksdagen och Riksrevisionen m.m. (2018/19:KU14).
Riksdagen biföll utskottets förslag den 14 februari 2019 (rskr. 2018/19:126). Lagändringarna trädde i kraft den 1 april 2019.
2017 års Riksrevisionsutredning föreslog även i sitt slutbetänkande (2017/18:URF2) att frågan om karens för en riksrevisor som lämnar sitt uppdrag samt frågan om riksrevisorernas anställningsförmåner borde utredas vidare. Riksdagsstyrelsen beslutade den 10 oktober 2018 att en särskild utredare skulle tillsättas för att föreslå bestämmelser om avgångsvillkor och karens för riksrevisorer. Utredningen överlämnade betänkandet Avgångsvillkor och karens för riksrevisorer (2018/19:URF2) i juni 2019. Riksdagsstyrelsen beslutade den 18 december 2019 om en framställning om avgångsvillkor och karens för riksrevisorn och riksrevisionsdirektören (2019/20:RS7) som grundade sig på utredningens betänkande. Framställningen behandlades i betänkandet Avgångsvillkor och karens för riksrevisorn och riksrevisionsdirektören (2019/20:KU8).
Riksdagen biföll utskottets förslag den 10 juni 2020 (rskr. 2019/20:316–317). Lagändringarna trädde i kraft den 1 augusti 2020.
I fråga om tillkännagivandet om en översyn av Riksrevisionens ledningsstruktur (bet. 2018/19:KU6, rskr. 2018/19:7) anges att riksdagsstyrelsen den 12 december 2018 beslutade att sammankalla en sådan kommitté. I juni 2019 överlämnade kommittén sitt betänkande Riksrevisionens ledningsstruktur (2018/19:URF1) till riksdagsstyrelsen. Riksdagsstyrelsen beslutade i november 2019 om en framställning om Riksrevisionens ledningsstruktur (2019/20:RS5) som grundade sig på kommitténs förslag. I framställningen föreslås att riksdagen väljer en enda riksrevisor att vara chef för myndigheten Riksrevisionen och att ansvara inför riksdagen för den granskning av statlig verksamhet som ska göras enligt regeringsformen. Därtill föreslår riksdagsstyrelsen att riksdagen väljer en ställföreträdande riksrevisor med titeln riksrevisionsdirektör. Riksrevisionsdirektörens ställning ska i viktiga hänseenden vara likvärdig med riksrevisorns i fråga om såväl självständigheten i granskningsuppdraget som villkoren för uppdraget. Riksrevisionsdirektörens mandatperiod föreslås vara sju år. Riksrevisionsdirektören ska kunna väljas om.
Framställningen behandlades i betänkandet Riksrevisionens ledningsstruktur (bet. 2019/20:KU6). Riksdagen biföll den 19 februari 2020 konstitutionsutskottets förslag.
Yttranden från andra utskott
Utrikesutskottet
Utrikesutskottet gör i sitt yttrande (yttr. 2020/21:UU6y) bl.a. två iakttagelser med anledning av riksdagsstyrelsens redogörelse.
Utskottet noterar att utskottet liksom föregående år delar riksdagsstyrelsens bedömning att riksdagsskrivelsen med anledning av riksdagens beslut att lägga IPU-redogörelsen till handlingarna kan anses vara slutbehandlad. För framtiden vill emellertid utskottet uppmärksamma det något otydliga i att göra denna bedömning med hänvisning till riksdagens beslut att lägga riksdagsstyrelsens behandlade redogörelse till handlingarna. Utskottet ser framför sig att styrelsen skulle kunna överväga att vidta någon form av åtgärd med anledning av skrivelsen. En sådan åtgärd skulle t.ex. kunna vara att styrelsen överlämnar det betänkande som skrivelsen avser till den svenska IPU-delegationen.
Utskottet gör också en iakttagelse om verkställandet av riksdagens budgetbeslut. Utskottet noterar att riksdagsstyrelsen genom anslagsdirektivet för Riksrevisionen står för ett led i verkställigheten av riksdagens beslut både om anslag 2:5 inom utgiftsområde 1 och om anslaget 1:5 inom utgiftsområde 7. Det skulle enligt utskottet kunna bidra till tydlighet i styr- och ansvarskedjan om även riksdagsstyrelsen framöver skulle meddelas riksdagens beslut om utgiftsområde 7 genom en skrivelse, som således kommer att redovisas för riksdagen i riksdagsstyrelsens redogörelse för behandlingen av riksdagsskrivelser. Idag meddelas endast riksdagens beslut om utgiftsområde 1.
Tidigare behandling
Konstitutionsutskottet hade förra året inte några invändningar mot riksdags-styrelsens redogörelse (bet. 2020/21:KU2).
Utskottets ställningstagande
Utskottet noterar de två iakttagelser som framhålls i utrikesutskottets yttrande med anledning av riksdagsstyrelsens redogörelse. När det gäller riksdagsskrivelserna på konstitutionsutskottets område har utskottet inte några invändningar mot redogörelsen. Utskottet föreslår att riksdagen lägger redogörelsen till handlingarna.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Regeringens skrivelse 2020/21:75 Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2020.
Redogörelse 2020/21:RS4 Redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen.
Bilaga 2
Finansutskottets yttrande 2020/21:FiU2y
Bilaga 3
Skatteutskottets yttrande 2020/21:SkU6y
Bilaga 4
Justitieutskottets yttrande 2020/21:JuU4y
Bilaga 5
Civilutskottets yttrande 2020/21:CU4y
Bilaga 6
Utrikesutskottets yttrande 2020/21:UU6y
Bilaga 7
Försvarsutskottets yttrande 2020/21:FöU7y
Bilaga 8
Socialförsäkringsutskottets yttrande 2020/21:SfU6y
Bilaga 9
Socialutskottets yttrande 2020/21:SoU8y
Bilaga 10
Kulturutskottets yttrande 2020/21:KrU5y
Bilaga 11
Utbildningsutskottets yttrande 2020/21:UbU5y
Bilaga 12
Trafikutskottets yttrande 2020/21:TU5y
Bilaga 13
Miljö- och jordbruksutskottets yttrande 2020/21: MJU8y
Bilaga 14
Näringsutskottets yttrande 2020/21:NU4y
Bilaga 15
Arbetsmarknadsutskottets yttrande 2020/21:AU3y
