|
|
Barn som bevittnar brott
Sammanfattning
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om att införa det nya gradindelade brottet barnfridsbrott i brottsbalken. Förslaget innebär att det blir straffbart att utsätta ett barn för att bevittna vissa brottsliga gärningar, såsom vålds- och sexualbrott, i nära relation. Straffet föreslås vara fängelse i högst två år. Är brottet grovt döms för grovt barnfridsbrott till fängelse i lägst nio månader och högst fyra år. Det föreslås även en särskild straffskala för ringa brott. Vidare föreslås att rätten till särskild brottsskadeersättning för barn som bevittnar brott ersätts med en rätt till skadestånd. För att stärka barnens ställning generellt utvidgas även uppdraget för den som är särskild företrädare för ett barn enligt lagen om särskild företrädare för barn.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2021.
Utskottet föreslår även ett tillkännagivande till regeringen med anledning av motionsyrkanden. Enligt utskottet bör straffskalan för brottet barnfridsbrott höjas. I en reservation (S, V, L, MP) föreslås att riksdagen inte ska göra något sådant tillkännagivande.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår övriga motionsyrkanden.
I betänkandet finns totalt sex reservationer (S, M, SD, C, V, KD, L, MP).
Behandlade förslag
Proposition 2020/21:170 Barn som bevittnar brott.
Tio yrkanden i följdmotioner.
Fyra yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2020/21.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1.Brottsskadeersättning till barn som bevittnar brott, punkt 2 (SD)
2.Avgränsningen av straffansvaret, punkt 3 (V)
3.Avgränsningen av straffansvaret, punkt 3 (KD)
4.Höjd straffskala, punkt 4 (S, V, L, MP)
5.Den särskilda företrädarens ansvar, punkt 5 (M, KD)
6.Barnombud, punkt 7 (M, C, V, KD)
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden 2020/21
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
1. |
Barn som bevittnar brott |
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i brottsbalken,
2. lag om ändring i lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2020/21:170 punkterna 1 och 2 samt avslår motionerna
2020/21:585 av Sofia Nilsson (C),
2020/21:1612 av Linda Lindberg m.fl. (SD) yrkande 17,
2020/21:3298 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkande 11 och
2020/21:3480 av Michael Anefur m.fl. (KD) yrkande 25.
|
2. |
Brottsskadeersättning till barn som bevittnar brott |
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsskadelagen (2014:332).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2020/21:170 punkt 3 och avslår motion
2020/21:3990 av Adam Marttinen m.fl. (SD) yrkandena 1 och 2.
Reservation 1 (SD)
|
3. |
Avgränsningen av straffansvaret |
Riksdagen avslår motionerna
2020/21:3986 av Linda Westerlund Snecker m.fl. (V) yrkande 1 och
2020/21:3993 av Andreas Carlson m.fl. (KD) yrkande 2.
Reservation 2 (V)
Reservation 3 (KD)
|
4. |
Höjd straffskala |
Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om höjd straffskala för barnfridsbrott och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2020/21:3993 av Andreas Carlson m.fl. (KD) yrkande 1 och
2020/21:3999 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkande 1.
Reservation 4 (S, V, L, MP)
|
5. |
Den särskilda företrädarens ansvar |
Riksdagen avslår motion
2020/21:3999 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkande 2.
Reservation 5 (M, KD)
|
6. |
Substitution av den särskilda företrädaren |
Riksdagen avslår motion
2020/21:3999 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkande 3.
|
7. |
Barnombud |
Riksdagen avslår motionerna
2020/21:3986 av Linda Westerlund Snecker m.fl. (V) yrkande 2 och
2020/21:3999 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkande 4.
Reservation 6 (M, C, V, KD)
Stockholm den 20 maj 2021
På justitieutskottets vägnar
Fredrik Lundh Sammeli
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Fredrik Lundh Sammeli (S), Andreas Carlson (KD), Johan Forssell (M), Petter Löberg (S), Adam Marttinen (SD), Maria Strömkvist (S), Johan Hedin (C), Linda Westerlund Snecker (V), Ellen Juntti (M), Katja Nyberg (SD), Joakim Sandell (S), Carina Ödebrink (S), Johan Pehrson (L), Bo Broman (SD), Rasmus Ling (MP), Ingemar Kihlström (KD) och Emma Ahlström Köster (M).
I betänkandet behandlar utskottet proposition 2020/21:170 Barn som bevittnar brott. I propositionen föreslås att det införs ett nytt gradindelat brott, barnfridsbrott, som innebär att det blir straffbart att utsätta ett barn för att bevittna vissa brottsliga gärningar, såsom vålds- och sexualbrott, i nära relation. Vidare föreslås att rätten till särskild brottsskadeersättning för barn som bevittnar brott ersätts med en rätt till skadestånd. För att stärka barnens ställning generellt utvidgas även uppdraget för den som är särskild företrädare för ett barn enligt lagen om särskild företrädare för barn.
Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.
Fyra motioner har väckts med anledning av propositionen. I betänkandet behandlar utskottet även fyra motioner från allmänna motionstiden 2020/21. Motionsförslagen finns i bilaga 1.
Barn som bevittnar brott
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens förslag till ändringar i brottsbalken, lagen om särskild företrädare för barn och brottsskadelagen. Syftet med ändringarna är att stärka det straffrättsliga skyddet för barn som lever i hem där det förekommer olika former av våld.
Riksdagen gör vidare ett tillkännagivande till regeringen om att straffskalan för barnfridsbrott bör höjas.
Riksdagen avslår övriga motionsyrkanden om att bl.a. utvidga avgränsningen av straffansvaret, utvärdera tillämpningen av brottsskadeersättning till barn som bevittnar brott, i lagtext förtydliga den särskilda företrädarens ansvar och utreda en ny form av barnombud.
Jämför reservation 1 (SD), 2 (V), 3 (KD), 4 (S, V, L, MP), 5 (M, KD) och 6 (M, C, V, KD).
Propositionen
Behovet av en särskild straffbestämmelse
Att som barn utsättas för att bevittna våld kan enligt forskning som regeringen hänvisar till få förödande konsekvenser för barnet. Det finns dock ingen befintlig straffbestämmelse som uttryckligen tar sikte på barn som bevittnar brott. Ett barn som bevittnar brott får i de flesta fall inte ställning som målsägande. Det medför i sin tur att barnet varken har rätt till en särskild företrädare för barn eller ett målsägandebiträde. Eftersom en vårdnadshavare kan hindra ett barn från att höras under förundersökningen eller i rättegången innebär det att barnet får små möjligheter att komma till tals. Detta är enligt regeringen inte förenligt med barnkonventionen som slår fast att barn ska skyddas från alla former av fysiskt och psykiskt våld och att barn ska beredas möjlighet att höras. En kriminalisering kan också enligt regeringen få en normerande verkan.
Mot den bakgrunden gör regeringen bedömningen att det finns ett behov av ett förstärkt straffrättsligt skydd för barn som bevittnar brott. Regeringen föreslår därför att det bör införas ett nytt brott som straffbelägger att utsätta ett barn för att bevittna vissa brottsliga gärningar i nära relation.
Utformningen av straffbestämmelsen
Regeringen föreslår att den nya straffbestämmelsen ska införas i 4 kap. brottsbalken. Straffansvaret ska omfatta att utsätta ett barn för att bevittna vissa utpekade brott i 3, 4, 6 och 12 kap. brottsbalken. En förutsättning för straffansvar ska enligt förslaget vara att barnet är närstående eller tidigare närstående till gärningspersonen och den som utsätts för det bevittnade brottet.
När det gäller definitionen av begreppet närstående anser regeringen att viss ledning bör hämtas från hur närstående förstås i straffbestämmelsen om grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning, men att bedömningen måste göras utifrån barnets perspektiv. I bedömningen får hänsyn tas till vad barnet har för relation till personen, om personen kan anses utgöra en omsorgsperson för barnet eller om han eller hon är någon annan som barnet i vardagen har en stark känslomässig anknytning till.
Regeringen föreslår att endast bevittnande av brott, och inte andra upplevelser av brottet, ska omfattas av straffbestämmelsen. Uttrycket bevittna ska förstås så att barnet har sett eller hört den brottsliga gärningen begås. Barnet behöver dock inte ha bevittnat hela händelseförloppet eller ha befunnit sig på den plats där grundbrottet utspelade sig. Det ska inte heller vara en förutsättning att barnet har förmåga att ge uttryck för sina upplevelser. Regeringen framhåller att det ställs höga krav på att en straffbestämmelse på ett tydligt sätt avgränsar det straffbara beteendet och att det skulle vara för långtgående att låta alla former av upplevelser av brottets konsekvenser omfattas av straffbestämmelsen. Mot den bakgrunden anser regeringen inte att bestämmelsen ska utsträckas till att omfatta risken för bevittnande, att ett barn endast sett följderna av en gärning eller att ett barn upplevt att våldsamheter är på gång.
När det gäller vilka brottsliga gärningar som det bör vara straffbart att utsätta ett barn för att bevittna föreslår regeringen att endast uppsåtliga brott ska omfattas. Uppsåtet måste täcka såväl grundbrottet som att det funnits ett barn som bevittnat gärningen. Likgiltighetsuppsåt är tillräckligt.
Vidare anser regeringen att en lämplig utgångspunkt är de brott som finns i de kapitel i brottsbalken som straffbestämmelsen om grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning hänvisar till, dvs. 3, 4, 6 och 12 kap. De brott som det enligt förslaget ska bli straffbart att utsätta ett barn för att bevittna är därför mord, dråp, misshandel, grov misshandel, synnerligen grov misshandel, människorov, olaga frihetsberövande, olaga tvång, grovt olaga tvång, olaga hot, grovt olaga hot, hemfridsbrott, ofredande, våldtäkt, grov våldtäkt, sexuellt övergrepp, grovt sexuellt övergrepp, våldtäkt mot barn, grov våldtäkt mot barn, sexuellt utnyttjande av barn, sexuellt övergrepp mot barn, grovt sexuellt övergrepp mot barn, sexuellt ofredande, skadegörelse och grov skadegörelse.
Handläggningen
En förutsättning för straffansvar för det föreslagna bevittnandebrottet är att det brott som barnet har bevittnat är styrkt på det sätt som krävs i brottmål i allmänhet. Det finns därmed ett mycket nära samband mellan grundbrottet och bevittnandebrottet. Enligt regeringens mening bör utgångspunkten därför vara att de två brotten prövas i samma rättegång.
Åtalsregler
Regeringen föreslår att bevittnandebrottet ska höra under allmänt åtal. Det bör inte heller krävas några särskilda villkor för åtal, t.ex. angivelse från målsäganden.
Skyndsamhetskravet i förundersökningskungörelsen
Det föreslagna bevittnandebrottet kommer enligt regeringen normalt att omfattas av skyndsamhetskravet i 2 a § förundersökningskungörelsen (1947:948). Av bestämmelsen framgår bl.a. att en förundersökning där en målsägande vid tiden för anmälan inte fyllt 18 år ska bedrivas särskilt skyndsamt, om brottet riktas mot målsägandens liv, hälsa, frihet eller frid och det för brottet är föreskrivet fängelse i mer än sex månader.
Brottsbeteckning, gradindelning och straffskala
Regeringen föreslår att det nya brottet ska placeras i 4 kap. brottsbalken och ges beteckningen barnfridsbrott. När det gäller påföljden anser regeringen att straffet, i likhet med vad som gäller för misshandel, ska vara fängelse i högst två år. Om brottet är ringa föreslås att straffet ska vara böter eller fängelse i högst sex månader. Vad som ska bedömas som ringa fall får enligt regeringen avgöras med hänsyn till samtliga omständigheter i det enskilda fallet. En utgångspunkt vid bedömningen bör dock vara straffskalan för det brott som bevittnas.
Vidare föreslår regeringen att en särskild straffskala för grovt brott med beteckningen grovt barnfridsbrott ska införas. Straffet ska vara fängelse i minst nio månader och högst fyra år, vilket knyter an till straffskalan för grovt olaga hot. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det enligt förslaget särskilt beaktas om gärningen varit av mycket allvarlig art eller om gärningsmannen visat särskild hänsynslöshet. Skäl att bedöma ett brott som grovt ska enligt regeringen t.ex. anses föreligga om barnet utsätts för att bevittna att en närstående blir utsatt för mycket allvarligt våld. Exempel på när gärningspersonen kan anses ha visat särskild hänsynslöshet är när den bevittnade gärningen har begåtts i syfte att straffa eller förnedra barnet. Frågan om ett brott ska bedömas som grovt ska dock alltid avgöras med beaktande av samtliga omständigheter vid brottet.
De föreslagna straffskalorna innebär att preskriptionstiden för barnfridsbrott blir fem år och vid ringa brott två år. Vid grovt barnfridsbrott blir preskriptionstiden tio år.
Regeringen gör slutligen bedömningen att barnfridsbrottet kommer att kunna ingå i brottet grov fridskränkning utan någon särskild lagstiftningsåtgärd.
Brottsskadeersättning
Enligt 9 § brottsskadelagen (2014:322) kan brottsskadeersättning betalas ut till ett barn som bevittnat ett brott som varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos barnet i hans eller hennes förhållande till en närstående person.
Regeringens förslag om det nya brottet barnfridsbrott innebär att det bevittnande barnet får ställning som målsägande, vilket i sin tur kan medföra en rätt till skadestånd i enlighet med skadeståndslagens bestämmelser. Utifrån omständigheterna i det enskilda fallet kan alltså barnet ha rätt till ersättning från gärningspersonen för person- och sakskada, ren förmögenhetsskada och för den kränkning som brottet inneburit.
Enligt regeringen kan den föreslagna kriminaliseringen medföra att fler utsatta barn upptäcks och får möjlighet att begära ersättning än vad som är fallet i dag. Brottsskadeersättning förutsätter att barnen uppmärksammas under utredningen. Eftersom det inte alltid är fallet finns det barn som bevittnar brott men inte får den ersättning de har rätt till. Genom införandet av ett barnfridsbrott säkerställs enligt regeringen rätten till ersättning.
Vidare gör regeringen bedömningen att skillnaden mellan förutsättningarna för brottsskadeersättning och straffansvar för barnfridsbrott är små. Barn som i dag skulle ha fått brottsskadeersättning efter att ha bevittnat ett brott kommer att ha en större, eller åtminstone motsvarande, möjlighet att i stället kräva och få skadestånd av gärningspersonen vid ett barnfridsbrott. Dessutom menar regeringen att ett större antal barn kan förväntas uppmärksammas och ges möjlighet att kräva ersättning genom införandet av det föreslagna barnfridsbrottet.
Mot denna bakgrund anser regeringen att den särskilda rätt till ersättning i brottsskadelagen som finns för barn som bevittnar brott inte längre behövs och föreslår att den ska upphävas. Med anledning av upphävandet föreslås även vissa följdändringar i samma lag.
Utvidgning av uppdraget som särskild företrädare för barn
Av 1 § lagen om särskild företrädare för barn (1999:997) följer att när en förundersökning har inletts eller återupptagits i fråga om ett brott som kan leda till fängelse och har begåtts mot någon som är under 18 år, ska en särskild företrädare förordnas för barnet om en vårdnadshavare kan misstänkas för brottet. En särskild företrädare ska också förordnas om det kan befaras att en vårdnadshavare på grund av sitt förhållande till den som kan misstänkas för brottet inte kommer att ta till vara barnets rätt. En särskild företrädare ska inte förordnas om det med hänsyn till barnet är obehövligt eller särskilda skäl annars talar mot det. I 2 § samma lag finns bestämmelser om vad som gäller när vårdnadshavarna inte är gifta eller bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden och sådana omständigheter som anges i 1 § gäller endast en av vårdnadshavarna.
Den särskilda företrädarens uppgifter framgår av 3 § och innefattar att, i stället för barnets vårdnadshavare, som ställföreträdare ta till vara barnets rätt under förundersökningen och i efterföljande rättegång.
Till särskild företrädare får enligt 5 § en advokat, en biträdande jurist på advokatbyrå eller någon annan förordnas. Endast den som på grund av sina kunskaper och erfarenheter samt personliga egenskaper är särskilt lämplig för uppdraget får förordnas.
Regeringen föreslår att uppdraget för den som är särskild företrädare för ett barn ska utvidgas till att även omfatta åtgärder som rör verkställighet av skadestånd och ansökan om brottsskadeersättning. Syftet med utvidgningen är framför allt att dessa uppgifter inte ska ankomma på vårdnadshavarna.
I den utredning som ligger till grund för propositionen (SOU 2019:32) föreslås bl.a. att uppdraget för särskilda företrädare för barn bör utvidgas även på så sätt att det i lagen ska anges att det till företrädarens uppgifter hör att hämta barnet till förhör och att inför barnets deltagande i utredningsåtgärder tillse att barnet har den information det behöver för att känna trygghet i situationen samt informera barnet om utfallet av förundersökning och eventuell rättegång.
Regeringen konstaterar att det redan ingår i den särskilda företrädarens uppgift att ta till vara barnets rätt under förundersökningen och i efterföljande rättegång samt bedömer att detta innefattar att se till att barnet har den information det behöver för att känna trygghet samt informera barnet om utfallet av förundersökning och rättegång. Enligt regeringen riskerar dessutom en alltför detaljerad bestämmelse att läsas som uttömmande i fråga om vad företrädaren ska och får göra och föreslår därför inte någon ändring i denna del.
När det gäller förslaget om hämtning till förhör noterar regeringen att frågan togs upp i samband med införandet av lagen om särskild företrädare för barn. Det uttalades då att det inte är möjligt att ge en fullständig behandling av frågor om hur förhör ska genomföras, men att samma regler som annars gäller är tillämpliga. Det uttalades även att den särskilda företrädaren saknar befogenheter att använda tvångsmedel, såsom att hämta barnet, och för att förhör genom den särskilda företrädarens medverkan ska kunna komma till stånd, torde det ofta krävas att det sker i samband med att barnet vistas i daghem, skola eller liknande. Däremot ingår det i den särskilda företrädarens uppgift att ta ställning till om barnet bör genomgå ett förhör (se prop. 1998/99:133 Särskild företrädare för barn s. 28 och 31–32).
Det anförda gör sig enligt regeringens mening alltjämt gällande. Det skulle inte vara en lämplig ordning att lägga en skyldighet på den särskilda företrädaren att alltid ansvara för hämtning av barnet. Det skulle nämligen inte finnas några tvångsmedel att tillgå och det är nödvändigtvis inte alltid till barnets bästa att den särskilda företrädaren, som barnet kanske inte har träffat tidigare, hämtar barnet. Enligt regeringens mening bör det därför, som i dag, i stället vara upp till den särskilda företrädaren för barn att ta ställning till hur barnet, på det för barnet lämpligaste sättet, ska inställa sig till ett förhör eller annan utredningsåtgärd.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Regeringen föreslår att lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2021 samt att äldre bestämmelser fortfarande ska gälla för ansökningar om brottsskadeersättning till barn som bevittnat ett brott som har begåtts före ikraftträdandet.
Motionerna
Straffrättsligt skydd för barn som bevittnar våld
I kommittémotion 2020/21:1612 av Linda Lindberg m.fl. (SD) yrkande 17 begärs att det bör ske en kriminalisering av fall då barn bevittnar att en närstående utsätter en annan närstående till barnet för våld eller någon annan gärning som skadar tryggheten eller tilliten hos barnet.
I kommittémotion 2020/21:3298 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkande 11 begärs att barn som bevittnat våld i hemmet ska få målsägandestatus. Ett liknande yrkande framställs av Sofia Nilsson (C) i motion 2020/21:585.
I kommittémotion 2020/21:3480 av Michael Anefur m.fl. (KD) yrkande 25 begärs att barn i rättsprocessen och barn som bevittnat våld i hemmet ska synliggöras.
Avgränsningen av straffansvaret
Linda Westerlund Snecker m.fl. (V) begär i kommittémotion 2020/21:3986 yrkande 1 att regeringen ska tillsätta en utredning i syfte att se över möjligheten att lägga till risken för att barnet ska bevittna våld som ett rekvisit i barnfridsbrottet.
I kommittémotion 2020/21:3993 av Andreas Carlson m.fl. (KD) yrkande 2 begärs att upplevelse av misshandel också ska kriminaliseras. Motionärerna menar att barn kan uppleva efterspelet av en misshandel i hemmet i form av blåmärken hos en förälder eller ett syskon, spår av blod eller förstörd inredning utan att ha bevittnat själva gärningen. Utformningen av en sådan lagstiftning behöver utredas.
Straffskalan
I kommittémotion 2020/21:3993 av Andreas Carlson m.fl. (KD) yrkande 1 begärs att straffet för barnfridsbrott bör höjas. Ett liknande yrkande framställs i kommittémotion 2020/21:3999 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkande 1.
Brottsskadeersättning
I kommittémotion 2020/21:3990 av Adam Marttinen m.fl. (SD) yrkande 1 begärs att riksdagen ska avslå regeringens förslag till lag om ändring i brottsskadelagen. I yrkande 2 begärs att tillämpningen av brottsskadeersättning till barn som bevittnar brott ska utvärderas. Enligt motionärerna är det förhastat att upphäva rätten till brottsskadeersättning som i stället borde behållas som en säkerhetsventil. Huruvida säkerhetsventilen fyller ett syfte kan utvärderas när övriga ändringar genomförts och tillämpats under en period.
Särskild företrädare för barn
I kommittémotion 2020/21:3999 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkande 2 begärs att den särskilda företrädarens ansvar bör förtydligas så att det direkt i lagtexten framgår att det är den särskilda företrädaren som har det praktiska ansvaret för hämtning av barn till förhör. I yrkande 3 begärs att reglerna om substitution av särskild företrädare för barn bör förtydligas. Motionärerna anför att substitution inte bör godtas om det inte finns synnerliga skäl samt att detta bör framgå av lagen.
Barnombud
Linda Westerlund Snecker m.fl. (V) begär i kommittémotion 2020/21:3986 yrkande 2 att regeringen bör utreda hur en ny form av barnombud skulle kunna stärka barns rättsliga ställning när barnets vårdnadshavare av något skäl saknar förmåga att uppfylla sina plikter som barnets ställföreträdare. Motionärerna anför att barn som har bevittnat eller utsatts för övergrepp och/eller våld även kan ha ett särskilt behov av att någon utomstående tar hand om deras intressen, t.ex. så att barnet får tillgång till relevant behandling. Det kan även i samband med vårdnadstvister finnas ett behov av att en utomstående tillvaratar barnets intressen.
I kommittémotion 2020/21:3999 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkande 5 framförs en liknande begäran.
Övrig information
Byte m.m. av särskild företrädare för barn
En ansökan om byte eller entledigande av en särskild företrädare får enligt 15 § lagen om särskild företrädare göras av barnets vårdnadshavare, den särskilda företrädaren eller av åklagaren. En särskild företrädare får inte entledigas utan att han eller hon har haft tillfälle att yttra sig i ärendet. När det gäller byte av den särskilda företrädaren hänvisas till 26 § andra stycket rättshjälpslagen (1996:1619). Där stadgas att byte av biträde får ske efter särskilt tillstånd och bara om det finns särskilda skäl. Om byte av biträde har skett en gång, får nytt byte ske endast om det finns synnerliga skäl.
Det är däremot inte möjligt för den särskilda företrädaren att sätta någon annan i sitt ställe som företrädare för barnet, s.k. substitution. Substitution av ett uppdrag efter rättens tillstånd kan endast ske om det finns uttryckligt lagstöd. Till skillnad mot vad som t.ex. gäller för målsägandebiträde och försvarare finns något sådant inte för särskild företrädare för barn.
Barnombud
I augusti 2020 lämnade utredningen Framtidens socialtjänst sitt slutbetänkande Hållbar socialtjänst – En ny socialtjänstlag (SOU 2020:47). En del av utredningen behandlar ett förtydligat barnrättsperspektiv. I den delen lämnas bl.a. förslag om att regeringen ska tillsätta en utredning med uppdraget att utreda behovet av och förutsättningarna för oberoende barnombud. Betänkandet bereds inom regeringskansliet.
Tidigare riksdagsbehandling
Vid beredningen av motioner från allmänna motionstiden 2018/19 (2018/19:JuU14 s. 72 f.) avstyrkte utskottet flera yrkanden om att barn som bevittnat våld ska behandlas som brottsoffer och synliggöras i rättsprocessen. Enligt utskottet hade ett flertal åtgärder vidtagits, bl.a. genom ändringar i brottsskadelagen och socialtjänstlagen, för att synliggöra barnen och fastslå att dessa är att anse som brottsoffer. Utskottet ansåg därför inte att ett tillkännagivande i frågan var nödvändigt. Riksdagen biföll utskottets förslag (rskr. 2018/19:182). Liknande yrkanden behandlades och avstyrktes av utskottet även i betänkande 2019/20:JuU29 med hänvisning till att regeringen hade tillsatt en utredning som behandlade dessa frågor. Riksdagen biföll utskottets förslag (rskr. 2019/20:233).
Socialutskottet har vid flera tillfällen behandlat och avstyrkt yrkanden om barnombud som tillvaratar barnets intressen i framförallt ärenden enligt socialtjänstlagen. Till exempel avstyrkte socialutskottet flera yrkanden om barnombud i betänkande 2019/20:SoU9 (förenklat).
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens uppfattning att det finns ett behov av ett förstärkt straffrättsligt skydd för barn som bevittnar brott. Det har inte framställts några invändningar i sig mot förslaget om att införa ett nytt brott, barnfridsbrott, som straffbelägger att utsätta ett barn för att bevittna vissa brottsliga gärningar i nära relation. Inte heller förslaget att utvidga uppdraget för den som är särskild företrädare för ett barn till att även omfatta åtgärder som rör verkställighet av skadestånd och ansökan om brottsskadeersättning har lett till några motionsyrkanden eller andra invändningar under utskottsbehandlingen. Utskottet anser att regeringens förslag i dessa delar är ändamålsenligt utformat och att det bör antas. Genom förslaget om barnfridsbrott får motionerna 2020/21:585 (C), 2020/21:3298 (M) yrkande 11 och 2020/21:3480 (KD) yrkande 25 anses i huvudsak tillgodosedda. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandena.
När det gäller den särskilda rätt till brottsskadeersättning som finns för barn som bevittnar brott instämmer utskottet i regeringens bedömning att den inte längre behövs. Det har inte heller framkommit något skäl att behålla rätten till ersättning som en säkerhetsventil på det sätt som motionärerna i motion 2020/21:3990 (SD) yrkandena 1 och 2 efterfrågar, och det är därmed inte heller aktuellt med en sådan utvärdering som de begär. Av de skäl som anförs i propositionen bör riksdagen i stället anta regeringens lagförslag och avslå motionerna.
Detta innebär att utskottet tillstyrker propositionen i sin helhet. Utskottet återkommer nedan till några av de frågor som tas upp i propositionen.
Som anförts ovan anser utskottet att den avgränsning av straffansvaret som regeringen föreslagit, att ett barn har bevittnat den brottsliga gärningen, är väl avvägd. Utskottet instämmer också i bedömningen att det skulle vara alltför långtgående att låta straffansvaret utsträckas till att omfatta alla former av upplevelser av brottets konsekvenser och även risken för att ett barn kan komma att bevittna ett brott. En förutsättning för att kunna dömas för barnfridsbrott bör därför, som regeringen föreslagit, vara att barnet har sett eller hört åtminstone delar av händelseförloppet. Utskottet avstyrker därmed motionerna 2020/21:3986 (V) yrkande 1 och 2020/21:3993 (KD) yrkande 2.
Vad gäller den särskilda företrädarens ansvar för hämtning av barn till förhör anser utskottet i likhet med regeringen att det inte framstår som ändamålsenligt att i detalj reglera den särskilda företrädarens uppgifter bl.a. eftersom en sådan bestämmelse riskerar att läsas som uttömmande. Det bör dessutom åligga den särskilda företrädaren att i varje enskilt fall bedöma på vilket sätt barnet lämpligast ska inställa sig till förhör. Motion 2020/21:3999 yrkande 2 avstyrks därför.
Det framgår av lagen att endast den får förordnas till särskild företrädare för barn som på grund av sina kunskaper och erfarenheter samt personliga egenskaper är särskilt lämplig för uppdraget. Utskottet anser inte att det har framkommit några omständigheter som visar att det finns ett behov av att förtydliga reglerna om substitution av särskild företrädare för barn. Motion 2020/21:3999 (M) yrkande 3 avstyrks därför.
Som framgår ovan föreslås i betänkandet Hållbar socialtjänst – En ny socialtjänstlag (SOU 2020:47) att regeringen ska tillsätta en utredning med uppdraget att utreda behovet av och förutsättningarna för oberoende barnombud. Betänkandet bereds inom regeringskansliet. Eftersom frågan om barnombud således redan är uppmärksammad anser utskottet att det i nuläget saknas skäl att ta ett sådant initiativ som efterfrågas i motionerna 2020/21:3986 (V) yrkande 2 och 2020/21:3999 (M) yrkande 5.
|
1. |
Brottsskadeersättning till barn som bevittnar brott, punkt 2 (SD) |
av Adam Marttinen (SD), Katja Nyberg (SD) och Bo Broman (SD).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:
Riksdagen
a) avslår regeringens förslag till lag om ändring i brottsskadelagen (2014:332),
b) ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2020/21:3990 av Adam Marttinen m.fl. (SD) yrkandena 1 och 2 samt
avslår proposition 2020/21:170 punkt 3.
Ställningstagande
Vi anser att det är förhastat att upphäva den särskilda rätten till brottsskadeersättning. Regeringen anför att den särskilda rätten inte längre behövs. Det finns dock remissinstanser som är tveksamma till regeringens bedömning i denna fråga och anser att den nuvarande möjligheten bör behållas som en säkerhetsventil för att garantera att möjligheten till ersättning inte försämras. En sådan ordning är mer lämplig, åtminstone till dess att det är säkerställt att den nya ordningen inte lämnar några luckor. Vi menar därför att regeringens förslag i denna del bör avslås och att nyttjandet av brottsskadeersättning till barn som bevittnar brott bör utvärderas när övriga ändringar genomförts och tillämpats under en period.
|
2. |
av Linda Westerlund Snecker (V).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2020/21:3986 av Linda Westerlund Snecker m.fl. (V) yrkande 1 och
bifaller delvis motion
2020/21:3993 av Andreas Carlson m.fl. (KD) yrkande 2.
Ställningstagande
|
3. |
av Andreas Carlson (KD) och Ingemar Kihlström (KD).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2020/21:3993 av Andreas Carlson m.fl. (KD) yrkande 2 och
bifaller delvis motion
2020/21:3986 av Linda Westerlund Snecker m.fl. (V) yrkande 1.
Ställningstagande
|
4. |
av Fredrik Lundh Sammeli (S), Petter Löberg (S), Maria Strömkvist (S), Linda Westerlund Snecker (V), Joakim Sandell (S), Carina Ödebrink (S), Johan Pehrson (L) och Rasmus Ling (MP).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:
Riksdagen avslår motionerna
2020/21:3993 av Andreas Carlson m.fl. (KD) yrkande 1 och
2020/21:3999 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkande 1.
Ställningstagande
Vi anser i likhet med regeringen att de föreslagna straffskalorna för barnfridsbrott av normalgraden och grovt barnfridsbrott är väl avvägda. Straffskalorna motsvarar vad som gäller för dels misshandel, dels grovt olaga hot och ger tillräckliga möjligheter till en differentierad straffmätning. Mot den bakgrunden saknas det enligt vår mening anledning för riksdagen att göra ett tillkännagivande om höjd straffskala.
|
5. |
av Andreas Carlson (KD), Johan Forssell (M), Ellen Juntti (M), Ingemar Kihlström (KD) och Emma Ahlström Köster (M).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2020/21:3999 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkande 2.
Ställningstagande
I utredningen som ligger till grund för regeringens förslag (SOU 2019:32) föreslås att reglerna om den särskilda företrädarens uppdrag ska tillföras en formulering om vad uppdraget omfattar, bl.a. att hämta barnet till förhör. Regeringen har dock valt att inte föreslå något sådant förtydligande i lagtexten, bl.a. mot bakgrund av att den särskilda företrädaren inte förfogar över några tvångsmedel för att hämta barnet till förhör.
Vi anser dock att det finns ett behov av att förtydliga vilka praktiska moment som uppdraget normalt sett omfattar. Utredare vid polisen har uppgett att vissa särskilda företrädare vägrar att medverka vid hämtning. Det bör därför förtydligas i lagtexten att det är den särskilda företrädaren som ska ha det praktiska ansvaret för hämtningen. Det framstår varken som principiellt eller lagtekniskt betänkligt att ge någon ett åliggande i lag som inte är förenat med tvångsbefogenheter. Däremot blir frågan om den särskilda företrädaren har vidtagit vissa åtgärder avgörande för om han eller hon ska anses ha utfört sitt uppdrag på ett tillfredsställande sätt.
|
6. |
av Andreas Carlson (KD), Johan Forssell (M), Johan Hedin (C), Linda Westerlund Snecker (V), Ellen Juntti (M), Ingemar Kihlström (KD) och Emma Ahlström Köster (M).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2020/21:3986 av Linda Westerlund Snecker m.fl. (V) yrkande 2 och
2020/21:3999 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkande 4.
Ställningstagande
I utredningen som ligger till grund för regeringens förslag (SOU 2019:32) föreslås att frågan om att införa en ny form av ombud för barn ska utredas särskilt. Vi delar utredningens bedömning att det finns stora luckor för tillvaratagande av barns rätt utanför det område som omfattas av den särskilda företrädarens uppdrag. Någon utomstående aktör skulle behöva kunna träda in om barnets vårdnadshavare av olika skäl saknar förmåga att uppfylla sina plikter som barnets ställföreträdare, utöver de befogenheter som tillkommer den sociala barnavården med stöd av tvångslagstiftning. Föräldrar som själva har utsatts för våld eller andra brottsliga handlingar kan ha en försämrad förmåga att omhänderta barnens behov av stöd och hjälp. Det är inte heller ovanligt att det utöver våld kan förekomma andra problem i en familj, t.ex. missbruk eller psykisk ohälsa. Barn som har bevittnat, eller för den delen utsatts för, brott kan ha ett särskilt behov av att någon utomstående tar omhand deras intressen. Det kan t.ex. handla om att se till att barns behov av insatser i samband med trauma tillgodoses. Även i samband med infekterade vårdnadstvister kan det finnas behov av att någon utomstående träder in för att tillvarata barnets intressen.
Regeringen bör tillsätta en utredning med uppdraget att undersöka hur ett barnombud skulle kunna stärka barns rättsliga ställning när vårdnadshavarna saknar förmåga att uppfylla sina plikter som barnets ställföreträdare. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2020/21:170 Barn som bevittnar brott:
1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken.
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn.
3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsskadelagen (2014:322).
2020/21:3986 av Linda Westerlund Snecker m.fl. (V):
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att se över möjligheten att lägga till risken för att barnet ska bevittna våld som ett rekvisit i barnfridsbrottet och tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda hur en ny form av barnombud skulle kunna stärka barns rättsliga ställning när barnets vårdnadshavare av något skäl saknar förmåga att uppfylla sina plikter som barnets ställföreträdare, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
2020/21:3990 av Adam Marttinen m.fl. (SD):
1.Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i brottsskadelagen (2014:322).
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utvärdera tillämpningen av brottsskadeersättning till barn som bevittnar brott, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
2020/21:3993 av Andreas Carlson m.fl. (KD):
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om höjda straff och tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att upplevelse av misshandel också ska kriminaliseras och tillkännager detta för regeringen.
2020/21:3999 av Johan Forssell m.fl. (M):
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att straffet för barnfridsbrott bör skärpas och tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den särskilda företrädarens ansvar för att medverka vid hämtning av barn till förhör bör förtydligas och tillkännager detta för regeringen.
3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reglerna om substitution av särskild företrädare för barn bör förtydligas och tillkännager detta för regeringen.
4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att frågan om att införa en ny form av ombud för barn i vissa situationer bör utredas och tillkännager detta för regeringen.
Motioner från allmänna motionstiden 2020/21
2020/21:585 av Sofia Nilsson (C):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att brottsbalken ändras så att barn som bevittnar våld mellan närstående vuxna ska betraktas som ett självständigt brottsoffer och tillkännager detta för regeringen.
2020/21:1612 av Linda Lindberg m.fl. (SD):
17.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kriminalisera barnfridsbrott och tillkännager detta för regeringen.
2020/21:3298 av Johan Forssell m.fl. (M):
11.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge barn som bevittnat våld i hemmet målsägandestatus och tillkännager detta för regeringen.
2020/21:3480 av Michael Anefur m.fl. (KD):
25.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att synliggöra barn i rättsprocessen samt barn som bevittnat våld i hemmet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Bilaga 2
