sou 2019 69

SOU och Ds kan köpas från Norstedts Juridiks kundservice. Beställningsadress: Norstedts Juridik, Kundservice, 106 47 Stockholm Ordertelefon: 08-598 191 90

E-post: kundservice@nj.se

Webbadress: www.nj.se/offentligapublikationer

För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Norstedts Juridik AB på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Svara på remiss – hur och varför

Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad 2009-05-02).

En kort handledning för dem som ska svara på remiss.

Häftet är gratis och kan laddas ner som pdf från eller beställas på regeringen.se/remisser

Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet

Omslag: Elanders Sverige AB

Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm 2019

ISBN 978-91-38-25014-3

ISSN 0375-250X

Till statsrådet Anna Ekström

Regeringen beslutade den 19 november 2015 att tillsätta en kom- mitté i form av en nationell delegation med uppdraget att följa, stödja och driva på ett samordnat utvecklingsarbete inom valide- ringsområdet på nationell och regional nivå (dir. 2015:120). Den 30 augusti 2018 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv till dele- gationen (dir. 2018:101).

Jonas Milton förordnades som ordförande i delegationen (ent- ledigad den 6 september 2017). Anders Ferbe förordnades som ord- förande från och med den 18 januari 2018. Delegationen har antagit namnet Valideringsdelegationen 2015–2019.

Ett första delbetänkande, En nationell strategi för validering (SOU 2017:18), överlämnades i mars 2017. I delegationens uppdrag ingår bland annat att lämna förslag som kan stärka valideringsarbetet inom utbildning och arbetsliv. I ett andra delbetänkande, Validering i högskolan – för tillgodoräknande och livslångt lärande (SOU 2018:29), lämnade delegationen förslag för att fler personer ska kunna få sitt tidigare lärande bedömt och erkänt för tillgodoräknande inom högskolan. I detta slutbetänkande lämnar delegationen förslag och bedömningar för att ett sammanhållet, nationellt och permanent system för validering ska kunna införas så att fler personer ska kunna få sitt kunnande kartlagt, bedömt och erkänt.

Ledamöter under utarbetandet av slutbetänkandet har varit Anders Barane, Sveriges Kommuner och Regioner, Chamilla Bohman, Svenska Kommunalarbetareförbundet (från den 19 mars 2019), Tim Brooks, Tillväxtverket (från den 9 november 2017), Linda Daugaard, Arbetsförmedlingen (från den 14 februari 2019), Geoff Erici, Statens skolverk (från den 1 september 2019), Malin Jönsson, Universitets- och högskolerådet, Josefine Larsson, IF Metall, Maria Lindgren, Myndigheten för yrkeshögskolan (från den 15 augusti 2017), Jesper Lundholm, Unionen, Hans Millmark, Svenska ESF-rådet (från den

14 september 2018), Maria Rosendahl, Teknikföretagen (från den 1 januari 2019), Peter Thomelius, Visita (från den 15 juni 2016), och Fredrik Voltaire, Almega.

Tidigare ledamöter har varit Jeanette Azinovic, Arbetsförmed- lingen (till den 14 februari 2019), Anna Bünger, Tillväxtverket (till den 9 november 2017), Johan Ingelskog, Svenska Kommunalarbe- tareförbundet (till den 19 mars 2019), Lars Lööw, Svenska ESF- rådet (till den 13 februari 2018), Marina Nilsson, Visita (till den 15 juni 2016), Svante Sandell, Statens skolverk (till den 17 januari 2017 och från den 1 april 2019 till den 1 september 2019), Erika Svanström, Myndigheten för yrkeshögskolan (till den 28 november 2016), Charlotte Tarschys, Jusek (till den 1 november 2019), Amelie von Zweigbergk, Teknikföretagen (till den 4 september 2018), Anna Kahlson, Myndigheten för yrkeshögskolan (från den 28 november 2016 till den 1 juni 2017), David Lundgren, Statens skolverk (från den 17 januari 2017 till den 1 april 2019), Mats Andersson, Svenska ESF-rådet (från den 13 februari 2018 till den 1 augusti 2018) och Torgny Martinsson, Teknikföretagen (från den 4 september 2018 till den 1 januari 2019).

Som experter i delegationen för arbetet med föreliggande slut- betänkande förordnades från den 11 juni 2018 professor Kenneth Abrahamsson, professor Per Andersson, rådgivare Annika Berkland (till den 1 april 2019), verkställande direktör Maria Bernhardsen, verk- ställande direktör Zenita Cider, verkställande direktör Björn Dufva Hellsten, verkställande direktör Ingegerd Green, handläggare Anna Kahlson, senior rådgivare Eva Nordlund och verkställande direktör Caroline Söder. Rådgivare Kersti Raustorp förordnades som expert från den 27 maj 2019.

Sakkunniga under utarbetandet av slutbetänkandet har varit Christina Hassel, Utbildningsdepartementet (från den 9 februari 2017), Drazenko Jozic, Utbildningsdepartementet (från den 28 feb- ruari 2019), Carl Johan Klint, Näringsdepartementet, Jennie K Larsson, Arbetsmarknadsdepartementet (från den 23 september 2019), Carina Lindén, Utbildningsdepartementet (från den 30 oktober 2018 och Malin Winbladh, Finansdepartementet (från den 30 november 2018).

Tidigare sakkunniga som har medverkat i slutbetänkandet har varit Maria Hansson, Arbetsmarknadsdepartementet (till den 9 oktober 2018), Emil Plisch, Arbetsmarknadsdepartementet (till

den 2 september 2019), Emma Cars, Finansdepartementet (från den 11 juni 2018 till den 30 november 2018), Lotta Bodelius, Utbild- ningsdepartementet, (från den 11 juni 2018 till den 28 februari 2019), Nina Gustafsson Åberg, Arbetsmarknadsdepartementet (från den 9 oktober 2018 till den 23 september 2019) och Anna Beijmo, Utbildningsdepartementet (från den 9 oktober 2018 till den 2 sep- tember 2019).

Elin Landell anställdes som kanslichef i delegationen från den 1 februari 2016. Delegationens kansli har under utarbetandet av slutbetänkande bestått av kommunikatör Nadja Ben Ammar (från den 27 mars 2018), sekreterare Helena Asp (från den 1 april 2018) och sekreterare Karin Hagaeus (från den 1 oktober 2019).

Delegationen överlämnar härmed sitt slutbetänkande Validering

–för kompetensförsörjning och livslångt lärande (SOU 2019:69). Stockholm den 13 januari 2020

Anders Ferbe

Anders Barane

Chamilla Bohman

Tim Brooks

Linda Daugaard

Geoff Erici

Malin Jönsson

Josefine Larsson

Maria Lindgren

Jesper Lundholm

Hans Millmark

Maria Rosendahl

Peter Thomelius

Fredrik Voltaire

/Elin Landell

Helena Asp

Nadja Ben Ammar

Karin Hagaeus

Innehåll	SOU 2019:69
	12.2.2 Effekter av förslaget om en skyldighet att
	erbjuda elever inom komvux validering ...............	337
	12.2.3 Effekter av förslaget om en skyldighet att
	erbjuda inledande kartläggning ............................	340
12.3	Kostnadskonsekvenser för staten........................................	341
	12.3.1 En skyldighet för huvudmannen att erbjuda
	elever inom komvux validering ............................	341
	12.3.2 Inrättande av ett råd för validering ......................	341
	12.3.3 Högskolekurs för fortbildning om validering.....	343
	12.3.4 En ny grunduppgift i det regionala
	utvecklingsansvaret ...............................................	343
	12.3.5 Medel för att etablera regionala strukturer för
	validering ...............................................................	344
	12.3.6 Statsbidrag för att utveckla validering
	av yrkeskompetens ................................................	345
	12.3.7 Sammanfattning av kostnadskonsekvenserna
	för staten................................................................	346
12.4	Kommunalekonomiska effekter ..........................................	346
	12.4.1 Effekter av förslaget om en skyldighet att
	erbjuda elever inom komvux validering ...............	347
	12.4.2 Effekter av förslaget om en skyldighet att
	erbjuda inledande kartläggning av kunskaper
	och kompetens ......................................................	351
12.5	Konsekvenser för den kommunala självstyrelsen...............	352
12.6	Konsekvenser för branscherna och arbetsmarknadens
	parter .....................................................................................	353
12.7	Konsekvenser för berörda myndigheter .............................	354
12.8	Konsekvenser för universitet och högskolor
	och utbildningsanordnare inom yrkeshögskolan ...............	355
12.9	Konsekvenser för möjligheterna att nå
	de integrationspolitiska målen .............................................	356
12.10 Konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor
	och män .................................................................................	357

Begreppslista

Bedömning

Formell bedömningKontrollerande process där tidigare förvärvat kunnande bedöms i relation till en etablerad och vedertagen kom- petensstandard, t.ex. lärandemålen och kunskapskraven för en kurs eller kom- petenskrav för en yrkesroll. Syftar till ett dokumenterat erkännande i form av ett formellt intyg eller beslut. Också benämnt kompetens-bedömning.

Icke-formell bedömning Görs i organiserad form men utan att resultatet formaliseras, t.ex. vid en in- ledande kartläggning av en persons kompetens eller för att sammanställa ett individuellt CV.

Kartläggning

Fördjupad kartläggning Utforskande process där individens tidigare förvärvade kunnande inom ett område identifieras och dokumenteras på ett sådant sätt att det går att be- döma mot den kompetensstandard som valideringen avser.

Inledande kartläggning Utforskande kartläggning av en per- sons kunskaper och erfarenheter i samband med studie- och yrkesväg- ledning. Kartläggningen görs över- siktligt och inriktas inte mot en på

Begreppslista

SOU 2019:69

	förhand fastställd kompetensstandard.
	Också	benämnt kompetenskartlägg-
	ning.
Kompetens	Förmåga att använda kunskaper och
	färdigheter för att utföra uppgifter
	och lösa problem.
Formell kompetens	Kompetens som en etablerad organi-
	sation, t.ex. en utbildningsinstitution,
	en myndighet eller en branschorga-
	nisation, har bedömt och dokumente-
	rat i formella termer genom betyg,
	intyg, certifikat, legitimation etc.
Informell kompetens	Social	kompetens, motivation och
	liknande. Ofta viktigt för anställnings-
	barhet men svårt att bedöma och
	dokumentera på ett tillförlitligt och
	rättvist sätt. Också benämnt mjuka
	kompetenser.
Reell kompetens	Den samlade,		faktiska, kompetens
	som en individ har oberoende av hur,
	när och var den har utvecklats.
	Reell kompetens utgör en egen be-
	hörighetsgrund		till utbildning inom
	högskolan och		yrkeshögskolan vid
	sidan av formell behörighet genom
	betyg. Bedömning av reell kompetens
	avser i dessa sammanhang bedömning
	av den sökandes förutsättningar att
	tillgodogöra sig utbildningen.
Kompetensbevis	Utlåtande om att individen uppfyller
	en specifik samling i förväg fastställda
	kompetenskrav eller lärandemål.

SOU 2019:69Begreppslista

Kompetensstandard	Specifik samling i förväg fastställda
	krav på kunskaper, färdigheter och
	kompetenser. Inom formell utbild-
	ning behörighetskriterier resp. läran-
	demål och kunskapskrav för en kurs
	eller examensmål för en utbildning.
	Också benämnt kompetenskriterier.
Kompletteringsutlåtande	Dokumentation av kompetensluckor i
	förhållande till en fastställd kompe-
	tensstandard med information om
	vilka kompletterande insatser som be-
	höver göras för att individen ska kunna
	nå ett fullt erkännande.
Kunnande	Samlingsbegrepp för det en person vet,
	förstår och kan göra. Också benämnt
	en persons läranderesultat.
Kvalifikation	Ett formellt resultat av en bedöm-
	nings- och valideringsprocess som ges
	när ett behörigt organ fastställer att en
	person har uppnått resultat av lärande
	som motsvarar fastställda kriterier
	(Rådets rekommendation om valider-
	ing 2012/C 398/01).
Lärande
Formellt lärande	Ett lärande som äger rum inom det
	formella utbildningssystemet och som
	är tydligt utformat i termer av äm-
	nen/områden, tid och resurser. Det
	formella lärandet regleras av lagar, för-
	ordningar och andra föreskrifter och
	syftar till betyg, examensbevis, utbild-
	ningsbevis eller motsvarande. Kvali-
	tetssäkring i form av tillsyn och annan
	granskning genomförs av myndigheter.

Begreppslista

SOU 2019:69

Icke-formellt lärande	Ett avsiktligt och organiserat lärande
	som inte regleras av lagar, förordningar
	eller föreskrifter. Icke-formellt lärande
	genomförs i t.ex. studiecirklar, arbets-
	marknadsutbildning och personalut-
	bildning. Kvalitetssäkringen av läran-
	det varierar.
Informellt lärande	Ett ofta oavsiktligt lärande som inte är
	organiserat eller strukturerat och som
	kan pågå på arbetsplatsen, i hemmet, i
	föreningsverksamhet, i fritidsaktiviteter
	etc.
Livslångt lärande	Begreppet har två dimensioner. Den
	ena syftar på individens lärande under
	hela livet (den livslånga dimensionen).
	Den andra syftar på att lärandet är
	livsvitt, dvs. att individer utvecklar
	kunnande kontinuerligt i alla de olika
	sammanhang de vistas, såväl formellt,
	icke-formellt som informellt (den livs-
	vida dimensionen).
Resultat av lärande/	Kunskaper, färdigheter och kompe-
läranderesultat	tenser som en individ har uppnått
(learning outcomes)	inom ett visst område. Det en individ
	vet, förstår och kan göra när en lärande-
	process, t.ex. en utbildning, är avslutad.
	Också benämnt en persons kunnande.
SeQF	Den svenska referensramen för kvali-
	fikationer för livslångt lärande (för-
	ordning 2015:545). Referensramen har
	åtta olika nivåer som följer på varandra
	i en progression och som beskriver
	kunskaper, färdigheter och kompeten-
	ser på respektive nivå.

SOU 2019:69Begreppslista

Tillgodoräknande	Beslut om att tidigare utbildning eller
	kunskaper och färdigheter som ut-
	vecklats i t.ex. yrkesverksamhet får
	inräknas i kurs eller examen. Utgör ett
	erkännande av kunskaper och färdig-
	heter som en individ redan besitter.
Uppdragsutbildning	Utbildning som företag, myndig-
	heter eller organisationer köper av en
	utbildningsanordnare och som syftar
	till att tillgodose verksamhetens be-
	hov av kompetensutveckling eller som
	behövs av arbetsmarknadsskäl.
Prövning	En kontrollerande bedömning av en
(inom skolväsendet)	persons kunskaper som görs i förhåll-
	ande till såväl uppställda kunskapsmål
	i kurs- eller ämnesplaner som betygs-
	kriterier respektive kunskapskrav.
Validering	En strukturerad process som inne-
	håller fördjupad kartläggning, bedöm-
	ning och ett erkännande av kunnande
	som en person besitter oberoende av
	hur det förvärvats.
	En validering ska kunna leda till
	att ett behörigt organ kan bekräfta
	att personen har förvärvat kunnande
	som motsvarar fastställda och rele-
	vanta krav. (Valideringsdelegationens
	förslag, se kapitel 6)
Valideringsmodell	Omfattar en kompetensstandard som
	används som referens för bedöm-
	ning, metoder för kartläggning och
	bedömning, intressentförankring,
	kvalitetssäkring och kompetenskrav
	för utförare. Valideringsmodell som
	utgår från kompetenskrav inom en
	bransch benämns branschmodell.

Sammanfattning

Delegationens uppdrag

Valideringsdelegationen 2015–2019 har haft regeringens uppdrag att följa, stödja och driva på ett samordnat utvecklingsarbete inom valideringsområdet på nationell och regional nivå (dir. 2015:120). I uppdraget har bland annat ingått att verka för att en samsyn om valideringens innebörd och funktion etableras inom utbildnings- väsendet och arbetslivet. Det har även ingått att identifiera behov av utvecklingsinsatser och lämna förslag som kan stärka validerings- arbetet inom utbildning och arbetsliv.

Delegationen fick i augusti 2018 även i uppdrag att föreslå en övergripande definition av validering, som utgår från EU:s rekom- mendation om validering, och att analysera och ta ställning till hur den nationella referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande (SeQF) kan användas för att stärka samspelet mellan validering och utbildning (dir. 2018:101).

I slutbetänkandet Validering – för kompetensförsörjning och livslångt lärande (SOU 2019:69) lämnar delegationen förslag till åtgärder för ett sammanhållet, nationellt och permanent system för validering så att fler personer ska kunna få sitt kunnande kartlagt, bedömt och erkänt.

Valideringsdelegationens arbete och utgångspunkter

Det övergripande målet för delegationens arbete fastställdes i del- betänkandet En nationell strategi för validering (SOU 2017:18). Där angavs att betydligt fler individer ska få sitt kunnande validerat och att validering ska vara tillgängligt i hela landet, på samtliga nivåer i utbildningssystemet och mot en större bredd av kvalifikationer i

Sammanfattning

SOU 2019:69

arbetslivet. Validering som en väg till en kvalifikation ska ha lika hög legitimitet som formell utbildning.

Delegationens arbete med att ta fram förslag för att uppnå detta har genomförts i bred samverkan med berörda aktörer på nationell och regional nivå. Företrädare för nationella myndigheter, regioner, branscher, arbetsmarknadens parter, utbildningsaktörer med flera har medverkat i arbetet.

Validering är viktigt

Validering handlar om att synliggöra, bedöma och ge erkännande och värde åt kunnande som människor har tillägnat sig i samman- hang utanför formell utbildning. Validering tillför värde och nytta för såväl individer, arbetsgivare, utbildningsanordnare som samhället i stort.

Människor behöver kunna bygga på och bygga om sin kompetens genom hela yrkeslivet. Ett flexibelt och tillgängligt utbud av rele- vanta utbildningar är därför nödvändigt. Men människor behöver också tillgång till validering så att utbildningsinsatserna kan bygga vidare på det kunnande som redan förvärvats. För vuxna spelar eko- nomin en väsentlig roll för möjligheterna att vidareutbilda sig. Att kunna få sin befintliga kompetens bedömd och erkänd och utbild- ningen förkortad är därför viktigt för att stimulera individens livs- långa lärande.

Validering är också av stor betydelse för kompetensförsörjningen på arbetsmarknaden. Arbetskraft med rätt kompetens är avgörande för innovation, tillväxt och sysselsättning. På en alltmer föränderlig arbetsmarknad är validering en nyckel till en smidig omställning och kompetensutveckling för yrkesverksamma och ett verktyg som under- lättar för arbetssökande att synliggöra sin kompetens och snabbare komma i arbete.

Genom att validera individens kunnande kan efterföljande utbild- ning inriktas mot att komplettera med de delar som saknas för att uppnå kraven för den kvalifikation som efterfrågas. Validering är därmed viktigt även för effektiviteten i resursanvändningen inom utbildningssektorn.

SOU 2019:69

Sammanfattning

Ett sammanhållet och nationellt system för validering

Sverige står bakom EU:s rekommendation om validering av icke- formellt och informellt lärande. I den anges att medlemsstaterna senast 2018 ska ha infört arrangemang för validering.

Regeringens mål för de senaste årens utveckling av strukturer för validering inom utbildning och arbetsliv är att ett sammanhållet, nationellt och permanent system för validering ska införas. Adekvat reglering, organisering och finansiering är viktiga institutionella för- utsättningar för att möjliggöra ett sådant system. Vidare är kunskaps- utveckling om validering av stor betydelse för att säkerställa kvali- teten i den validering som utförs och för att nyttan av validering ska bli tydlig.

Dessa institutionella förutsättningar är grundläggande även för att fler människor ska få tillgång till validering. Omfattningen av validering har ökat, från en låg nivå, under senare år. I detta slutbe- tänkande lämnar delegationen förslag och bedömningar för att för- bättra de övergripande förutsättningarna, samt förslag för att vali- dering mot arbetslivets kvalifikationer och inom kommunernas vuxenutbildning ska kunna öka. I delbetänkandet Validering i hög- skolan – för tillgodoräknande och livslångt lärande (SOU 2018:29) har delegationen tidigare lämnat förslag för att fler individer ska kunna få sitt tidigare lärande bedömt och erkänt för tillgodoräknande inom högskolan.

Valideringsdelegationens förslag och bedömningar

En generell reglering av validering

Validering genomförs av en mängd olika utförare inom respektive utbildningsform och i arbetslivet. Det finns i dag ingen samman- hållen reglering om validering. Begreppet validering definieras också på olika sätt inom olika områden. Synen på vad validering syftar till och vilka moment en validering ska innehålla är därmed olika. Detta skapar osäkerhet om valideringens värde och denna osäkerhet riskerar att leda till att validering inte sker i tillräcklig och önskvärd omfattning.

Sammanfattning

SOU 2019:69

En ny, gemensam, definition av validering

En gemensam, övergripande definition av begreppet validering är en viktig förutsättning för att etablera ett sammanhållet system för validering. Med en gemensam definition skapas en samsyn och en ökad förståelse för vad validering är. Värdet och nyttan med valide- ring för individer och arbetsgivare ökar därmed.

Valideringsdelegationen föreslår att definitionen av validering i skollagen ska ändras. Validering ska definieras som en strukturerad process för fördjupad kartläggning, bedömning och erkännande av kunnande som en person besitter oberoende av hur det förvärvats. Förslaget utgår från beskrivningen av valideringsprocessen i EU:s rekommendations men har anpassats till ett, för svenska förhållan- den, mer etablerat språkbruk.

En ny förordning med generella bestämmelser om validering

Definitionen av validering ska även fortsättningsvis finnas kvar i skol- lagen. I skollagen finns även andra bestämmelser som tillsammans ger en struktur för hur validering inom kommunernas vuxenutbild- ning ska gå till. Det finns dock ett behov av att definiera begreppet validering även för validering som utförs utanför kommunernas vuxenutbildning. Med definitionen behöver också följa en gemen- sam begreppsapparat, som på ett övergripande plan tydliggör vad validering innebär.

Delegationen föreslår därför att en förordning med generella bestämmelser om validering införs. Förordningen ska innehålla skol- lagens definition av begreppet validering och ytterligare bestämmel- ser som beskriver hur en validering ska gå till. Den nya förordningen ska avse valideringsinsatser inom samtliga utbildningsformer, i arbets- livet och i övriga verksamheter som omfattas av SeQF, om inte annat föreskrivs i annan författning.

En grundläggande förutsättning för att uppnå likvärdighet i vali- deringen, oavsett var i landet den genomförs, är att det finns en nationellt fastställd kompetensstandard som valideringen genom- förs mot. Den som utför valideringen behöver också ha ett tydligt mandat från relevant huvudman inom utbildningssektorn eller från branschens företrädare för att valideringens resultat ska ha legitimi- tet. I valideringsförordningen ska därför även anges att en validering

SOU 2019:69

Sammanfattning

ska kunna leda till att ett behörigt organ kan bekräfta att personen har förvärvat kunnande som motsvarar fastställda och relevanta krav.

Ökad tydlighet om validering inom högskolan och yrkeshögskolan

För att öka tydligheten inom högskolan och yrkeshögskolan om vad validering avser och hur en validering bör genomföras föreslår dele- gationen att en hänvisning till valideringsförordningen införs i be- stämmelser som avser validering av reell kompetens för behörighet respektive tillgodoräknande i högskoleförordningen och i förord- ningen om yrkeshögskolan.

Gemensamma riktlinjer eller rekommendationer för validering inom högskolan behövs för att ge lärosätena stöd och förutsättningar att genomföra validering på ett likvärdigt och kvalitetssäkrat sätt. Delegationen föreslår därför att Universitetskanslersämbetet får i uppdrag att i samverkan med Universitets- och högskolerådet leda ett arbete med att ta fram rekommendationer för lärosätenas arbete med validering. Uppdraget bör genomföras i nära dialog med bland annat Sveriges universitets- och högskoleförbund.

Tvärgående nationell funktion och tydligt mandat för regionerna

En nationell strategi för kompetensförsörjning och livslångt lärande

De pågående förändringarna på arbetsmarknaden kräver strategiska och samordnade insatser för lärande, omställning och utveckling. Teknikutvecklingen medför ändrade kompetensbehov och därmed ökade behov av livslångt lärande. Den nationella politiken inom ut- bildnings-, arbetsmarknads- och näringspolitikens områden behöver samordnas bättre för att möta behoven på kompetensförsörjnings- området.

Valideringsdelegationen bedömer att det finns ett stort behov av en samlad strategi för kompetensförsörjning och livslångt lärande där validering utgör en viktig beståndsdel. Strategiarbetet bör drivas gemensamt av berörda departement och med en bred medverkan från arbetslivets organisationer, skolhuvudmännen, regioner och andra berörda aktörer. Med en övergripande strategi sätts valider-

Sammanfattning

SOU 2019:69

ingsfrågan i sitt sammanhang. Detta förbättrar förutsättningarna för att etablera långsiktigt hållbara strukturer för validering.

Ett råd för validering under ledning av ansvarigt statsråd

Med undantag för högskolan finns i dag ett långsiktigt och tydligt ansvar för validering inom det formella utbildningssystemet och i arbetslivet (branschvalidering). Valideringsdelegationen anser att ett tydligt ansvar i respektive del av systemet är en grundläggande för- utsättning. Detta behöver dock kompletteras med en tvärgående funktion på nationell nivå. Kopplingen mellan validering som sker inom olika områden är fortfarande svag, vilket sammantaget ger ett splittrat valideringssystem. Med en nationell funktion kan synergier mellan den utveckling som görs i systemets olika delar tas till vara på ett bättre sätt. Arbetet med validering blir därmed mer likvärdigt, oberoende av var valideringen genomförs.

Valideringsdelegationen anser att det är en myndighet eller orga- nisation med ett sektorsövergripande ansvar för att främja och koor- dinera insatser för kompetensförsörjning och livslångt lärande som borde ha det övergripande ansvaret för att samordna och stödja ut- vecklingen av validering. I nuläget saknas dock ett sådant sektors- övergripande ansvar.

Valideringsdelegationen föreslår att ansvarigt statsråd tillkallar ett råd med övergripande ansvar för validering. Med ett råd under ledning av ansvarigt statsråd blir det politiska engagemanget tydli- gare. Delegationen anser att regeringen behöver svara upp mot det engagemang för validering som finns i arbetslivet och inom olika delar av utbildningssystemet. Valideringsrådet bör på sikt ingå i den organisation som föreslås för genomförandet av den nationella stra- tegin för kompetensförsörjning och livslångt lärande.

Kompetensförsörjning en grunduppgift för regionerna

En väl fungerande kompetensförsörjning är central för hållbar regi- onal tillväxt genom att arbetsgivare i privat och offentlig sektor får tillgång till rätt kompetens. Validering kan bidra till att skapa nytta ur ett regionalt kompetensförsörjnings- och sysselsättningsperspek-

SOU 2019:69

Sammanfattning

tiv genom att synliggöra och bekräfta den kompetens som finns i regionen.

Regionerna bör driva på, samordna, stödja och öka kunskapen bland regionala aktörer när det gäller validering. Regional samverkan om validering kan bidra till likvärdig tillgång till validering mellan kommuner och att systemet för validering hålls ihop.

Valideringsdelegationen föreslår att kompetensförsörjning bör vara en grunduppgift i det regionala utvecklingsansvaret och regleras i lag, vilket ger ett tydligt mandat till regionerna att arbeta med kompetensförsörjning och validering. Delegationen föreslår även att regioner, enskilt eller gemensamt med andra regioner, ska kunna ansöka om medel från Tillväxtverket för att bidra till att utveckla och etablera effektiva strukturer för validering på regional nivå.

En långsiktig finansiering ökar möjligheterna till validering

Långsiktig finansiering är en av grundförutsättningarna för att vali- dering ska komma till stånd och för att strukturer för validering ska kunna utvecklas. I Sverige ingår finansiering av validering i den ordi- narie ersättningen för utbildning. Validering av tidigare förvärvat kunnande är dock en resurskrävande verksamhet, särskilt om valide- ringen syftar till tillgodoräknande inom formell utbildning. Valide- ringsdelegationen har tidigare gjort bedömningen att en särskild ersättning bör utbetalas till universitet och högskolor för tillgodo- räknanden (SOU 2018:29).

Myndigheten för yrkeshögskolan har tagit fram ett förslag om en sökbar kurs inom yrkeshögskolan för validering för tillgodoräknande, som delegationen ställer sig bakom. Inom kommunal vuxenutbild- ning finns möjlighet att genomföra validering inom en orienterings- kurs, vilket innebär att individen kan få studiemedel och att kom- munen har möjlighet till statlig medfinansiering genom statsbidraget för regionalt yrkesvux.

Tillfälliga medel för att utveckla validering har satsats inom både utbildning och arbetsmarknad. En mer långsiktig tillgång till utveck- lingsmedel finns däremot inom europeiska socialfonden, ESF. Enligt Valideringsdelegationen bör medel för kompetensförsörjning och livslångt lärande utökas i nästa programperiod. För projekt avseende validering bör medfinansieringen lösas med nationellt avsatta medel.

Sammanfattning

SOU 2019:69

Kunskapen om validering behöver utvecklas

Valideringsutföraren behöver ha rätt kompetens för att kunna ge- nomföra validering med hög kvalitet. Kompetensutveckling är där- för centralt för att uppnå kvalitet i valideringsarbetet. Validerings- delegationen föreslår att medel tillförs för att säkerställa fortsatt finansiering av den fortbildning inom högskolan om validering som Skolverket hittills har finansierat.

Inom vissa områden saknas statistik över omfattningen av vali- dering. Den behöver förbättras så att man kan följa utvecklingen och genomföra effektutvärderingar. Delegationen bedömer att forsk- ningen om validering behöver utökas för att bidra med perspektiv och ökad förståelse så att valideringsverksamheten kan utvecklas.

Stödet till branscherna behöver stärkas

Branscherna äger sina valideringsmodeller och ansvarar för att ut- veckla, kvalitetssäkra, finansiera och uppdatera dessa. Staten har dock ett intresse av att validering mot arbetslivets kvalifikationer utvecklas, så att tillgången till kvalitetssäkrad och likvärdig valider- ing kan öka. När det gäller medfinansiering för att utveckla bransch- modeller är statens prioritering i första hand att stötta individerna och deras möjligheter att få sitt kunnande synliggjort och erkänt för att få arbete eller komma vidare i utbildning.

Valideringsdelegationen föreslår att ett statsbidrag inrättas för att utveckla validering av yrkeskompetens. Villkoren för statsbidraget bör regleras i förordning och utformas i enlighet med EU:s bestäm- melser om statligt stöd. Statsbidrag lämnas enligt förslaget för in- satser som syftar till att utveckla modeller för validering av yrkes- kompetens. Statsbidrag får, efter särskild utlysning, även lämnas för att anpassa befintliga modeller för validering för olika målgrupper.

Vid fördelning av statsbidrag ska Myndigheten för yrkeshög- skolan särskilt prioritera ansökningar som avser utveckling av nya och revidering av befintliga kvalifikationer inom yrken som omfattar en relativt stor andel av de sysselsatta på arbetsmarknaden eller inom yrken eller kompetensområden där det råder brist på arbetskraft. Prioriteras ska även kvalifikationer som uttrycks så att de kan mot- svara en nivå i SeQF och utformas så att validering kan genomföras i enlighet med valideringsförordningen.

SOU 2019:69

Sammanfattning

En förutsättning för att statsbidrag ska lämnas är att branschens arbetsgivar- och arbetstagarparter står bakom ansökan. Parternas ägarskap är avgörande för att kvalifikationerna som utvecklas får legitimitet i arbetslivet.

Ökad tillgång till validering i kommunal vuxenutbildning

Skyldighet att erbjuda inledande kartläggning

Individer behöver vägledning och samtidig kartläggning av tidigare utbildning och yrkeserfarenhet för att kunna göra medvetna val. Individen får då också en bättre förståelse för vad validering skulle kunna innebära i det egna fallet. För vissa personer kan den inled- ande kartläggningen leda vidare till en validering som gör att utbild- ningen kan förkortas. En inledande kartläggning kan även underlätta kommunernas organisering av utbildning och prövning genom att felaktiga val undviks och att eleverna gör en realistisk studieplane- ring.

Valideringsdelegationen föreslår att en skyldighet för hemkom- munen att erbjuda en inledande kartläggning inför utbildning eller prövning skrivs in i skollagen. Redan i dag anges att såväl elever som den som avser att börja studera ska ha tillgång till vägledning. Huvud- mannen behöver också redan i dag kartlägga tidigare utbildning och yrkeserfarenhet för att kunna avgöra om en sökande är behörig till utbildning. Delegationens förslag innebär därmed ett förtydligande av skyldigheten att tillgodose elevers och potentiella elevers behov av vägledning inför utbildning.

Skyldighet att erbjuda elever inom komvux validering

Vuxenutbildningen ska utgå från den enskildes behov och förutsätt- ningar. Enligt delegationen bör detta innebära att en elev inte ska behöva gå igenom utbildning i de delar där personen redan besitter motsvarande kunskaper och kompetens. Elever behöver därför er- bjudas validering så att utbildningen kan utformas efter individens behov och mål med utbildningen.

Nuvarande reglering i skollagen anger dock endast att validering kan genomföras. Statistiken är bristfällig men indikerar att få elever

Sammanfattning

SOU 2019:69

i dag får sitt tidigare kunnande validerat inom komvux. I våra nor- diska grannländer finns sedan länge en individuell rätt till validering. Där är också validering betydligt vanligare än i Sverige.

Valideringsdelegationen föreslår därför att kommunerna, som huvudmän för vuxenutbildningen, får en skyldighet att erbjuda elever validering. Skyldigheten avser samtliga kurser som ingår i huvud- mannens kursutbud.

Konsekvensberäkningen av förslaget visar en samhällsekonomisk vinst med drygt 3 miljarder kronor per år till följd av minskat pro- duktionsbortfall. För kommunsektorn beräknas skatteintäkterna öka med drygt 300 miljoner kronor per år på grund av snabbare genom- strömning för de elever som valideras.

Kommunernas kostnader för utbildning inklusive validering be- döms dock öka något, framför allt till följd av merkostnader för att åstadkomma flexibla utbildningsupplägg efter valideringen. Samtidigt bedöms statens utgifter för studiebidrag minska med cirka 115 mil- joner kronor per år till följd av den snabbare genomströmningen. Delegationen anser att motsvarande belopp bör tillföras kommun- sektorn.

Efter en validering ska eleven ha rätt att få ett intyg

De olika typerna av dokumentation som anges i nuvarande reglering bidrar till oklarheten om begreppet validering inom vuxenutbild- ningen. Valideringsdelegationen föreslår därför att det vid validering inom vuxenutbildningen endast ska finnas möjlighet att utfärda intyg eller betyg. Detta innebär att dokumentationen efter en validering ges en formell status vilket bedöms leda till ökad rättssäkerhet, likvärdighet och tilltro till den dokumentation som utfärdas efter en validering.

Elevens individuella studieplan är viktig. Där bör dokumenteras vilka kurser och delar av kurser som eleven har fått bedömda och erkända respektive vilka kurser och delar av kurser som eleven behöver komplettera med efter valideringen.

SOU 2019:69

Sammanfattning

Rektor ska kunna ge betyget E efter validering utan prövning

Valideringsdelegationen föreslår att en elev som vid en validering be- döms ha tillräckliga kunskaper i en kurs för att nå upp till minst kunskapskraven för betyget E, ska kunna ges betyget E av rektor utan att genomgå prövning.

Förslaget underlättar bedömningsarbetet i samband med valider- ing. I stället för att lärarna ska beakta samtliga betygskriterier och kunskapskrav vid bedömningen blir kunskapskraven för betyget E den kompetensstandard som validering görs mot. Det blir också tydligt att valideringsprocessen resulterar i en likvärdig dokumen- tation, ett betyg, som om eleven hade följt undervisningen i kursen. Ett betyg efter validering säkerställer dessutom valideringens legiti- mitet i förhållande till arbetsgivare och utbildningsinstitutioner, och tydliggör att kunskaperna i båda fallen har bedömts utifrån samma kunskapsmål och kunskapskrav.

Motsvarande möjlighet till betyget E utan prövning ska också gälla elever som har betyg eller intyg från studier vid folkhögskola eller i utlandet.

1 Författningsförslag

1.1Förslag till lag om ändring i lag (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar

Härigenom föreskrivs i fråga om lag (2010:630) om regionalt ut- vecklingsansvar

dels att i lagen ska införas en ny paragraf, 7 a § av följande lydelse, dels att rubriken närmast före 7 a § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	Kompetensförsörjning
	7 a §
	En region ska:
	1. fastställa mål och priorite-
	ringar för det regionala kom-
	petensförsörjningsarbetet,
	2. följa	upp, utvärdera och
	årligen till	regeringen redovisa
	resultaten av det regionala kompe-
	tensförsörjningsarbetet samt en be-
	dömning av regionens kompetens-

behov inom offentlig och privat sektor på kort och lång sikt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021.

Författningsförslag

SOU 2019:69

1.2Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)

Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (2010:800)

dels att 20 kap. 1, 42–44 §§, och 21 kap. 1, 21–23 §§ ska ha följande lydelse,

dels att i lagen ska införas fem nya paragrafer, 20 kap. 8 a, 39 a och

44 a §§ samt 21 kap. 8 a och 23 a §§, och närmast före 20 kap. 8 a § och 21 kap. 8 a §, nya rubriker av följande lydelse,

dels att rubrikerna närmast före 20 kap. 44 § och 21 kap. 23 § ska sättas närmast före 20 kap. 43 § respektive 21 kap. 22 §,

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20 kap.

1 §1

I detta kapitel finns

–allmänna bestämmelser (2–9 §§),

–bestämmelser om kommunal vuxenutbildning på grundläg- gande nivå (10–15 §§),

–bestämmelser om kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå (16–23 §§),

–bestämmelser om kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare (24–33 §§),

–bestämmelser om betyg (34–41 §§),

– bestämmelser om validering	– bestämmelse om validering
(42 och 43 §§), och	(42 §), och
– bestämmelser om intyg (44	– bestämmelser om intyg (43
och 45 §§).	– 45 §§).
	Inledande kartläggning
	8 a §
	Hemkommunen är skyldig att
	se till att den som vill få sina kun-
	skaper och sin kompetens kartlagd
	inför utbildning eller prövning

1Senaste lydelse 2015:482.

Huvudmannen ska erbjuda elever i kommunal vuxenutbild- ning att få sina kunskaper och sin kompetens validerade. Skyldig- heten att erbjuda validering om- fattar de kurser som huvudman- nen anordnar.

Med validering avses en struk- turerad process som innehåller fördjupad kartläggning, bedöm- ning och ett erkännande av kun- nande som en person besitter obe- roende av hur det förvärvats.

SOU 2019:69

Författningsförslag

inom kommunal vuxenutbildning erbjuds en inledande kartläggning.

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om inledande kartläggning.

39 a §

Regeringen får meddela före- skrifter om möjlighet för rektor att i vissa fall ge betyg utan prövning till en elev som inte följt under- visningen.

42 §2

En elev i kommunal vuxen- utbildning kan få sina kunskaper och sin kompetens validerade.

Med validering avses en pro- cess som innebär en strukturerad bedömning, värdering och doku- mentation samt ett erkännande av kunskaper och kompetens som en person besitter oberoende av hur de förvärvats.

Rektorn ska verka för att valideringen sker i enlighet med lag och andra författningar.

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om validering.

2Senaste lydelse 2015:482.

FörfattningsförslagSOU 2019:69

	Intyg
43 §3
Den som får sina kunskaper	En elev som får sina kun-
och sin kompetens bedömda vid	skaper och sin kompetens be-
en validering ska ha möjlighet att	dömda vid en validering enligt
få dessa dokumenterade skriftligt.	42 § har rätt att få resultatet er-
Vad som sägs i 3 kap. 19 och 20 §§	känt genom ett intyg.
om rättelse och ändring av betyg
gäller även en slutförd validering.
Regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer med-
delar ytterligare föreskrifter om
validering.
Intyg
44 §4
Den som genomgått en kurs i	Den som har genomgått en
kommunal vuxenutbildning och	kurs i kommunal vuxenutbild-
vill få sina kunskaper dokumen-	ning och vill få sina kunskaper
terade på annat sätt än genom	dokumenterade på annat sätt än
betyg ska få ett intyg.	genom betyg ska få ett intyg.
Huvudmannen ansvarar för
att eleverna informeras om möj-
ligheten att få ett intyg.

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att intyg alltid ska utfärdas efter vissa kur- ser eller viss utbildning.

44 a §

Huvudmannen ansvarar för att eleverna informeras om möj- ligheten att få ett intyg.

3Senaste lydelse 2015:482.

4Senaste lydelse 2015:482.

SOU 2019:69

Författningsförslag

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att intyg alltid ska utfärdas efter vissa kur- ser eller viss utbildning.

21kap. 1 §5

I detta kapitel finns

–allmänna bestämmelser (2–9 §§),

–bestämmelser om särskild utbildning för vuxna på grundläg- gande nivå (10–12 §§),

–bestämmelser om särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå (13–16 §§),

–bestämmelser om betyg (17–20 b §§),

– bestämmelser om validering	– bestämmelse om validering
(21 och 22 §§), och	(21 §), och
– bestämmelser om intyg (23	– bestämmelser om intyg
och 24 §§)	(22–24 §§)
	Inledande kartläggning
	8 a §
	Hemkommunen är skyldig att
	se till att den som vill få sina
	kunskaper och sin kompetens kart-
	lagd inför utbildning inom sär-
	skild utbildning för vuxna erbjuds
	en inledande kartläggning.
	Regeringen eller den myndig-
	het som regeringen bestämmer får
	meddela ytterligare föreskrifter om
	inledande kartläggning.

5Senaste lydelse 2012:109.

Huvudmannen ska erbjuda elever i särskild utbildning för vuxna att få sina kunskaper och sin kompetens validerade. Skyl- digheten att erbjuda validering omfattar de kurser som huvud- mannen anordnar.

Med validering avses en struk- turerad process som innehåller för- djupad kartläggning, bedömning och ett erkännande av kunnande som en person besitter oberoende av hur det förvärvats.

Författningsförslag

SOU 2019:69

21 §

En elev i särskild utbildning för vuxna kan få sina kunskaper och sin kompetens validerade.

Rektorn ska verka för att valideringen sker i enlighet med lag och andra författningar.

	Regeringen eller den myndig-
	het som regeringen bestämmer får
	meddela ytterligare föreskrifter om
	validering.
	Intyg
22 §
Den som får sina kunskaper	En elev som får sina kunska-
och sin kompetens bedömda vid	per och sin kompetens bedömda
en validering ska ha möjlighet att	vid en validering enligt 21 § har
få dessa dokumenterade skriftligt.	rätt att få resultatet erkänt genom
Vad som sägs i 3 kap. 19 och 20 §§	ett intyg.
om rättelse och ändring av betyg

gäller även en slutförd validering. Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer med- delar ytterligare föreskrifter om

validering.

SOU 2019:69Författningsförslag

Intyg

23 §

Den som genomgått en kurs i	Den som har genomgått en
särskild utbildning för vuxna och	kurs i särskild utbildning för
vill få sina kunskaper dokumen-	vuxna och vill få sina kunskaper
terade på annat sätt än genom be-	dokumenterade på annat sätt än
tyg ska få ett intyg. I 18 § andra	genom betyg ska få ett intyg. I
stycket och 19 § finns bestäm-	18 § andra stycket, 19 § och 22 §
melser om att intyg ska utfärdas	finns bestämmelser om att intyg
i vissa andra fall.	ska utfärdas i vissa andra fall.
Huvudmannen ansvarar för
att eleverna informeras om möj-
ligheten att få ett intyg.
Regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om att intyg
alltid ska utfärdas efter vissa kurser.
	23 a §
	Huvudmannen ansvarar för
	att eleverna informeras om möj-
	ligheten att få ett intyg.
	Regeringen eller den myndig-
	het som regeringen bestämmer får
	meddela föreskrifter om att intyg
	alltid ska utfärdas efter vissa kur-
	ser eller viss utbildning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021.

Författningsförslag

SOU 2019:69

1.3Förslag till valideringsförordning (2020:000)

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna förordning gäller validering av en persons förvärvade kunnande för att erhålla kvalifikationer eller delar av sådana kvalifi- kationer som omfattas av förordning (2015:545) om referensram för kvalifikationer för livslångt lärande (SeQF) samt för behörighet till utbildning som kan leda till sådana kvalifikationer, om inte annat föreskrivs i annan författning. Med kunnande avses kunskaper, fär- digheter och kompetenser.

2 § En validering ska kunna leda till att ett behörigt organ kan be- kräfta att personen har förvärvat kunnande som motsvarar fast- ställda krav.

3 § Av 20 kap. 42 § andra stycket och 21 kap. 20 § andra stycket skollagen (2010:800) framgår att med validering avses en strukture- rad process som innehåller fördjupad kartläggning, bedömning och ett erkännande av kunnande som en person besitter oberoende av hur det förvärvats.

4 § Det är en persons tidigare förvärvade kunnande som inte tidi- gare blivit formellt bedömt och dokumenterat som ska kartläggas och bedömas inom ramen för en validering.

5 § Valideringsprocessen omfattar följande moment

1.fördjupad kartläggning av personens tidigare lärande för att synliggöra och dokumentera kunnandet på ett sådant sätt att det går att bedöma mot den kompetensstandard som valideringen avser,

2.formell bedömning av om personens kunnande motsvarar den kompetensstandard som valideringen avser, och

3.erkännande av kunnandet genom utfärdande av ett formellt in- tyg som styrker att personen har kunnande som motsvarar den kom- petensstandard som valideringen avser.

6 § Kompetensstandarden ska vara utformad i termer av lärande- resultat och fastställd av ett behörigt organ. Med behörigt organ avses det organ som utformat kompetensstandarden och svarar för

Författningsförslag

SOU 2019:69

1.4Förslag till förordning (2020:00) om statsbidrag för att utveckla validering av yrkeskompetens

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om statsbidrag för insatser som syftar till att utveckla validering av yrkeskompetens. Syftet med statsbidraget är att utveckla verktyg för kompetensför- sörjning och kompetensutveckling i arbetslivet.

Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen.

2 § Med validering avses i denna förordning validering enligt valideringsförordningen (2020:000).

Förutsättningar för statsbidrag

3 § Statsbidrag enligt denna förordning får lämnas till arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, organisationer som är gemensamma för arbetsgivare och arbetstagare samt partssammansatta organ.

4 § Statsbidrag får lämnas för insatser som syftar till att utveckla modeller för validering av yrkeskompetens. Statsbidrag får, efter sär- skild utlysning, även lämnas för att anpassa befintliga modeller för validering för olika målgrupper.

5 § Mottagaren av statsbidrag för insatser som avses i 4 § ska hålla resultaten av insatserna tillgängliga för samtliga aktörer inom den bransch som insatserna avser.

6 § Statsbidrag för insatser som avses i 4 § lämnas i enlighet med kapitel I och kapitel III artikel 31 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget. Myndigheten för yrkeshögskolan ska föra ett sådant register som avses i kapitel II artikel 12 i kommissionens för- ordning.

SOU 2019:69

Författningsförslag

Ansökan om statsbidrag

7 § Ansökan om statsbidrag ska vara skriftlig och ges in till Myn- digheten för yrkeshögskolan innan arbetet med insatsen inleds. Ansökan ska ges in senast det datum som myndigheten bestämmer. Om det finns tillgängliga medel efter prövningen av de ansökningar som kommit in i rätt tid, får dock en senare gjord ansökan tas upp till prövning.

Ansökan kan avse medel för utvecklingsarbete under högst två år. Ansökan ska vara undertecknad av såväl arbetsgivar- som arbets-

tagarorganisation för aktuell bransch.

I en ansökan om bidrag för insatser som avses i 4 § ska det anges på vilket sätt resultaten av insatserna kommer att hållas tillgängliga enligt 5 §.

8 § En ansökan om statsbidrag ska innehålla

1.en uppgift om vilka organisationer som är sökande,

2.en beskrivning av planerade insatser,

3.uppgift om huruvida sökanden avser att uttrycka kvalifikatio- nen på ett sätt så att den kan motsvara en nivå i referensramen enligt beslut i 4 § i förordning (2015:545) om referensram för kvalifika- tioner för livslångt lärande (SeQF) eller om sökanden avser att kva- litetssäkra och uttrycka kvalifikationen på annat sätt, och

4.en kostnadsberäkning där graden av egen finansiering ska framgå.

Beslut om statsbidrag

9 § Myndigheten för yrkeshögskolan prövar frågor om och betalar ut statsbidrag.

Bidrag för insatser som avses i 4 § lämnas för högst 50 procent av de stödberättigade kostnaderna.

I ett beslut att bevilja bidrag ska sista dagen för redovisning enligt

15 § anges. Beslutet får förenas med villkor. Villkoren ska framgå av beslutet.

10 § Statsbidrag lämnas för ett år i sänder (bidragsår) i den mån det finns tillgång på medel.

Författningsförslag

SOU 2019:69

11 § Myndigheten för yrkeshögskolan får besluta att bevilja stats- bidrag med ett lägre belopp än det som ansökan avser, om det finns skäl för det.

12 § Statsbidrag får inte lämnas

1.till organisationer som har skulder för svenska skatter eller avgifter hos Kronofogdemyndigheten eller som är i likvidation eller försatta i konkurs,

2.till företag som är föremål för betalningskrav på grund av ett beslut av Europeiska kommissionen som förklarar ett stöd olagligt och oförenligt med den inre marknaden, eller

3.för insatser som statsbidrag lämnas för på annat sätt eller som annan särskild ersättning lämnas för.

Bidrag får inte lämnas till en ideell förening eller stiftelse som har skulder för svenska skatter eller avgifter hos Kronofogdemyndig- heten eller som är i likvidation eller försatt i konkurs.

Fördelning av statsbidrag

13 § Myndigheten för yrkeshögskolan ska vid sin fördelning av statsbidrag prioritera ansökningar som avser insatser som syftar till att utveckla nya eller revidera befintliga kvalifikationer som uttrycks på ett sätt så att de kan motsvara en nivå i referensramen enligt beslut i 4 § i förordning (2015:545) om referensram för kvalifikationer för livslångt lärande (SeQF)

1.inom yrken som omfattar en relativt stor andel av de sysselsatta på arbetsmarknaden, eller

2.inom yrken eller kompetensområden där det råder brist på arbetskraft.

Uppföljning och redovisning

14 § Myndigheten för yrkeshögskolan ska följa upp hur statsbi- draget har använts.

Myndigheten ska i samband med sin årsredovisning lämna en redovisning till Regeringskansliet av hur bidraget har använts.

SOU 2019:69

Författningsförslag

15 § Mottagaren av statsbidrag är skyldig att lämna sådan ekono- misk och annan redovisning till Myndigheten för yrkeshögskolan som myndigheten begär.

Återbetalning och återkrav

16 § Mottagaren av statsbidrag enligt denna förordning är återbe- talningsskyldig, om

1.mottagaren genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt orsakat att bidraget lämnats felaktigt eller med för högt belopp,

2.bidraget av något annat skäl har lämnats felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta,

3.bidraget helt eller delvis inte har utnyttjats eller inte har an- vänts för det ändamål det har lämnats för,

4.sådan redovisning som avses i 15 § inte har lämnats, eller

5.mottagaren inte har följt villkor i beslutet om bidrag.

17 § Myndigheten för yrkeshögskolan ska besluta att helt eller delvis kräva tillbaka ett statsbidrag om någon är återbetalningsskyl- dig enligt 16 §.

Om det finns särskilda skäl för det, får myndigheten helt eller delvis efterge återkrav.

18 § På statsbidrag som krävs tillbaka ska ränta tas ut från och med den dag som infaller en månad efter det att beslut om återkrav har fattats och efter en räntesats som vid varje tidpunkt överstiger sta- tens utlåningsränta med två procentenheter.

Om det finns särskilda skäl för det, får Myndigheten för yrkes- högskolan helt eller delvis efterge krav på ränta.

Bemyndigande

19 § Myndigheten för yrkeshögskolan får meddela föreskrifter som behövs för verkställighet av denna förordning.

SOU 2019:69

Författningsförslag

1.5Förslag till förordning om ändring

i högskoleförordningen (1993:100)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 7 § och 7 kap. 5, 8, 25, 28, 31 och 39 §§ högskoleförordningen (1993:100) ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt förslag	Föreslagen lydelse
i SOU 2018:29

6 kap.

7§

En student har rätt att till-

godoräkna sig tidigare utveck- lade kunskaper och färdigheter. Detta gäller dock inte, om det finns en väsentlig skillnad mellan de kunskaper och färdigheter som studenten åberopar och målen för den utbildning för vilken de är avsedda att tillgodoräknas.

Detta gäller kunskaper och färdigheter som studenten har ut- vecklat

1.genom att ha gått igenom en högskoleutbildning med god- känt resultat vid en svensk hög- skola,

2.genom att ha gått igenom en högskoleutbildning med god- känt resultat vid en utländsk hög- skola,

3.på annat sätt än som avses i 1 eller 2 och som har dokumen- terats i en kvalifikation som an- ges i bilagan till förordningen (2015:545) om referensram för kvalifikationer för livslångt lär- ande eller som enligt beslut en-

Författningsförslag

SOU 2019:69

ligt den förordningen motsvarar en nivå i referensramen, eller

4.i yrkesverksamhet eller på annat sätt.

Studenten kan inför tillgodo- räknande erbjudas validering en-

ligt valideringsförordningen (2020:000).

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 kap.

5 §6

Grundläggande behörighet till utbildning som påbörjas på grund- nivå och vänder sig till nybörjare har den som

1.avlagt en högskoleförberedande examen i gymnasieskolan eller inom kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå,

2.avlagt en yrkesexamen i gymnasieskolan eller inom kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå samt har lägst betyget E i de kur- ser i svenska eller svenska som andraspråk och engelska som krävs för en högskoleförberedande examen i gymnasieskolan,

3.har en svensk eller utländsk utbildning som motsvarar kraven i

1eller 2,

4.är bosatt i Danmark, Finland, Island eller Norge och där är behörig till högre utbildning, eller

5.genom svensk eller utländsk utbildning, praktisk erfarenhet eller på grund av någon annan omständighet har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Universitets- och högskolerådet får meddela närmare föreskrifter om kraven i första stycket 3.

Sökande enligt första stycket 5 kan erbjudas validering enligt valideringsförordningen (2020:000).

6Senaste lydelse 2012:712.

SOU 2019:69

Författningsförslag

8 §7

De krav på särskild behörighet som ställs ska vara helt nödvändiga för att studenten ska kunna tillgodogöra sig utbildningen. Kraven får avse

1.kunskaper från en eller flera kurser i gymnasieskolan eller mot- svarande kunskaper,

2.godkänt resultat på ett konstnärligt prov för en utbildning som leder till en konstnärlig examen, och

3.andra villkor enligt vad som anges i 11 § första stycket 2. Särskild behörighet har också den som genom svensk eller ut-

ländsk utbildning, praktisk erfarenhet eller på grund av någon annan omständighet har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Sökande enligt andra stycket kan erbjudas validering enligt valideringsförordningen (2020:000).

25 §8

De krav på särskild behörighet som ställs ska vara helt nödvändiga för att studenten ska kunna tillgodogöra sig utbildningen. Kraven får avse

1.kunskaper från en eller flera kurser i gymnasieskolan eller mot- svarande kunskaper,

2.kunskaper från en eller flera högskolekurser, och

3.andra villkor som betingas av utbildningen eller är av betydelse för det yrkesområde som utbildningen förbereder för.

Högskolan får bestämma vilka krav enligt första stycket som ska ställas.

Särskild behörighet har också den som genom svensk eller ut- ländsk utbildning, praktisk erfarenhet eller på grund av någon annan omständighet har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Sökande enligt andra stycket kan erbjudas validering enligt valideringsförordningen (2020:000).

7Senaste lydelse 2018:1503.

8Senaste lydelse 2011:1020.

Författningsförslag

SOU 2019:69

28 §9

Grundläggande behörighet till ett utbildningsprogram som leder till en generell eller konstnärlig examen på avancerad nivå har den som

1.har en examen på grundnivå som omfattar minst 180 hög- skolepoäng eller motsvarande utländsk examen, eller

2.genom svensk eller utländsk utbildning, praktisk erfarenhet eller på grund av någon annan omständighet har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Undantag får göras från kravet på en examen i första stycket 1, om en sökande bedöms kunna uppfylla fordringarna för en sådan examen men examensbevis på grund av särskilda omständigheter inte har hunnit utfärdas.

Sökande enligt första stycket 2 kan erbjudas validering enligt valideringsförordningen (2020:000).

31 §

De krav på särskild behörighet som ställs skall vara helt nöd- vändiga för att studenten skall kunna tillgodogöra sig utbildningen. Kraven får avse

1.kunskaper från en eller flera högskolekurser, och

2.andra villkor som betingas av utbildningen eller är av betydelse för det yrkesområde som utbildningen förbereder för.

Högskolan får bestämma vilka krav enligt första stycket som skall ställas.

Sökande enligt andra stycket kan erbjudas validering enligt valideringsförordningen (2020:000).

9Senaste lydelse 2006:1053.

SOU 2019:69

Författningsförslag

39§10

Grundläggande behörighet till utbildning på forskarnivå har den som har

1.avlagt en examen på avancerad nivå,

2.fullgjort kursfordringar om minst 240 högskolepoäng, varav minst 60 högskolepoäng på avancerad nivå, eller

3.på något annat sätt inom eller utom landet förvärvat i huvudsak motsvarande kunskaper.

Högskolan får för en enskild sökande medge undantag från kravet på grundläggande behörighet, om det finns särskilda skäl.

Sökande enligt första stycket 3 kan erbjudas validering enligt valideringsförordningen (2020:000).

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2021.

10Senaste lydelse 2010:1064.

Författningsförslag

SOU 2019:69

1.6Förslag till förordning om ändring i förordning (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program

Härigenom föreskrivs att 13 § förordning (2000:634) om arbets- marknadspolitiska program ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
13 §11
Validering får ske av en arbets-	Validering enligt validerings-
sökandes kunskaper och kompe-	förordningen (2020:000) får ske
tens. Med validering avses en pro-	av en arbetssökandes kunskaper
cess som innebär en strukturerad	och kompetens.
bedömning, värdering och doku-
mentation samt ett erkännande av
kunskaper och kompetens som en

person besitter oberoende av hur de förvärvats.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2021.

11Senaste lydelse 2015:947.

SOU 2019:69

Författningsförslag

1.7Förslag till förordning om ändring i förordning (2002:760) om uppdragsutbildning vid universitet och högskolor

Härigenom föreskrivs i fråga om förordning (2002:760) om upp- dragsutbildning vid universitet och högskolor

dels att i lagen ska införas en ny paragraf, 5 a § av följande lydelse, dels att rubriken närmast före 5 a § ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt förslag	Föreslagen lydelse
i SOU 2018:29

Tillgodoräknande inom uppdragsutbildning

5 a §

Uppdragsutbildning får inne- fatta tillgodoräknande inom ut- bildningen.

Med tillgodoräknande avses i första stycket att den som deltar i uppdragsutbildningen får tillgodo- räkna sig kunskaper och färdig- heter som deltagaren har utvecklat genom tidigare utbildning, i yrkes- verksamhet eller på annat sätt, om det inte finns en väsentlig skillnad mellan de kunskaper och färdig- heter som deltagaren åberopar och målen för den uppdragsutbildning för vilken de är avsedda att till- godoräknas.

Inför tillgodoräknandet kan deltagaren erbjudas validering

enligt valideringsförordningen (2020:000).

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2021.

Författningsförslag

SOU 2019:69

1.8Förslag till förordning om ändring i förordning (2009:130) om yrkeshögskolan

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 12 § och 3 kap. 1 § förordning (2009:130) om yrkeshögskolan ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

12 §

En studerande ska för en del av utbildningen kunna få tillgodo- räkna sig annan genomgången utbildning, om de kunskaper, färdig- heter och kompetenser som den studerande åberopar är av sådan beskaffenhet och har en sådan omfattning att de i huvudsak svarar mot den aktuella utbildningen. En studerande ska även kunna få till- godoräkna sig motsvarande kunskaper, färdigheter och kompetenser som har förvärvats i yrkesverksamhet eller på annat sätt.

Den studerande kan inför till- godoräknande erbjudas validering

enligt valideringsförordningen (2020:000).

3 kap.

1 §12

Grundläggande behörighet att antas till utbildningen har den som

1.har avlagt en gymnasieexamen i gymnasieskolan eller inom kommunal vuxenutbildning,

2.har en svensk eller utländsk utbildning som motsvarar kraven i 1,

3.är bosatt i Danmark, Finland, Island eller Norge och där är be- hörig till motsvarande utbildning, eller

4.genom svensk eller utländsk utbildning eller praktisk erfaren- het eller på grund av någon annan omständighet har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Myndigheten för yrkeshögskolan får meddela föreskrifter om kraven i första stycket 2.

12Senaste lydelse 2016:1000.

Författningsförslag

SOU 2019:69

1.9Förslag till förordning om ändring av förordning (2009:145) med instruktion för Tillväxtverket

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ i förordning (2009:145) med instruktion för Tillväxtverket ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §13

Tillväxtverket ska

1.verka för att fler och växande företag utvecklas i alla delar av landet,

2.verka för att den utvecklingskraft och tillväxtpotential som finns i gles- och landsbygder, små och medelstora städer samt storstadsområden nyttjas och vidareutvecklas,

3.verka för hållbara lösningar som ur ett miljö- och klimat- perspektiv stöder utvecklingen av ett konkurrenskraftigt näringsliv

ialla delar av landet,

4.främja tillgängligheten till kommersiell och offentlig service för företag och medborgare i serviceglesa områden,

5. främja och vara samord-	5. främja och vara samord-
nande i frågor som rör entrepre-	nande i frågor som rör entrepre-
nörskap vid universitet och hög-	nörskap vid universitet och hög-
skolor, och	skolor,
6. främja goda förutsättningar	6. främja goda förutsättningar
för företagande inom såväl befint-	för företagande inom såväl befint-
liga näringar som nya och poten-	liga näringar som nya och poten-
tiella tillväxtområden.	tiella tillväxtområden, och
	7. främja, stödja och vara sam-
	ordnande i frågor som rör regio-
	nalt kompetensförsörjningsarbete.

13Senaste lydelse 2015:191.

SOU 2019:69

Författningsförslag

3§14

Tillväxtverket ska

1.på ett enkelt, behovsanpassat och samordnat sätt erbjuda myn- dighetsinformation som är relevant för företagen och även vägleda blivande och redan etablerade företagare till information hos andra offentliga aktörer som främjar företagsutveckling,

2.pröva frågor om vissa regionala företagsstöd och svara för in- formation till företag om regionala företagsstöd samt ansvara för att samordna, förmedla kunskap till och stödja aktörer som beviljar regionala företagsstöd,

3.delta i, samordna och följa upp strategier och program inom det regionala tillväxtarbetet,

4. förmedla kunskap till andra		4. förmedla kunskap till andra
myndigheter, regionalt	utveck-	myndigheter, regionalt utveck-
lingsansvariga och andra relevanta		lingsansvariga och andra relevanta
aktörer om näringslivsutveckling,		aktörer om näringslivsutveckling,
hållbar regional tillväxt samt håll-		hållbar regional tillväxt, regionalt
bart nationellt och regionalt till-		kompetensförsörjningsarbete,
växtarbete inklusive tillgänglighet		samt hållbart nationellt och regi-
till kommersiell och	offentlig	onalt tillväxtarbete inklusive till-
service,		gänglighet till kommersiell och
		offentlig service,

5.ta fram beskrivningar och analyser av hushållens och företa- gens tillgång till grundläggande betaltjänster som ska ligga till grund för regionala kartläggningar och för beslut enligt förordningen (2014:139) om statligt stöd till tillhandahållare av grundläggande betaltjänster,

6.ansvara för officiell statistik enligt förordningen (2001:100) om den officiella statistiken, i fråga om inkvarteringsstatistik,

7.ansvara för förvaltning och utveckling av system och verktyg, inklusive databaser, för tillgänglighetsanalyser respektive för regio- nala analys- och prognossystem,

8.ansvara för kunskaps- och kvalitetsutveckling samt samverkan och samordning inom turism,

9.vara huvudansvarigt i Sverige för EU:s program för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag och samordna det svenska nätverket inom Enterprise Europe Network samt vara kontaktpunkt enligt Small Business Act,

14Senaste lydelse 2016:1047.

Författningsförslag

SOU 2019:69

10.informera om EU:s statsstödsregler på lokal, regional och nationell nivå samt, i den utsträckning regeringen beslutar, bistå när Europeiska kommissionen gör kontrollbesök som gäller statligt stöd,

11.främja svenskt deltagande och bistå Regeringskansliet i inter- nationellt samarbete inom sitt verksamhetsområde,

12.tillhandahålla ett projekt- och stödärendehanteringssystem som uppfyller nationella krav och kraven i enlighet med EU:s-regel- verk,

13.för företag tillgängliggöra information inom miljöteknikom- rådet och ansvara för förvaltningen av den databas över svenska miljöteknikföretag och den karta över svenska referensanläggningar som tagits fram inom ramen för Sveriges miljöteknikråds kommitté- uppdrag, och

14.vara ansvarig myndighet för att vidareutveckla och förvalta den elektroniska kontaktpunkten för tjänsteleverantörer enligt Europa- parlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden, i den ursprungliga lydelsen, och, tillsammans med berörda myndigheter, säkerställa att kontakt- punkten fungerar enligt lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden och förordningen (2009:1078) om tjänster på den inre marknaden.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2021.

SOU 2019:69

Författningsförslag

1.10Förslag till förordning om ändring i förordning (2011:183) om befattningsutbildning

och fortbildning för rektorer och annan personal med motsvarande ledningsfunktion i skola, förskola och fritidshem

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 8 § högskoleförordningen (1993:100) om befattningsutbildning och fortbildning för rektorer och annan personal med motsvarande ledningsfunktion i skola, förskola och fritidshem ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt förslag	Föreslagen lydelse
i SOU 2018:29

2kap. 8 §

En deltagare i befattningsut- bildningen får tillgodoräkna sig kunskaper och färdigheter som deltagaren har utvecklat genom tidigare utbildning, i yrkesverk- samhet eller på annat sätt, om det inte finns en väsentlig skillnad mellan de kunskaper och färdig- heter som deltagaren åberopar och målen för den kurs för vilken de är avsedda att tillgodoräknas.

En deltagare i befattningsut- bildningen får tillgodoräkna sig kunskaper och färdigheter mot- svarande en eller två av de kurser som anges i 3 §.

Inför tillgodoräknandet kan deltagaren erbjudas validering en-

ligt valideringsförordningen (2020:000).

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2021.

Författningsförslag

SOU 2019:69

1.11Förslag till förordning om ändring i förordning (2011:1108) om vuxenutbildning

Härigenom föreskrivs om förordningen (2011:1108) om vuxenut- bildning

dels att 4 kap. 24 och 25 §§ ska ha följande lydelse

dels att i förordningen ska införas tre nya paragrafer, 2 kap.

17 b §, 4 kap. 24 a och 24 b §§, och närmast före 2 kap. 17 b § och 4 kap. 24 b §, nya rubriker av följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 4 kap. 25 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

Inledande kartläggning

17 b §

I 20 kap. 8 a § och 21 kap. 8 a § skollagen (2010:800) anges att hemkommunen är skyldig att er- bjuda en inledande kartläggning. Statens skolverk får meddela ytterligare föreskrifter om inled- ande kartläggning.

4 kap.

24 §15

Betygssättning efter en valide-	Betygssättning efter en valide-
ring sker inom kommunal vuxen-	ring kan inom kommunal vuxen-
utbildning genom prövning.	utbildning ske genom prövning.

Bestämmelserna om betygssättning samt utfärdande av betyg och examensbevis i detta kapitel gäller i tillämpliga delar även vid pröv- ning.

Statens skolverk får meddela ytterligare föreskrifter om pröv- ning.

15Senaste lydelse 2016:458.

SOU 2019:69

Författningsförslag

24 a §

En elev som inte följt under- visningen i en kurs får av rektorn ges betyget E utan att genomgå prövning om

1.det av betyg, intyg enligt 20 kap. 43 § eller 21 kap. 22 §, annat intyg eller liknande framgår att eleven genom studier vid folk- högskola, studier i utlandet eller på annat sätt förvärvat sådana kun- skaper som behövs för betyget E, och

2.kursen erbjuds av huvud- mannen.

Validering

24 b §

I 20 kap. 42 och 43 §§ samt

21 kap. 21 och 22 §§ skollagen (2010:800) finns bestämmelser om validering av elevers kunska- per och kompetens samt om intyg efter validering. I 2 kap. 1, 2, 6 och 8 §§ och i 4 kap. 24 § finns ytterli- gare bestämmelser om validering.

Ivalideringsförordningen (2020:000) finns bestämmelser om validering.

Statens skolverk får meddela ytterligare föreskrifter om validering.

FörfattningsförslagSOU 2019:69

Intyg och validering	Intyg
25 §
Den som har genomgått en	Den som har genomgått en
orienteringskurs eller en indivi-	orienteringskurs eller en indivi-
duell kurs ska få ett intyg. Även	duell kurs ska få ett intyg.
den som har genomgått en valide-

ring ska kunna få ett intyg. Statens skolverk får meddela

ytterligare föreskrifter om valide- ring.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2021.

SOU 2019:69

Författningsförslag

1.12Förslag till förordning om ändring i förordning (2011:1162) med instruktion för Myndigheten för yrkeshögskolan

Härigenom föreskrivs att 6 § förordning (2011:1162) med instruk- tion för Myndigheten för yrkeshögskolan ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6§16

Myndigheten ska
1. främja användningen och ut-	1. främja användningen och ut-
vecklingen av validering inom de	vecklingen av validering i enlighet
utbildningar som myndigheten	med	valideringsförordningen
ansvarar för, och	(2020:000) inom de utbildningar
	som myndigheten ansvarar för,
	och
2. stödja branscherna i deras	2. stödja branscherna i deras
arbete med att utveckla och	arbete med att utveckla och kva-
kvalitetssäkra samt informera om	litetssäkra samt informera om
modeller för validering.	modeller för validering i enlighet
	med	valideringsförordningen
	(2020:000).

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2021.

16Senaste lydelse 2017:1113.

Författningsförslag

SOU 2019:69

1.13Förslag till förordning om ändring i förordning (2012:140) om statsbidrag för viss utbildning som rör tolkning och teckenspråk

Härigenom föreskrivs att i förordning (2012:140) om statsbidrag för viss utbildning som rör tolkning och teckenspråk ska införas en ny paragraf, 1 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 a §
	Med validering avses i denna
	förordning validering enligt vali-
	deringsförordningen (2020:000).

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2021.

SOU 2019:69

Författningsförslag

1.14Förslag till förordning om ändring i förordning (2012:811) med instruktion för Universitets- och högskolerådet

Härigenom föreskrivs att 14 § förordningen (2012:811) med in- struktion för Universitets- och högskolerådet ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt förslag	Föreslagen lydelse
i SOU 2018:29
	14 §

Myndigheten ska

1.stimulera intresset för hög- skoleutbildning,

2.främja breddad rekrytering till högskolan, och

3.främja universitetens och högskolornas arbete med erkän- nande av tidigare lärande.

1.stimulera intresset för hög- skoleutbildning,

2.främja breddad rekrytering till högskolan, och

3.främja universitetens och högskolornas arbete med valide- ring av tidigare förvärvat kun- nande enligt valideringsförord- ningen (2020:000).

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2021.

Författningsförslag

SOU 2019:69

1.15Förslag till förordning om ändring i förordning (2014:375) om statsbidrag för utveckling av lärande på arbetsplatser och regionala stödfunktioner för yrkesutbildning

Härigenom föreskrivs att 4 § förordning (2014:375) om statsbidrag för utveckling av lärande på arbetsplatser och regionala stödfunk- tioner för yrkesutbildning ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §

Statsbidrag får lämnas till arbetsgivar- och arbetstagarorgani- sationer och till organisationer som är gemensamma för arbetsgivare och arbetstagare för insatser som avser yrkesintroduktionsavtal och som syftar till att utveckla

1.kompetensprofiler och vali- deringsmodeller för anställnings- barhet i branscher och yrken,

2. system för certifiering av		1. system för certifiering av
aktörer som kan bistå arbetsplat-		aktörer som kan bistå arbetsplat-
ser med att upprätta utbildnings-		ser med att upprätta utbildnings-
planer och följa upp lärande på		planer och följa upp lärande på
arbetsplatsen,		arbetsplatsen,
3. branschkriterier	för hand-	2. branschkriterier för hand-
ledarutbildningar och	upprätta	ledarutbildningar och upprätta
certifiering av handledarutbild-		certifiering av handledarutbild-
ningar som motsvarar branschens		ningar som motsvarar branschens
kriterier, eller		kriterier, eller
4. regional samverkan för att		3. regional samverkan för att
stödja lärande på arbetsplatser.		stödja lärande på arbetsplatser.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2021.

SOU 2019:69

Författningsförslag

1.16Förslag till förordning om ändring i förordningen (2016:937) om statsbidrag för regional yrkesinriktad vuxenutbildning

Härigenom föreskrivs att 20 och 33 §§ förordningen (2016:937) om statsbidrag för regional yrkesinriktad vuxenutbildning ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20§17

Ytterligare villkor som ska vara uppfyllda för att få statsbidrag enligt denna förordning är följande:

1.Minst tre kommuner ska samverka om planering och genom- förande av utbildningen i syfte att öka utbildningsutbudet för en- skilda och tillgodose behoven på hela arbetsmarknaden i de samver- kande kommunerna.

2.De samverkande kommunerna ska sammantaget finansiera ut- bildning som motsvarar utbildning enligt denna förordning av minst samma omfattning i årsstudieplatser som den utbildning som bi- draget lämnas för.

3.Sammansättningen av utbildningen ska planeras efter samråd med företrädare för arbetsgivare, organisationer eller andra samman- slutningar som är verksamma inom de branscher som finns före- trädda i de samverkande kommunerna.

4.Utbudet ska planeras efter samråd med

a)den aktör som har ett regionalt utvecklingsansvar i länet eller länen enligt lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar, och

b)Arbetsförmedlingen.

5. De samverkande kommunerna ska

a) visa på ett behov av utbild-	a) visa på ett behov av utbild-
ningen,	ningen, och
b) erbjuda en möjlighet till
validering, och

17Senaste lydelse 2018:1966.

FörfattningsförslagSOU 2019:69

c) erbjuda studie- och yrkes-	b) erbjuda studie- och yrkes-
vägledning samt vid planeringen	vägledning samt vid planeringen
och genomförandet av utbild-	och genomförandet av utbild-
ningen ta till vara elevens tidigare	ningen ta till vara elevens tidigare
förvärvade kunskaper och kom-	förvärvade kunskaper och kom-
petens.	petens.

Undantag från villkoret om samverkan mellan minst tre kom- muner i första stycket 1 får medges om det finns synnerliga skäl.

Villkoret i första stycket 2 gäller inte lärlingsutbildning eller sammanhållna yrkesutbildningar till yrkesförare för persontranspor- ter eller godstransporter.

33 §18

Ansökan ska göras gemensamt av de samverkande kommunerna. Av ansökan ska det framgå

1.vilket eller vilka yrkesområden som ansökan avser,

2.hur många årsstudieplatser och verksamhetspoäng som utbild- ningen sammanlagt ska omfatta,

3.att kommunerna sammantaget finansierar utbildning som mot- svarar utbildning enligt denna förordning av minst samma omfatt- ning i årsstudieplatser som ansökan avser,

4.att utbildningen inbegriper

en möjlighet till validering om det
finns elever som behöver det,
5. en analys av kompetensbe-	4. en analys av kompetensbe-
hovet hos den privata och offent-	hovet hos den privata och offent-
liga arbetsmarknaden inom de	liga arbetsmarknaden inom de
samverkande kommunerna,	samverkande kommunerna,
6. hur utbildningen har plane-	5. hur utbildningen har plane-
rats och på vilket sätt den pla-	rats och på vilket sätt den pla-
nerade utbildningen svarar mot	nerade utbildningen svarar mot
kompetensbehovet hos arbets-	kompetensbehovet hos arbets-
marknaden inom de samverkande	marknaden inom de samverkande
kommunerna,	kommunerna,
7. skälen till att kommunerna	6. skälen till att kommunerna
gemensamt har prioriterat det	gemensamt har prioriterat det
eller de yrkesområden som ansö-	eller de yrkesområden som ansö-
kan avser, och	kan avser, och

18Senaste lydelse 2016:1371.

Utöver vad som följer av 5 a § kan en sökande visa att han eller hon har sådana nödvändiga kom- petenser som anges i 5 § genom svensk eller utländsk utbildning, praktisk erfarenhet eller på grund av någon annan omständighet. Sökande som vill visa detta kan erbjudas validering enligt vali- deringsförordningen (2020:000).

Författningsförslag

SOU 2019:69

1.17Förslag till förordning om ändring i förordning (2018:1503) om ändring i högskoleförordningen (1993:100)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 5 b § i förordning (2018:1503) om ändring i högskoleförordningen (1993:100) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 kap.

5 b §

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2021.

2 Inledning

2.1Uppdragets bakgrund och syfte

Valideringsdelegationen har haft regeringens uppdrag att till och med 2019 följa, stödja och driva på ett samordnat utvecklingsarbete för effektiva strukturer för validering inom utbildning och arbetsliv (dir. 2015:120). Regeringen har aviserat att ett sammanhållet, natio- nellt och permanent system för validering ska införas.1 I delegationens uppdrag ingår därför att identifiera behov av utvecklingsinsatser och förändringar som stärker valideringsarbetet samt lämna förslag som gynnar utvecklingen av hållbara och generella strukturer för valider- ing på nationell och regional nivå.

I augusti 2018 fick Valideringsdelegationen tilläggsdirektiv (dir. 2018:101) med en utvidgning av uppdraget. Delegationen ska även föreslå en övergripande definition av validering, se över författ- ningar där begreppet validering ingår samt analysera och ta ställning till hur den nationella referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande (SeQF) kan användas för att stärka kopplingen mellan valider- ing och utbildning.

2.1.1Ett internationellt åtagande

Både EU och OECD har sedan mitten av 1990-talet identifierat validering som ett viktigt verktyg för det livslånga lärandet, för ökad anställningsbarhet och för en ökad rörlighet på arbetsmarknaden. Under senare år har validering lyfts fram i bland annat EU-kom- missionens New Skills Agenda for Europe som ett strategiskt viktigt område för att säkra kompetensförsörjningen inom EU.2

1Prop. 2014/15:1 och prop. 2014/15:100.

2Europeiska kommissionen KOM (2016) 381.

Inledning

SOU 2019:69

I december 2012 beslutade Europeiska unionens råd om en rekom- mendation om validering av icke-formellt och informellt lärande.3 Sverige har tillstyrkt rekommendationen, som anger att medlems- staterna senast 2018 ska ha infört arrangemang för validering som gör det möjligt för enskilda att:

•få kunskaper, färdigheter och kompetenser som förvärvats via icke-formellt och informellt lärande validerade, och

•erhålla en fullständig eller, i tillämpliga fall, en partiell kvalifika- tion på grundval av det validerade icke-formella och informella lärandet.

Sverige har även ställt sig bakom rekommendationen om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande (EQF), som be- slutades av Europaparlamentet och rådet i april 2008.4 Rekommen- dationen om EQF har implementerats i Sverige genom förordningen (2015:545) om referensram för kvalifikationer för livslångt lärande (SeQF).

Inom EU-samarbetet kopplas utvecklingen av validering ihop med införandet och utvecklingen av referensramar för kvalifikatio- ner för livslångt lärande. Både utveckling av system för validering och referensramar för kvalifikationer syftar till att öka mobiliteten inom EU, främja livslångt lärande och förbättra anställningsbarheten genom att synliggöra och erkänna kompetens som utvecklats på olika sätt och i olika sammanhang. Ett kompetensbaserat synsätt är utgångspunkten i båda fallen. Detta innebär att fokus sätts på vad människor vet, förstår och kan göra oavsett hur och var de har till- ägnat sig sitt kunnande.

2.1.2Behov av långsiktigt hållbara strukturer

I Valideringsdelegationens första delbetänkande En nationell strategi för validering (SOU 2017:18) formulerades den övergripande mål- sättningen med utvecklingsarbetet inom valideringsområdet:

3Rådets rekommendation av den 20 december 2012 om validering av icke-formellt och infor- mellt lärande (2012/C 398/01).

4EUT C 111, 6.5.2008. Rekommendationen upphävdes den 22 maj 2017 i samband med att Europeiska unionens råd antog en ny rekommendation om den europeiska referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande, 2017/C 189/03.

SOU 2019:69

Inledning

Betydligt fler individer ska få sin kompetens validerad. Validering ska vara tillgängligt i hela landet, på samtliga nivåer i utbildningssystemet och mot en större bredd av kvalifikationer i arbetslivet. Validering som väg till en kvalifikation ska ha lika hög legitimitet som formell utbildning.

Ett brett utvecklingsarbete har bedrivits under de senaste fyra åren, både på nationell och regional nivå. Fokus har legat på utveckling av långsiktiga strukturer som kan säkra kvalitet och legitimitet i valider- ingsarbetet och därigenom bidra till att öka tillgången till validering inom utbildning och arbetsliv.

Utvecklingen har följts upp i delegationens årliga redovisningar 2018 och 2019. Uppföljningarna visar på en positiv utveckling av valideringsarbetet, både inom utbildningssystemet och i arbetslivet. Omfattningen av validering har ökat, från en låg nivå, under senare år. Uppföljningarna visar dock även att det finns påtagliga luckor i systemet och att det återstår arbete för att strukturerna för valider- ing ska bli överblickbara, effektiva och långsiktigt hållbara.

2.1.3Betänkandets syfte

Målsättningen för de senaste årens utveckling av strukturer för vali- dering inom utbildning och arbetsliv är att ett sammanhållet, natio- nellt och permanent system för validering ska införas.5 Tillgången till validering behöver säkerställas inom såväl utbildningssystemet som mot arbetslivets kvalifikationer.

Systemperspektivet står i fokus i delegationens slutbetänkande. Adekvat reglering, organisering och finansiering är viktiga institutio- nella förutsättningar för att möjliggöra ett sammanhållet och perma- nent system för validering. För att fler personer ska kunna få sitt kunnande synliggjort, bedömt och erkänt behöver kvalitet och lik- värdighet i genomförandet av validering stärkas, liksom även tilliten till valideringens resultat.

I betänkandet ges också särskild uppmärksamhet åt vidareutveck- ling av två delar av systemet för validering. Det är dels validering mot arbetslivets kvalifikationer (så kallad branschvalidering), dels vali- dering inom kommunal vuxenutbildning.

5Prop. 2014/15:1 s. 41.

Inledning

SOU 2019:69

2.1.4Avgränsningar

Med systemperspektivet följer också vissa avgränsningar. Delega- tionen har fokuserat arbetet till den mer formella formen av vali- dering, det vill säga validering som kan leda till att individen kan få ett formellt intyg som har ett värde för fortsatt utbildning och på arbetsmarknaden. Det förekommer även verksamheter som ligger inom en mer allmän beskrivning av validering som ett sätt att syn- liggöra och ge erkännande åt det människor kan. Delegationen anser att också sådana verksamheter har ett värde för att stärka människors självförtroende och motivera till fortsatt lärande. De omfattas dock inte av detta betänkande.

Valideringsdelegationen har också avgränsat sitt arbete till vali- dering för vuxna som har förvärvat kunnande i arbetslivet eller i andra sammanhang utanför en formell utbildningskontext. Även ung- domar tillägnar sig naturligtvis kunskaper och kompetens i en mängd olika sammanhang. Enligt delegationens mening bör dock validering framför allt ses som ett verktyg som kompletterar formell utbild- ning för vuxna.

Delegationens uppdrag har även omfattat valideringsfrågor som berör utfärdandet av kvalifikationer som särskilda organisationer an- svarar för. I denna del ingår bland annat valideringsprocesser för olika legitimationsyrken. Hur dessa processer kan och bör utformas omfattas inte i detta betänkande. Validering för reglerade yrken har dock belysts tidigare, bland annat i delbetänkandet En nationell stra- tegi för validering (SOU 2017:18) och i en skrivelse till regeringen om effektivare valideringsprocess mot svensk behörighet för personer med utländsk lärarexamen.6

I delbetänkandet Validering i högskolan (SOU 2018:29) har dele- gationen lämnat förslag för att fler individer ska få sitt tidigare lärande bedömt och erkänt för tillgodoräknande inom högskolan. Arbetet med validering inom högskolan behandlas därför endast på en övergripande nivå i detta betänkande.

6Valideringsprocessen för lärare med utländsk examen, skrivelse till Utbildningsdepartementet 2018-11-20, dnr. Komm2018/00177/U2015:10.

SOU 2019:69

Inledning

2.2Valideringsdelegationens utgångspunkter

Fungerande validering är centralt för att realisera människors möj- ligheter till livslångt lärande. Det är också av stor betydelse för kom- petensförsörjningen på arbetsmarknaden Det är dessutom viktigt för effektiviteten i resursanvändningen inom utbildningssektorn. Validering tillför värde och nytta för såväl individer, arbetsgivare, utbildningsanordnare som samhället i stort.

Nytta för individen

För individen kan en väl fungerande validering

•öppna nya vägar inom formell utbildning och på arbetsmarknaden,

•vara motivationshöjande och inspirera till vidare utbildning då tidigare förvärvat kunnande synliggörs och ges ett värde,

•innebära en förkortad utbildningstid och snabbare inträde på arbetsmarknaden,

•stimulera till ett livslångt lärande, och

•bidra till att individen gör välgrundade val om fortsatta studier och karriärvägar.

Nytta för arbetsgivare

För arbetsgivare är validering av nytta för

•möjligheterna till kompetensförsörjning och kompetensutveck- ling inom företaget eller organisationen,

•att effektivisera och förkorta verksamhetsnära kompetensutveck- lingsinsatser,

•att motivera anställda till ytterligare kompetensutveckling,

•att underlätta omställning och omstrukturering, och

•att synliggöra och ta tillvara på kompetensen hos nyanlända som saknar dokumentation över sin utbildning och yrkesverksamhet.

Inledning

SOU 2019:69

Nytta för utbildningsanordnare

En utvecklad struktur för validering är till nytta också för utbild- ningsanordnare. Validering är

•ett verktyg för att bredda rekryteringen till utbildning,

•ett medel för ökad mobilitet mellan utbildningsanordnare, utbild- ningsformer och länder,

•kvalitetshöjande genom att valideringen sätter fokus på lärande- målen för utbildningen,

•av betydelse för utveckling av nya former för lärande och flexib- lare studiegångar,

•ett sätt att ta tillvara tidigare lärande i heterogena grupper av studerande, och

•en möjlighet till nya arenor för samverkan med arbetslivet om utbud och utformning av utbildning som möter behoven på dagens och morgondagens arbetsmarknad.

Nytta för samhället

För samhället finns betydande vinster med en väl utvecklad struktur för validering genom

•bättre kompetensförsörjning i arbetslivet och matchning på arbets- marknaden,

•effektivare resursanvändning inom utbildningssystemet, och

•att samarbetet mellan utbildning och arbetsliv stimuleras, vilket bidrar till ökad relevans och kvalitet i utbildning och forskning.

2.3Begreppsdiskussion

I detta avsnitt förs en diskussion om några centrala begrepp på valideringsområdet. Den följande diskussionen kompletteras av en begreppslista i inledningen av betänkandet som förklarar vad utred- ningen avser med de begrepp som används.

SOU 2019:69

Inledning

2.3.1Människor lär sig i olika sammanhang

Sedan mitten av 1990-talet har både EU och OECD livslångt lärande som ett sektorsövergripande mål. Begreppet livslångt lärande i dess nutida uttolkning rymmer i dessa sammanhang två dimensioner. Den ena syftar på lärande under hela livsförloppet. Den andra syftar på att lärandet är livsvitt och sker i olika sammanhang, såväl formella, icke-formella som informella.

Validering breddar perspektivet från utbildning och undervisning till att i stället fokusera på det lärande som sker i många olika sam- manhang. Det centrala är vad en person kan, inte hur kunnandet har förvärvats. Eftersom en persons kunnande utvecklas genom lärande i många olika sammanhang behöver formell utbildning kompletteras med validering av kunnande som människor utvecklat i andra sam- manhang för att individens hela kompetens ska synliggöras.

Validering vilar på den grundläggande värderingen att lärande från olika sammanhang kan resultera i likvärdig kompetens. Kun- nande som utvecklats informellt i arbetslivet eller på fritiden eller genom icke-formell utbildning ska därför efter en validering kunna intygas till samma värde som om kunnandet hade utvecklats genom formell utbildning.

2.3.2Kompetensbegreppets olika former och uttryck

Individens lärande sker således i många olika sammanhang och på flera olika sätt – genom formell utbildning, informellt i arbetet och på fritiden samt i olika icke-formella utbildningssituationer som till exempel studiecirklar och personalutbildning. Ibland används ut- trycket kompetens för att beskriva resultatet av det samlade lärandet, det vill säga det en individ vet, förstår och kan göra.

Begreppet validering är inte enhetligt definierat i Sverige i dag. Detta diskuteras vidare i kapitel 6 där delegationen också lämnar för- slag om en ny, gemensam definition av validering. Inte heller begrep- pen kompetens och kunskap är enhetligt definierade, varken i Sverige eller inom EU.

Behovet av en konsistent vokabulär som kan underlätta jämförel- ser av utbildningar och kvalifikationer mellan och inom länder har lett till internationella överenskommelser om läranderesultat (learning outcomes) som en gemensam utgångspunkt. Med läranderesultat

Inledning

SOU 2019:69

sätts fokus på vad en individ ska kunna när en lärprocess, till exempel en utbildning, är avslutad, i stället för att beskriva längd, innehåll och form för själva lärprocessen.

Trots den gemensamma utgångspunkten ser dock beskrivning- arna olika ut inom olika områden. Några av de olika kategorisering- arna av kunskaper och kompetens som används i Sverige i dag redo- visas i tabell 2.1.

Inom skolväsendet talar man sedan 1990-talet om det utvidgade kunskapsbegreppet, där kunskap kommer till uttryck i olika former: fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet (Skolverket 1997). Dessa olika former av kunskap förutsätter och samspelar med varandra.

Inom högskolan har ett kompetensbaserat synsätt etablerats inom ramen för Bolognaprocessen, med syftet att skapa tydlighet och jäm- förbarhet internationellt och nationellt.7 Examensmål och kursmål beskrivs i termer av förväntade studieresultat. Dessa indelas i kun- skap och förståelse, färdighet och förmåga, samt värderingsförmåga och förhållningssätt.

Även referensramar för kvalifikationer för livslångt lärande utgår från principen om läranderesultat. Kvalifikationer ska i referensra- marna beskrivas som läranderesultat vilka ska anges i tre kategorier: kunskaper, färdigheter och kompetenser. Utgångspunkten är såle- des densamma som vid beskrivning av de förväntade utbildningsre-

7Prop. 2004/05:162.

SOU 2019:69

Inledning

sultaten, eller lärandemålen, inom högskolan. Kategorierna är dock delvis olika.

Ett fjärde exempel är EU:s nyckelkompetenser för livslångt lärande.8 Där används begreppet kompetens som en motsvarighet till lärande- resultat. De åtta nyckelkompetenserna som en individ anses behöva för att kunna nyttja sin fulla potential och aktivt delta i samhälls- och arbetsliv uttrycks i sin tur som en kombination av kunskaper, färdig- heter och förhållningssätt.

2.3.3Kunnande uttrycker resultatet av ett tidigare lärande

Som framgått ovan saknas en konsistent vokabulär för att tala om kunskaper och kompetens. Exempelvis används begreppen kunskap och kompetens i vissa sammanhang för att beskriva målen för, eller resultatet av, ett lärande. I andra sammanhang utgör samma begrepp i stället en beståndsdel som tillsammans med andra komponenter som färdigheter, attityder etcetera ska beskriva målet eller resultatet.

Carlgren m.fl. (2009) menar att en del av bristen på konsistens i de existerande typologierna kan förklaras av att kunskaper, kunnande och kunnighet blandas samman. De framhåller att när man formu- lerar mål så är det det eftersträvade kunnandet som formuleras. När man i stället ska beskriva innehållet i till exempel en kurs så är det kunskaperna det handlar om. Formulering av kunskapsnivåer eller kravnivåer gäller kunnigheten.

Valideringsdelegationen har tagit fasta på ovan resonemang om kunskap, kunnande och kunnighet i förslaget till ny, gemensam defi- nition av validering i avsnitt 6.5.1. Eftersom de ingående kompo- nenterna uttrycks på olika sätt i olika sammanhang så behövs ett samlande begrepp som fungerar i alla de olika sammanhang där vali- dering används.

I detta betänkande, och i Valideringsdelegationens förslag till ny definition av begreppet validering, används kunnande som samlings- begrepp för det en person vet, förstår och kan göra. Enligt delegatio- nens bedömning är kunnande betydligt enklare att förstå och använda än termen läranderesultat, eller resultat av lärande. När det handlar

8Europaparlamentets och Rådets rekommendation av den 18 december 2006 om nyckelkompe- tenser för livslångt lärande (2006/962/EG).

Inledning

SOU 2019:69

om vad människor vet, förstår och kan göra fungerar det engelska uttrycket learning outcomes mindre bra i svensk översättning.

Vid en validering är det således individens kunnande som ska kart- läggas och bedömas för att kunna erkännas.

2.3.4Andra processer som syftar till erkännande av individens kunnande

Validering handlar om att synliggöra, bedöma och ge erkännande och värde åt kunnande som människor har tillägnat sig i (främst) sam- manhang utanför formell utbildning. Processen ska kunna leda till ett formellt erkännande av individens tidigare förvärvade kunnande. Det finns emellertid också andra processer som syftar till att erkänna människors kunnande, som inte utgör en validering i denna bemär- kelse.

Universitets- och högskolerådet (UHR) har ansvaret för bedöm- ning av utländska utbildningar på gymnasial och eftergymnasial nivå.9 I detta fall handlar det om en bedömning av individens for- mellt dokumenterade kunnande. Det är den formella dokumenta- tionen, oftast diplom och ämnesförteckning från en slutförd och avslutad utländsk utbildning, som utgör underlag för bedömningen. UHR kontrollerar att examen är utfärdad från ett erkänt lärosäte som omfattas av landets kvalitetskontroll. Därefter bedöms den ge- nomgångna utbildningens syfte, nivå, omfattning och inriktning för att kunna utfärda ett utlåtande om vilken examen som utbildningen motsvarar i Sverige.

Utlåtandet från UHR innebär ett erkännande av individens tidi- gare utbildning i den svenska utbildningskontexten. Den bedömning som görs avser dock enbart de tidigare utfärdade dokumenten. Pro- cessen omfattar inte någon kartläggning eller bedömning av det kun- nande som individen kan ha förvärvat i arbetslivet eller på annat sätt. I detta fall är det alltså inte fråga om validering.

Ett erkännande av yrkeskvalifikationer enligt lagen (2016:145) om erkännande av yrkeskvalifikationer som genomför EU:s yrkes- kvalifikationsdirektiv10 är följaktligen inte heller att betrakta som

94 § förordning (2012:811) med instruktion för Universitets- och högskolerådet.

10Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkänn- ande av yrkeskvalifikationer, i lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU av den 20 november 2013 om ändring av direktiv 2005/36/EG.

SOU 2019:69

Inledning

validering. Yrkeskvalifikationsdirektivet innehåller bestämmelser om hur yrkeskvalifikationer för ett yrke som förvärvats i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz ska erkännas i en annan medlemsstat där yrket är reglerat. Exempel på sådana yrken är läkare, sjuksköterska och tandläkare. I detta samman- hang förutsätter ett erkännande att den sökande redan har erhållit formella bevis för de kvalifikationer som krävs för att få utöva yrket i en annan medlemsstat. Bedömningen som görs av den myndighet eller organisation som är ansvarig för att utfärda behörighet för det specifika yrket är också i detta fall en bedömning av dokument, inte en kartläggning och bedömning av individens kunnande från olika sammanhang.

För personer med utländsk utbildning från tredjeland, det vill säga ett land utanför EES och Schweiz, som vill utöva ett reglerat yrke i Sverige är bedömningen av utbildningen däremot en av flera delar i valideringsprocessen för behörighet att utöva yrket i Sverige. Det varierar vilken kompetens, utöver den formella utbildningen och kunskaperna i svenska, som bedöms och på vilket sätt bedömningen sker. Den kompetensbedömning som görs i prövningen för legiti- mation och behörighet är således mer mångfacetterad och har fokus på individens reella kompetens för att arbeta i Sverige i respektive yrke. Eventuella avvikelser vad gäller den formella utbildningen kan kompenseras genom de andra stegen i bedömningen. I detta sam- manhang passar begreppet validering som benämning för processen som helhet.

2.4Genomförande

Utredningsarbetet har genomförts med stöd av en expertgrupp med en bred medverkan av forskare, företrädare för utbildning och arbetsliv, omställningsaktörer, regionala aktörer och nationella myn- digheter. Till arbetet har även knutits en arbetsgrupp bestående av branschföreträdare samt en referensgrupp med företrädare för regio- nerna. Vidare har myndigheterna som ingår i Valideringsdelegationen sedan 2017 bedrivit ett myndighetsövergripande samarbete om kom- munikation om validering.

Delegationens kansli har medverkat i styrgruppen för Myndigheten för yrkeshögskolans BOSS-projekt (Branschvalidering – operativ

Inledning

SOU 2019:69

och strategisk och samverkan), Sveriges universitets- och högskole- förbunds arbetsgrupp för flyktingfrågor och Region Gävleborgs projekt ValidX, som syftar till att utveckla en valideringsmodell för yrkesrollen personlig assistent.

Dialoger har förts med verksamma inom valideringsområdet i kommuner, regioner och branscher. Delegationen har både genom- fört egna dialogkonferenser, seminarier och workshops och med- verkat i konferenser, seminarier och workshops som anordnats av bland annat myndigheter, regioner, samverkansorganisationer och arbetsmarknadens parter för att lyfta frågor om validering.

Med syftet att inhämta erfarenheter från andra länder har dele- gationen genomfört ett antal internationella studiebesök. Inom ramen för arbetet med slutbetänkandet har delegationen besökt Norge, Danmark och Island. Under arbetets gång har studiebesök även gjorts till Finland, Frankrike och Skottland. Delegationens kansli har därutöver deltagit vid VPL (Validation of Prior Learning) Biennalen i Århus 2017 och i Berlin 2019.

Underlag för delegationens förslag utgörs därutöver av egna upp- följningar av valideringsarbetet inom utbildning och arbetsliv som presenterats i de årliga rapporterna. En enkät riktad till kommuner avseende validering inom kommunal vuxenutbildning genomfördes 2018. En enkät riktad till deltagare i kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare (sfi) genomfördes samma år. Delegationen har även genomfört en uppföljning av högskolekursen Validering i praktiken. Vidare har delegationen tagit del av forskningsrapporter samt svenska och internationella studier och uppföljningar med mera.

Delegationen har under arbetets gång samrått med utredningar med närliggande uppdrag, bland annat Arbetsmarknadsutredningen (A 2016:03), Utredningen om planering och dimensionering av kom- vux och gymnasieskola (U 2018:01), Utredningen Reglering av yrket undersköterska (S 2017:07) och Utredningen för hållbart arbetsliv över tid (A 2017:02).

2.5Betänkandets disposition

Slutbetänkandets efterföljande kapitel är disponerade som följer. Kapitel 3–5 är bakgrundskapitel och kapitel 6–11 innehåller Valider- ingsdelegationens förslag och bedömningar.

SOU 2019:69

Inledning

I kapitel 3 görs en beskrivning av behov och nytta av validering. I kapitel 4 redogörs för utvecklingen av validering sedan slutet av 1990-talet i EU och i Sverige. I kapitel 5 presenteras en internationell utblick över validering i bland annat de nordiska länderna.

I kapitel 6 beskrivs nuvarande reglering av validering, olika typer av valideringsprocesser samt vilken betydelse referensramen för kva- lifikationer (SeQF) kan få för arbetet med validering. Validerings- delegationens lämnar här förslag och bedömningar om en generell reglering på valideringsområdet som knyter ihop strukturerna för validering.

I kapitel 7 diskuteras hur validering bör organiseras på nationell och regional nivå och delegationens förslag om tvärgående funktion på nationell nivå och tydligt mandat för regionerna presenteras.

Kapitel 8 ägnas åt finansiering av validering medan kapitel 9 redo- gör för behovet av kunskapsutveckling på valideringsområdet.

I kapitel 10 behandlas behov och förutsättningar för vidareut- veckling av validering av yrkeskompetens enligt de modeller som branscherna har utvecklat. Förslag presenteras om hur staten kan stödja branscherna i deras arbete med att utveckla validering.

Kapitel 11 omfattar en beskrivning av validering inom kommunal vuxenutbildning (komvux) samt delegationens förslag för att öka tillgången till validering inom komvux och underlätta utbildnings- anordnarnas arbete med validering.

I kapitel 12 redovisas ekonomiska och andra konsekvenser av delegationens förslag och bedömningar.

Det avslutande kapitel 13 innehåller författningskommentarer.

3 Behov och nytta av validering

Arbetskraft med rätt kompetens är avgörande för innovation, till- växt och sysselsättning. På en alltmer föränderlig arbetsmarknad är validering en nyckel till en smidig omställning och kompetensut- veckling för yrkesverksamma och ett verktyg som underlättar för arbetssökande att synliggöra sin kompetens och snabbare komma i arbete. I detta kapitel diskuteras validering i samband med insatser för kompetensförsörjning och livslångt lärande, i syfte att visa på behov och nytta av validering.

Det råder brist på arbetskraft inom ett stort antal yrkesområden (avsnitt 3.1). Samtidigt har vissa svårt att ta sig in eller ta sig vidare på arbetsmarknaden. Matchningen på den svenska arbetsmarknaden har försämrats de senaste åren.1 Problemen handlar om en obalans både mellan de arbetslösas kompetens och den kompetens som arbets- givarna efterfrågar och mellan anställdas utbildning och kompetens och kraven för deras arbete. Dessutom förändras kompetenskraven till följd av bland annat digitalisering och automatisering, vilket ökar individers och arbetsgivares behov av flexibla möjligheter till kom- plettering av kompetensen.

Dessa utmaningar behöver mötas med utvecklade möjligheter till livslångt lärande (avsnitt 3.2). Människor behöver kunna bygga på och bygga om sin kompetens genom hela yrkeslivet. Ett flexibelt och tillgängligt utbud av relevanta utbildningar är en del i lösningen. En annan del är tillgång till validering för att synliggöra och erkänna människors befintliga kompetens.

I avsnitt 3.3 konstateras att det finns ett begränsat antal studier som kan visa på effekter av validering. Det finns dock statistik som visar att studietiden kan förkortas med hjälp av validering. Efterföl- jande utbildningsinsatser kan då inriktas mot komplettering i de delar som individen saknar för att uppnå den kvalifikation som

1Se bland annat Arbetsförmedlingen (2019a), s. 20–22 och Konjunkturinstitutet (2019), s. 35–36.

Behov och nytta av validering

SOU 2019:69

efterfrågas. Effektivare utbildningsinsatser är till nytta för såväl indi- vid och arbetsgivare som samhället i stort.

3.1Brist på arbetskraft med rätt kompetens

3.1.1Fortfarande svårt att hitta personal med rätt kompetens

Ett flertal studier visar att det råder brist på efterfrågad kompetens inom ett stort antal yrkesområden. Enligt Arbetsförmedlingens senaste prognos låg bristen på efterfrågad arbetskraft våren 2019 fortfarande på historiskt höga nivåer i både privat och offentlig sektor, trots en något dämpad konjunktur (Arbetsförmedlingen 2019b). Rekryterings- problemen kommer enligt prognosen att vara stora även framöver.

Kompetensbristen förklaras till viss del av en ökad efterfrågan av arbetskraft till följd av högkonjunkturen, men även av den demo- grafiska utvecklingen med allt fler äldre och yngre i befolkningen och ett lågt tillskott av nyutbildad arbetskraft.

Arbetsförmedlingen framhåller att ökad tillgång på utbildad arbets- kraft med efterfrågade kompetenser är en angelägen fråga på både kort och lång sikt. Den är avgörande, inte bara för möjligheten att förbättra matchningen, utan även som en grundläggande förutsätt- ning för ekonomisk tillväxt.

Konjunkturinstitutets senaste konjunkturbarometer från okto- ber 2019 visar att bristen på arbetskraft i näringslivet som helhet har minskat och nu närmar sig det normala.

I offentlig sektor fortsätter däremot bristen på arbetskraft att vara hög även framöver. Välfärdssektorn kommer att behöva öka antalet anställda med nära 200 000 personer fram till 2026. Behoven är störst inom äldreomsorgen och gymnasieskolan. Därutöver för- väntas cirka 300 000 personer, eller var tredje medarbetare, gå i pen- sion under perioden (SKL 2018).

Brist på arbetskraft åtgärdas i första hand genom att befintlig personal får jobba mer. Det gäller både i näringslivet och i offentlig sektor. I näringslivet är en relativt vanlig konsekvens också att man tackar nej till ordrar, medan konsekvensen i offentlig sektor blir att kvaliteten i servicen försämras (se figur 3.1).

SOU 2019:69

Behov och nytta av validering

Befintlig personal fick arbeta mer (NL)

40 Tackade nej till order (NL)

Befintlig personal fick arbeta mer (OFF)

Kvaliteten i servicen försämrades (OFF)

0 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019

Källa: Konjunkturinstitutet/Arbetsförmedlingen.

Anmärkning: NL avser näringslivet och OFF avser offentlig sektor.

Rekryteringssvårigheterna kan i viss mån även bero på hur arbets- givare uttrycker sina kompetenskrav. Arbetsgivare har inte alltid en klar bild över vilka kompetenser det är som de behöver. Rekryteringen kan underlättas av att olika branscher tar fram kompetensstandarder som beskriver de kritiska kompetenserna för att jobba inom ett yrkesområde (se vidare kapitel 10).

3.1.2Många arbetslösa saknar efterfrågad kompetens

Samtidigt som efterfrågan på arbetskraft är stor har många svårt att ta sig in och etablera sig på arbetsmarknaden. Detta gäller inte minst dem som nyligen kommit till Sverige. Enligt Arbetsförmedlingen saknar de arbetssökande i många fall den kompetens som arbets- givarna efterfrågar. En tredjedel av de inskrivna arbetslösa saknar gymnasieutbildning. Personer som saknar gymnasieutbildning har i många fall svårt att hitta en varaktig anknytning till arbetsmarknaden (Arbetsförmedlingen 2019a).

Rörligheten på arbetsmarknaden fyller en viktig funktion för matchningen. In- och utflödet på arbetsmarknaden är självklart vik-

Behov och nytta av validering

SOU 2019:69

tiga för matchningsdynamiken. Det är dock de som byter jobb som står för den största andelen av flödena på arbetsmarknaden. Under perioden 1988–2012 var den genomsnittliga andelen jobbytare 10,3 procent av samtliga förvärvsarbetande i åldrarna 30–39 och 50– 59 (SCB 2014a). Motsvarande andelar för utflöde ur och inflöde in på arbetsmarknaden var 4,7 respektive 4,4 procent av de förvärvs- arbetande. I siffrorna ingår bara de individer som bytt arbetsgivare mellan två år, inte de som bytt jobb inom en organisation.2

Med ökad rörlighet kan kompetensen fördelas mer optimalt så att anställdas utbildning och kompetens stämmer bättre överens med kraven för deras arbete. Statistik från OECD visar emellertid att andelen felmatchade på den svenska arbetsmarknaden är hög. År 2016 var 37 procent av samtliga anställda i åldern 15–64 år felmatchade, vilket är en något högre andel än genomsnittet i OECD.3 Andelen underkvalificerade var högre (22 procent) än andelen överkvalifice- rade (15 procent).

Felmatchningen är större bland utrikes födda än bland inrikes födda. Skillnaden mellan inrikes födda och utrikes födda är betydligt större i Sverige än i de flesta andra EU-länder. Felmatchningen är särskilt tydlig vad gäller andelen utrikes födda som är överkvalifi- cerade för sina nuvarande jobb (OECD 2018, s. 77–78).

Rörlighet, både internt inom en arbetsplats och externt mellan arbetsgivare, främjas av att yrkesverksammas kompetens synliggörs och intygas på ett formaliserat sätt. Validering som verktyg för att kartlägga och bekräfta kompetens förbättrar förutsättningarna både för arbetsgivares arbete med strategisk kompetensförsörjning och för individens möjligheter till karriärutveckling inom eller utanför nuvarande arbetsplats.

2Jobbytare definieras i studien som en individ som varit sysselsatt vid två efterföljande år en- ligt den registerbaserade arbetsmarknadsstatistiken (RAMS) samt att individen har bytt arbets- givare mellan åren.

3OECD:s statistikdatabas, OECD.Stat/Labour/Skills for Jobs/Mismatch – National statistics. Data är bland annat hämtade från EU:s Labour Force Survey.

SOU 2019:69

Behov och nytta av validering

3.1.3Teknikutvecklingen förändrar kompetenskraven

Det finns många studier, både svenska och internationella, som undersökt hur teknikutvecklingen har påverkat efterfrågan på arbets- kraft under de senaste decennierna.4 Forskningen visar att ökad datorisering och automatisering har lett till en ökad efterfrågan på utbildad arbetskraft och en minskad andel sysselsatta bland medel- inkomsttagare. Automatiseringen har främst slagit mot arbetskraft som huvudsakligen utför rutinmässiga arbetsuppgifter, exempelvis enklare kontorsarbeten.

Högutbildade har utfört rutinuppgifter i mindre utsträckning och har kunnat använda ny teknik för att bli mer produktiva, vilket lett till ökad efterfrågan och ökade löner för denna grupp. Genom ökade inkomster hos de grupper som gynnats av utvecklingen har automatiseringen indirekt ökat efterfrågan på arbetskraft även i ser- viceyrken som ställer lägre krav på kompetens.

I Sverige är andelen jobb utan krav på särskild yrkesutbildning dock låg och har varit så under en längre tid. Enligt statistik från SCB har 95 procent av samtliga anställda (16–64 år) arbeten som ställer krav på särskild yrkesutbildning.5 Andelen jobb utan krav på utbild- ning har legat på samma nivå, cirka 5 procent, sedan början av 2000- talet.6

Polariseringstesen – att jobb i arbetslivets mellanskikt är på väg att försvinna och ersättas av lågkvalificerade jobb – har ifrågasatts av vissa forskare under senare år.7 Dessa menar att jobbstrukturens för- ändring karaktäriseras av en omfattande uppgradering snarare än en polarisering.

Tåhlin (2019) har utgått ifrån utbildningskrav i stället för löne- nivå när han studerat förändringen av jobbens kvalifikationsnivå.

4Se bland annat Arbetsförmedlingen (2018a). Rapporten bygger på en översiktlig genomgång av den nationalekonomiska forskningen om hur arbetsmarknaden påverkas av den tekniska utvecklingen som lett fram till en ökad automatisering av arbetsuppgifter.

5SCB:s statistikdatabas, Yrkesregistret, Anställda 16–64 år i riket efter yrke (SSYK 2012) 2014–2016. Arbeten utan krav på utbildning avser yrken med SSYK-koder som börjar med siffran 9. Arbeten med krav på utbildning avser övriga yrken, dvs. SSYK-koder som börjar med siffrorna 0–8.

6En ny standard för yrkesklassificering infördes 2014 (SSYK 2012). Enligt den tidigare yrkes- klassificeringen (SSYK 96) var andelen jobb utan krav på yrkesutbildning 6 procent under peri- oden 2001–2013.

7Se bland annat Tåhlin, M. (2019). Analysen bygger främst på data från de svenska levnads- nivåundersökningarna (LNU) 1974–2010 men även Statistiska centralbyråns yrkesregister. Se även Berglund, T. m.fl. (2019).

Behov och nytta av validering

SOU 2019:69

Studien visar på samma sätt som de flesta andra studier att andelen högt kvalificerade jobb har ökat.

Andelen lågkvalificerade jobb har däremot inte ökat, i stället visar studien att en omgruppering har skett. Minskningen av antalet per- soner verksamma inom tillverkning och distribution är koncentrerad till de minst kvalificerade och lägst avlönade jobben, medan ökningen av antalet personer verksamma inom omsorg och service är koncen- trerad till de mest kvalificerade (om än inte högavlönade) jobben.

Jobbstrukturen har enligt Tåhlin alltså uppgraderats i vertikal riktning genom en stigande andel akademikerjobb. Samtidigt har det skett en förskjutning i horisontell riktning från manligt till kvinnligt dominerade arbetarjobb. Detta illustreras i figur 3.2.

Akademiker, könsintegrerade jobb

Manligt	B	Kvinnligt

Arbetare, könsuppdelade jobb

Källa: Tåhlin, M (2019) s. 39.

Anmärkning: Pil A=Stigande andel akademikerjobb, Pil B=Förskjutning från manligt till kvinnligt dominerade arbetarjobb.

I Arbetsförmedlingens (2018a) forskningssammanställning framkom- mer att forskningen är delad också när det gäller i vilken utsträckning och på vilket sätt teknikutvecklingen kommer att påverka arbets- marknaden i framtiden. Vissa forskare menar att automatiseringen framöver kommer att ersätta mänsklig arbetskraft även för mer avan- cerade arbetsuppgifter, och att teknikutvecklingen de senaste tio åren har gått snabbare än förväntat. De negativa effekterna antas därför

SOU 2019:69

Behov och nytta av validering

bli mer omfattande än tidigare, med stora grupper på arbetsmarkna- den som kan komma att bli arbetslösa.

Andra forskare som refereras i Arbetsförmedlingens samman- ställning är mer positiva och hävdar att det är för ensidigt att bara fokusera på att jobb kommer att försvinna. Att vissa arbetsuppgifter automatiseras innebär inte att hela yrken försvinner. Nya innovatio- ner förväntas i stället skapa många nya typer av arbetsuppgifter och yrken. Ny teknik tenderar generellt sett att höja värdet på det arbete som människor utför, vilket totalt sett ökar efterfrågan på mänsklig arbetskraft. Individer kan utveckla kompletterande färdigheter till den nya tekniken, snarare än att bli ersatta av den.

OECD (2019) uppskattar att cirka 14 procent av de befintliga jobben riskerar att försvinna de kommande femton till tjugo åren till följd av automatisering, medan 32 procent av jobben kommer att förändras radikalt. Variationen är dock stor mellan olika länder. I de nordiska länderna, där det är vanligt med mer utvecklade arbetsorga- nisationer, bedömer OECD att det är färre jobb som kan automati- seras jämfört med situationen i länder med mer tayloristisk arbets- organisation och större andel enkla jobb.

Oavsett vad forskarna tror om framtiden är de dock överens om att framtida automatiseringar förväntas ha störst negativ effekt på sysselsättningen för arbetskraft med lägre kvalifikationer (Arbets- förmedlingen 2018a). Forskarna understryker också vikten av att agera i tid och inte underskatta de problem som kan uppstå.

I det mer optimistiska scenariot är utbildning och kompetensut- veckling av central betydelse för att kunna hantera den omställning som kan komma att uppstå på framtidens arbetsmarknad. Forskarna föreslår förändringar som gör utbildningssystemen mer flexibla och som inte nödvändigtvis går ut på att individer ska gå långa akademiska utbildningar (Arbetsförmedlingen 2018a).8 Kontinuerlig påfyllnad av kunskap och kompetens kommer att behövas under hela arbets- livet. Detta förutsätter att det finns möjlighet att kombinera arbete och utbildning.

För att underlätta det livslånga lärandet behöver också lärande som sker utanför formell utbildning synliggöras och erkännas. Till- gång till validering och kompetensutveckling för yrkesverksamma kan även bidra till att underlätta inträdet på arbetsmarknaden för dem som i dag står utanför.

8Se även Frey, C. B. (2019), s. 353–354 och OECD (2019), kapitel 6.

Behov och nytta av validering

SOU 2019:69

3.2Möjligheterna till kompetensutveckling och lärande behöver stärkas

Möjligheterna till kontinuerlig kompetensutveckling och lärande genom hela arbetslivet behöver stärkas för att få en ökad rörlighet på arbetsmarknad och därmed bättre matchning mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Det är nödvändigt för att minska risken för arbetslöshet och ohälsa men även för att både företag och människor ska kunna utvecklas och växa.

Lärande sker inte bara i formell utbildning utan även i arbetet och på fritiden. I avsnitt 3.2.2 redovisas hur vuxnas deltagande i formell och icke-formell utbildning i Sverige ser ut.9 När det gäller lärande som sker informellt i exempelvis det dagliga arbetet, i förenings- verksamhet eller genom självstudier är det svårt att både uppskatta omfattningen och att fastställa kvaliteten. Statistik om informellt lärande är därför begränsad.

3.2.1Ansvaret för det livslånga lärande är delat

Det offentliga, arbetsgivare och den enskilde har alla ett ansvar för att det livslånga lärandet kommer till stånd. Det offentliga ansvarar för att det finns tillräckligt med utbildningsmöjligheter i form av ett relevant och flexibelt utbud av utbildning och möjligheter till studie- finansiering. Individer som behöver stärka sin ställning i arbetslivet har ett ansvar att använda och förvalta dessa möjligheter.

Finansieringen av kompetensutveckling som är direkt kopplad till verksamheten är arbetsgivarens ansvar. Behoven av kompetens- utveckling är dock större än så och många gånger finns behov av bredare kompetenshöjande insatser. Även sådan generell kompe- tensutveckling är av värde för den nuvarande arbetsgivaren men den kan vara svår att få ekonomisk avkastning för med tillräcklig säker- het eftersom den anställde kan ta med sig den nya kunskapen till andra arbetsgivare.

Detta leder till att mindre generell vidareutbildning kommer till stånd än vad som vore samhällsekonomiskt önskvärt (Ericson 2004).

9Uppgifterna är hämtade från Statistiska centralbyrån (2018). Uppgifterna är baserade på två undersökningar som genomförts i samtliga medlemsländer i Europeiska Unionen: Undersök- ningen om vuxnas deltagande i utbildning (Adult Education Survey, AES), som genomfördes 2016, och Undersökningen om personalutbildning i företagen (Continuing Vocational Training Survey, CVTS), som genomfördes 2015.

SOU 2019:69

Behov och nytta av validering

Detta så kallade marknadsmisslyckande är särskilt allvarligt vid större och mer allmänna teknikskiften då många behöver tillägna sig den nya tekniken. Den enskilda arbetsgivaren kan inte heller förväntas ta ansvar för vidareutbildning som syftar till ett byte av yrke eller bransch.

Oavsett om utbildningsinsatserna avser företagsspecifik eller generell kompetensutveckling behöver de utgå från det individen redan kan, det vill säga ta hänsyn till sådant kunnande som individen redan har men saknar formella intyg på. Annars skapas återvänds- gränder och kompetensutvecklingen blir mer omfattande än nöd- vändigt. Validering leder till att fort- och vidareutbildningen kan individanpassas och därmed effektiviseras (se vidare avsnitt 3.3.1).

3.2.2Många vuxna deltar i utbildning men främst i icke-formell utbildning

Utbildning riktad till unga utgör basen för det livslånga lärandet och är viktig både för att de ska kunna etablera sig på arbetsmarknaden och för delaktighet i samhället i stort. Men det är även viktigt att som vuxen kunna fylla på med ny kunskap för att kunna upprätthålla och utveckla den kompetens som behövs på en föränderlig arbets- marknad. Det behöver inte alltid handla om att gå en hel utbildning utan ofta räcker det med en kortare kurs och ibland endast en del av en kurs.

I Sverige deltog två av tre vuxna i åldern 25–64 år i formell eller icke-formell utbildning 2016.10 Deltagande i icke-formell utbildning är vanligare (56 procent) än deltagande i formell utbildning (14 pro- cent). Kvinnor och yngre (25–34 år) deltar i större utsträckning i formell utbildning medan köns- och åldersfördelningen är mera jämn inom icke-formell utbildning. Personer födda i Sverige deltar i betyd- ligt större utsträckning än utrikes födda i icke-formell utbildning, medan det omvända gäller för formell utbildning. Ju högre utbild- ning individen har, desto vanligare är det att delta i ytterligare utbild- ning, såväl formell som icke-formell.

Högskoleutbildning är den vanligaste utbildningsformen bland dem som deltar i formell utbildning efter 25 års ålder, följt av kom-

10Med formell utbildning avses organiserad utbildning inom ramen för det reguljära utbildnings- väsendet. Med icke-formell utbildning avses organiserad utbildning utanför det formella utbild- ningsväsendet, till exempel folkhögskoleutbildning, personalutbildning på arbetstid, kortare kurser, seminarier och studiecirklar på fritiden samt arbetsmarknadsutbildning.

Behov och nytta av validering

SOU 2019:69

munal vuxenutbildning. Andelen studerande över 25 år är relativt hög i Sverige, eftersom många unga både påbörjar och avslutar sina stu- dier sent. Ökad allmänbildning är det främsta skälet till att delta i formell utbildning. Skäl som har med yrke och arbetsliv är också av stor betydelse.

Huvuddelen av den icke-formella utbildning som genomförs ut- görs av personalutbildning, totalt sett är fyra av fem icke-formella utbildningsaktiviteter arbetsrelaterade. Med personalutbildning avses utbildning som helt eller delvis bekostas av arbetsgivaren och bedrivs helt eller delvis på betald arbetstid. Personalutbildning kan även om- fatta formell utbildning, men domineras av icke-formell utbildning som till exempel kurser, workshops, seminarier och handledning i arbetet. Sex av tio sysselsatta deltog i personalutbildning under en tolvmånadersperiod. Personer med eftergymnasial utbildning deltog i större utsträckning än personer med lägre utbildning. Vanligaste skälet till att delta i personalutbildning är för att kunna göra sitt jobb bättre, nio av tio angav detta som skäl.

Personalutbildningskurser är relativt korta jämfört med formella utbildningar eller kurser som genomförs på fritiden. Anställda som deltagit i sådana kurser ägnade 2016 i genomsnitt 20 timmar eller en halv arbetsvecka åt deltagandet.

I en undersökning som genomförts av Svenskt Näringsliv (2019) framkommer att företagen är engagerade i kompetensutveckling för sina anställda. Drygt 90 procent av företagen i undersökningen svarade att de tillämpar en eller flera aktiviteter för att kompetensutveckla sina medarbetare. Den vanligaste formen av kompetensutveckling var bransch- och yrkesrelaterade kurser, tätt följt av interna utbild- ningar, kunskapsutbyte eller kunskapsöverföring.

3.2.3Avsaknaden av formella intyg bidrar till låg rörlighet på arbetsmarknaden

En viktig skillnad mellan formell och icke-formell utbildning är att den som deltagit i en formell utbildning får ett utbildningsbevis som har ett erkänt värde även utanför den egna arbetsplatsen. Värdet för individen blir då större, eftersom utbildningen resulterar i en kvalifi- kation som kan underlätta jobbyten. Nuvarande arbetsgivare känner oftast till den anställdes kompetens även utan formella intyg, men

100

SOU 2019:69

Behov och nytta av validering

när den anställde av olika skäl vill eller måste söka nytt jobb kan en erkänd kvalifikation underlätta rörligheten (Landell 2015).

Personalutbildning som arbetsgivaren ansvarar för är viktig, inte minst för den verksamhetsnära fort- och vidareutbildningen. Även om personalutbildning är vanligt bland yrkesverksamma är det dock sällan som den resulterar i att den anställde får en formell dokumen- tation om det kunnande som har utvecklats. Ungefär två tredjedelar av de icke-formella personalutbildningsaktiviteterna leder inte till något utbildningsbevis (SCB 2018). Detta är vanligare bland personer med hög utbildningsnivå jämfört med personer med lägre utbildnings- nivå.

Personalutbildning ökar individens möjligheter på den externa ar- betsmarknaden om utbildningen resulterar i ett formellt intyg. Vil- ken personalutbildning som arbetsgivaren köper har därför stor bety- delse. Utbildning som motsvarar högskoleutbildning, yrkeshögskole- utbildning och kommunal vuxenutbildning kan anordnas på uppdrag av arbetsgivare för kompetensutveckling av anställda. Omfattning av sådan uppdragsutbildning är emellertid begränsad (UKÄ 2016; MYH 2019a; Skolinspektionen 2016).

Ett formellt intyg kan också erhållas genom att individen ges möjlighet att validera sitt odokumenterade kunnande. En studie från Nederländerna visar på ett positivt samband mellan formella intyg och karriärutveckling. Individer som erhållit ett certifikat efter en validering eller som har ett examensbevis hade större möjlighet att ta ett steg framåt i sin karriär, förutsatt att de arbetat aktivt med sin karriärplanering. Om individen inte hade något formellt intyg fanns det däremot inget sådant samband (Stoël & Wentzel 2011).

En målgruppsundersökning som genomförts inom ramen för Valideringsdelegationens myndighetssamverkan visar att tre av tio låter bli att söka jobb de är intresserade av på grund av att de saknar dokumentation på kompetens eller kunskaper (se bilaga 3). Var fjärde svarade att avsaknaden av papper eller intyg har gjort att de inte sökt en utbildning de velat gå. Undersökningens resultat tyder således på att avsaknaden av formella betyg och intyg bidrar till en minskad rörlighet på arbetsmarknaden och riskerar att låsa in människor i jobb de inte trivs med.

101

Behov och nytta av validering

SOU 2019:69

3.2.4Behov av flexibla utbildningsmöjligheter inom formell utbildning

Omvandlingen av arbetsmarknaden medför att vuxna behöver få möjlighet att bygga vidare på sin kompetens för att kunna växla yrke. Därutöver är det i många fall önskvärt att individen själv söker sig till relevanta utbildningar inom det reguljära utbildningsväsendet för att bredda eller fördjupa sin kompetens inom önskat område. Detta förutsätter att det finns utbildningar som går att kombinera med arbete.

Utbildningens längd, studietakt och distributionsform utgör vik- tiga förutsättningar för att utbildningen ska vara tillgänglig för yrkes- verksamma. Det behöver också vara möjligt att komplettera med en eller flera kurser eller en del av en kurs, exempelvis efter en valider- ing. Vilka delar av en utbildning som en individ har behov av att komplettera med beror på vilka kunskaper, färdigheter och förmågor som hen redan har tillägnat sig, genom tidigare utbildning, i arbetet eller på annat sätt. Tillgången till sådana hela eller delar av kurser är avgörande för att tillgodose behoven av kompetens på arbetsmark- naden i dag och i framtiden.

Satsningen Kunskapslyftet har inneburit att antalet statligt finan- sierade utbildningsplatser har utökats under de senaste åren inom såväl regionalt yrkesinriktad vuxenutbildning (regionalt yrkesvux) som yrkeshögskola och högskola (prop. 2019/20:1, utgiftsområde 16). Fristående kurser utgör dock en allt mindre andel av utbildnings- volymen inom högskolan. Andelen har minskat med 10 procent- enheter under de senaste tio åren, från 32 procent 2007/08 till 22 procent 2017/18 (UKÄ 2019a).

Inom yrkeshögskolan är det än så länge endast möjligt att gå en enstaka kurs om det finns lediga platser på en utbildning. Regeringen har i budgetpropositionen för 2020 (prop. 2019/20:1) föreslagit att medel tillförs yrkeshögskolan för ett mer flexibelt utbildningsutbud, till exempel genom fler enstaka kurser.

Det blir allt vanligare att studera på distans, både inom högskolan och yrkeshögskolan. Av samtliga studenter på högskolan hösten 2018 studerade 62 490 personer eller 18 procent enbart på distans (UKÄ 2019a). Majoriteten av distansstudenterna är kvinnor. I bud- getpropositionen för 2020 föreslår regeringen en satsning för att utveckla och förbättra distansutbildningarna.

102

SOU 2019:69

Behov och nytta av validering

Inom yrkeshögskolan har andelen distansstuderande ökat från

12 procent 2011 till 22 procent 2018. Även inom yrkeshögskolan är distansstudier vanligare bland kvinnor än bland män.11

Kommunal vuxenutbildning (komvux) är uppbyggt kring kurser och ska utgå från individens behov och förutsättningar.12 Utbildning ska kunna erbjudas flexibelt, bland annat när det gäller tid, plats och studieform. Andelen som läser på distans är högre inom komvux än inom högskola och yrkeshögskola, 30 procent av kursdeltagarna inom komvux på gymnasial nivå läste på distans 2018.

Komvux på grundläggande nivå är en rättighet för personer som är 20 år eller äldre och som saknar motsvarande kunskaper. Det- samma gäller för utbildning i svenska för invandrare (sfi). Sedan den 1 januari 2017 finns även en rätt till komvux på gymnasial nivå för studier som ger behörighet till högskolan och yrkeshögskolan. Det gäller såväl grundläggande behörighet som särskild behörighet till högskolan och de särskilda kunskaper som krävs för en utbildning inom yrkeshögskolan.13

Komvux på gymnasial nivå är dock inte tillgängligt för alla. Urval tillämpas när en person söker till en kurs som inte omfattas av rätten till behörighetsgivande utbildning och om det är fler sökande till en utbildning än det finns platser. Enligt skollagen (20 kap. 2 §) ska de som fått minst utbildning prioriteras. Det leder till att personer som vill byta utbildnings- eller yrkesbana riskerar att inte få tillgång till yrkesutbildningar inom komvux, även om de har stora behov av ut- bildning.

Komvuxutredningen har i sitt slutbetänkande (SOU 2018:71) före- slagit att prioritetsregeln i skollagen ändras till att den med störst behov av utbildning ska prioriteras. Vid urval ska hänsyn tas till den sökandes behov av utbildningen för att etablera sig på arbetsmark- naden, för pågående yrkesverksamhet och för planerat yrkesval.

3.2.5Ekonomiska förutsättningar att studera i vuxen ålder

Ett mer flexibelt utbud av utbildning är dock inte tillräckligt för att förbättra möjligheterna till kompetensutveckling för vuxna. Det måste även finnas möjligheter att finansiera sina studier i vuxen ålder.

11Statistiska centralbyrån, statistikdatabasen.

1220 kap. 2 § och 5 § skollagen (2000:800).

1320 kap. 19 § skollagen (2010:800).

103

Behov och nytta av validering

SOU 2019:69

Statistik över andelen personer som studerar med studiemedel mitt i livet visar att denna finansiering ofta inte är ett alternativ (CSN 2019). Studerande som är 25 år eller äldre upplever också i större utsträck- ning än yngre att studiemedlen inte täcker levnadsomkostnaderna (CSN 2018). Det beror sannolikt på att äldre har högre utgifter, efter- som äldre oftare har barn och högre boendekostnader. Faktorer som har med privatlivet och privatekonomin att göra utgör betydande hin- der för yrkesverksammas möjligheter att vidareutbilda sig (Bender & Mörtvik 2018).

Alternativa finansieringsmöjligheter behöver därför finnas för att täcka det inkomstbortfall som uppstår när någon väljer att studera mitt i livet. Flera olika förslag till lösningar har lämnats under de senaste tjugo åren, bland annat en modell med individuellt kompe- tenssparande, olika former av kollektivavtalsgrundade eller obligato- riska kompetensförsäkringar och kompetensavdrag för arbetsgivare som vill investera i personalutbildning (Bender & Mörtvik 2018).

Det senaste är förslaget om utvecklingstid (SOU 2018:24). I bud- getpropositionen för 2020 aviserade regeringen att en möjlighet till utvecklingstid ska införas i syfte att bidra till anställdas behov av att utveckla sin kompetens eller utveckla ny kompetens för att stärka sin fortsatta anställningsbarhet. Utbildning föreslås vara i fokus under utvecklingstiden. Den som deltar i utvecklingstid ska, enligt utred- ningens förslag, få aktivitetsersättning som ska vara inkomstrelate- rad för den som uppfyller kraven för inkomstrelaterad arbetslöshets- ersättning. Arbetet med att utforma en modell för utvecklingstid pågår inom Regeringskansliet och en utgångspunkt i detta arbete är att en ersättare anställs för den som får ta del av utvecklingstid.

Den övre åldersgränsen för rätt till studiemedel är 56 år. Rätten till lån begränsas dock successivt från och med det år den studerande fyller 47 år. En intern utredning på Utbildningsdepartementet har haft i uppdrag att ta fram förslag till åtgärder inom studiemedels- systemet för att främja omställning och vidareutbildning högre upp i åldrarna.14

14Regeringsbeslut U2019/01742/UH. Uppdraget redovisades i oktober 2019.

104

SOU 2019:69

Behov och nytta av validering

3.3Nyttan av validering

Det finns begränsat med studier som kan bekräfta värdet av valider- ing, i synnerhet vad gäller utfallet på arbetsmarknaden. I detta avsnitt lyfter vi fram några sammanhang där validering bidrar till ökad nytta. I vissa fall kan nyttan styrkas av forskning eller andra studier, i andra fall saknas studier både i Sverige och utomlands.

3.3.1Mer effektiv komplettering efter validering

Utbildning brukar betraktas som en investering i humankapital, det vill säga att utbildning leder till en ökning av individens kunskaper, förmågor och färdigheter (Becker 1964). Om en individ förbättrar sitt humankapital genom till exempel fortbildning förväntas indivi- dens produktivitet i arbetslivet öka, vilket i sin tur påverkar den eko- nomiska tillväxten i landet.

Om individen däremot redan har förvärvat de färdigheter och kompetenser som utbildningen ska ge så blir utbildningen enbart en kostnad. Med validering kan individens kunnande kartläggas och erkännas, vilket gör att efterföljande utbildning kan inriktas mot att komplettera i de delar där individens befintliga kompetens inte fullt ut motsvarar kraven för den kvalifikation som efterfrågas. Validering ger därmed förutsättningar för effektivare utbildningsinsatser. Validering leder också till att individen snabbare kan använda sin kompetens på arbetsmarknaden. För att belysa att validering kan leda till förkortade och samhällsekonomiskt mer effektiva utbildningar kan uppföljningar från Island och Norge användas.

Island har heltäckande statistik över validering inom vuxenutbild- ning på gymnasial nivå (se avsnitt 5.3). Enligt uppgifter från Arbets- livets utbildningscenter (ETSC) kan utbildningstiden i genomsnitt förkortas med 1,5 år efter en validering. Utbildningarna är normalt 3–4 år, inklusive arbetsplatsförlagt lärande, vilket innebär att valider- ing förkortar studietiden med i genomsnitt 40–50 procent. Den efter- följande kompletterande utbildningen kan dessutom oftast genom- föras på kortare tid än motsvarande utbildning för heltidsstuderande.

Kostnaden för validering och kompletterande utbildning är enligt uppgifter från ETSC ungefär en tredjedel lägre än kostnaden för en hel utbildning. I denna beräkning ingår inte den betydligt större kostnaden för produktionsbortfall som hade uppstått om deltagarna

105

Behov och nytta av validering

SOU 2019:69

genomgått hela utbildningen i stället för att med validering få sin utbildning anpassad efter sina individuella behov av komplettering.

Även norska uppgifter om resultat av validering inom gymnasial vuxenutbildning visar att valideringen ofta ger betydande förkort- ningar av utbildningstiden (se avsnitt 5.2). Från Norge saknas upp- gifter om de direkta kostnaderna för validering jämfört med de direkta kostnaderna för motsvarande utbildning. Vid utbildning för vuxna är det dock som tidigare framgått produktionsbortfallet för tiden i utbildning som utgör den stora kostnaden, både för individ och samhälle.

Det finns även viss svensk statistik att tillgå. En enkätundersök- ning som Valideringsdelegationen genomfört i samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting visar att validering ledde till förkortad studietid för drygt 60 procent av de individer som fick sin kompetens validerad i någon form inom den kommunala vuxenutbildningen läs- året 2016/17 (Valideringsdelegationen 2018).

Validering som leder till att utbildningsinsatser kan förkortas och individanpassas innebär därmed en tydlig samhällsekonomisk vinst. Det är också av stort direkt värde för arbetsgivare vid kompetens- utveckling av anställda. Intervjuer med arbetsgivare i USA visar att dessa ser ett högt värde i möjligheten att använda validering i sam- band med kompetensutveckling för sina anställda. Detta beror både på att valideringen kan minska den totala kostnaden för utbildnings- insatsen och att de anställdas tid i utbildning kan kortas. Arbets- givarna bedömde samtidigt att tidsvinsten sannolikt var ännu mer värdefull för de anställda (CAEL 2012).

Problem kan uppstå om utbildningar förkortas utan kvalitetssäkrad individuell bedömning av kompetensen

Vid utformning av individuella studieplaner efter en validering är det viktigt att utgå ifrån individens förutsättningar och behov. Det är inte givet att alla studerande vill att utbildningen förkortas så att den enbart omfattar de delar där personen behöver komplettera sin befintliga kompetens. Hur möjligheten att förkorta utbildningen vär- deras kan variera mellan olika individer. För vissa personer kan del- tagandet i en utbildning vara värdefullt för möjligheten att bekräfta, uppdatera och få perspektiv på sitt tidigare förvärvade kunnande.

106

SOU 2019:69

Behov och nytta av validering

Tillgodoräknandet efter en validering kan i vissa fall medföra ökade svårigheter för den studerande att tillgodogöra sig resterande delar av utbildningen. I den danska reformen av yrkesutbildning för vuxna 2015 blev validering obligatoriskt för vuxna över 25 år i syfte att effek- tivisera utbildningen (se avsnitt 5.4). Reformen har också resulterat i en signifikant ökning av andelen elever som får en förkortad utbild- ning.

Förkortningarna baseras dock huvudsakligen på standardmeriter, det vill säga standardiserade och schabloniserade bedömningar av tidigare utbildning och yrkeserfarenhet. Mycket få elever har fått individuellt avpassade förkortningar, så kallad skønsmæssig merit.

I en enkätundersökning framkommer att andelen lärare som upp- lever att elever med förkortade utbildningsupplägg har svårigheter att nå utbildningsmålen har ökat påtagligt efter reformen. Danmarks Evalueringsinstitut rekommenderar därför att den generella 10 pro- centiga förkortningen av yrkesutbildningar för vuxna med yrkeser- farenhet avskaffas. De uppmanar också skolorna att i ökad utsträck- ning använda individuella bedömningar av elevernas kunnande för att fastställa hur utbildningen kan förkortas (EVA 2017).

De formella betyg, poäng eller intyg som utfärdas efter en vali- dering behöver således grundas på individuella prövningar som på ett kvalitetssäkrat sätt säkerställer att deltagarnas kunskaper och färdig- heter motsvarar målen för utbildningen. Liknande problem som upp- märksammats i Danmark skulle också kunna uppstå om utbildnings- anordnare av ekonomiska skäl gör schabloniserade och förenklade bedömningar av deltagarnas tidigare förvärvade kunnande.

Mot detta resonemang kan man invända att tillämpningen av bestämmelserna om tillgodoräknande omfattas av tillsyn inom såväl yrkeshögskolan som universitet och högskolor. Inom den kommu- nala vuxenutbildningen är däremot tillsynen begränsad eftersom det inte är en skyldighet för huvudmännen att erbjuda validering.

3.3.2Bidrar till kompetensförsörjning och bättre matchning

Validering är ett verktyg som kan bidra till att lösa de akuta kompe- tensförsörjningsproblemen, underlätta rörligheten på arbetsmarkna- den, bidra i omställning och förbättra matchningen på arbetsmark- naden. Den strukturomvandling som sker på arbetsmarknaden till

107

Behov och nytta av validering

SOU 2019:69

följd av bland annat den pågående tekniska utvecklingen och den demografiska utvecklingen ökar behoven av att synliggöra och ta till- vara hela arbetskraftens kompetens. Det gäller såväl yrkesverksamma som personer som är arbetslösa eller riskerar arbetslöshet.

Matchningen på arbetsmarknaden underlättas om arbetsgivare bättre kan beskriva vilken kompetens som faktiskt krävs för att ut- föra ett visst jobb. Likaså underlättas matchningen om individens kompetens kan bli synliggjord och erkänd, oavsett om kompetensen utvecklats i ett annat land, genom utbildning, på jobbet eller på fritiden.

Det är dock inte alltid som en arbetssökande kan matchas direkt till ett jobb efter en validering. Ibland krävs kompletterande utbild- ningsinsatser efter en validering för att individen ska kunna matchas till ett arbete. Det gäller inte sällan för personer som nyligen kommit till Sverige. I några branscher krävs därefter arbete på en arbetsplats under en viss period för att få branschens certifikat.

Många arbetsgivare behöver förstärka sitt arbete med strategisk kompetensförsörjning. Kompetensutveckling av medarbetare är nöd- vändigt ur flera perspektiv: för att vara attraktiv som arbetsgivare, för att höja produktiviteten och för att säkra konkurrenskraft och kvalitet i verksamheten. Validering blir i dessa sammanhang ett vik- tigt verktyg för att kartlägga kompetensen inom företaget så att kompetensutvecklingsinsatser kan inriktas mot kunskapsområden där de anställda har behov att komplettera.

Valideringen möjliggör också en bättre karriärutveckling för de anställda. Ett intyg från validering kan bli en katalysator för att arbeta aktivt med sin fortsatta karriärutveckling (Stoël & Wentzel 2011). Anställda som har fått ett intyg från validering har en tydligt mer positiv karriärutveckling jämfört med kollegor som inte deltagit i validering.

Validering är ett verktyg som kan användas oavsett om det råder högkonjunktur eller lågkonjunktur. I högkonjunktur med hög efter- frågan på arbetskraft bidrar validering till att arbetskraft med rätt kompetens blir tillgänglig snabbare. Eventuella utbildningsinsatser kan avgränsas till de specifika delar där individen behöver komplet- tera för att kompetensen ska motsvara kraven. Snabb tillgång till arbetskraft med rätt kompetens är viktigt, inte minst för att företag ska kunna utveckla verksamheten och klara omställningen till följd av den globala konkurrensen.

108

SOU 2019:69

Behov och nytta av validering

I lågkonjunktur med svag efterfrågan på arbetskraft är det gene- rellt mer lönsamt, ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, med både validering och kompletterande utbildningsinsatser för arbetslösa eller personer som riskerar arbetslöshet som behöver vidareutbilda sig så att de kan ta de jobb som uppstår när konjunkturen vänder.

Den högre avkastningen i lågkonjunktur beror på att risken för arbetslöshet är högre än i högkonjunktur. Kostnaden för minskad produktion (individens nettolön plus minskade skatteintäkter) utgör den största delen av de samhällsekonomiska kostnaderna för utbild- ning (Sonnerby 2012, s. 92). Kostnaden för samhället i form av pro- duktionsbortfall blir därmed lägre i lågkonjunktur än i högkonjunktur.

I Sverige saknas kvalitetssäkrad statistik om omfattningen av vali- dering på de flesta områden. Svenska studier av arbetsmarknadseffek- ter av validering saknas därför i nuläget. Institutet för arbetsmark- nads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) har dock påbörjat en studie av arbetsmarknadsutfallet av att ha validerats enligt bransch- modell, där effekter på bland annat sysselsättning, inkomster och rör- lighet kommer att studeras. Det saknas även internationella studier av effekter på arbetsmarknadsutfallet.

Det går emellertid att föra ett teoretiskt resonemang om hur validering kan förväntas bidra till en bättre användning av samhällets resurser. På kort sikt uppstår samhällsekonomiska vinster genom att en individ går från arbetslöshet till arbete eller att en individ får ett arbete som bättre överensstämmer med sin kompetens. Samhälls- ekonomiska vinster kan också uppstå genom att enklare jobb frigörs för personer med lägre kompetens och att konkurrenskraften stärks när kompetens tas tillvara på ett bättre sätt. På längre sikt kan sam- hällsekonomiska vinster uppstå genom att sysselsatta personer till följd av bättre utbildning och ökat självförtroende stannar kvar längre på arbetsmarknaden.

Risk för inlåsning med för specifika kompetenskrav

Ökad användning av validering kan också medföra vissa risker. Om kompetenskraven för anställningsbarhet ställs för högt eller är för specifikt utformade för en smal yrkesroll finns risk att många ute- stängs och att individer låses fast i ett visst yrke eller en viss bransch. Validering kvalitetssäkrar i dessa fall kompetensen i den egna bran-

109

Behov och nytta av validering

SOU 2019:69

schen eller yrket men utestänger samtidigt arbetskraft från andra branscher genom de specificerade kompetenskraven. Validering av- hjälper då inte kompetensbrist utan riskerar att förvärra den (Panican 2016).

Valideringsmodeller med breda kompetenskrav kan däremot skapa breda vägar in i en bransch och underlättar därigenom för individer att röra sig mellan olika yrkesroller och branscher.

3.3.3Underlättar etablering och matchning för utrikes födda

Validering är ett viktigt verktyg för att personer som kommer till Sverige ska kunna synliggöra sin kompetens och vid behov få tillgång till den komplettering som krävs för att kompetensen ska motsvara kraven på svensk arbetsmarknad. Validering kan både bidra till att nyanlända personer snabbare får ett jobb och att de får ett jobb som motsvarar deras kompetens.

Eftersom det i Sverige har saknats kvalitetssäkrad individstatistik på valideringsområdet finns det heller inga tillförlitliga svenska ut- värderingar av arbetsmarknadsutfallet av validering för nyanlända (se bilaga 3).

Däremot finns studier från Riksrevisionen (2011), Jusek (2011; 2017), Saco (2015) och Svenskt Näringsliv (2017) som på olika sätt försökt beräkna kostnader och intäkter för samhället för bedömning av tidigare utbildning och kompletterande utbildning i syfte att under- lätta för utländska akademiker att snabbare få ett jobb där deras kun- skaper och kompetenser tas tillvara. Beräkningarna visar genom- gående på betydande vinster för såväl individen som samhället. Enligt Juseks senaste beräkningar skulle de offentliga finanserna förstärkas med nära 13 miljarder kronor per år genom ökade skatte- intäkter och minskad ersättning för arbetslöshet om utrikes födda skulle nå samma ställning på arbetsmarknaden som inrikes födda (Jusek 2018).

I en tysk studie analyseras arbetsmarknadsutfallet för personer som fått sin utrikes förvärvade yrkeskompetens formellt erkänd (Brückner m.fl. 2016). Studien visar att personer som fått sina ut- ländska yrkeskvalifikationer formellt erkända efter fyra år har 45 procentenheters större sannolikhet att vara sysselsatta och tjänar cirka 40 procent mer per timme än personer som inte fått sina kvali-

110

SOU 2019:69

Behov och nytta av validering

fikationer formellt erkända. Den ökade sysselsättningen drivs nästan helt av erkännande av kompetens för reglerade yrken.15 Studien visar även att erkännande av yrkeskvalifikationer leder till att utrikes föddas inkomster påtagligt snabbare närmar sig inkomsterna för in- rikes födda med likvärdiga kvalifikationer.

Att synliggöra och erkänna kunskaper och kompetenser som för- värvats i andra länder kan också bidra till att minska fördomar mot vissa invandrare på arbetsmarknaden. I en kanadensisk studie analy- serades varför invandrares (immigrants) formella meriter, till exem- pel utbildning, värderades lägre än inrikes föddas formella meriter (Dietz m.fl. 2009). En av hypoteserna var att den lägre värderingen av invandrares meriter är ett uttryck för arbetsgivares fördomar mot synliga minoriteter. Om värdet av utländska meriter är osäkert skulle det kunna användas som ett legitimt skäl till varför vissa sökande väljs bort i rekryteringsprocessen.

I studien visas att om utländska meriter får ett formellt erkän- nande så värderas dessa inte längre lägre än kanadensiska meriter på samma nivå och med motsvarande inriktning. Studien visar också att om meriterna erkänns formellt så värderar arbetsgivare vita och svarta invandrares meriter från samma land (i detta fall Sydafrika) på sam- ma sätt. Om meriterna inte var formellt erkända påverkade subtila fördomar värderingen av svarta sydafrikaners meriter i förhållande till vita sydafrikaners. Enligt studien är formellt erkännande av ut- ländska kvalifikationer alltså inte bara ett medel för att meriter från olika länder ska bedömas likvärdigt på arbetsmarknaden. Ett for- mellt erkännande utgör också en ”fördomsdämpare”.

Risk för att svaga kunskaper i svenska påverkar bedömningen av yrkeskompetens

Kunskaper och färdigheter som förvärvats i ett annat land kan ofta vara svårare att kartlägga och bedöma än kompetenser som utveck- lats i Sverige. Kompetenskraven som personens kunnande bedöms mot är nära kopplade till det svenska sammanhanget. Skillnaderna kan ibland vara stora jämfört med hur yrket utövas i hemlandet vad

15Exempel på reglerade yrken i Tyskland är läkare, psykoterapeut, sjuksköterska, jurist, lärare, förskollärare och ingenjör. Möjlighet finns även att ansöka om formellt erkännande inom icke- reglerade yrken, till exempel mekaniker och elektriker. Formellt erkännande av yrkeskompe- tens är dock inget krav för att få utöva icke-reglerade yrken.

111

Behov och nytta av validering

SOU 2019:69

gäller bland annat arbetskultur, arbetssätt och teknik. De största svårigheterna handlar dock vanligen om att svaga kunskaper i svenska påverkar bedömningen också av personens yrkeskompetens (Stats- kontoret 2013). Valideringsmetoderna kan därför behöva anpassas så att bedömningen inte påverkas av individens förmåga att uttrycka sig och förstå instruktioner på svenska.

Utvärderingar av svenska försöksverksamheter med validering av invandrares yrkeskompetens har visat på flera svårigheter: bristande kunskaper i svenska språket hos individen som ska valideras, att det har saknats tillgång till kompletterande utbildningsinsatser för dem som inte fullt ut uppfyller branschens kompetenskrav och att del- tagare i vissa fall validerats på en lägre nivå än vad som motsvarat deras utländska yrkeskompetens (Andersson m.fl. 2006; Diedrich 2011).

I vissa yrken är tillräckligt goda kunskaper i svenska en grund- förutsättning för att kunna utföra arbetsuppgifterna med kvalitet och säkerhet. Äldreomsorgen är ett exempel på detta. Bristande språkkunskaper hos personalen skapar risk för kommunikations- missar, brister i dokumentationen samt påverkar känslan av trygghet och sammanhang för patienter och brukare (Kommunal 2019).

Svaga kunskaper i svenska behöver dock inte i sig vara ett hinder för att genomgå en validering. Däremot bör det säkerställas att den kompletterande utbildningen efter valideringen ger möjligheter att vidareutveckla språkkunskaperna. Att få sin yrkeskompetens bedömd och erkänd kan öka motivationen att snabbare tillägna sig tillräckliga kunskaper i svenska språket.

3.3.4Ger smidigare övergångar och breddar rekryteringen till utbildning

Utbildningar inom yrkeshögskolan och högskolan ska bygga på den grund som gymnasieskola, kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå eller motsvarande ger. Men det avgörande för att vara behörig är att den sökande har förutsättningar att tillgodogöra sig utbild- ningen. Utbildningsanordnare och lärosäten ska därför bedöma reell kompetens hos sökande som saknar de formella meriterna i form av betyg.

Validering av reell kompetens för behörighet till eftergymnasial utbildning är en rättighet för sökande till såväl yrkeshögskolan som

112

SOU 2019:69

Behov och nytta av validering

högskolan. Med validering kan återvändsgränder undvikas och över- gångarna mellan olika utbildningsformer kan bli smidigare.

Validering kan också användas som ett verktyg för lärosäten och utbildningsanordnare inom yrkeshögskolan att bredda rekryteringen till utbildning. Universitets- och högskolerådet (UHR) har kartlagt och analyserat lärosätenas arbete med breddad rekrytering till hög- skolan (UHR 2016). UHR:s kartläggning visade att det finns en kon- sensus bland tillfrågade lärosäten om att bedömning av reell kompe- tens bidrar till breddad rekrytering. En övervägande majoritet av lärosätena ansåg att så var fallet, bland annat eftersom bedömning av reell kompetens är ett sätt att nå exempelvis äldre personer utan formell grundläggande behörighet men med lång arbetslivserfarenhet.

Flera lärosäten underströk också att breddad rekrytering på olika sätt kan bidra till ökad kvalitet i utbildningen. En aspekt som lyftes fram var att det skapar mer heterogena studentgrupper, vilket med- för nya perspektiv och bredare erfarenheter.

Myndigheten för yrkeshögskolan har genomfört en pilotstudie med riktat statsbidrag för validering inom yrkeshögskolan (MYH 2016). Bakgrunden till studien var dels en enkätstudie från 2014 som indi- kerade ett informations- och kompetensutvecklingsbehov när det gäller validering inom yrkeshögskolan, dels det uppdrag om breddad rekrytering som myndigheten fick 2015.16

I en enkätundersökning bland de 38 utbildningsanordnare som deltog i pilotstudien uppgav drygt var tredje att det fanns skillnader i attityder, engagemang och studieresultat till fördel för studerande som antagits på reell kompetens jämfört med studerande som anta- gits på formella meriter. Endast 4 procent angav att det fanns skill- nader till fördel för studerande som antagits på formella meriter.

Studerande som antagits på reell kompetens uppfattades som mer engagerade och presterade bättre studieresultat. Enligt utbildnings- anordnarna upplevdes dessa studerande som mer intresserade och motiverade, att de hade ett större driv och var tacksamma för att de hade fått chansen att studera vidare.

Liknande resultat framkom också i en norsk uppföljning av stu- denter som antagits till högskolestudier på reell kompetens. Dessa studenter fick arbeta hårdare för att klara det första studieåret, men studieavbrotten var trots detta lägre i denna grupp än bland övriga studenter. Sammantaget konstateras att studenter som antogs på

16Regleringsbrev för budgetåret 2015 avseende Myndigheten för yrkeshögskolan.

113

Behov och nytta av validering

SOU 2019:69

reell kompetens presterade något bättre än de som antogs på gym- nasiebetyg, både i termer av studieresultat och mätt som andel av studenterna som hade ett arbete ett år efter avslutad utbildning VOX 2011, s. 20).

3.3.5Ökar individens självförtroende, självkänsla och motivation

Validering kan också bidra till att öka individens självförtroende, självkänsla och motivation. Detta kan i sin tur motivera deltagarna att vidareutveckla sin kompetens och kan inverka positivt på indivi- dens identitet, lärande och självförverkligande.

Individer som genomgår en validering får ofta en ökad självkän- nedom, de får en djupare insikt om de kunskaper och kompetenser som de besitter. Genom att få sina kunskaper och erfarenheter syn- liggjorda och erkända så förändras individens egen subjektivitet i relation till sig själv och andra, man blir bekräftad som en person som vet saker (Fejes & Andersson 2008).

I början av en valideringsprocess kan vissa individer känna en osäkerhet om vad validering innebär och känna ett obehag över att bli granskad och bedömd. Tidig och fördjupad information och vägledning om syftet med valideringen är här central för att minska oron. I slutet av valideringsprocessen är individen dock ofta positiv till att ha fått möjlighet att reflektera över och analysera sina erfar- enheter och tidigare lärande. Genom valideringsprocessen blir indi- viden medveten om sin egen kapacitet för lärande, vilket i sin tur stärker motivation och självförtroende. Detta styrker valideringens betydelse för processer för livslångt lärande (Cleary m.fl. 2002).

Motivationen bland yrkesverksamma att påbörja formella studier kan öka med validering. En studie som genomförts på uppdrag av den nederländska regeringen visar på en 150 procentig ökning i över- gång till akademiska studier bland anställda som genomgått valider- ing jämfört med anställda som inte deltagit i validering (Stoël & Wentzel 2011). Bland dem som påbörjade högskolestudier var det 40 procent som nådde en full examen.

Danmarks Evalueringsinstitut framhåller att de i intervjuer med elever, lärare, rektorer och vägledare i uppföljningen av den danska yrkesutbildningsreformen har fått många exempel på att validering inverkar positivt på elevernas motivation och fortsatta lärprocess.

114

4Tjugo år av utveckling i EU och Sverige

På internationell nivå har såväl Unesco och OECD som EU allt sedan början av 1970-talet lyft fram validering som en hörnsten i det livslånga lärandet.1 Perspektivet på det livslånga lärandet, och även på validering, har dock skiftat över decennierna. Policyutvecklingen beskrivs av Duvekot (2014) som en ideologiskt betonad dragkamp mellan å ena sidan livslångt lärande som en drivkraft för social för- ändring och delaktighet i samhällslivet och å andra sidan som ett medel för att främja ekonomisk tillväxt, konkurrenskraft och syssel- sättning.

I detta kapitel beskrivs utvecklingen av validering sedan slutet av 1990-talet i EU och i Sverige. Inom EU (avsnitt 4.1) har validering och erkännande av tidigare lärande framhållits som ett viktigt verk- tyg för att främja rörlighet och anställningsbarhet och för att moder- nisera utbildningssystemen. Med EU:s rekommendation om valider- ing av icke-formellt och informellt lärande har validering också etablerats som ett självständigt policyområde. Vidare har införandet av referensramar för kvalifikationer för livslångt lärande (EQF/NQF) påverkat valideringsarbetet.

I Sverige (avsnitt 4.2) har utvecklingen av validering dominerats av projekt och tillfälliga satsningar. Perioder av utvecklingsarbete har avlösts av perioder när valideringsfrågan kommit mer i skymundan. Denna ryckighet har medfört att Sverige, till skillnad från många andra länder, fortfarande delvis saknar grundläggande institutionella förutsättningar för ett nationellt sammanhållet system för valider- ing. Kapitlet avslutas med en summering av nuläget för arbetet med validering i Sverige (avsnitt 4.3).

1Se t.ex. Faure m.fl. (1972), Delors (1996) och OECD (1996).

117

Tjugo år av utveckling i EU och Sverige

SOU 2019:69

4.1Utvecklingen av validering inom EU

4.1.1Validering en del i strategier för livslångt lärande

Inom EU ses validering som ett centralt verktyg för att stärka män- niskors möjligheter till ett livslångt lärande och deras ställning på arbetsmarknaden. Ambitionerna att främja validering på europeisk nivå lyftes första gången 1995 i den så kallade vitboken om utbild- ning och lärande (EU-kommissionen 1995). Där framhölls betydel- sen av att erkänna kunnande som förvärvats utanför formell utbild- ning, vilket banade väg för ett brett utvecklingsarbete inom ramen för olika EU-program. Frankrike var ett föregångsland, som redan 1985 hade lagstiftat om möjlighet till validering för olika yrkeskvali- fikationer (bilan de compétance). Också Norge var tidiga med att utveckla validering. Med kompetensreformen 1998 testades valider- ing i större skala i syfte att få på plats ett nationellt system för vali- dering (avsnitt 5.2).

I Lissabonstrategin 2001 fastslogs att EU skulle vara världens mest avancerade kunskapsekonomi senast 2010. Inom ramen för strategin ansågs det livslånga lärandet – som även omfattar erkännande av icke-formellt och informellt lärande – vara ett viktigt verktyg för att främja anställningsbarhet, anpassningsförmåga och mobilitet hos EU:s medborgare.

I juni 2010 ersattes Lissabonstrategin med en ny strategi, Europa 2020. Det livslånga lärandet beskrivs i denna strategi som en hörn- sten för ökad anställningsbarhet på en arbetsmarknad som känne- tecknas av allt högre kompetenskrav.

4.1.2Initiativ för ökad rörlighet, jämförbarhet och kvalitet

I början av 2000-talet lanserades flera initiativ i syfte att underlätta rörligheten inom EU och ta till vara den kompetens som en person utvecklat i olika sammanhang. Sedan utbildningsministrarnas möte i Prag 2001 har livslångt lärande utgjort en av utgångspunkterna för Bolognaprocessens samarbete inom högre utbildning. Viktiga steg som länderna tagit för att främja rörlighet och inkludera det livslånga lärandet är införandet av ett gemensamt poängsystem för högre ut- bildning (ECTS), ett kompetensbaserat synsätt där ländernas utbild- ningar beskrivs i termer av förväntade läranderesultat (learning out-

118

SOU 2019:69

Tjugo år av utveckling i EU och Sverige

comes) och utveckling av nationella referensramar för kvalifikatio- ner. Utbildningsministrarna har också vid flera tillfällen betonat vik- ten av att utveckla metoder och tillvägagångssätt för värdering av kunnande som förvärvats utanför formell utbildning, att undanröja hinder för tillträde till högre utbildning och att underlätta utfärdan- det av kvalifikationer baserade på tidigare lärande (SOU 2018:19, s. 144–147).

Med Köpenhamnsdeklarationen, som antogs i november 2002, sjösattes en motsvarande strategi för ett utvidgat samarbete mellan medlemsstaterna på yrkesutbildningsområdet. Med utgångspunkt från Köpenhamnsprocessen har EU utvecklat ett antal principer och verktyg för att främja kvalitet, mobilitet och rörlighet. Bland dessa finns strukturer för validering och referensramar för kvalifikationer, men även meritöverföringssystemet Ecvet, ramverk för kvalitetssäk- ring av yrkesutbildning (Eqavet) och Europass. Europeiska centru- met för utveckling av yrkesutbildning, Cedefop, har uppdraget att stödja medlemsländernas utveckling och användning av dessa olika rörlighetsverktyg.

Principer om validering

Europeiska unionens råd antog i maj 2004 fyra principer som med- lemsstaterna bör utgå ifrån vid validering av icke-formellt och infor- mellt lärande.2

•Validering av icke-formellt och informellt lärande bör vara fri- villig och lika tillgänglig och rättvis för alla sökande.

•Respektive aktör bör inom sitt område fastställa lämpliga system och metoder för validering som också bör omfatta kvalitetssäk- ring. Även vägledning och information om hur individen kan nyttja och använda validering inom respektive område bör till- handahållas.

•Valideringsprocessen ska vara kvalitetssäkrad, rättvis och tran- sparent.

•För trovärdighet och legitimitet ska system och metoder för vali- dering respektera de berörda aktörernas rättmätiga intressen och säkerställa deras balanserade deltagande.

2Europeiska unionens råd (2004) EDUC 101 SOC 220, No 9175/04.

119

Tjugo år av utveckling i EU och Sverige

SOU 2019:69

Referensramar för kvalifikationer för livslångt lärande

I april 2008 antog Europaparlamentet och rådet en rekommendation om en gemensam europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande (EQF).3 Referensramen består av åtta nivåer som beskriver det resultat av lärande i form av kunskaper, färdigheter och kompetenser som är av betydelse för respektive nivå. Införandet av den europeiska referensramen, och i förlängningen nationella refe- rensramar, har varit av stor betydelse för den fortsatta utvecklingen av validering.

Med EQF introducerades en gemensam princip om hur kvalifi- kationer ska utformas. Kompetenskriterierna som ska vara uppfyllda för att en individ ska kunna få en viss kvalifikation ska definieras i termer av läranderesultat (learning outcomes) i stället för till exempel längden på en utbildning. Detta ger möjligheter att få en kvalifika- tion genom såväl formell utbildning som genom validering av kun- nande som förvärvats i arbetslivet eller på annat sätt. Kvalifikationer ska med andra ord vara frikopplade från lärandeväg. En kvalifikation definieras i rekommendationen som ett formellt resultat av en be- dömnings- och valideringsprocess som erhålls när ett behörigt organ fastställer att en person har uppnått resultat av lärande som mot- svarar fastställda kriterier. Exempel på kvalifikationer är bland annat utbildningsbevis, examina, certifikat och diplom.

Enligt rekommendationen ska EQF bidra till att modernisera ut- bildningssystemen i Europa och stärka kopplingarna mellan utbild- ning och arbetsliv. Syftet med referensramen är att främja livslångt lärande och förbättra anställningsbarhet, rörlighet och social integ- ration för arbetstagare och studerande inom EU.

Den europeiska referensramen är avsedd att fungera som ett översättningsverktyg som ska göra det lättare att förstå och jämföra kvalifikationer från olika länder och system och därmed underlätta arbetstagares och studenters rörlighet inom EU. Den ska bidra till att underlätta övergångar av olika slag: mellan olika former av utbild- ning, mellan skilda branscher, mellan utbildning och arbetsliv och mellan länder. I rekommendationen om EQF anges att de nationella referensramarna bör utformas så att de omfattar alla typer av kvali- fikationer från såväl utbildningssystemet som från arbetslivet.

3EUT C 111, 6.5.2008. Rekommendationen upphävdes den 22 maj 2017 i samband med att Europeiska unionens råd antog en ny rekommendation om den europeiska referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande, 2017/C 189/03.

120

SOU 2019:69

Tjugo år av utveckling i EU och Sverige

4.1.3EU:s rekommendation om validering av icke-formellt och informellt lärande

Europeiska unionens råd beslutade i december 2012 om rekommen- dationen om validering av icke-formellt och informellt lärande.4 Syf- tet var att främja utvecklingen av system för validering i medlems- staterna. Med rekommendationen förtydligas begreppet validering. Rekommendationen ger också förutsättningar för en ökad legitimitet och likvärdighet i medlemsstaternas valideringsarrangemang genom att framhålla att validering ska ge möjlighet för människor att erhålla en erkänd kvalifikation.

EU-rekommendationer är inte bindande, men samtliga länder in- klusive Sverige har ställt sig bakom rekommendationen om valider- ing och har därmed åtagit sig att arbeta i enlighet med denna. Arran- gemangen för validering kan dock anpassas efter medlemsstaternas olika förutsättningar och egna prioriteringar. Rekommendationen anger att medlemsstaterna senast 2018 bör ha inrättat arrangemang för validering som gör det möjligt för enskilda att:

•få kunskaper, färdigheter och kompetenser som förvärvats via icke- formellt och informellt lärande validerade, och

•erhålla en fullständig eller, i tillämpliga fall, en partiell kvalifika- tion på grundval av det validerade icke-formella och informella lärandet.

Målet med validering uttrycks som att öka anställningsbarheten och rörligheten på arbetsmarknaden samt att främja det livslånga läran- det. Tillgång till validering bör särskilt prioriteras för personer med kortare formell utbildning och från socioekonomiskt missgynnade grupper. I rekommendationen definieras validering som

en process där ett behörigt organ bekräftar att en person har uppnått läranderesultat som mätts mot en relevant standard.

Med denna definition pekar EU:s rekommendation på betydelsen av att medlemsstaterna etablerar tydliga strukturer för validering. Vali- dering förutsätter, enligt definitionen:

4Europeiska unionens råd 2012/C 398/01.

121

Tjugo år av utveckling i EU och Sverige

SOU 2019:69

•en fastställd och relevant kompetensstandard som individens kunnande kan bedömas mot, och

•att det är tydligt vilken aktör som har mandat och befogenhet att bekräfta att en person har ett kunnande som motsvarar de fast- ställda kompetenskraven.

I rekommendationen anges vidare tio principer som ska tillämpas när så är lämpligt och med beaktande av nationella, regionala och lokala samt sektorsspecifika behov och särdrag. En av dessa principer är att valideringsarrangemangen kopplas till de nationella referens- ramarna för kvalifikationer för livslångt lärande.

Vägledande riktlinjer och stödmaterial

Som hjälp för medlemsstaternas implementering av validering tog Cedefop 2009 fram praktiskt orienterade riktlinjer. År 2015 publi- cerades reviderade riktlinjer som utgår från de olika områden som i rekommendationen om validering identifierats som kritiska för etable- ringen av strukturer för validering.

Riktlinjerna vänder sig till individer och institutioner som ansva- rar för att initiera, utveckla, införa och genomföra validering på olika nivåer (nationellt, lokalt, olika sektorer) och i olika sammanhang (inom utbildning, i arbetslivet, för arbetssökande etc.). De syftar till att tydliggöra förutsättningarna för att genomföra validering och be- lyser frågor som olika aktörer behöver ta ställning till i olika delar av processen. Riktlinjerna förespråkar därmed inte någon enskild lös- ning utan är avsedda att ge vägledning och stöd för utformning av hållbara arrangemang i varierande sammanhang.

Handbok om läranderesultat

Cedefop har också tagit fram en handbok för individer och institu- tioner som arbetar med att definiera läranderesultat (learning out- comes) inom till exempel utbildning eller för kvalifikationer i arbets- livet. Handboken syftar till att främja utvecklingen av ett kompe- tensbaserat synsätt och att öka transparens och överförbarhet mellan

122

SOU 2019:69

Tjugo år av utveckling i EU och Sverige

utbildning och arbetsliv genom att kompetens beskrivs på ett likvär- digt sätt i olika sammanhang (Cedefop 2017a).

Läranderesultat är ett centralt begrepp som återkommer i EU:s rekommendation om validering, i Bologna- och Köpenhamnspro- cessen och i EU:s rekommendation om referensram för kvalifika- tioner. Begreppet avser vad en individ förväntas veta, förstå och kan göra när en lärandeprocess, till exempel en utbildning, är avslutad. Det är också individens läranderesultat (kunskaper, färdigheter och kom- petenser) som vid en validering bedöms mot en fastställd relevant standard.

När målen för en utbildning, eller kraven för att uppnå en kvali- fikation, uttrycks i termer av läranderesultat i stället för att beskriva längd, innehåll och former för själva lärprocessen, öppnas möjligheter för individen att uppnå kvalifikationen på olika sätt. Det intressanta blir inte längre hur och var en individ har utvecklat sitt kunnande utan vad hen faktiskt kan.

4.1.4Nuläge och trender inom EU

Uppsplittrade och fragmenterade system för validering utgör fort- farande en utmaning för valideringsarbetet i många länder (Villalba

&Bjørnåvold 2017, s. 77). Cedefop har uppdraget att återkommande följa upp hur de 36 länder som ställt sig bakom rekommendationen om validering arbetar med genomförandet. Den senaste samman- ställningen avser 2016 och visar att cirka 60 procent av länderna har infört, eller strävar efter att införa, ett sammanhållet system för vali- dering.5 I denna grupp har bland annat Frankrike och Flandern ytterligare stärkt de övergripande institutionella förutsättningarna för validering genom tydligare regelverk. De övriga länderna har fokuserat på att utveckla sektorsvisa strategier, regelverk och åtgär- der (Cedefop 2017b).

Oavsett vilken inriktning länderna har valt för att genomföra rekommendationen så framhålls betydelsen av att få på plats struk- turer för samverkan och samordning mellan olika delar av validerings- systemet. I de 20 länder som rapporterat att de har en organisation för samordning av valideringsarbetet är denna vanligen placerad på

5Cedefop genomförde en ny uppföljning under 2018 men resultaten från denna har ännu inte (december 2019) publicerats. Under 2019 har också EU-kommissionen låtit genomföra en utvärdering av rekommendationen, men inte heller denna finns tillgänglig i dagsläget.

123

Tjugo år av utveckling i EU och Sverige

SOU 2019:69

övergripande nivå inom ett departement eller en nationell myndighet med uppgift att följa upp och samordna verksamheter inom olika områden.

I det pågående arbetet att införa nationella referensramar för kvali- fikationer för livslångt lärande (NQF) har de flesta länderna för- flyttat sig till en operativ fas. Detta har också underlättat arbetet med att etablera strukturer för validering (Villalba & Bjørnåvold 2017). När valideringen kan resultera i en kvalifikation som ingår i en natio- nell referensram blir värdet av valideringen tydligare för individ, arbetsgivare och utbildningsanordnare. Införandet av referensramar för kvalifikationer har dels medfört en ökad grad av standardisering och formalisering av valideringsarbetet, dels en starkare inriktning mot anställningsbarhet, kompetensförsörjning och tillväxt (Harris, Wihak & Van Kleef 2014, s. 14). År 2016 fanns kopplingar mellan validering och nationella kvalifikationsramverk i 31 av de 36 länder som ställt sig bakom rekommendationen om validering.

Vad gäller finansiering finns det en obalans i många länder mellan ambitionerna att etablera strukturer för validering och de resurser som avsätts för ändamålet. Europeiska socialfonden är fortfarande en huvudsaklig finansieringskälla. Finansieringen med tillfälliga medel leder till ett fortsatt projektinriktat arbete även för utveckling av grundläggande förutsättningar. Det är också vanligt förekommande att ländernas finansiering av validering inom formell utbildning ingår som en integrerad del i ersättningen för utbildningen. Detta skapar svaga incitament för utbildningsanordnarna att erbjuda validering (Cedefop 2016a).

En annan utmaning som är gemensam för de flesta länderna är den bristande tillgången till data för uppföljning av valideringsinsatser. Uppföljningar behövs bland annat av utfallet på arbetsmarknaden i termer av inkomster, arbetslöshetsrisker och rörlighet för personer som validerats. Det finns stor uppslutning bakom förståelsen av validering som ett effektivt verktyg för att minska kompetensbristen och sänka kostnaderna för uppgradering av den befintliga kompe- tensen, och för omskolning till nya yrkesområden. Brist på data gör det emellertid svårt att presentera evidensbaserade förslag till åtgär- der. Det försvårar också jämförelser mellan länder (Villalba-Garcia & Chakroun 2019).

124

SOU 2019:69

Tjugo år av utveckling i EU och Sverige

4.2Utvecklingen av validering i Sverige

Sedan början av 2000-talet har utvecklingen av strukturer för vali- dering gått framåt i Sverige. Möjlighet till validering eller bedömning av reell kompetens finns numera infört i regelverken för vuxenut- bildningen och de eftergymnasiala utbildningarna. Ett flertal bran- scher har tagit fram nationella branschmodeller för validering av yrkes- kompetens mot arbetslivets kompetenskrav.

Utvecklingen har emellertid varit ryckig. Mellan perioder med tillfälliga utvecklingsprojekt och tidsbegränsade satsningar har vali- deringsarbetet stannat av. En återkommande fråga har varit hur en nationell och långsiktigt hållbar struktur för validering kan etableras.

4.2.1Validering inom utbildning för effektiv komplettering och breddad rekrytering

Företeelsen att erkänna tidigare lärande har rötter långt tillbaka i tiden.6 Begreppet validering introducerades dock i Sverige i mitten av 1990-talet av Kunskapslyftskommittén, som tidigt förde fram vik- ten av att studerandes reella kompetens värderas och formaliseras i betyg eller genom inplacering i kurs (SOU 1996:27). Kommittén betonade möjligheten att förkorta utbildningstiden och nyttja resur- serna bättre genom att validera det som människor redan kan och låta dem gå vidare med studier på lämplig nivå. Genom att ta vara på kunskap och kompetens kan enskilda snabbare ta sig igenom sina studier, vilket kommittén framhöll som både individekonomiskt och samhällsekonomiskt fördelaktigt. Dessutom utgör valideringsarbetet i sig en motivationsstärkande kraft, såväl vid planering av studierna som i själva genomförandet (SOU 2000:28, s. 711).

Utvecklingen av validering tog fart inom den kommunala vuxen- utbildningen under de år som Kunskapslyftet pågick. Under samma period tillsattes också två utredningar om validering. Den första av- såg validering av utländsk yrkeskompetens på gymnasial nivå (SOU 1998:165). Den andra utredningen hade i uppdrag att organi- sera pilotprojekt och försöksverksamheter, men även att utreda be- hovet av ett nationellt system för validering (SOU 2001:78).

6Se t.ex. Abrahamssons historiska tillbakablick i Validering av vuxnas kunskap och kompetens (SOU 2001:78).

125

Tjugo år av utveckling i EU och Sverige

SOU 2019:69

Under samma period lyfte regeringen också frågan om validering för att främja livslångt lärande och breddad rekrytering till hög- skolan. I propositionen Den öppna högskolan (prop. 2001/02:15) an- gav regeringen inriktningen för hur högskolan i ökad utsträckning skulle bedöma den reella kompetensen hos sökande och studenter. Möjligheten att bli behörig till grundläggande högskoleutbildning genom reell kompetens infördes i högskoleförordningen 2003. Bestäm- melser fanns sedan tidigare om att studenter har rätt att få kunskaper och färdigheter som förvärvats genom yrkesverksamhet prövade för tillgodoräknande i en utbildning. Det gjordes även en särskild sats- ning för att utveckla arbetet med validering i högskolan, vilken skulle komplettera det utvecklingsarbete som redan pågick på gymnasial nivå och i förhållande till arbetslivets krav.7

Några år senare ersatte bedömning av reell kompetens för behörig- het det tidigare så kallade 25:4-systemet. I motiveringen till föränd- ringen framhöll regeringen att åldersgränsen 25 år var godtyckligt satt och att kravet på fyra års arbetslivserfarenhet var schablonmäs- sigt. Bedömning av reell kompetens ansågs som ett rättvisare system eftersom det utgick ifrån individens faktiska kompetenser och inte från schabloner (prop. 2006/07:107, s. 16).

När Högskoleverket (2009) följde upp lärosätenas arbete med bedömning av reell kompetens pekade de dock på ett antal problem. De nya bestämmelserna hade inte medfört några större förändringar i praktiken. Utvecklingen inom högskolan beskrivs närmare i dele- gationens delbetänkande Validering i högskolan (SOU 2018:29).

4.2.2Ökat fokus mot validering för arbetsmarknaden

Utbildningsdepartementet återkom till valideringsfrågan i departe- mentspromemorian Validering m.m. – fortsatt utveckling av vuxnas lärande (Ds 2003:23) där validering beskrevs som en naturlig del av det livslånga lärandet. Validering definierades som en process som innebär en strukturerad bedömning, värdering, dokumentation och ett erkännande av kunskaper och kompetens som en person besitter oberoende av hur de förvärvats. Denna definition infördes sedan i 2010 års skollag. Till skillnad mot högskolan infördes däremot ingen skyldighet för kommunerna att erbjuda validering inom kommunal

7Lärosätena tillfördes sammantaget drygt 70 miljoner kronor för detta utvecklingsarbete.

126

SOU 2019:69

Tjugo år av utveckling i EU och Sverige

vuxenutbildning. Se vidare kapitel 11 där Valideringsdelegationen lämnar förslag för att öka tillgången till validering inom kommunal vuxenutbildning.

I departementspromemorian framhölls också att ansvaret för validering är delat mellan utbildningsväsendet och arbetslivet. För att intyg som utfärdas efter en validering ska ha legitimitet såväl på arbetsmarknaden som inom utbildningssystemet ansågs det krävas ett nära samarbete mellan utbildningsväsendets företrädare, parterna på arbetsmarknaden och företrädare för branscherna.

Staten tog ett ansvar för att främja och utveckla arbetet med vali- dering genom att inrätta en Valideringsdelegation, som verkade mellan 2004 och 2007. Ett viktigt fokus var att främja utvecklingen av validering mot arbetslivets krav på kompetens för anställnings- barhet. I samverkan med olika branscher utvecklade delegationen bland annat modeller och metoder för validering av yrkeskompetens. Sammantaget utvecklades valideringsmodeller inom 24 branscher som omfattade över 100 yrkesroller (Valideringsdelegationen 2008, s. 123–124).

4.2.3Ett decentraliserat system med svag institutionell bas

Den tidigare Valideringsdelegationen återkom i sin slutrapport till frågan om hur ansvaret för den långsiktiga utvecklingen av validering bör fördelas. Delegationen föreslog att en myndighet skulle åläggas det övergripande ansvaret för att utveckla och implementera valider- ingsmetoder, valideringsstöd och kvalitetssäkra insatser avseende validering (Valideringsdelegationen 2008, s. 20–22). Kompetensut- veckling av utförare och att främja legitimitet, kvalitet och likvär- dighet framhölls som särskilt viktigt. Delegationen presenterade också ett övergripande ramverk för validering där man skiljde mellan fyra delprocesser: översiktlig kompetenskartläggning, fördjupad kom- petenskartläggning, kompetensbedömning för intyg samt kompetens- bedömning för betyg, certifikat, licens m.m.

När Myndigheten för yrkeshögskolan (MYH) inrättades den 1 juli 2009 fick myndigheten bland annat i uppgift att samordna och stödja en nationell struktur för validering samt att främja utbild- ningsväsendets och branschernas medverkan när strategier, metoder och information inom valideringsområdet utvecklas. Regeringen

127

Tjugo år av utveckling i EU och Sverige

SOU 2019:69

betonade att avsikten inte var att inskränka andra myndigheters ansvar för olika valideringsinsatser som hör till deras sakområden. Syftet var i stället att skapa de förutsättningar för samordning och utveckling som tidigare saknats samt en mer effektiv och entydig hantering av övergripande och gemensamma frågor rörande validering inom en decentraliserad, nationell struktur (prop. 2008/09:68, s. 52).

Myndigheten för yrkeshögskolans övergripande uppdrag kom emellertid att inverka på särskilt Skolverkets uppgift att stödja, främja och följa upp validering inom vuxenutbildningen. Kommunerna uppfattade att MYH:s uppdrag att samordna och främja validering överlappade denna uppgift för Skolverket. De dubbla främjarupp- dragen bidrog till förvirring och otydlighet om vem kommunernas ansvariga skulle vända sig till när det gällde frågor om validering och vem som egentligen hade ansvaret för detta område (Ds 2016:24,

s.65–66). Uppdraget att samordna och främja validering på nationell nivå övergick 2016 till Valideringsdelegationen.

4.2.4Utvecklingsarbete i form av projekt och tillfälliga satsningar

De tillfälliga satsningarna fortsatte även efter att den tidigare Vali- deringsdelegationen avslutat sitt uppdrag. Ett flertal utvecklingspro- jekt har bedrivits som särskilt fokuserat på validering av kompetens hos utrikes födda. Valideringsdelegationen fick 2007 i tilläggsupp- drag att initiera och leda en pilotverksamhet avseende validering av utländska personers yrkeskompetens. Pilotverksamheten skulle be- drivas enligt de metoder och modeller som utarbetats i samarbete med branscher och branschorganisationer.8 Under 2009–2011 hade Myndigheten för yrkeshögskolan i uppdrag att i samråd med Arbets- förmedlingen leda en verksamhet med validering av nyanlända in- vandrares yrkeskompetens (VINN-projektet).9 Ett av målen med VINN-projektet var att testa branschmodellerna i skarpt läge. Under 2014 hade Arbetsförmedlingen i uppdrag att utveckla meto- derna för och öka omfattningen av validering av nyanlända invand- rares kompetens.10 Valideringarna skulle enligt uppdraget genom- föras enligt branschmodell.

8Regeringsbeslut U2007/3491/SV.

9Regleringsbrev avseende budgetåret 2009 avseende Myndigheten för yrkeshögskolan.

10Regeringsbeslut A2013/4879/IU.

128

SOU 2019:69

Tjugo år av utveckling i EU och Sverige

På senare år har regeringen också avsatt medel som har bidragit till finansieringen av utveckling och vidareutveckling av bransch- modeller. Främjandemedlen inom ramen för snabbspåren för nyan- lända invandrare11 och statsbidrag för utveckling av stödstrukturer för lärande på arbetsplatsen inom ramen för yrkesintroduktionsav- tal12 är sådana satsningar. Båda insatserna har riktat sig till arbets- marknadens parter som ansöker om medlen gemensamt eller genom partssammansatta organ. Dessa statsbidrag har dock inte primärt syftat till utveckling av branschernas valideringsmodeller. Utveck- lingsmedlen har i stället varit en del av statsbidrag med andra syften och riktade till avgränsade målgrupper som staten har prioriterat.

Även inom Europeiska socialfonden, ESF, har det funnits möj- lighet att söka projektmedel för utveckling av validering. En varierad flora har vuxit fram av lokala och regionala ESF-projekt som syftat till validering eller att utveckla modeller för att arbeta med valider- ing. För att projekten ska få långsiktiga effekter är det dock av- görande att de nationella aktörerna har samma bild som de regionala projektägarna av vad som behöver göras och hur detta ska åstad- kommas. Det är också viktigt att metoder och arbetssätt som ut- vecklas i projekten implementeras i ordinarie verksamhet. Dessa båda förutsättningar har dock inte alltid varit uppfyllda.

Inriktningen mot projekt och tillfälliga satsningar har medfört oförutsägbara förutsättningar vad gäller tillgång till finansiering och även risk för en mindre ändamålsenlig utveckling. Målgruppen för flertalet satsningar har under senare år varit nyanlända invandrare. Branscherna anger att utvecklingsmedlen har syftat till ökad anpass- ning av valideringsmodellerna till de målgrupper som staten velat stödja, vilket inte alltid matchat de utvecklingsbehov som de själva ser som högst prioriterade (Bättra Konsult 2018). Ett ytterligare problem är att resultat som uppnåtts i de olika projekten sällan har implementerats i den ordinarie verksamheten.

11Förordning (2015:848) om statsbidrag för särskilda främjande- och utvecklingsinsatser i syfte att påskynda nyanlända invandrares etablering på arbetsmarknaden.

12Förordning (2014:375) om statsbidrag för utveckling av lärande på arbetsplatser och regio- nala stödfunktioner för yrkesutbildning.

129

Tjugo år av utveckling i EU och Sverige

SOU 2019:69

4.2.5Utveckling av långsiktiga strukturer i fokus de senaste åren

De senaste fem åren har utveckling av långsiktiga strukturer för vali- dering stått i fokus. Utbildningsdepartementet gav i april 2014 en särskild utredare i uppdrag att utreda överblickbara system för vali- dering.13 Utgångspunkten för uppdraget var EU:s rekommendation om validering, men även att se över samordningen mellan myndig- heter så att inte minst nyanlända i större utsträckning skulle kunna få sin reella kompetens validerad.

Utredarens förslag ledde till att regeringen i budgetpropositionen för 2016 aviserade insatser för att stärka kvalitet och långsiktighet i arbetet med validering. Det gällde bland annat möjligheter till kom- petensutveckling för valideringsutförare, framtagande av en standard för branschvalidering, ökad användning av validering inom arbets- marknadspolitiken och stöd för utveckling av processer och varaktiga strukturer för lärosätenas arbete med bedömning av reell kompe- tens. Samtidigt aviserades att en delegation skulle tillsättas med upp- draget att till och med 2019 följa, stödja och samordna ett intensifi- erat utvecklingsarbete inom valideringsområdet.14

En annan viktig förutsättning för ett långsiktigt valideringsarbete är beslutet 2015 om att införa en nationell referensram för kvalifika- tioner för livslångt lärande (SeQF).15 SeQF är, i likhet med EQF, indelad i åtta nivåer och för varje nivå finns deskriptorer som beskri- ver läranderesultat i form av kunskaper, färdigheter och kompetenser. Kvalifikationer vars läranderesultat är författningsreglerade, det vill säga examina från utbildningar inom det formella utbildningssyste- met, är nivåplacerade genom regeringsbeslut. Utfärdare av kvalifika- tioner utanför det formella utbildningssystemet kan ansöka om nivåplacering av kvalifikationen i SeQF hos Myndigheten för yrkes- högskolan, som är ansvarig myndighet för den svenska referens- ramen.

Även inom arbetsmarknadspolitiken har användningen av vali- dering fått ett tydligare fokus. Sedan 2016 är validering ett arbets- marknadspolitiskt program som ingår i Arbetsförmedlingens ordinarie verktygslåda för att matcha och rusta arbetssökande till arbete och

13Regeringskanslibeslut U2014/3014/SAM.

14Prop. 2015/16:1, utgiftsområde 16, s. 196.

15Prop. 2014/15:107.

130

SOU 2019:69

Tjugo år av utveckling i EU och Sverige

utbildning. Myndigheten upphandlar därmed validering på en mer permanent basis (se bilaga 3).

Vidare har flera nationellt finansierade ESF-projekt startats de senaste åren som syftar till att etablera långsiktiga strukturer för validering. Exempel på sådana projekt är Skolverkets projekt kring regional samverkan om gymnasial yrkesutbildning för vuxna (RegioVux), Myndigheten för yrkeshögskolans projekt Bransch- validering – Operativ och Strategisk Samverkan (BOSS) samt Trygg- hetsfonden TSL:s projekt Kompetens för arbete. Nationella ESF- projekt har ofta bättre förutsättningar än regionala projekt att bidra till utveckling som får långsiktiga effekter.

Även det omfattande utvecklingsarbetet som pågick inom hög- skoleområdet 2016–2018 avsåg att etablera varaktiga strukturer för validering. Universitets- och högskolerådet (UHR) hade i uppdrag att samordna och stödja en pilotverksamhet för bedömning av reell kompetens som 23 lärosäten medverkade i. 30 miljoner kronor per år tillfördes för utveckling av metoder och strukturer för validering och bedömning av reell kompetens. I slutredovisningen av pilotverk- samheten anger UHR (2019) att vissa projekt, t.ex. de projekt som de samverkande lärosätena inom Valideringsnätverk Väst respektive Malmö universitet ansvarade för, har bidragit till att skapa varaktiga strukturer för bedömning av reell kompetens hos berörda lärosäten. Arbete som syftar till att skapa varaktiga strukturer har också påbörjats på många andra lärosäten.

Efter att pilotverksamheten avslutats saknas emellertid ett upp- drag för UHR att främja och stödja lärosätenas arbete med valider- ing. Valideringsdelegationen har understrukit behovet av att UHR ges ett sådant uppdrag (se SOU 2018:29 och bilaga 3). Utan ett natio- nellt samordnat stöd riskerar det utvecklingsarbete som bedrivits inom högskolan de senaste åren att bli ytterligare ett i raden av till- fälliga projekt med begränsad inverkan på de långsiktiga förutsätt- ningarna för validering.

131

Tjugo år av utveckling i EU och Sverige

SOU 2019:69

4.3Validering i Sverige i dag

4.3.1Fler valideras men omfattningen är fortfarande låg och statistiken är bristfällig

Validering är i Sverige decentraliserat och genomförs av en mängd olika utförare inom respektive utbildningsform och i arbetslivet: ut- bildningsanordnare inom kommunal vuxenutbildning och yrkeshög- skola, universitet och högskolor samt valideringsutförare som god- känts av bransch, yrkesnämnd eller annan partsgemensam organi- sation.

Valideringsdelegationen har i den nationella strategin för valider- ing (SOU 2017:18) formulerat att det övergripande målet för ut- vecklingsarbetet är att betydligt fler individer ska få sin kompetens validerad. Validering ska vara tillgängligt i hela landet, på samtliga nivåer i utbildningssystemet och mot en större bredd av kvalifika- tioner i arbetslivet. Validering som väg till en kvalifikation ska ha lika hög legitimitet som formell utbildning.

Delegationens uppföljningar visar att tillgången till validering har ökat de senaste åren (se bilaga 3). Omfattningen är dock fortfarande begränsad, såväl inom formell utbildning som inom arbetslivet. Den statistik som finns har också låg kvalitet inom flera områden och för högskolan saknas uppgifter helt.

4.3.2Positiv utveckling de senaste åren

Valideringsdelegationen har i sitt arbete att följa, stödja och driva på ett samordnat utvecklingsarbete inom valideringsområdet utgått från de fem prioriterade områden som fastställdes i den nationella strategin:

•Överförbarhet mellan kvalifikationer. Den nationella referensramen för kvalifikationer bör utgöra den gemensamma utgångspunkten.

•Tydligt ansvarstagande och samverkan mellan aktörer på natio- nell och regional nivå. Både myndigheter och arbetsmarknads- parter bör främja användningen av validering. Validering bör in- kluderas i det regionala arbetet för kompetensförsörjning.

•Hög kvalitet. Metodstöd, tydliga riktlinjer och uppföljning av valideringsverksamheten bör utvecklas för att säkerställa legiti- mitet, likvärdighet och rättssäkerhet.

132

SOU 2019:69

Tjugo år av utveckling i EU och Sverige

•Resurser och organisation. Stabil finansiering och organisatoriska lösningar som ger incitament för validering bör utvecklas i de ordinarie systemen. Utvecklingsprojekt bör kopplas till etablerade strukturer och förankras på nationell nivå.

•Information och vägledning. Både myndigheter och arbetsmark- nadens parter bör lyfta fram information om validering. Vägleda- res kompetens om validering bör stärkas.

I bilaga 3 återfinns delegationens senaste årliga redovisning från maj 2019. Nedan ges en kort sammanfattning av rapportens slut- satser om utvecklingen inom de fem prioriterade områdena.

Överförbarhet mellan kvalifikationer

Validering genomförs av en mängd olika aktörer inom olika om- råden: utbildningsanordnare inom kommunal vuxenutbildning och yrkeshögskola, universitet och högskolor, samt valideringsutförare som godkänts av bransch, yrkesnämnd eller annan partsgemensam organisation. Kopplingen mellan validering som sker inom de olika områdena är dock svag, vilket sammantaget ger ett splittrat valider- ingssystem. Även överförbarheten av kvalifikationer mellan olika delar av systemet är begränsad.

Tydligt ansvar och samverkan

Skolverkets och Myndigheten för yrkeshögskolans uppdrag att främja validering inom sina respektive ansvars- och verksamhets- områden har förtydligats under senare år. Universitets- och hög- skolerådet har däremot för närvarande inget uppdrag att främja vali- dering inom högskolan, vilket ger sämre förutsättningar för att etablera varaktiga strukturer för arbetet med bedömning av reell kompetens inom högskolan.

I alla regioner pågår utvecklingsarbete för att bidra till att etablera effektiva strukturer för validering på regional nivå. Uppdraget och finansieringen från staten för att genomföra uppdraget är dock tidsbegränsad till 2020. När Valideringsdelegationen nu slutfört sitt arbete saknas det ett långsiktigt ansvar för samverkan och samord-

133

Tjugo år av utveckling i EU och Sverige

SOU 2019:69

ning av valideringssystemets olika delar på såväl nationell som regi- onal nivå.

Hög kvalitet

Hög kvalitet i genomförandet ger valideringen legitimitet. Under senare år har Arbetsförmedlingen, Skolverket, Myndigheten för yrkes- högskolan och Universitets- och högskolerådet alla haft särskilda uppdrag att utveckla stöd för kartläggning och bedömning av kompe- tens inom sina respektive områden för att höja kvalitet och likvärdig- het. Skolverket har även haft i uppdrag att ta fram en webbutbildning och en högskolekurs för att ge möjligheter till kompetensutveckling för studie- och yrkesvägledare, lärare och andra utförare av valider- ing. Olika former av stöd finns nu på plats, helt eller delvis, för aktö- rer inom både arbetsliv och utbildning. Myndigheterna behöver dock också nå ut med information om att stödverktygen finns och stödja användningen av dessa.

Resurser och organisation

Den grundprincip som etablerats är att den aktör som initierar en validering också ska finansiera den. Individer som inte tillhör någon av de prioriterade målgrupperna eller vars arbetsgivare inte kan eller vill betala för en validering får dock inte tillgång till validering.

Validering är sedan 2016 ett arbetsmarknadspolitiskt program som arbetssökande som behöver få sin kompetens kartlagd och bedömd kan anvisas till. Inom yrkeshögskolan och högskolan är det en rättighet att få sin reella kompetens bedömd för behörighet till och tillgodoräknande inom en utbildning. Yrkeshögskoleanordnare och lärosäten har dock svaga finansiella incitament för att bedöma reell kompetens för tillgodoräknande. Inom kommunal vuxenut- bildning saknas fortfarande en skyldighet för huvudmännen att er- bjuda validering, förutom vad gäller utbildning som medfinansieras genom statsbidrag för regional yrkesinriktad vuxenutbildning (regionalt yrkesvux). Med statsbidraget finns även möjlighet till statlig finansiering av validering om den genomförs inom ramen för en så kallad orienteringskurs.

134

SOU 2019:69

Tjugo år av utveckling i EU och Sverige

Den statliga medfinansieringen av branschernas utveckling av valideringsmodeller är ryckig. Även medfinansieringen av regional samverkan om validering präglas av tillfälliga lösningar.

Information och vägledning

Myndigheterna som ingår i Valideringsdelegationen har sedan 2017 bedrivit ett myndighetsövergripande samarbete för att kommunika- tionen om validering ska bli enhetlig, lättillgänglig och kunna nås oavsett myndighetsingång. Som ett resultat av samarbetet finns nu tydligare, målgruppsanpassad och mer enhetligt utformad informa- tion på myndigheternas webbplatser. En undersökning om olika mål- gruppers kännedom om validering visar dock att även om begreppet validering är relativt välkänt så saknar många, särskilt bland allmän- heten, kunskap om vad validering innebär i praktiken.

Informationen till sökande och studenter inom högskolan om möjligheten till validering behöver finnas mer lättillgänglig. Hos vissa lärosäten saknas information helt, vilket leder till en bristande nationell likvärdighet.

4.3.3Arbete återstår för överblickbara, effektiva och långsiktiga strukturer

Valideringsarbetet har således utvecklats positivt, både inom utbild- ningssystemet och i arbetslivet. Det finns dock fortfarande påtagliga luckor, och på några områden riskerar utvecklingen även att gå åt fel håll. Sammanfattningsvis visar delegationens uppföljning att det åter- står arbete för att strukturerna för validering ska bli överblickbara, effektiva och långsiktigt hållbara.

I budgetpropositionen för 2020 framhöll regeringen att det finns behov av ett fortsatt statligt stöd för valideringsarbetet för att säker- ställa att det utvecklingsarbete som kommit igång inte avstannar när Valideringsdelegationens uppdrag avslutas.16 Regeringen aviserade därför att Myndigheten för yrkeshögskolan kommer att ges i upp- drag att upprätthålla ett visst statligt stöd för validering i väntan på ett mer permanent system. I budgetpropositionen föreslogs även att Myndigheten för yrkeshögskolans stöd för branschvalidering ska

16Prop. 2019/20:1, utgiftsområde 16, s. 147.

135

Tjugo år av utveckling i EU och Sverige

SOU 2019:69

förstärkas och att medel ska tillföras för utveckling av modeller för branschvalidering.

Valideringsdelegationen har i uppdrag att föreslå åtgärder för att säkra ett sammanhållet system för validering på nationell och regio- nal nivå. För att få till stånd ett sammanhållet och permanent system för validering anser delegationen att tre övergripande institutionella förutsättningar behöver komma på plats: en tydligare reglering, en ändamålsenlig övergripande organisering samt finansieringslösningar som ger stabila förutsättningar för utveckling och incitament för att genomföra validering. I kapitel 6–8 återkommer vi med förslag och bedömningar avseende dessa institutionella förutsättningar. Vidare lämnar delegationen förslag för att stärka kunskapsutvecklingen om validering (kapitel 9). I kapitel 10 respektive kapitel 11 lämnas för- slag för vidareutveckling av validering inom två delar av systemet, validering mot arbetslivets kvalifikationer respektive validering inom den kommunala vuxenutbildningen.

136

5 Internationell utblick

Utveckling av system för validering finns på den politiska agendan inom EU, men också i ett stort antal länder i resten av världen. Både inriktningen av valideringsarbetet och benämningen av företeelsen varierar dock mellan olika länder. Singh (2015) understryker, i en diskussion om globala perspektiv om erkännande av icke-formellt och informellt lärande, att det inte finns en enskild, enkel väg som ett land bör välja för att uppnå de önskvärda effekterna. I stället betonar Singh att det finns många varierade, framgångsrika exempel från arbetet med validering i olika länder. I Singhs rapport finns övergripande beskrivningar av valideringssystemen i 25 olika länder som framhålls som goda exempel.

Detta kapitel inleds med en kort beskrivning av olika huvudin- riktningar för validering (avsnitt 5.1). Därefter följer fyra avsnitt om hur de övriga nordiska länderna har byggt upp sina system för vali- dering (avsnitt 5.2–5.5). De nordiska institutionerna inom utbild- nings- och arbetsmarknadsområdet är relativt likartade. Det gör att erfarenheterna från våra nordiska grannländer är särskilt värdefulla för betänkandets fortsatta diskussion om hur Sveriges system för validering kan stärkas. Norge, Danmark och Finland återfinns också bland de goda exemplen som lyfts fram av Singh (2015).

I kapitlet görs även ett nedslag i Sydafrika som, i likhet med våra nordiska grannländer, framhålls som ett exempel på best practice på valideringsområdet (avsnitt 5.6). Sydafrika är även intressant genom att de från starten byggde upp arbetet med validering som en del i sitt kvalifikationsramverk.

Lärdomar för Sverige presenteras i avsnitt 5.7.

137

Internationell utblick

SOU 2019:69

5.1Perspektiv på validering i olika länder

Andersson & Fejes (2010) beskriver fyra huvudinriktningar för olika länders valideringssystem. En första inriktning exemplifieras av Frankrike, där validering utvecklades tidigt som ett sätt att ge for- mellt erkännande åt kompetens från arbetslivet. Det franska VAE- systemet, Validation des Acquis de l’Expérience, beskrivs närmare i delbetänkandet Validering i högskolan (SOU 2018:29, avsnitt 4.3).

USA och Kanada representerar en andra huvudinriktning. Där utvecklades validering som ett redskap för social rättvisa med inrikt- ning mot att bredda tillträdet till högre utbildning för personer från otraditionella grupper. De så kallade GED-testerna började användas

iUSA redan 1945 (General Education Development Program). Tes- terna har designats för att mäta generella kunskaper och färdigheter som normalt utvecklas i ett fyraårigt program i high school. Ett GED-certifikat accepteras i dag för tillträde till de flesta universitet och högskolor i USA. Nästan 15 procent av alla high school-diplom som utfärdas varje år erhålls genom GED (Singh 2015, s. 112). Det är också vanligt förekommande att universitet och högskolor i USA ger möjlighet till validering för tillgodoräknande av kunnande som förvärvats i arbetslivet eller på annat sätt (Prior Learning Assessment, PLA). Verksamheten är frivillig för lärosätena och finansieras med avgifter som betalas av studenten eller av dennes arbetsgivare. Hjälp och stöd för att upprätta valideringsarrangemang erbjuds till både utbildningsinstitutioner och arbetsgivare av CAEL, The Council for Adult & Experiential Learning, en icke-vinstdrivande organisation som bildades redan på 1970-talet.

Validering mot arbetsmarknadens kompetenskrav för anställnings- barhet utgör en tredje inriktning som vuxit sig allt starkare, inte minst inom EU (se avsnitt 4.1.4). De befintliga arrangemangen är till största delen uppbyggda för att ge möjligheter till validering inom ländernas formella utbildningsystem. Men kopplingen till referensramar för kvalifikationer har även öppnat för formellt erkännande av kunnande mot kvalifikationer inom arbetslivet. Utvecklingen inom EU går mot ett ökat fokus på validering för kompetensförsörjning och till- växt.

En fjärde inriktning exemplifieras av Sydafrika, som efter apart- heidtiden uppmärksammat och utvecklat validering som ett verktyg för att förändra utbildningssystemet.

138

SOU 2019:69

Internationell utblick

5.2Norge

5.2.1Rätt till validering på samtliga utbildningsnivåer

I Norge finns sedan 2002 en lagstadgad rätt till validering av reell kompetens1 (realkompetansevurdering, RKV) på alla formella utbild- ningsnivåer. Rätten till RKV gäller såväl för behörighet och tillträde till studier som för tillgodoräknande. För att ansöka till vuxenut- bildning och högskola med reell kompetens som grund måste den sökande ha fyllt 25 år, medan åldersgränsen för sökande till yrkes- skolor är 19 år.2 För yrkesskolor utanför det offentliga utbildnings- systemet finns det dock ingen formell skyldighet att pröva reell kompetens för tillgodoräknande.

Rätten till validering har sin grund i kompetensreformen som presenterades 1998. Reformen syftade till att motverka kunskaps- klyftor och skapa vägar till kontinuerlig och systematisk kompetens- utveckling. Satsningen på livslångt lärande skulle stärka landets kon- kurrenskraft och den enskildes omställningsförmåga. Vuxna med kort formell utbildning var reformens främsta målgrupp. Som en viktig del i kompetensreformen startades ett nationellt RKV-projekt som skulle utveckla ett nationellt system för dokumentation och värder- ing av reell kompetens med legitimitet både i arbetslivet och på alla nivåer i utbildningssystemet (Sutherland Olsen m.fl. 2018, s. 32).

Både i uppföljningar av 1998 års kompetensreform och i senare ut- värderingar och propositioner (stortingsmeldinger) har kännedomen om RKV beskrivits vara låg. Det finns en stor variation mellan olika aktörer vad gäller det praktiska genomförandet av RKV. En åter- kommande fråga är behovet av att stärka samordningen mellan olika aktörer inom utbildning och arbetsliv för att uppnå ett mer enhetligt arbete med validering.

1Reell kompetens definierades i Kompetansereformen (St.meld. nr. 42 1997–98) som ”den kompetansen som en person har skaffet seg gjennom betalt eller obetalt arbeid, etterutdan- ning, fritidsaktiviteter og annet, og som i tillegg til den kompetansen vedkommende har doku- mentert gjennom grunnutdanning”. Avgränsningen gjordes för att tydliggöra vilken kompetens som avsågs vara föremål för bedömning av reell kompetens (RKV).

2Regeringen har aviserat ändringar av antagningsreglerna till yrkesskolorna, bland annat en höjning av åldersgränsen till 23 år för tillträde genom RKV.

139

Internationell utblick

SOU 2019:69

5.2.2Validering är en del i den nationella kompetenspolitiska strategin

Regeringen beslutade våren 2017 om en nationell kompetenspolitisk strategi för åren 2017–2021. Strategin baseras på en överenskommelse mellan regeringen, arbetsmarknadens parter, folkbildningen och Sametinget och syftar till att stärka samarbetet mellan olika sektorer och politikområden inom kompetensförsörjningsområdet. Områ- den som omfattas är utbildningspolitik, arbetsmarknadspolitik, integration, näringspolitik, hälsa och regional utveckling. Strategin avser vuxna och har avgränsats till områden som är relevanta för både arbets- och samhällslivet och där resultatet är beroende av insatser från flera aktörer.

Arbetet med att ta fram strategin inleddes 2015 efter att OECD (2014) analyserat Norges utmaningar på kompetensförsörjnings- området. OECD framhöll bland annat behovet av att stärka kompe- tensen hos grupper med svaga grundfärdigheter och att utveckla verktyg för att möta stora kommande omställningsbehov, inte minst inom oljeindustrin. OECD förespråkade en ”Whole of government approach”, det vill säga att regeringen borde ta ett samlat grepp om kompetensfrågorna i stället för att dessa delas upp mellan olika poli- tikområden. Norge tog fasta på OECD:s råd. Strategiarbetet drevs gemensamt av samtliga berörda departement och med en bred med- verkan från arbetslivet och andra aktörer i temakonferenser, arbets- grupper och referensgrupper.

Strategins mål uttrycks som att bidra till att enskilda människor och verksamheter har en kompetens som ger Norge ett konkurrens- kraftigt näringsliv, en effektiv och välfungerande offentlig sektor, och gör att så få som möjligt står utanför arbetslivet (Kunnskapsde- partementet 2017, s. 4). I strategin lyfts betydelsen av validering (RKV) fram som ett sätt att synliggöra kompetens som förvärvats i arbets- livet, som kan ge tillträde till utbildning och anpassa och förkorta utbildningsinsatser. Det betonas att validering är särskilt viktigt i den pågående omställningen av arbetslivet. Strategin framhåller också betydelsen av validering för att kartlägga kompetensen i arbetslivet och att synliggöra utvecklingsmöjligheter för de anställda.

Regeringen har aviserat en ny kompetensreform 2020, och flera statliga utredningar (utvalg) har pågått som ska ge underlag för re- formen.

140

SOU 2019:69

Internationell utblick

5.2.3En myndighet för samordning ”på tvärs”

Kompetanse Norge är den myndighet som ansvarar för frågor om livslångt lärande och kompetensförsörjning. Myndigheten sorterar formellt under Kunnskapsdepartementet men har även uppdrag från andra departement. Fram till 2017 hette myndigheten Vox (Insti- tutet för vuxnas lärande). Namnbytet skedde i syfte att bättre spegla det bredare uppdrag som myndigheten fick i samband med att den kompetenspolitiska strategin beslutades. Kompetanse Norge har också en högre status som ett direktorat, medan Vox var ett institut under Utdanningsdirektoratet.

Myndighetens uppdrag är både att arbeta för att höja individers kompetens och att arbetsgivare ska ha tillgång till den kompetens de söker. Målgruppen är bred, men man fokuserar framför allt på vuxna personer som har kompetensutmaningar. Myndigheten ansvarar för kontakter med branschorganisationer, samordning och stöd för vali- dering av reell kompetens (RKV) och genomförandet av den natio- nella kompetenspolitiska strategin. Man arbetar också med att stötta kompetensutveckling i arbetslivet och med prognoser över kompe- tensförsörjningsbehov. Ytterligare ett uppdrag är att etablera ett nationellt centrum för karriärvägledningsfrågor, som bland annat kan ge stöd till kommunerna i frågor om vägledning.

Kompetanse Norge utgör kansli för det kompetenspolitiska rådet, som består av företrädare för arbetslivet och för flera olika departe- ment. Rådet träffas fyra gånger per år och har i uppdrag att följa upp genomförandet av den nationella kompetenspolitiska strategin. Myn- digheten är även sekretariat åt flera av de pågående utredningarna på kompetensområdet, bland annat en utredning som under 2017–2019 hade i uppdrag att utreda Norges kompetensbehov.

5.2.4Inga öronmärkta pengar för validering och ofta kostnadsfritt för individen

I Norge finns inga öronmärkta pengar för validering. Statlig ersätt- ning för validering till utbildningsanordnare inom formell utbildning ingår i den generella ersättningen för utbildning (Cedefop 2016b).

Validering inom vuxenutbildning på grundskole- och gymnasial nivå är kostnadsfri för följande grupper:

141

Internationell utblick

SOU 2019:69

•Personer som har rätt att komplettera sin utbildning upp till gym- nasial nivå (regionen står för kostnaden).

•Personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbets- förmåga (Arbets- och välfärdsmyndigheten NAV står för kost- naden).

•Arbetssökande, under vissa förutsättningar (Arbets- och välfärds- myndigheten NAV står för kostnaden). Ett villkor är att NAV bedömer att validering är en lämpligt insats för att den arbets- sökande ska komma i arbete.

För individer som själva måste stå för kostnaden för en validering varierar priset beroende på vilken kurs det handlar om. Kostnaden för en validering kan till exempel vara högre inom vissa yrkesutbild- ningar där praktiska test behöver genomföras.

För sökande till och studerande inom eftergymnasial utbildning är validering kostnadsfri.

5.2.5Uppföljning visar på en positiv utveckling men att mycket arbete återstår

På uppdrag av Kompetanse Norge har NIFU3 genomfört ett forsk- ningsprojekt om validering i utbildning och arbetsliv. Rapporten be- skriver användning och resultat av validering, och identifierar hinder och utvecklingsområden för att etablera ett välfungerande nationellt system för validering (Sutherland Olsen m.fl. 2018). I rapporten konstateras att RKV har utvecklats de senaste åren, att systemet är väl förankrat i kommunerna och att vissa grupper som jobbar med RKV har upparbetat en god kompetens på området. Det förekom- mer också flera initiativ från branschorganisationer, och arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer är väl insatta i valideringsfrågan. Det finns också en allmän samsyn om att det är viktigt för samhället att validering finns och att metoden används.

Trots många positiva tecken är dock huvudslutsatsen att det återstår mycket innan ett välfungerande system är etablerat, som kan bidra till att arbetskraftens kompetens tas till vara på ett bra sätt.

3Nordisk institutt for studier av innovasjon, forskning og utdanning.

142

SOU 2019:69

Internationell utblick

Forskarna framhåller särskilt bristen på empiriskt kunskapsunderlag för att bedöma värdet av validering för den enskilde.

5.2.6Omfattningen av validering varierar mellan olika områden

Sutherland Olsen m.fl. (2018) redovisar även statistik över omfatt- ningen av validering (RKV) inom utbildning och arbetsliv. RKV genomförs sällan inom vuxenutbildning på grundskolenivå, läsåret 2016/17 hade 2 procent av deltagarna validerats. Kännedomen om RKV beskrivs som låg och informationen behöver anpassas till in- vandrare, vilka utgör den absoluta majoriteten av eleverna inom grundläggande vuxenutbildning.

Andelen som valideras inom gymnasial vuxenutbildning är betyd- ligt högre, sedan 2010 har mellan 23 och 29 procent av eleverna över 25 år genomgått RKV. Detta motsvarar cirka 3 000 personer per år. RKV inom yrkesutbildningarna dominerar. Offentlig statistik saknas dock om resultatet av valideringen. En enkätundersökning till dem som genomgått RKV sedan 2001 indikerar att många elever fått stora delar av utbildningen godkänd.4 För fortsatt utveckling av RKV inom gymnasial vuxenutbildning framhåller forskarna bland annat behov av bättre samverkan mellan kommuner, och mellan kommu- ner och till exempel arbetsförmedlingen (NAV) och att insatser görs för att öka arbetsgivares tillit till RKV.

För tillträde till yrkesskolor finns väletablerade rutiner för valider- ing. Cirka 10 procent av ansökningarna kommer från personer som söker på reell kompetens. Bland dem som ansöker om RKV finns både äldre yrkesverksamma som vill karriärväxla och yngre sökande som inte har fullföljt gymnasiet samt invandrare med en blandning av tidigare utbildning och arbetslivserfarenhet. Forskarna rekom- menderar att insatser görs för att skapa incitament för yrkesskolorna att också bedöma reell kompetens för tillgodoräknande. Detta förekommer mycket sällan i dagsläget.

Även inom högskolan finns etablerade rutiner för bedömning av reell kompetens för tillträde till utbildning. Det finns också bra sta-

4Enkäten besvarades, helt eller delvis, av 1 862 personer vilket motsvarar en svarsfrekvens på 7,2 procent. Forskarna betonar därför att resultaten måste tolkas försiktigt. Till exempel kan man anta att en större andel av dem som har fått godkänt har valt att svara på enkäten än vad som är fallet med dem där valideringen inte ledde till godkänt resultat.

143

Internationell utblick

SOU 2019:69

tistik på området. Cirka 2,5 procent i den centrala antagningen (3 252 personer 2017) och drygt 1 procent av dem som söker lokalt (1 773 personer 2017) gör detta på basis av reell kompetens. I den centrala antagningen 2017 bedömdes drygt var tredje sökande på reell kompetens som behörig men endast 21 procent av dem fick ett erbjudande om studieplats. Andelen av de sökande i lokala antag- ningar som bedömdes behöriga var väsentligt högre, cirka 70 pro- cent, och nästan samtliga fick också erbjudande om en studieplats. Statistik saknas för omfattningen av validering för tillgodoräknande. I studien konstateras dock att informationen till studenter om denna möjlighet är bristfällig, och att det finns spänningar på lärosätena i synen på om erfarenhetsbaserad kunskap kan bedömas som likvärdig akademisk kunskap. Forskarna menar att insatser bör övervägas som ger lärosätena ekonomiska incitament att genomföra RKV för till- godoräknande.

Validering i arbetslivet beskrivs i rapporten som ett okänt område, statistik saknas helt över omfattningen. Vissa arbetsgivare efterfrå- gar metoder för validering av icke-formellt och informellt lärande, även om den generella bilden är att förståelsen av begreppet RKV är svag bland arbetsgivare. Andra hinder är att det saknas intresse för att standardisera metoder för hur kompetens kan dokumenteras och värderas, och att arbetsgivare inte upplever behov av att koppla kom- petenser från erfarenhetsbaserat lärande till utbildningssystemet. I rapporten framhåller forskarna att man bör överväga insatser för att stödja branschernas utveckling av valideringsmodeller och forsknings- baserade insatser med deltagare från både arbetsliv och utbildning.

5.3Island

Island har ett högt arbetskraftsdeltagande (cirka 85 procent) och en låg arbetslöshet (cirka 2 procent) men utbildningsnivån bland de sysselsatta är låg. År 2016 saknade cirka 44 000 personer, eller 22 pro- cent av de sysselsatta i åldern 25–64 år, en slutförd gymnasieutbild- ning.5 Valideringsarbetet är därför i första hand inriktad på denna målgrupp. Målet är att andelen som saknar en slutförd gymnasie- utbildning ska minska till 10 procent 2020.

5Motsvarande andel i Sverige var 7 procent i åldersgruppen 20–64 år.

144

SOU 2019:69

Internationell utblick

De utmärkande dragen i det isländska systemet för validering är:

•en tydligt avgränsad målgrupp,

•ett nationellt samordnat stöd för metodutveckling, kvalitetssäk- ring, kompetensutveckling och uppföljning,

•en stark koppling till arbetslivet, och

•en särskild statlig finansiering för validering och vägledning.

5.3.1Validering är en rättighet för personer som saknar gymnasieutbildning

År 2010 beslutade det isländska parlamentet om en vuxenutbild- ningslag.6 Lagens syfte är att tillgodose behoven av utbildning för personer med kort tidigare utbildning och arbetsgivarnas behov av personal med kunskaper och färdigheter, som motsvarar de ökade kraven på arbetsmarknaden. Enligt lagen har personer med kort tidigare utbildning, som önskar fullfölja en gymnasieutbildning, rätt att få sitt tidigare lärande validerat. Rättigheten gäller för personer som inte har slutfört en gymnasieutbildning, är 23 år eller äldre och har arbetat minst tre år i relevant yrke. Hur valideringsprocessen ska gå till regleras i förordningen om vuxenutbildning.7 Syftet med vali- deringen är att förkorta utbildning, stärka individens status på arbets- marknaden och generellt höja kompetensen i samhället.

Mellan 400 och 600 personer avslutar en validering varje år. Nästan samtliga (cirka 95 procent) av dem som valideras är yrkesverksamma. Under perioden januari 2007 till oktober 2018 hade totalt 4 383 per- soner avslutat en validering, varav 2 988 män (68 procent) och 1 395 kvinnor (32 procent). Medelåldern var 40 år, 38 år för män och 43 år för kvinnor.

Enligt en uppföljning som genomfördes i april 2014 hade 34 pro- cent av dem som sedan starten genomgått en validering fullföljt en gymnasieutbildning, 28 procent hade påbörjat studier, och ytterli- gare 14 procent hade som målsättning att fullfölja en gymnasieut- bildning.

6Adult Education Act (No. 27/2010).

7Regulation for the Adult Education Act (No. 1163/2011).

145

Internationell utblick

SOU 2019:69

5.3.2Central funktion för samordning, stöd och utveckling

Arbetslivets utbildningscenter (The Education and Training Service Center, ETSC) har genomfört merparten av arbetet med att utveckla validering av icke-formellt och informellt lärande på Island. ETSC ägs av arbetsmarknadens parter på central nivå, i såväl privat som offentlig sektor. ETSC:s arbete som nationell stödfunktion för vali- dering fastställs i femåriga kontrakt med Departementet för utbild- ning, forskning och kultur. Departementet finansierar också genom- förandet av de uppgifter som regleras i avtalet. ETSC har därutöver viss finansiering (cirka en tredjedel) genom projektmedel från bland annat EU och olika branscher.

ETSC ansvarar på central nivå för samordning, stöd och utveck- ling inom tre områden för den aktuella målgruppen: utbildning, validering och vägledning. ETSC:s främsta uppgifter när det gäller validering är samordning, fördelning av medel till utförare, kvalitets- säkring, metodutveckling, kompetensutveckling samt uppföljning och statistik. ETSC utvecklar metoder för validering av icke-for- mellt och informellt lärande, och säkerställer kvaliteten i validerings- metoderna. ETSC:s roll är även att garantera att de godkända meto- derna implementeras i de sektorer där validering används, liksom att implementera valideringsprocessen i nya sektorer. När validering implementeras i nya sektorer är ETSC en aktiv part och ingår i styr- gruppen för pilotprojekten. ETSC erbjuder även rådgivning, sam- ordnar utbildning för valideringsutförare och publicerar riktlinjer och checklistor.

Validering utförs vid fjorton Lifelong Learning Center (LLL-cen- ter). ETSC godkänner och tecknar årliga kontrakt med centren, som ägs av lokala aktörer, till exempel fackliga organisationer, bransch- organisationer, kommuner och utbildningsanordnare. LLL-centren ansvarar även för vägledning och viss kompletterande utbildning. Centren lämnar också statistikuppgifter till ETSC som sammanställer dessa för hela landet.

146

SOU 2019:69

Internationell utblick

5.3.3Kursmål och kompetensstandarder tas fram i samarbete med arbetslivet

Validering görs i första hand mot kursmål i det formella utbildnings- systemet. I de fall det saknas kursplaner eller kursmål tar ETSC fram sådana i samarbete med arbetslivet. LLL-centren ansvarar för att bedriva valideringsprocessen mot kursmålen. Kompetens som svarar mot kursmålen resulterar i formella kurspoäng som registreras i utbildningssystemets databas INNA.

ETSC tar fram mål för olika typer av kurser för att tillgodose både individers och arbetsmarknadens behov, exempelvis yrkeskurser inom turism, administration, fiskeindustrin och handel. Vissa kurser är anpassade för personer med dyslexi. Kursmål tas även fram för allmänna ämnen som isländska, matematik, engelska och informa- tions- och kommunikationsteknik. Dessa kurser är ofta en start- punkt för vuxna med begränsad skolgång som önskar återgå till studier inom det ordinarie utbildningssystemet. Kurserna godkänns av Utbildningsdirektoratet och individen får studiepoäng som kan tillgodoräknas på gymnasienivå.

Validering görs även direkt mot kompetenskriterier som definie- rats av arbetslivet. Omfattningen av denna form av validering är liten men utvecklingsarbete pågår i form av olika pilotprojekt. ETSC tar tillsammans med branschen fram kompetensstandarder och kompe- tensprofiler för olika yrken. Standarderna ska kunna användas både vid validering och som utgångspunkt för nya kursplaner för dessa yrken.

ETSC har utvecklat en process för hur man tar fram kompetens- standarder. Det görs med hjälp av ett verktyg med redan definierade kompetenser och kompetenskriterier för olika jobbprofiler.8 Grup- per om tio till tjugo personer, bland annat representanter för arbets- tagare och arbetsgivare i den aktuella branschen, träffas vid tre till- fällen för att ta fram och definiera kompetensstandarden.

5.3.4Validering och vägledning finansieras av staten

Det isländska parlamentet beslutar varje år om ett särskilt anslag för vuxenutbildning och aktiviteter kopplade till sådan utbildning. An- slaget får användas dels för att finansiera den operativa och admini-

8Verktyget har utvecklats av Human Resource System Group Ltd. (HRSG) i Kanada.

147

Internationell utblick

SOU 2019:69

strativa verksamheten vid ETSC och de godkända LLL-centren, dels för utbildningsfonden (The Education Fund) som finansierar utbild- ningskostnader, validering och vägledning samt för utvecklingspro- jekt inom vuxenutbildningen för målgruppen.9 Fonden uppgår till cirka 80 miljoner svenska kronor per år, varav cirka 60 procent an- vänds för utbildning och cirka 20 procent vardera för validering och vägledning.

Validering och vägledning samt kompletterande utbildning vid LLL-centren är avgiftsfri för individer som saknar gymnasieutbild- ning. De flesta måste dock gå kompletterande utbildning inom det ordinarie utbildningssystemet. Dessa utbildningar finansieras genom fonder med koppling till olika kollektivavtal till vilken arbetsgivare avsätter en del av löneutrymmet.

ETSC ansvarar för att administrera utbildningsfonden och LLL-centren ansöker årligen om medel från fonden för utbildning, validering och vägledning. Medlen kan användas av LLL-centren under 18 månader. För att få ersättning måste samtliga steg i validerings- processen genomföras.

5.4Danmark

5.4.1Utbildningsanordnare är ansvariga för att erbjuda validering

Danmark började utveckla arbetet med validering i början på 2000- talet, då validering lyftes fram som nyckelfråga för att främja livs- långt lärande. Validering går i Danmark under benämningen real- kompetencevurdering (RKV) och genomförs av utbildningsanordnare på samtliga nivåer i utbildningssystemet. För korta och medellånga utbildningar inom högskolan kan reell kompetens åberopas som behörighetsgrund. Både inom vuxenutbildning och eftergymnasial utbildning kan man också ansöka om en förkortning av utbildningen (tillgodoräknande) och få ett så kallat kompetensbevis. Inom gym- nasial vuxenutbildning och yrkesinriktad diplomutbildning kan man även ansöka om att få tillgodoräkna sig hela utbildningen. I dessa fall utfärdas ett utbildningsbevis som är detsamma som studerande får efter att ha genomgått utbildningen.

9Adult Education Act (No. 27/210), artikel 9 och 10.

148

SOU 2019:69

Internationell utblick

År 2007 blev utbildningsanordnare i samtliga utbildningsformer skyldiga att erbjuda validering.10 För yrkesinriktad vuxenutbildning på gymnasial nivå fanns en motsvarande skyldighet redan från 2003.11 För att ha rätt till RKV inom yrkesutbildning behöver perso- nen vara minst 25 år, i övrigt gäller bestämmelserna utan särskilda åldersgränser. Målgruppen är huvudsakligen personer som saknar eller har en kort tidigare utbildning.

Under 2013 lanserade den danska regeringen ett program för ökad tillväxt i Danmark, Væktsplan.dk, som bland annat pekade på behov av att stärka kvaliteten i vuxenutbildningen och att vidareut- veckla den gymnasiala yrkesutbildningen (Cedefop 2016c). År 2015 reformerades yrkesutbildningen och särskilda bestämmelser inför- des för att öka användningen av validering för vuxna.12 Syftet var att effektivisera utbildningen och öka vuxnas motivation att skaffa sig en yrkesutbildning. Yrkesutbildning för vuxna över 25 år ska nu alltid inledas med validering och mot bakgrund av resultatet fastställs ele- vens utbildningsplan.13 Eleverna blir dels anvisade till olika standar- diserade upplägg beroende på tidigare utbildning och yrkeserfaren- het, dels kan de få ytterligare förkortningar baserade på sina indivi- duella teoretiska och praktiska kompetenser. Sedan sommaren 2016 är det också möjligt att genomgå RKV innan utbildningen startar och få ett bindande förhandsbesked om vilka delar i utbildningen som kommer kunna tillgodoräknas.14

5.4.2Ett decentraliserat system som främjas och följs upp av nationella aktörer

Genomförandet av validering är decentraliserat i Danmark. Utbild- ningsanordnare inom var och en av de sex utbildningsformerna som omfattas av lagen från 2007 är ansvariga för att organisera valider- ingsprocessen. Utbildningsdepartementet har tagit fram rekommen- dationer och riktlinjer för arbetet, och har även finansierat projekt som syftat till att utveckla verktyg, metoder och processer för vali-

10LOV nr 556 af 06/06/2007. Lov om ændring af forskellige love på Undervisningsministeriets område.

11Bekendtgørelse nr. 802 af 22/9/2003.

12LOV nr. 634 af 16/6/2014. Lov om ændring af lov om ehrvervsuddannelser, lov om vejled- ning om uddannelse og ehrverv samt pligt till uddannelse, beskæftigelse m.v., lov om folke- skolen og forskellige andre love. (Bedre og mere attraktive ehrvervsuddanelser m.v.)

13Bekendtgørelse nr. 367 af 19/4/2016, § 56.

14Bekendtgørelse nr. 547 af 1/6/2016.

149

Internationell utblick

SOU 2019:69

dering. Utbildningsdepartementet inrättade också ett nationellt kun- skapscentrum med uppgift att samla, producera och sprida informa- tion, dokumentation och kunskap om validering (Cedefop 2016c).

År 2010 genomförde Danmarks Evalueringsinstitut en uppfölj- ning av hur det gått att implementera lagen från 2007. Studien visade att användningen av RKV hade ett starkt stöd inom vuxenutbild- ningen. Samtidigt framhölls att det fanns stor förbättringspotential vad gäller information och kännedom om validering, standardisering av arbetet, kvalitetssäkring och samverkan mellan olika aktörer (EVA 2010).

5.4.3Ökad användning av validering men kvaliteten haltar

I början av 2019 presenterades en ny uppföljning av utvecklingen sedan 2010. Den bygger på en enkät bland utbildningsanordnare inom de sex utbildningsområden som omfattas av lagen om valider- ing (EVA 2019). Uppföljningen visar på en positiv utveckling där allt fler utbildningsinstitutioner använder sig av RKV. Ökningen är särskilt stor inom yrkesutbildningsområdet, där 88 procent (yrkes- utbildning på gymnasial nivå) respektive 85 procent (eftergymnasial diplomautbildning) av utbildningsanordnarna svarade att de genom- för validering. I uppföljningen från 2010 låg motsvarande andelar på 29 respektive 50 procent. Den stora ökningen förklaras av att RKV 2015 blev en obligatorisk del i yrkesutbildning för vuxna.

Utvärderingen lyfter samtidigt fram att kvaliteten haltar. Många utbildningsanordnare baserar bedömningen av tidigare förvärvat kun- nande uteslutande på den sökandes skriftliga dokumentation från tidigare utbildning och anställningsintyg. År 2018 var det bara 29 pro- cent av lärosätena och 31 procent av anordnarna av diplomautbild- ning som använde intervju som en del i bedömningsprocessen. An- delen var högre, 62–74 procent, bland utbildningsanordnare på gym- nasial nivå. Endast var tredje anordnare inom yrkesutbildning på gymnasial nivå, och varannan inom arbetsmarknadsutbildning, an- vände praktiska prov vid bedömningen. Detta framhålls i utvärder- ingen som en allvarlig brist som riskerar att gå ut över kvaliteten och tilliten till validering inom yrkesutbildningen.

Utvärderingen lämnar rekommendationer för att främja den fort- satta utvecklingen av validering. Bland annat så anger man att åtgär-

150

SOU 2019:69

Internationell utblick

der bör vidtas för att öka kännedomen om validering inom eftergym- nasial utbildning, att regleringen bör förtydligas så att det framgår att en individuell intervju alltid ska genomföras i samband med vali- dering, samt att Utbildningsdepartementet och högskolan bör över- väga hur behovet av kompetensutveckling för utförare av validering kan mötas.

5.4.4Särskild ersättning till utbildningsanordnarna för validering

Utbildningsanordnarna får en särskild ersättning från Utbildnings- departementet för bedömningsarbetet i en validering. Ersättningen betalas ut i efterhand mot redovisning av antalet valideringar som har resulterat i att den sökande antingen fått tillträde till en utbildning eller att utbildningen har förkortats genom att tidigare kunnande har tillgodoräknats i utbildningen. Ersättningen är schabloniserad och uppgick 2018 till 4 700 DKK.

För den enskilde är RKV avgiftsfri på gymnasial nivå. Även RKV för tillträde till högre utbildning är avgiftsfri om den sökande saknar tidigare högskoleutbildning. Vid validering för kompetens- eller utbildningsintyg (för tillgodoräknande) inom högre utbildning och diplomautbildning får däremot utbildningsanordnarna ta ut avgifter. Avgifterna varierar beroende på hur omfattande tillgodoräknande individen ansöker om.15

Trots den särskilda ersättningen upplever majoriteten av alla utbildningsanordnare att finansieringen utgör ett hinder för arbetet med validering (EVA 2019). Inom gymnasial vuxenutbildning är det mellan 67 och 82 procent av utbildningsanordnarna som helt eller delvis instämmer i att det är svårt att se hur arbetet med RKV kan bli ekonomiskt hållbart. Ersättningen anses vara för låg för att täcka det arbete som en validering innebär. Inom högskolan och diplomaut- bildningen är det en lägre andel av utbildningsanordnarna som upp- ger att finansieringen är ett hinder. Detta förklaras av att man inom dessa utbildningsformer också har möjlighet att ta ut avgift av den som ansöker om validering. Danmarks Evalueringsinstitut rekom-

15Avgiften är 1 800 DKK för en kurs som omfattar 5 ECTS och 2 600 DKK för en kurs som

omfattar 10 ECTS. Avgiften för RKV mot ett utbildningsbevis (en hel kvalifikation) är 9 000 DKK.

151

Internationell utblick

SOU 2019:69

menderar i rapporten att Utbildningsdepartementet ser över de finansiella incitamenten för att öka omfattningen av validering.

5.5Finland

5.5.1Validering en rättighet för individen

Validering av tidigare förvärvat kunnande går i Finland långt tillbaka i tiden och är relativt väl etablerat inom utbildningssystemet (Cedefop 2016d). Det finns ingen specifik lag om validering utan verksamheten regleras inom respektive utbildningsform. Validering är en rättighet för individen och en persons tidigare förvärvade kun- nande, oavsett när och var den har förvärvats, ska kunna valideras. Finland har också ett väl utvecklat system för vägledning och indi- vidualiserad studieplanering för studerande genom hela utbildnings- systemet. De individuella studieplanerna framhålls som ett bra verk- tyg för att synliggöra kunskaper och färdigheter som individen redan tillägnat sig genom tidigare studier eller erfarenhetsbaserat lärande.

5.5.2Yrkesutbildningen är anpassad efter arbetslivets behov

Det finska systemet för yrkesutbildning är kompetensbaserat och anpassat efter arbetslivets behov. Både på gymnasial och eftergym- nasial nivå är kvalifikationskraven uttryckta i läranderesultat (learn- ing outcomes). Validering sker i nära samverkan mellan samtliga be- rörda aktörer. Exempelvis är arbetsmarknadens parter och branscher involverade i allt från framtagandet av kvalifikationer och kompe- tensprofiler till genomförandet av validering.

Yrkesutbildningssystemet är uppbyggt så att det ska främja det livslånga lärandet. Hela eller delar av en kvalifikation kan uppnås såväl genom formell utbildning som genom validering. För varje stu- dent inom yrkesutbildningen tar man fram en individuell studieplan som anger när, var och hur det fortsatta lärandet ska ske samt vilka kompetenstester som ska göras. Planen indikerar även om och hur den befintliga yrkeskompetensen behöver kompletteras för att en kvalifikation ska kunna uppnås.

152

SOU 2019:69

Internationell utblick

5.5.3Utbildningsstyrelsen har en samordnande roll

Utbildningsstyrelsen är en statlig myndighet som beslutar om natio- nella kompetensstandarder i nära samarbete med representanter för arbetsgivare, arbetstagare och utbildningsanordnare (Cedefop 2016d). Utbildningsstyrelsen ansvarar även för att ta fram riktlinjer för be- dömning av tidigare förvärvat kunnande till valideringsutförare och har en viktig roll vid kvalitetssäkring av validering. Därutöver ansva- rar Utbildningsstyrelsen för att fördela medel till olika utvecklings- projekt avseende validering inom yrkesutbildningen.

Validering på universitetsnivå är inte lika etablerad som inom yrkes- utbildning, men de flesta kurs- och examensmål är formulerade ut- ifrån läranderesultat. Valideringsmetoder utvecklas kontinuerligt och validering ökar i popularitet och är relativt känt bland studenterna. Alla nya studenter får information under de inledande studieveck- orna om möjligheterna att få sitt tidigare lärande bedömt för till- godoräknande. Universiteten är autonoma och beslutar självständigt om sina valideringsprocesser. De samarbetar i relativt liten utsträck- ning med arbetslivet eller andra aktörer (SOU 2018:29, avsnitt 4.1).

5.5.4Statlig ersättning men inga öronmärkta pengar

I Finland är validering i stort sett avgiftsfri för individen och valider- ingsutförare får i de flesta fall ersättning från staten (Cedefop 2016d). Eftersom validering är en integrerad del i det formella ut- bildningssystemet finns inga öronmärkta pengar för validering. Er- sättningssystemet för yrkesutbildning baseras på uppnådda hela eller delar av kvalifikationer (completed units), på övergång till arbete eller vidare studier efter utbildningen samt på återkoppling från de studerande och arbetsgivare.

5.6Sydafrika

5.6.1Validering regleras inom ramen för NQF

I Sydafrika infördes ett nationellt ramverk för kvalifikationer (NQF) redan 1995. Utgångspunkten var att skapa ett integrerat ramverk för läranderesultat (learning achievements) för att över- brygga effekterna av apartheidtidens segregerade utbildningssystem

153

Internationell utblick

SOU 2019:69

(Bolton m.fl. 2016). Kvalifikationsramverkets syfte är att öka till- gången till utbildning och rörligheten (progressionen) inom utbild- ningssystemet, att öka kvaliteten och transparensen samt att på- skynda återupprättelsen efter apartheidsystemets diskriminering vad gäller utbildnings- och sysselsättningsmöjligheter.

Validering benämns i Sydafrika Recognition of Prior Learning (RPL) och är reglerat inom ramen för NQF. Validering ska kunna erbjudas mot samtliga kvalifikationer som finns i NQF. Kvalifika- tionsmyndigheten SAQA (South African Qualification Authority) har det övergripande ansvaret för att utveckla och implementera kvalifikationsramverket.16

5.6.2En nationell myndighet för samordning av valideringsarbetet

OECD konstaterade 2009 att det fanns öar av goda exempel på validering i Sydafrika men att det saknades ett nationellt fungerande system. Ett utvecklingsarbete påbörjades därför för att få till stånd ett nationellt sammanhängande system för RPL. SAQA beslutade 2013 om en nationell handlingsplan för implementering av RPL.17 Av handlingsplanen framgår bland annat att en kvalifikation eller delkvalifikation som är registrerad i NQF ska kunna godkännas helt eller delvis genom RPL.18 Där framhålls också att RPL leder till erkännande av kunskaper och färdigheter som individen har tillägnat sig genom tidigare utbildning och erfarenhet. Det tidigare lärandet synliggörs genom en bedömning. Vägledning och stöd till individen, för att denne ska kunna beskriva sin kompetens på ett bedömnings- bart sätt, är en integrerad del i processen.

Det finns två huvudsakliga former av RPL: för tillträde till utbild- ning och för att uppnå en kvalifikation eller delkvalifikation. I hand- lingsplanen definieras RPL som

... the principles and processes through which the prior knowledge and skills of a person are made visible, mediated and assessed for the pur- poses of alternative access and admission, recognition and certification, or further learning and development.19

16National Qualification Framework Act 67 of 2008, chapter 4.

17National Policy for the Implementation of the Recognition of Prior Learning, SAQA No. 779 (2014).

18Artikel 43.

19Artikel 26.

154

SOU 2019:69

Internationell utblick

SAQA har ett nationellt samordningsansvar för validering. Ansvaret omfattar följande områden:

•Forskning: leda, samordna och sprida RPL-relaterad forskning och information inom alla sektorer och på alla nivåer i systemet.

•Kompetensutveckling: initiera och uppmuntra till utbildning och vidareutbildning av RPL-utförare samt ge stöd och vägledning vid utveckling av valideringsmetoder.

•Strategiska projekt: identifiera och initiera strategiska RPL-pro- jekt med fokus på systemförändringar och strukturella hinder för att möjliggöra egenföretagande och karriärutveckling i privat och offentlig sektor.

•Stöd och råd: säkerställa spridning av lokala och internationella goda exempel, inklusive framgångsrika modeller, verktyg och riktlinjer.

•Uppföljning och utvärdering: kontinuerligt följa upp och utvärdera handlingsplanen för implementerning av RPL.

•Marknadsföring: genomföra aktiviteter som ökar allmänhetens kännedom om RPL, inklusive anordnande av en RPL-konferens vartannat år.20

Det sydafrikanska kvalifikationsramverket har tre undergrupper: kvalifikationer från generell vuxenutbildning, från högre utbildning och yrkeskvalifikationer utfärdade av branscher. För respektive under- grupp finns ett kvalitetsråd som bland annat ansvarar för att:

•stödja och kvalitetssäkra RPL-utbildning för exempelvis väg- ledare, coacher, bedömare och administratörer i sektorn,

•säkerställa att RPL-utförare i sektorn arbetar i enlighet med nati- onellt fastställda kriterier och riktlinjer (ackreditering),

•följa upp och utvärdera implementeringen av RPL i sektorn,

•säkerställa att det inte görs någon åtskillnad om en kvalifikation har uppnåtts genom RPL eller genom formell utbildning,

20National Policy for the Implementation of the Recognition of Prior Learning, artikel 49.

155

Internationell utblick

SOU 2019:69

•utveckla och förvalta en informationsdatabas som är kompatibel med den nationella databasen för betyg och kvalifikationer, och

•leverera relevanta data till SAQA.

5.6.3Handlingsplan för att stärka vidareutveckling och implementering av validering

Sydafrikas regering gjorde 2015 bedömningen att implementeringen av validering inte hade skett i den omfattning som förväntats, bland annat eftersom det saknades incitament att arbeta med och integrera RPL i utbildningssystemet. Ministern för högre utbildning beslutade därför 2016 om en handlingsplan för att stärka vidareutveckling och implementering av RPL inom utbildning för vuxna på alla nivåer i NQF.21 Handlingsplanen anger inriktningen på en övergripande nivå och sätter ramarna för andra styrdokument som beslutas av exem- pelvis SAQA och kvalitetsråden.

I handlingsplanen fastställs principerna för finansiering, både för samordning och för att genomföra validering, och de olika aktörer- nas roller och ansvar tydliggörs. Därutöver ska en nationell samord- ningsfunktion för RPL etableras inom utbildningsministeriet. I en första fas ska samordningsfunktionen bland annat identifiera hinder för implementering av RPL. Denna utvärdering ska sedan ligga till grund för den andra fasen, som bland annat ska omfatta förslag till regeländringar.

5.7Lärdomar för Sverige

Erfarenheterna från andra länder sammanfattas i detta avsnitt utifrån de grundläggande förutsättningarna för ett nationellt sammanhäng- ande system för validering, det vill säga reglering, organisering och finansiering. Den sammanfattande bilden är att övriga nordiska län- der har kommit längre i sitt arbete med att utveckla system för vali- dering jämfört med Sverige. En övergripande lärdom från andra länder är att det tar tid att bygga upp ett nationellt sammanhängande system för validering.

21Recognition of Prior Learning (RPL) Coordination Policy, Department of Higher Educa- tion and Training No. 381 (February 2016).

156

SOU 2019:69

Internationell utblick

5.7.1Tydlig reglering ger större möjligheter till validering

En tydlig reglering av validering ger större möjligheter för individen att få sin kompetens kartlagd och bedömd inom formell utbildning. I Finland, Norge och Danmark är validering reglerat som en rättig- het för individen inom samtliga utbildningsformer i det formella ut- bildningssystemet. På Island gäller rättigheten endast inom vuxen- utbildning på gymnasial nivå, och under vissa förutsättningar. I Danmark är validering sedan 2015 också en obligatorisk insats inför yrkesutbildning för vuxna.

I Sverige, däremot, är validering inom kommunal vuxenutbild- ning (komvux) varken reglerat som en rättighet för individen eller som en skyldighet för kommunen att erbjuda. Inom regional yrkes- inriktad vuxenutbildning (regionalt yrkesvux) är det dock en skyldig- het för huvudmannen att erbjuda validering för att erhålla statsbidrag. Andelen kursdeltagare som validerats inom gymnasial vuxenutbild- ning är också betydligt lägre i Sverige än i Norge. År 2017 var ande- len 0,6 procent av samtliga kursdeltagare i Sverige (se avsnitt 11.2.1) jämfört med cirka 25 procent av eleverna i Norge. För validering inom eftergymnasial utbildning är de nordiska regelverken däremot mer lika.

Danmark, Norge och Island använder begreppet värdering av reell kompetens, medan Finland definierar validering som erkännande av tidigare förvärvat kunnande. I samtliga fyra länder är det en kon- vergent syn på validering som dominerar i policysammanhang. Detta innebär att man framhåller att bedömningen ska göras mot fastställda kriterier i kursplaner, yrkesstandarder eller liknande. Sverige avviker också i detta hänseende. Utgångspunkten för valideringsarbetet i Sverige kan enligt Hult & Andersson (2008) betecknas som diver- gent, åtminstone på policynivån. Med en divergent utgångspunkt finns det inga fastställda kriterier att bedöma emot. Med det syn- sättet kan ingen anses ha för lite kunnande för att validera, eftersom individen alltid har någon kompetens som kan dokumenteras.

I Sydafrika är validering reglerat inom ramen för det nationella ramverket för kvalifikationer (NQF). Validering ska erbjudas mot samtliga kvalifikationer som finns i NQF, det vill säga kvalifikatio- ner både från formell utbildning och yrkeskvalifikationer som utfär- das av till exempel branschorganisationer. I Sverige är den nationella referensramen för kvalifikationer ännu i ett uppbyggnadsskede och

157

Internationell utblick

SOU 2019:69

omfattar endast ett fåtal kvalifikationer utanför formell utbildning (se avsnitt 6.4.2).

5.7.2Tvärgående funktion underlättar samordning mellan valideringssystemets olika delar

Olika länder har valt olika vägar för att bygga upp sina validerings- system beroende på nationella förutsättningar och traditioner inom arbetsmarknad och utbildning. De nordiska länderna har på olika sätt och i olika utsträckning inkluderat validering inom sina institu- tionella ramverk.

I övriga nordiska länder finns det en tvärgående funktion som ansvarar för samordning, stöd och utveckling av validering inom utbildning och arbetsliv. Även i Sydafrika finns det en tvärgående funktion med nationellt samordningsansvar för validering. I Sverige, däremot, saknas ett långsiktigt ansvar för att på nationell nivå hålla samman och driva på utvecklingen av validering. Utan en tvärgående funktion saknas förutsättningar att få till stånd ett nationellt sam- manhängande system för validering inom utbildning och arbetsliv.

Såväl Sydafrika som de nordiska länderna följer också upp om- fattningen av validering på ett mer systematiskt sätt än i Sverige. För både den enskilde och för arbetsgivaren blir det svårt att bedöma värdet av validering om det saknas kunskapsunderlag.

I övriga nordiska länder har validering en framträdande roll i ländernas politik för livslångt lärande. Denna koppling har också medfört en nära samverkan mellan regering och arbetsmarknadens parter i utvecklingen av validering. I Finland och Island tar ansvarig myndighet eller organisation fram kurs- och examensmål samt kom- petenskriterier i nära samarbete med arbetslivet.

5.7.3De finansiella incitamenten att genomföra validering är svaga

I samtliga nordiska länder är validering en integrerad del i det for- mella utbildningssystemet. I Norge, Finland och Sverige ingår ersätt- ningen till utbildningsanordnarna för validering i den generella ersätt- ningen för utbildning. I Danmark och Island finns däremot särskilda

158

6Generell reglering av validering – definition och koppling till SeQF

Det svenska systemet för validering är decentraliserat och splittrat (se avsnitt 4.3). Validering genomförs av en mängd olika utförare inom respektive utbildningsform och i arbetslivet. Det finns i dag ingen sammanhållen reglering om validering, i stället återfinns vissa be- stämmelser om validering i olika regelverk för respektive verksamhet.

Målsättningen för de senaste årens utveckling av strukturer för validering inom utbildning och arbetsliv är att ett sammanhållet, nationellt och permanent system för validering ska införas (prop. 2014/15:1 s. 41). Adekvat reglering är en viktig institutionell förutsättning för att möjliggöra detta. I Valideringsdelegationens uppdrag ingår att föreslå en övergripande definition av validering. Definitionen ska enligt tilläggsdirektivet (dir. 2018:101) utgå från Europeiska unionens råds rekommendation om validering av icke- formellt och informellt lärande.1 Valideringsdelegationen har även i uppdrag att ta ställning till hur den nationella referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande (SeQF) kan användas för att stärka samspelet mellan validering och utbildningsinsatser av olika aktörer.

I detta kapitel beskrivs inledningsvis nuvarande reglering av vali- dering i svensk rätt (avsnitt 6.1). Därefter diskuteras vilka olika definitioner av begreppet validering som förekommer (avsnitt 6.2). Hur valideringsprocessen går till varierar bland annat beroende på syftet med valideringen och i avsnitt 6.3 redovisas några exempel på detta. I avsnitt 6.4 behandlas vilken betydelse SeQF kan få för att stärka arbetet med validering.

1Rådets rekommendation av den 20 december 2012 om validering av icke-formellt och infor- mellt lärande (2012/C 398/01).

161

Generell reglering

SOU 2019:69

Valideringsdelegationens förslag och bedömningar om en gene- rell reglering på valideringsområdet som knyter ihop strukturerna för validering presenteras i avsnitt 6.5.

6.1Gällande rätt

Begreppet validering finns i ett antal olika lagar och förordningar, såväl i författningar som rör kartläggning, bedömning och erkännande av människors tidigare förvärvade kunnande som i författningar rörande andra rättsområden. Nedan redogörs för de författningar som är relevanta för validering av människors tidigare förvärvade kunnande.

6.1.1Validering inom kommunal vuxenutbildning

Möjlighet till validering

I skollagen (2010:800) fastslås i kapitlen om kommunal vuxenut- bildning, respektive särskild utbildning för vuxna, att en elev kan få sina kunskaper och sin kompetens validerad (20 kap. 42 § och 21 kap. 21 §). Enligt bestämmelserna är det endast en elev, det vill säga någon som är antagen till en utbildning, som kan genomgå vali- dering. Den som får sina kunskaper och sin kompetens bedömda vid en validering ska ha möjlighet att få dessa dokumenterade skriftligt (20 kap. 43 § och 21 kap. 22 §). I samma paragrafer finns vissa be- stämmelser om rättelse och ändring av denna dokumentation.

Betyg kan ges efter prövning

Av förordningen (2011:1108) om vuxenutbildning framgår att vali- dering får ske inom ramen för alla kurser och ska utgå från elevens förutsättningar och behov (2 kap. 8 §). Även en orienteringskurs kan ha till syfte att ge tillfälle till validering (2 kap. 6 §). En elev som har genomgått validering för en del av en kurs behöver inte delta i undervisningen när det gäller den delen av kursen (2 kap. 8 §). Vali- dering mäts, precis som studieomfattning, i verksamhetspoäng (2 kap. 1 och 2 §§).

162

SOU 2019:69

Generell reglering

I förordningen anges också att betygssättning inom kommunal vuxenutbildning efter en validering sker genom prövning (4 kap.

24§). Med prövning i en kurs avses en bedömning av personens kun- skaper i förhållande till uppställda kunskapskrav i kursplaner eller ämnesplaner. Möjlighet att genomgå prövning har även den som inte är antagen till en kurs, det är tillräckligt att personen är bosatt i lan- det och vill ha betyg från kommunal vuxenutbildning. En prövning får göras hos vilken huvudman som helst som anordnar den aktuella kursen (20 kap. 40 §). I förordningen (1991:1124) om avgifter för prövning inom skolväsendet anges att huvudmannen för utbildningen inte får ta ut en avgift av en elev inom den kommunala vuxenutbild- ningen, som inom ramen för en kurs går igenom prövning efter validering (1 §). Motsvarande möjlighet till prövning finns dock inte för elever inom särskild utbildning för vuxna.2

Skriftlig dokumentation och intyg

I skollagen anges att den som får sina kunskaper och sin kompetens bedömda vid en validering ska ha möjlighet att få dessa dokumen- terade skriftligt (20 kap. 43 § och 21 kap. 22 §). I förordningen (2011:1108) om vuxenutbildning anges att den som har genomgått en validering ska kunna få ett intyg (4 kap. 25 §). Ett intyg ska ut- färdas av rektorn (20 kap. 44 § skollagen).

Att erbjuda validering är ett villkor för statsbidrag för yrkesvux

Även i förordningen (2016:937) om statsbidrag för regional yrkes- inriktad vuxenutbildning (regionalt yrkesvux) finns bestämmelser om validering. Ett villkor för att få statsbidrag enligt denna förord- ning är att minst tre kommuner ska samverka om planering och genomförande av utbildningen efter samråd med den aktör som har ett regionalt utvecklingsansvar i länet och Arbetsförmedlingen. Ett annat villkor är att de samverkande kommunerna ska erbjuda en möjlighet till validering (20 §). Det ska även framgå av ansökan om statsbidrag att utbildningen inbegriper en möjlighet till validering om det finns elever som behöver det (33 §).

2Komvuxutredningen har föreslagit att en rätt ska införas att pröva kunskaper för betyg i kurser inom det som i dag är särskild utbildning för vuxna, se SOU 2018:71, s. 308 f.

163

Generell reglering

SOU 2019:69

Skolverkets ansvar

Enligt förordning (2015:1047) med instruktion för Statens skolverk ska myndigheten främja användningen och utvecklingen av valide- ring inom kommunal vuxenutbildning (18 § punkten 5). Skolverket har även bemyndigande att meddela ytterligare föreskrifter om vali- dering (förordning [2011:1108] 4 kap. 25 §). Några sådana föreskrif- ter har dock inte utfärdats.

6.1.2Validering utanför kommunal vuxenutbildning

Validering av arbetssökandes kompetens

I förordningen (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program finns bestämmelser om validering. Där anges att validering får ske av en arbetssökandes kunskaper och kompetens. Där finns även en definition av validering som överensstämmer med den som finns i skollagen, det vill säga att med validering avses en process som inne- bär en strukturerad bedömning, värdering och dokumentation samt ett erkännande av kunskaper och kompetens som en person besitter oberoende av hur de förvärvats (1 och 13 §§).

Statsbidrag för utveckling av valideringsmodeller

I 4 § förordningen (2014:375) om statsbidrag för utveckling av lärande på arbetsplatser och regionala stödfunktioner för yrkesutbildning anges att statsbidrag får lämnas till arbetsgivar- och arbetstagar- organisationer, och till organisationer som är gemensamma för arbetsgivare och arbetstagare, för insatser som avser yrkesintro- duktionsavtal och som syftar till att utveckla kompetensprofiler och valideringsmodeller för anställningsbarhet i branscher och yrken.

Validering för tolkar

I förordningen (2012:140) om statsbidrag för viss utbildning som rör tolkning och teckenspråk, anges att en förutsättning för att få statsbidrag är att utbildningen genomförs på ett sådant sätt att verk- samma tolkar, som saknar fullständig grundutbildning, ges möjlig-

164

SOU 2019:69

Generell reglering

het att få sina kunskaper prövade eller validerade. Det anges också att den som har tagit emot statsbidrag ska lämna uppgifter till Myn- digheten för yrkeshögskolan om bland annat vilka som blivit valide- rade med godkänt resultat (2 och 8 §§).

I förordningen (1985:613) om auktorisation av tolkar och över- sättare anges att Kammarkollegiets register över tolkar som inte är auktoriserade, men som med godkänt resultat genomgått viss utbild- ning som är föremål för statlig tillsyn, ska omfatta dem som efter validering bedömts ha motsvarande kunskaper (16 a §).

Validering inom högskola och yrkeshögskola

I högskoleförordningen (1993:100) finns bestämmelser om att en student får tillgodoräkna sig annan utbildning och kunskaper och färdigheter som har förvärvats i yrkesverksamhet (6 kap. 7 §). I kapi- tel 7 om tillträde till högskoleutbildning finns bestämmelser om möjligheten till både grundläggande och särskild behörighet till stu- dier på såväl grundnivå, avancerad nivå som forskarnivå för sökande som genom praktisk erfarenhet eller genom någon annan omstän- dighet har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildning (5, 8, 25, 28, 31 och 39 §§).

I förordningen (2009:130) om yrkeshögskolan finns motsvarande bestämmelser om tillgodoräknande och behörighet gällande utbild- ningar inom yrkeshögskolan (2 kap. 12 § och 3 kap. 1 §).

Begreppet validering används dock varken i högskoleförordningen eller i förordningen om yrkeshögskolan.

Myndigheten för yrkeshögskolans ansvar

Enligt förordningen (2011:1162) med instruktion för Myndigheten för yrkeshögskolan ska myndigheten främja användningen och ut- vecklingen av validering inom de utbildningar som myndigheten an- svarar för, och stödja branscherna i deras arbete med att utveckla och kvalitetssäkra samt informera om modeller för validering (6 §).

165

Generell reglering

SOU 2019:69

6.2Behov av gemensam definition som knyter ihop strukturerna för validering

6.2.1Olika uppfattningar om innebörden av validering skapar osäkerhet

Validering handlar om att synliggöra, bedöma och ge erkännande och värde åt kunnande som människor har tillägnat sig, oftast, i sam- manhang utanför formell utbildning. Validering har därmed kommit att beteckna olika insatser inom olika verksamheter. Detta leder inte sällan till förvirring och en otydlighet om vad olika uppdrag om att genomföra eller utveckla validering avser.

Begreppsförvirringen har diskuterats i flera tidigare rapporter, promemorior och betänkanden.3 Här har också påtalats att oklar- heten kring innebörden av begreppet validering kan leda till negativa konsekvenser. Bland annat kan det innebära att värdet av en valide- ring blir otydligt, både för individer och för arbetsgivare, att kvali- teten i den validering som sker varierar mellan olika områden och utförare samt att valideringsinsatser inte sker i önskvärd utsträck- ning. Det förekommer till exempel ESF-finansierade projekt som anger att man erbjuder deltagarna validering men där insatserna enbart avser kartläggning av kompetensen. I andra fall genomförs bedömning mot kompetensstandarder med tveksam legitimitet och förankring i branschen eller sektorn. Detta leder till att validerings- intyg utfärdas som i praktiken har mycket lågt värde för individer, arbetsgivare och utbildningsanordnare.

Oklarheten om innebörden av validering försvårar därmed ut- vecklingen av validering.

6.2.2Ålderstigna men relativt lika definitioner av validering inom formell utbildning

Innebörden av begreppet validering inom utbildningsväsendet har beskrivits i författningstext och i olika propositioner och departe- mentspromemorior. Beskrivningarna av vad validering innebär är relativt lika mellan de olika utbildningsformerna. Nuvarande defini- tioner har emellertid snart tjugo år på nacken. Gemensamt för samt- liga definitioner är att de

3Se t.ex. Ds 2016:24, Statskontoret (2013) och SOU 2013:20.

166

SOU 2019:69

Generell reglering

•avser individens kunnande oavsett hur det har förvärvats,

•utgår ifrån vad som görs i processen, och

•innehåller begreppen bedömning och erkännande.

Det finns dock en viss otydlighet om vilken roll utforskande moment för att kartlägga och undersöka individens kunnande spelar i en validering.

Kommunal vuxenutbildning

För validering inom kommunal vuxenutbildning och särskild utbild- ning för vuxna infördes en definition i skollagen 2010. Definitionen härstammar från överväganden som gjordes i promemorian Valider- ing m.m. – fortsatt utveckling av vuxnas lärande (Ds 2003:23). I skol- lagen definieras validering som

en process som innebär en strukturerad bedömning, värdering och dokumentation samt ett erkännande av kunskaper och kompetens som en person besitter oberoende av hur de förvärvats.4

I förarbetena till skollagen anges att validering är utforskande till sin funktion och syftar till att kartlägga och undersöka vilka kunskaper och färdigheter den enskilde har (prop. 2009/10:165, s. 492). Ordet kartläggning saknas dock i definitionen. Definitionen innehåller i stället orden bedömning, värdering och erkännande vilka samtliga pekar mot den kontrollerande fasen av en validering. Betoningen av validering som en process som huvudsakligen är utforskande mot- sägs också av andra skrivningar i propositionen. Bland annat ut- trycks att validering kan göras inom ramen för en kurs och då kan resultera i att en prövning genomförs, det vill säga att en lärare gör en bedömning av den enskildes kunskaper gentemot fastställda kun- skapskrav i kurs- och ämnesplaner.5 Det finns därmed en otydlighet om vilka moment som ska ingå i en validering enligt skollagen.

Skollagens definition har dessutom kommit att användas inom en del andra verksamheter och av olika aktörer också utanför skol- väsendet. Definitionen har till exempel förts in i förordningen (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program.

420 kap. 42 § och 21 kap. 21 § skollagen (2010:800).

5Prop. 2009/10:165 s. 492.

167

Generell reglering

SOU 2019:69

Utbildning inom högskolan och yrkeshögskolan

På högskoleområdet och inom utbildning i yrkeshögskolan finns inte begreppet validering angivet i de styrande författningarna. I hög- skoleförordningen (1993:100) och i förordningen (2009:130) om yrkes- högskolan finns dock bestämmelser som ger möjlighet att få kun- nande, som utvecklats på annat sätt än genom formell utbildning, bedömt för behörighet och tillträde till utbildning samt för tillgodo- räknande i utbildningen. Detta arbete brukar benämnas bedömning av reell kompetens. Reell kompetens definierades i propositionen Den öppna högskolan som den samlade kompetensen en person har oavsett om hon eller han har formella bevis för den eller inte. Vali- dering beskrevs i denna proposition som

en strukturerad metod för bedömning, värdering och erkännande av den reella kompetensen.6

I propositionen om inrättandet av yrkeshögskolan framgår av skriv- ningarna att validering handlar om

en metod för kartläggning, bedömning och erkännande av kompetens som förvärvats utanför det formella utbildningssystemet eller utom- lands.7

6.2.3Det saknas en fastställd definition för validering utanför formell utbildning

Det saknas en fastställd definition för validering av exempelvis yrkeskompetens mot arbetsmarknadens krav eller inom folkbild- ningen, det vill säga validering utanför formell utbildning.

Myndigheten för yrkeshögskolan (MYH) har på uppdrag av regeringen tagit fram kriterier för validering och riktlinjer för kvali- tetssäkring och dokumentation av valideringsinsatser, Kriterier och riktlinjer för validering av reell kompetens (MYH 2012). Dessa krite- rier och riktlinjer är brett utformade och avsedda att ge stöd vid utformning av valideringsprocesser och genomförande av validering oavsett inriktning och syfte med valideringen. MYH:s kriterier och riktlinjer ger vägledning för aktörer utanför formell utbildning som önskar upprätta valideringsprocesser. De är frivilliga att följa och har

6Prop. 2001/02:15 s. 77.

7Prop. 2008/09:68 s. 52.

168

SOU 2019:69

Generell reglering

ingen styrande effekt. Validering av reell kompetens definieras där som

en utforskande process som består av kompetenskartläggning och kom- petensbedömning, med syfte att få individens befintliga kunskaper, fär- digheter och förmågor bedömda och erkända.

6.2.4EU:s rekommendation ger ökad tydlighet om vad validering är

Även inom EU förekommer ett flertal olika begrepp för validering, och det finns även skillnader mellan hur olika medlemsstater defini- erar vad en valideringsprocess omfattar. Innebörden i de olika be- grepp som används är dock relativt likartad, även om de också till viss del avspeglar skillnader i tyngdpunkt och värderingar mellan länderna.

Kunskaps- och policyutvecklingen inom EU har dock gått framåt under senare år. Validering har också successivt kopplats till andra initiativ som lanserats för att underlätta rörligheten inom EU och ta till vara den kompetens som en person utvecklat i olika sammanhang (se avsnitt 4.1).

I EU:s rekommendation, som beskrivs i avsnitt 4.1.3, förtydligas begreppet validering i syfte att etablera en gemensam förståelse för vad validering är. Den definition som presenterats beskrivs av Villalba & Bjørnåvold (2017) som ett paraply för de olika begrepp som används: en övergripande definition som ger flexibilitet för vali- deringens olika former och uttryck. I rekommendationen definieras validering som

en process där ett behörigt organ bekräftar att en person har uppnått läranderesultat som mätts mot en relevant standard. 8

Valideringsprocessen beskrivs också som bestående av fyra faser: identifiering, dokumentation, bedömning och certifiering.

8Rådet rekommendation 2012/C 398/01 s. 5.

169

Generell reglering

SOU 2019:69

6.3Processens utformning varierar beroende på valideringens syfte och individens behov

Valideringsdelegationen har i delbetänkandet En nationell strategi för validering beskrivit att målgrupperna för validering är flera, och att syftet med en validering kan variera (SOU 2017:18, s. 12). En ge- mensam definition behöver därmed kunna omfatta valideringspro- cesser av flera olika slag.

För att kunna möta olika individers syften och behov pekade delegationen också på att det behöver finnas olika ingångar till vali- dering och en väl fungerande kedja där även andra insatser behövs, före, parallellt med och efter en validering (SOU 2017:18, s. 29).

I detta avsnitt ges en kort beskrivning av hur valideringsproces- sen kan se ut i några olika fall.

6.3.1Inledande kartläggning och studie- och yrkesvägledning

En kvalitativ inledande kartläggning behövs ofta för att hjälpa indi- viden identifiera och beskriva sin kompetens. Öppna och utfors- kande kompetenskartläggningar som synliggör grundläggande fär- digheter och förmågor kan vara särskilt viktigt för personer som av olika anledningar står långt från arbetsmarknaden. Genom att iden- tifiera personens tidigare lärande och starka sidor kan individens självförtroende stärkas och motivationen öka till fortsatt utbildning eller ett aktivt arbetssökande.

En inledande kartläggning är också ett viktigt redskap för att arbetsförmedlare, studie- och yrkesvägledare, omställningsaktörer och andra ska kunna identifiera om individen har mer specifikt kunnande inom något område. I sådana fall kan validering vara en lämplig insats för att personen ska komma vidare till arbete eller fortsatta studier. Den inledande kartläggningen blir då ett tillfälle att informera, motivera och vägleda individen om möjligheterna med validering.

I EU:s rekommendation framhålls betydelsen av att personer som är arbetslösa eller riskerar arbetslöshet ges möjlighet att genom- gå en utforskande kompetenskartläggning (skills audit). Arbetsför- medlingen har en mängd olika digitaliserade kartläggnings- och självskattningsverktyg som kan vara ett stöd i kompetenskartlägg- ningen. Det finns även särskilda förberedande insatser som arbets-

170

SOU 2019:69

Generell reglering

sökande kan anvisas till som syftar till att kartlägga kompetensen och vägleda och motivera individen.

6.3.2Validering för behörighet och tillträde till utbildning

Inom högskolan och yrkeshögskolan är reell kompetens en behö- righetsgrund. En sökande som saknar formell behörighet för en utbildning har därmed rätt att få sin reella kompetens bedömd för behörighet och tillträde till utbildning. Det är det lärosäte eller den utbildningsanordnare som erbjuder utbildningen som ska pröva om den sökande har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Valideringsprocesser för att bedöma sökandes reella kompetens be- höver därför finnas hos samtliga lärosäten och utbildningsanord- nare. Schematiskt beskrivet kan en valideringsprocess för behörighet och tillträde till högskoleutbildning se ut enligt figur 6.1.

Vanligen är det en studievägledare som ansvarar för validerings- processens första fas, kartläggningen. Ansökan om bedömning regi- streras och den sökande får information om process och tidsplan. Inkomna underlag granskas och vid behov begärs kompletteringar in. Den sökande ska också få stöd i att synliggöra, uttrycka och styrka kunskaper och färdigheter som är relevanta för behörighet till den sökta utbildningen.

Källa: Egen bearbetning efter förlaga från Valideringsnätverk Väst.

171

Generell reglering

SOU 2019:69

I bedömningsfasen analyserar en bedömare, vanligen en lärare inom den sökta utbildningen, underlaget utifrån behörighetskrav och den sökandes förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Vid be- hov hämtas ytterligare underlag in via kartläggaren. Utfallet av be- dömningen av om den sökandes kunskaper och färdigheter i huvud- sak överensstämmer med behörighetskraven, eller inte, motiveras skriftligt. Därefter går ärendet vidare till beslutsfasen, där ärendet sammanställs och en beslutsfattare tar beslut om den sökande är behörig och kan antas till den sökta utbildningen eller inte. Beslutet förmedlas till den sökande via antagningsbeskedet.9

6.3.3Validering för tillgodoräknande och förkortning av utbildning

Validering för att bedöma om en studerandes tidigare förvärvade kunnande kan tillgodoräknas i utbildningen, genomförs inom kom- vux, yrkeshögskolan och högskolan. Figur 6.2 visar hur en valider- ingsprocess enligt Vård- och omsorgscollege modell för validering mot gymnasiekurser inom vård och omsorg ser ut.

Den översiktliga kartläggningen genomförs av en studie- och yrkesvägledare genom utforskande samtal med individen och inven- tering av betyg, intyg och liknande. Individen får information om vad valideringsprocessen innebär. Informationen behöver vara till- räcklig så att individen kan ta ställning till om en validering är moti- verad.

I den fördjupade kartläggningen utforskas vad individen kan i för- hållande till mål, innehåll och kunskapskrav i relevanta kurser. I denna fas är det en valideringskunnig yrkeslärare som genomför kartläggningen, och som också bland annat går igenom formerna för valideringen, ämnesmål, kunskapskrav, metodmaterial och liknande.

Bedömningen sker både praktiskt på en arbetsplats, med hjälp av en valideringshandledare och en yrkeslärare, och teoretiskt med muntliga och skriftliga prov. Syftet är att kontrollera om individen har kunnande som motsvarar målen för den eller de kurser som valideringen avser.

9För sökande till en högskoleutbildning kan beslutet överklagas till Överklagandenämnden för högskolan.

172

SOU 2019:69

Generell reglering

			Komplet-
			terande
			utbildning
		Intyg + individuell
			studieplan
Översiktlig	Fördjupad	Bedömning	Bedömning
Översiktlig	Fördjupad	Bedömning	Bedömning	Prövning
kartläggning	kartlägg-	(praktisk) på	(teoretisk) på	Prövning
kartläggning	ning	arbetsplats	arbetsplats
	ning	arbetsplats	arbetsplats

Betyg

Källa: Egen bearbetning efter förlaga från Vård- och omsorgscollege.

Prövning och betygsättning görs av en betygssättande lärare utifrån det samlade underlaget från bedömningen. I de fall individens kun- nande inte motsvarar samtliga mål i en kurs utfärdas ett intyg som bekräftar det individen kan inom kursen. De kurser eller delar av kurser som individen behöver komplettera med förs in i elevens indi- viduella studieplan.

6.3.4Validering mot yrkeskrav för matchning till arbete

Validering är ett arbetsmarknadspolitiskt program som ingår i Arbetsförmedlingens verktygslåda för att hjälpa arbetssökande vidare till arbete eller utbildning. Den inledande kartläggningen görs i detta fall av arbetsförmedlaren med hjälp av bland annat individens upp- gifter om tidigare utbildning och yrkeserfarenhet och olika själv- skattningsverktyg. Om arbetsförmedlaren bedömer att validering kan underlätta den arbetssökandes väg till arbete så görs en anvisning till programmet. I figur 6.3 beskrivs hur en sådan valideringsprocess ser ut för validering mot kockyrket.

En fördjupad kartläggning av yrkeskompetensen är första fasen i valideringsprocessen. Kartläggningen görs av en yrkeskunnig person genom utforskande samtal som bland annat kan utgå ifrån de själv- skattningar som den arbetssökande har genomfört. Om det visar sig att individen har begränsad erfarenhet från yrket så avbryts valider- ingen efter kartläggningsfasen. Ett kartläggningsutlåtande ska då

173

Generell reglering

SOU 2019:69

lämnas som ett underlag för att avgöra vilka andra insatser som kan vara relevanta för individen.

Om den arbetssökande bedöms vara yrkeskunnig inom området blir nästa fas i valideringen bedömning av om yrkeskunnandet mot- svarar kompetenskraven för yrket. Bedömningen genomförs på en arbetsplats av en av branschen godkänd yrkesbedömare. Resultatet av bedömningen kan antingen bli ett yrkesbevis som bekräftar att individen har kunskaper och färdigheter som möter samtliga kom- petenskrav. I annat fall utfärdas ett intyg som bekräftar vad individen kan, samt ett kompletteringsutlåtande som anger vad individen be- höver komplettera med för att erhålla ett yrkesbevis.

Komplet- terande utbildning

Intyg + kompletterings- utlåtande

Inledande

kartläggningFördjupad Bedömning Erkännande kartläggning

Kartläggningsutlåtande

Källa: Egen bearbetning efter förlaga från Utbildningsrådet Hotell och Restaurang .

6.3.5Validering för kompetensutveckling av anställda

Processen för validering av anställda i relation till branschens kompe- tenskrav kan ofta vara betydligt smidigare än i de tidigare beskrivna sammanhangen. Syftet med denna validering är att synliggöra och bekräfta vad de anställda kan och samtidigt identifiera i vilka delar kompetensutveckling kan behövas. I figur 6.4 beskrivs en sådan vali- deringsprocess utifrån modellen Industriteknik Bas.

I de flesta fall har arbetsgivaren tillräckligt god kännedom om sina anställda för att avgöra om en validering är motiverad eller inte. Mot-

174

SOU 2019:69

Generell reglering

svarigheten till kartläggningsfasen i de tidigare beskrivna exemplen blir i detta fall ett utvecklings- eller planeringssamtal där den anställde informeras om vad validering innebär och motiveras genom diskus- sion om varför det kan vara värdefullt att genomföra en validering.

Bedömningen görs av ett ackrediterat testcenter genom ett web- baserat test, som tar cirka fyra timmar att göra. Resultatet visar vilken kompetens som finns och vad den anställde behöver utveckla. Om bedömningen visar att den anställde möter kompetenskraven inom samtliga kompetensområden som valideras så utfärdas bran- schens certifikat. I annat fall kan en konkret utvecklingsplan tas fram utifrån resultatet, som ger den anställde möjlighet att vidareut- vecklas inom de områden som inte fullt ut motsvarade kraven.

		Kompetens-
		utveckling
	Utlåtande
Utvecklingssamtal	Bedömning	Erkännande
med anställd	Bedömning	Erkännande
med anställd

Källa: Egen bearbetning efter förlaga från Svensk Industrivalidering.

6.4Referensramen för kvalifikationer (SeQF) en gemensam utgångspunkt

6.4.1Kopplingar bör finnas mellan validering och referensramar för kvalifikationer

Utvecklingen av referensramar för kvalifikationer för livslångt lärande ger en ny och tydligare plattform också för etablering av strukturer för validering. I EU:s rekommendation om validering anges att med-

175

Generell reglering

SOU 2019:69

lemsstaternas valideringsarrangemang bör kopplas till de nationella referensramarna för kvalifikationer. Med en kvalifikation avses i detta sammanhang ett formellt resultat av en bedömnings- och valide- ringsprocess som ges när ett behörigt organ har fastställt att en per- son har uppnått läranderesultat som motsvarar fastställda kriterier.

I referensramarna ska kvalifikationer beskrivas i form av lärande- resultat, det vill säga det en person vet, förstår och kan göra när en lärandeprocess är avslutad. Det innebär att det är personers faktiska kunnande (eller reella kompetens) som räknas oavsett var, hur och hur lång tid det har tagit att uppnå detta kunnande. En kvalifikation är därmed frikopplad från lärandeväg. Detta innebär också att en individ bör kunna erhålla en kvalifikation på olika sätt, genom ut- bildning såväl som genom validering av kunnande som förvärvats i arbetet eller på annat sätt.

Sveriges referensram för kvalifikationer (SeQF) infördes 2015 genom bland annat förordning (2015:545) om referensram för kvali- fikationer för livslångt lärande.10 SeQF är utformad så att den kan omfatta olika typer av kvalifikationer såväl från det formella utbild- ningssystemet och från icke-formella utbildningar som från arbets- livet. Kvalifikationer vars läranderesultat är författningsreglerade, det vill säga examina från utbildningar inom det formella utbild- ningssystemet, anges i en bilaga till förordningen och är därigenom nivåplacerade genom regeringsbeslut.

Av förordningen framgår att utfärdare av kvalifikationer utanför det formella utbildningssystemet, kan ansöka om nivåplacering av kvalifikationen i SeQF hos den ansvariga myndigheten för den svenska referensramen, Myndigheten för yrkeshögskolan. Till så- dana kvalifikationer hör bland annat yrkesbevis, certifikat och intyg som kan utfärdas efter en branschvalidering. Med en nivåplacering för kvalifikationen blir det enklare för enskilda personer, arbetsgi- vare och utbildningsanordnare att förstå och värdera vilken kom- petens som kvalifikationen motsvarar. Detta ökar värdet av intyg från validering.

10Prop. 2014/15:107.

176

SOU 2019:69

Generell reglering

6.4.2SeQF behöver bli känt och fyllas på med fler kvalifikationer för att generera värde

Sedan 2016 har det varit möjligt för olika aktörer att ansöka hos Myndigheten för yrkeshögskolan (MYH) om att nivåplacera kvali- fikationer som utfärdas utanför formell utbildning i Sveriges referens- ram för kvalifikationer, SeQF. Totalt har myndigheten handlagt 35 an- sökningar om nivåplacering i SeQF, varav 2 inkommit under 2019. Hittills har 6 kvalifikationer nivåplacerats. En av dessa, Servicebran- schens Yrkesnämnds (SRY) yrkesbevis inom städservice (nivåplace- rad på nivå 4), är en kvalifikation som kan erhållas efter validering.

En förutsättning för att MYH ska kunna besluta om en nivå- placering av en kvalifikation är att den som utfärdar kvalifikationen bedriver ett systematiskt kvalitetsarbete, där kvalitetssäkring av kva- lifikationen ingår.11 Ansökningar som inte har fått beslut om nivå- placering har i de flesta fall avslagits på grund av att ett systematiskt kvalitetssäkringsarbete inte har kunnat påvisas (MYH 2019b, s. 44).

Referensramen för kvalifikationer är således på plats, men inne- hållet är fortfarande begränsat. I en intervjustudie som genomfördes kort efter att SeQF hade införts framkom att kännedomen om vad referensramen innebar var låg (Panican 2016). Studien omfattade intervjuer med företrädare för 21 olika branschorganisationer. Några av dessa hade varken hört talas om eller visat något intresse för SeQF. Bland övriga respondenter var de flesta positiva men avvak- tande. Man ansåg att referensramen byggde på en god tanke men att det än så länge saknades tydlighet och lättbegriplighet. En mindre grupp av respondenter uppgav att de arbetade aktivt med att imple- mentera SeQF i relation till sina egna kvalifikationer. Till skillnad från övriga respondenter reflekterade denna grupp även över vad SeQF kan tillföra i relation till den egna branschens valideringsmo- deller.

Enligt en rapport från det europeiska centrumet för utveckling av yrkesutbildning, Cedefop, befinner sig SeQF i dag i en tidig operativ fas (Cedefop 2019). I samma rapport beskrivs den skotska referens- ramen, som har funnits på plats ett par decennier. Erfarenheterna från Skottland ger en bild av vad SeQF skulle kunna innebära på sikt. Den skotska referensramen anses i dag ha en central betydelse för att hjälpa såväl studerande (och personer som önskar studera) som

114 § förordning (2015:545) om referensram för kvalifikationer för livslångt lärande.

177

Generell reglering

SOU 2019:69

utbildningsanordnare och arbetsgivare. Den omfattar cirka 11 500 kvalifikationer från olika utbildnings- och yrkesområden, och cirka 1 000 av dessa är framtagna och ägs av arbetsmarknadsorganisationer.

Även i Valideringsdelegationens delbetänkande Validering i hög- skolan beskrivs erfarenheterna av den skotska referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande. Den upplevs ge enskilda perso- ner en ökad förståelse för vad olika utbildningar och kvalifikationer omfattar. För utbildningsanordnare ger referensramen bättre förut- sättningar att bedöma nivån och omfattningen av en individs tidigare förvärvade kunnande. Detta underlättar mobiliteten mellan olika ut- bildningar och ger förutsättningar för tillgodoräknanden och indi- viduella anpassningar av utbildningar. Referensramen bidrar också till kompetensförsörjning och kompetensutveckling på arbetsmark- naden genom att underlätta arbetsgivarnas förståelse för olika kvali- fikationer (SOU 2018:29, s. 116 f).

Mot denna bakgrund framstår det som uppenbart att den svenska referensramen för kvalifikationer behöver fyllas på med fler kvali- fikationer för att generera nytta. MYH erbjuder sedan hösten 2018 praktiskt stöd och handledning i att beskriva kvalifikationer på ett sådant sätt att de kan nivåplaceras i SeQF, bland annat i form av workshops och seminarier. Myndigheten driver också sedan januari 2018 det så kallade BOSS-projektet för branscher som har utvecklat valideringsmodeller eller som är på väg att göra detta. Inom ramen för projektet får branscherna stöd att vidareutveckla sina kvalifika- tioner.12 Ett 20-tal branscher arbetar för närvarande med att kvali- tetssäkra, anpassa eller uppdatera sina valideringsmodeller. Ett av målen med projektet är att branschernas kvalifikationer ska kunna nivåplaceras i SeQF.

6.4.3Ökad transparens, jämförbarhet och överförbarhet med ett gemensamt språkbruk

Jämförbarhet vad gäller inriktning och nivå, men inte omfattning

Validering som metod uppstod utifrån behovet att ge jämförbarhet mellan kunnande som utvecklats i formella sammanhang och kun- nande som utvecklats i arbetet eller på fritiden. Kunnande som indi-

12Projektet Branschvalidering – operativ och strategisk samverkan (BOSS) är ett ESF-finan- sierat projekt under 2018–2019 som syftar till att öka nytta och användning av branschvali- dering för arbetsgivare och individer.

178

SOU 2019:69

Generell reglering

vider förvärvar i informella och icke-formella sammanhang ska med validering kunna synliggöras och ges ett motsvarande värde som om det hade utvecklats genom en formell utbildning.

Referensramar för kvalifikationer, å andra sidan, syftar till att ge jämförbarhet mellan kvalifikationer från olika sammanhang. Genom att uttrycka kvalifikationerna på samma sätt, i termer av lärandere- sultat, inom både formell utbildning och i arbetslivet, ges ett gemensamt språkbruk. Det underlättar förståelsen av vad individer som erhållit en kvalifikation inom ett visst yrkes- eller ämnesområde kan. Nivåplaceringen av kvalifikationerna ger en ytterligare dimen- sion av jämförbarhet.

Samma nivå för två kvalifikationer inom samma yrkesområde säger dock inte att de motsvarar samma kunnande. Medan till exem- pel en gymnasieexamen från ett yrkesprogram är bred och omfattar kunskaper även inom allmänna ämnen så är ett yrkesbevis avgränsat till de specifika yrkeskunskaperna inom området. Jämförbarheten ligger i det som är gemensamt i dessa två kvalifikationer, nämligen nivån på yrkeskunskaperna inom det område som avses.

Nivån på en kvalifikation bestäms genom en samlad bedömning av alla kunskaper, färdigheter och kompetenser som ingår i kvali- fikationen. En bredare kvalifikation som placerats på nivå 4 kan där- med även omfatta delar som motsvarar både en högre och en lägre nivå.

Flera olika användningsområden för branschkvalifikationer som uttrycks som läranderesultat

Kvalifikationerna som är nivåplacerade i en referensram uttrycks i termer av läranderesultat. Detta innebär att kvalifikationen ska be- skriva vad en individ som erhållit kvalifikationen vet, förstår och kan göra inom det område som avses. Ur ett branschperspektiv finns flera fördelar med att uttrycka kompetenskraven i form av lärande- resultat (se figur 6.5).

När en bransch tar fram en kvalifikationsbeskrivning för en yrkes- roll som uttrycks i läranderesultat kan kvalifikationen också nivå- placeras i SeQF. Detta ger förbättrade möjligheter för arbetsgivare, utbildningsanordnare och individer att jämföra kvalifikationen med kvalifikationer från andra sammanhang. En nivåplacering ger också en kvalitetsstämpel (se avsnitt 6.4.2).

179

Generell reglering

SOU 2019:69

Identifierat behov (t.ex. yrkesroll)

Kompetens- standard

Läranderesultat

	Merit-	Kvalifikation	Mål och	Formell
Kompetens-			kunskaps-
		nivåplacerad		utbildning
utveckling	överföring		krav
		i SeQF

Metoder för kartläggning, bedömning

Validering

Källa: Egen bearbetning av förlaga från Myndigheten för yrkeshögskolan.

När branschen tar fram en modell för validering av yrkeskompetens byggs kvalifikationen på med metoder för att identifiera och mäta individens kunnande inom det område som kvalifikationen avser.

Genom att kvalifikationen beskrivs i termer av läranderesultat får branschen också ett språk som underlättar i kommunikationen med aktörer inom formell utbildning. Exempelvis blir det enklare att beskriva branschens kompetensbehov i dialogen i Skolverkets natio- nella programråd om lärandemål och kunskapskrav inom formell yrkesutbildning. Samma krav på läranderesultat som används för validering kan också ligga till grund för till exempel olika yrkes- tävlingar eller för utformningen av yrkesprov.

Kvalifikationer formulerade som läranderesultat kan även stödja kompetensutveckling av anställda. Om kvalifikationerna uttrycks i moduler (delkvalifikationer) underlättas meritöverföring, det vill säga möjligheter att hitta motsvarigheter inom utbildning för komplet- tering och för tillgodoräknande av det kunnande anställda redan har förvärvat på annat sätt.

Sammantaget kan således principen om att uttrycka kompetens- krav i termer av läranderesultat bidra till att knyta samman olika vägar till likvärdig kunskap.

180

SOU 2019:69

Generell reglering

Utvecklingsarbete behövs också inom formell utbildning

Branschvalideringens koppling till det formella utbildningssystemet är i dagsläget relativt svag. De flesta branschmodeller avser kompe- tenskrav motsvarande anställningsbarhet i yrket, vilket innebär att det framför allt är yrkeskurser inom den kommunala vuxenutbild- ningen (komvux) som är relevanta för motsvarande kompetens. Kom- pletteringsutlåtanden efter en branschvalidering ger dock sällan direkt hänvisning till hela eller delar av gymnasiekurser. Detta begränsar möjligheterna till komplettering inom komvux efter en branschvali- dering.

Undantaget är Vård- och omsorgscolleges modell för validering av kunskaper och kompetens för yrkesrollerna undersköterska och vårdbiträde. Där görs valideringen helt mot vård- och omsorgs- programmets yrkeskurser. Smidiga kompletteringsmöjligheter är en fördel med denna modell. En annan fördel är att individen erhåller såväl ett yrkesbevis som formella betyg som sedan kan byggas på med annan formell utbildning.

En nackdel är dock att kompetens som utvecklats informellt i yrkesutövningen inte alltid kan bedömas som motsvarande de kun- skapsmål som formulerats för den formella utbildningen. Vägen till ett erkännande kan därmed bli betydligt längre än om kompetens- kraven definierats utifrån yrkesrollen i stället för att kompetens- kraven utgår från mål och kunskapskrav för gymnasieskolans yrkes- kurser.

Styrdokumenten för vuxenutbildningen (kunskapsmål i ämnes- och kursplaner och betygskriteriernas kunskapskrav) är skrivna utifrån att eleven inte har några egentliga förkunskaper. De är fram- tagna för progression och lärande mot de kunskapsmål som formu- lerats och anger ofta både vägen mot mål och de läranderesultat som eleven ska ha uppnått efter slutförd utbildning. I styrdokumenten finns därmed en blandning av lärandemål och kunskapskrav som avser det specifika innehållet i olika kurser. Detta gäller i synnerhet de ofta mycket detaljerade kunskapskraven kopplade till olika be- tygsnivåer.

Inom ramen för Skolverkets uppdrag om försöksverksamhet med yrkesprov har diskussioner inletts om hur lärandemålen kan vidare- utvecklas så att kopplingen till SeQF:s grundprincip om lärandere- sultat blir tydligare. Försöksverksamheten med yrkesprov genomförs

181

Generell reglering

SOU 2019:69

i samverkan med berörda branscher och i dialog med de nationella programråden. Den ska även pröva om utvecklingen av yrkesprov kan bidra till att underlätta validering för elever inom vuxenutbild- ningen eller för nyanlända elever med tidigare yrkes- eller utbild- ningserfarenhet.13

I den första försöksomgången ingår yrkesprov för 18 olika yrken. Den gymnasiala yrkesutbildningen representeras av yrkeslärare med etablerad branschkontakt, medan branschen ska representeras av någon med mandat på nationell nivå och detaljerad branschkänne- dom. Yrkesläraren och branschrepresentanten ska gemensamt kom- ma fram till vilka moment i undervisningen som ur ett arbetsmark- nadsperspektiv är värdefulla att förevisa i ett yrkesprov. Skolverkets sammantagna bild av försöksverksamheten hittills är att de flesta branscher ser väldigt positivt på yrkesproven. Förhoppningarna är stora om att ett yrkesprov kan leda till att utbildningen får en ökad arbetsmarknadsrelevans och att ett godkänt yrkesprov kan bli ett in- tyg som bekräftar att eleven har tillägnat sig de kunskaper som bran- schen efterfrågar.14

Tillgången till kompletterande utbildning efter en validering mot branschernas kompetenskrav behöver öka. Ett för branscherna och skolan gemensamt språkbruk för att beskriva kompetenskrav re- spektive lärandemål kan förbättra möjligheterna att identifiera vilka kurser eller delar av kurser inom komvux som motsvarar komplet- teringsbehoven. Valideringsdelegationen har därför i delbetänkandet En nationell strategi för validering uttryckt att både kompetens- profiler i olika branschers valideringsmodeller och lärandemål för kurser och utbildningar bör formuleras enhetligt och i form av läran- deresultat (SOU 2017:18, s. 38).

Inom ramen för det så kallade BOSS-projektet har ett 20-tal branscher sedan 2018 arbetat med att vidareutveckla sina kvalifika- tioner, bland annat avseende hur valideringsmodellens kompetens- krav formuleras (se avsnitt 6.4.2). Vad gäller lärandemål och kun- skapskrav i gymnasiekurser så ingår det i Skolverkets grunduppdrag att utforma och kontinuerligt utveckla skolväsendets styrdoku- ment.15 I detta arbete är det enligt Valideringsdelegationens mening angeläget att kunskapsmålen som uttrycks i kurs- och ämnesplaner

13Regleringsbrev för budgetåret 2018 och 2019 avseende Statens skolverk.

14Statens skolverks redovisning av regeringsuppdrag 2019-03-20, Dnr 2018:302.

155 § förordning (2015:1047) med instruktion för Statens skolverk.

182

SOU 2019:69

Generell reglering

vidareutvecklas så att de formuleras i termer av läranderesultat. Där- igenom underlättas både kompletterande studier för personer som genomgått en branschvalidering, och validering av förvärvat kun- nande för elever inom komvux.

6.5Förslag och bedömningar

6.5.1En ny definition av validering

Förslag: Validering ska definieras som en strukturerad process som innehåller fördjupad kartläggning, bedömning och ett er- kännande av kunnande som en person besitter oberoende av hur det förvärvats.

En generell reglering är en viktig institutionell förutsättning för ett sammanhållet system för validering

Validering genomförs i dag inom både utbildnings- och arbetsmark- nadsområdet och även inom föreningslivet. Ansvaret för validering är i hög grad decentraliserat och valideringssystemet rymmer ett stort antal aktörer. Begreppet validering definieras också för närvarande på olika sätt inom de olika områden där det förekommer, vilket med- för att innehållet i validering skiljer sig mellan olika utbildnings- former, men också inom arbetslivet. Synen på vad validering innebär och vilka moment en validering ska innehålla är därmed olika. Detta skapar osäkerhet om valideringens värde och denna osäkerhet riske- rar att leda till att validering inte sker i tillräcklig och önskvärd om- fattning. Det är därför angeläget att fastställa en gemensam defini- tion som avser validering inom samtliga områden.

En gemensam, övergripande definition av begreppet validering är en viktig institutionell förutsättning för att etablera ett samman- hållet system för validering. Med en gemensam definition skapas en samsyn och en ökad förståelse för vad validering är. Värdet och nyttan med validering för individer och arbetsgivare blir tydligare och därmed också enklare att kommunicera.

I brist på en fastställd övergripande definition av validering an- vänds i dag skollagens definition även inom en del andra verksam- heter och av olika aktörer också utanför skolväsendet. Detta är inte

183

Generell reglering

SOU 2019:69

en ändamålsenlig lösning. Det kan knappast anses vara tydligt i för- hållande till aktörer inom övriga utbildningsformer och inom arbets- livet att skollagens definition för validering inom vuxenutbildningen skulle vara relevant för deras valideringsarbete.

I departementspromemorian Validering med mervärde gjordes bedömningen att det svenska valideringsarbetet bör utgå från defi- nitionen av begreppet validering som finns i EU:s rekommendation om validering (Ds 2016:24, s. 63). En majoritet av remissinstanserna tillstyrkte promemorians bedömning. Något förslag till en övergri- pande svensk definition lämnades dock inte i departementsprome- morian. I stället lämnades förslag till ändring av definitionen av validering i skollagen. I remissvaren på departementspromemorian uttryckte flera instanser invändningar mot förslaget till ändrad definition i skollagen. Statens skolverk framförde att den nuvarande definitionen kan gälla åtminstone under den tid Valideringsdelega- tionen har till sitt förfogande för utvecklingsarbete.

EU:s rekommendation utgör utgångspunkten för den svenska definitionen av validering

I EU:s rekommendation om validering definieras validering som en process där ett behörigt organ bekräftar att en person har uppnått läranderesultat som mätts mot en relevant standard, vilket redo- gjorts för i avsnitt 4.1.3 och 6.2.4. Valideringsprocessen beskrivs som bestående av fyra etapper: identifiering, dokumentation, be- dömning och certifiering.

Vad som ska valideras, det vill säga det som i EU:s rekommen- dation uttrycks som individens läranderesultat, uttrycks i Sverige på olika sätt i olika sammanhang (se avsnitt 2.3.2). För att skapa en reglering av validering som fungerar i alla dessa sammanhang behövs ett samlande begrepp. Begreppet läranderesultat kan enligt Valider- ingsdelegationen beskrivas som det en person vet, förstår och kan göra. Begreppet kunnande bör därför kunna användas som ett samlingsbegrepp. Detta begrepp är dessutom betydligt enklare att förstå och använda än termen läranderesultat, eller resultat av lärande. Valideringsdelegationen föreslår därför att det är individens kunnande som ska valideras.

EU:s rekommendation avser validering av icke-formellt och in- formellt lärande. Enligt Valideringsdelegationen bör dock en svensk

184

SOU 2019:69

Generell reglering

definition av validering ha ett bredare anslag och avse tidigare förvärvat kunnande oberoende av hur det har förvärvats. Det är för- visso personer som har utvecklat kunnande utanför formell utbild- ning som har behov av att få detta kartlagt och bedömt för att det ska kunna erkännas. Uttrycket ”icke-formellt och informellt lärande” är dock otympligt och svårtillgängligt. Oberoende av hur det förvär- vats är däremot etablerat och inskrivet i den nuvarande definitionen i skollagen.

Vid remissförfarandet av departementspromemorian Validering med mervärde framhöll några remissinstanser, bland andra Malmö högskola, att det vid validering bör kunna göras en samlad bedöm- ning där även lärande från det formella utbildningssystemet ingår. Valideringsdelegationen instämmer i detta påpekande eftersom det innebär en omotiverad begränsning att enbart fokusera på kunnande som utvecklats genom icke-formellt och informellt lärande. Kunska- per från formella utbildningar kan tillsammans med informellt lärande ha gett det kunnande som efterfrågas för att motsvara kom- petenskraven som ställs i det specifika sammanhanget. Malmö hög- skola underströk i sitt remissvar att verklighetens valideringsverk- samhet ofta ser ut just så.

I vissa situationer kan validering även vara aktuellt för att möj- liggöra erkännande av tidigare formell utbildning. Om en person på grund av krig eller konflikt saknar tillgång till den dokumentation som intygar detta, ska alla möjliga och skäliga åtgärder vidtas, för att utforma förfaranden som gör att personen snabbt och rättvist ska få en bedömning av om kraven för tillträde till utbildning eller yrkes- utövning är uppfyllda.16

Med en bredare beskrivning av vad som kan valideras behöver definitionen av validering ta fasta på beskrivningen av processen. Det finns flera andra processer där ett behörigt organ bekräftar att en person har uppnått läranderesultat som mätts mot en relevant stan- dard (se avsnitt 2.3.4). Det som skiljer en validering från till exempel erkännande av utländsk utbildning eller erkännande av en utländsk yrkeskvalifikation är att valideringsprocessen omfattar kartläggning och bedömning av sådant kunnande som personen inte tidigare fått formellt bedömt och dokumenterat, eller som individen av olika skäl saknar formella intyg på.

16SÖ 2001:46 Lissabonkonventionen, Avsnitt VII, Art. VII.

185

Generell reglering

SOU 2019:69

Ett ytterligare skäl för att definitionen av validering bör utgå från processen och inte resultatet är att nuvarande svenska definitioner av validering utgår från vad som sker i valideringsprocessen (se av- snitt 6.2.2). Acceptansen och förståelsen av en ny definition under- lättas om berörda aktörer känner igen konstruktionen.

Valideringsprocessens moment utgörs av fördjupad kartläggning, bedömning och erkännande

Valideringsdelegationen föreslår att validering ska definieras som en strukturerad process för fördjupad kartläggning, bedömning och erkännande av kunnande som en person besitter oberoende av hur det förvärvats. Förslaget utgår från EU:s rekommendations beskriv- ning av valideringsprocessen men har anpassats till ett, för svenska förhållanden, mer etablerat språkbruk.

Fördjupad kartläggning ska vara det första momentet i en valider- ingsprocess. Kartläggning innebär att en persons tidigare lärande utforskas och dokumenteras. Momentet motsvarar i stort de två etapper som i rekommendationen benämns identifiering och doku- mentation av individens särskilda erfarenheter. Vid en kartläggning utgör olika dokument, som till exempel arbetsintyg och betyg och intyg från genomgångna utbildningar, viktiga källor för att påvisa och styrka personens tidigare lärande. Sådana dokument bör kom- pletteras med intervju eller samtal för att ge individen möjlighet att beskriva sitt kunnande. Självskattningar kan vara ett bra underlag för ett sådant samtal. Kartläggningen syftar till att synliggöra personens kunnande på ett sådant sätt att de går att bedöma i valideringspro- cessens nästa steg. Den kartläggning som ingår i en validering är där- med en fördjupad kartläggning som görs mot den kompetensstan- dard som valideringen avser.

Bedömningen avser en formell bedömning. I detta moment kon- trolleras och bedöms om personens kunnande motsvarar de kom- petenskrav som valideringen avser. Bedömningen ska göras av en person med ämnes- eller yrkeskompetens inom området. Metoderna för bedömningen ska vara relevanta och tillförlitliga i förhållande till den kompetens som ska bedömas. Ofta behöver individens kun- nande prövas både praktiskt och teoretiskt.

Erkännande av resultatet av bedömningen innebär att individen erhåller ett formellt intyg som styrker att kunnandet motsvarar den

186

SOU 2019:69

Generell reglering

kompetensstandard som valideringen görs mot. Individen ska såle- des kunna erhålla en hel eller delar av en kvalifikation efter en vali- dering. Detta moment motsvarar certifieringssteget i EU:s rekom- mendation. Kompetensintyget kan ha olika former beroende på syftet med valideringen och inom vilket område valideringen görs. Det kan handla om bland annat betyg, intyg, poäng, yrkesbevis eller certifikat. Vid validering för tillträde till utbildning utgörs erkännan- det av ett beslut om att den sökande är behörig och kan antas till den sökta utbildningen.

Om bedömningen visar att individen har kunnande som mot- svarar delar av kompetenskraven bör ett intyg ges som bekräftar de delar personen har fått erkänt. I detta fall bör information också lämnas om vilka kompletterande insatser som personen behöver vidta för att kunna få ett fullt erkännande (en hel kvalifikation).

6.5.2Definitionen ska finnas kvar i skollagen

Förslag: Definitionen av validering ska även fortsättningsvis finnas kvar i skollagen. 20 kap. 42 § och 21 kap. 21 § skollagen ska där- för ändras så att de anger att validering ska definieras som en strukturerad process som innehåller fördjupad kartläggning, be- dömning och ett erkännande av kunnande som en person besitter oberoende av hur det förvärvats.

Definitionen av validering behöver finnas i lag

Valideringsdelegationen har i avsnitt 6.5.1 föreslagit en ny definition av validering. Nuvarande definition av validering finns i skollagens kapitel som rör kommunal vuxenutbildning och särskild utbildning för vuxna. Samma definition återfinns även i förordningen (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program.

Validering används dock inom många fler områden. När begrep- pet validering definieras i skollagen är det inte klart att innebörden av validering är tydlig för aktörer inom övriga utbildningsformer samt för aktörer utanför utbildningsväsendet och i arbetslivet. Det finns därför starka skäl som talar för att definitionen, i stället för i skollagen, borde placeras i en lag eller en förordning med gemensam

187

Generell reglering

SOU 2019:69

tillämplighet för alla de områden där validering av tidigare förvärvat kunnande kan bli aktuellt.

Det finns emellertid även starka skäl som talar i motsatt riktning, det vill säga att definitionen ska vara kvar i skollagen. I kapitel 11 lämnar Valideringsdelegationen förslag för att öka tillgången till validering inom kommunal vuxenutbildning. Ett av dessa förslag är att det ska bli en skyldighet för huvudmännen att erbjuda elever i kommunal vuxenutbildning att få sina kunskaper och sin kompetens validerad. Den nuvarande bestämmelsen innebär endast att en elev kan få sina kunskaper och sin kompetens validerade. Delegationens förslag innebär därför att kommunerna kommer att åläggas en ny skyldighet. Av regeringsformen framgår att skyldigheter för kom- muner ska meddelas i lag.17 Riksdagen kan dock i lag bemyndiga regeringen att meddela sådana föreskrifter.18 Detta innebär att skyl- digheten för kommunen att erbjuda validering ska meddelas genom lag eller ha stöd i lag. Detsamma gäller enligt delegationens mening även bestämmelser som beskriver innebörden av en sådan validering.

När den nuvarande definitionen infördes i skollagen 2010 utta- lade regeringen som skäl för det att validering är ett centralt begrepp som är väsentligt att definiera i lag, huvudsakligen för att en gemen- sam tolkning av begreppen ökar möjligheterna till samförstånd mellan olika intressenter.19 Man anförde vidare att lagregleringen rörande validering i stora drag skulle utformas i likhet med vad som gäller vid betygssättning för att stärka individens rättssäkerhet.

Definitionen av validering är dessutom ett väsentligt begrepp som har stor betydelse för den nya skyldighet som åläggs kom- munerna genom delegationens förslag i kapitel 11. Definitionen av validering inom kommunal vuxenutbildning bör därför enligt dele- gationens mening även fortsättningsvis regleras i lag och inte i för- ordning.

Definitionen av validering ska vara kvar i skollagen

Delegationen menar vidare att eftersom kommunerna i av- snitt 11.3.2 föreslås bli skyldiga att tillhandahålla validering, samt att validering är en viktig beståndsdel i kommunernas ansvar för den

178 kap. 2 § första stycket 3 regeringsformen.

188 kap. 3 § regeringsformen.

19Prop. 2009/10:165 s. 492 f.

188

SOU 2019:69

Generell reglering

kommunala vuxenutbildningen, bör definitionen av begreppet även fortsättningsvis finnas i skollagen och inte i någon annan lag. Även valideringens koppling till betyg och prövning, som båda är reglerade i skollagen, talar för detta.

Begreppet validering förekommer dessutom i ett flertal bestäm- melser i såväl skollagen (2010:800) som i förordningen (2011:1108) om vuxenutbildning samt i flera andra förordningar inom skolom- rådet. Om själva definitionen skulle placeras i ytterligare en författ- ning skulle regelverket för validering inom kommunal vuxenutbild- ning bli avsevärt svårare att överblicka.

Definitionen av validering ska därför, enligt Valideringsdelegatio- nens förslag, finnas kvar i 20 kap. 42 § och 21 kap. 21 § skollagen, men ändras i enlighet med vad delegationen föreslår i avsnitt 6.5.1. Definitionen får då helt naturligt en styrande verkan för innebörden av begreppet även i förordningen (2011:1108) om vuxenutbildning, förordningen (1991:1124) om avgifter för prövning inom skolväsen- det, och förordningen (2015:1047) med instruktion för Statens skol- verk, eftersom även de rör kommunal vuxenutbildning.

Överväganden beträffande förordningen (2016:937) om statsbi- drag för regional yrkesinriktad vuxenutbildning återfinns under avsnitt 11.3.2.

6.5.3En ny förordning med generella bestämmelser om validering

Förslag: En förordning med generella bestämmelser om valider- ing ska införas, den så kallade valideringsförordningen. Förord- ningen ska reglera validering av en persons förvärvade kunnande för att erhålla kvalifikationer eller delar av sådana kvalifikationer som omfattas av förordning (2015:545) om referensram för kvali- fikationer för livslångt lärande (SeQF) samt för behörighet till utbildning som kan leda till sådana kvalifikationer, om inte annat föreskrivs i annan författning.

Syftet med förordningen är att göra begreppet validering tyd- ligt och därmed öka användning, kvalitet och värde av validering inom utbildning och arbetsliv. Förordningen ska hänvisa till den definition av validering som anges i 20 kap. 42 § och 21 kap. 21 § i skollagen. Förordningen ska därutöver ange att en validering ska

189

Generell reglering

SOU 2019:69

kunna leda till att ett behörigt organ kan bekräfta att personen har förvärvat kunnande som motsvarar fastställda krav.

Hänvisningar till den nya förordningen om validering införs i förordning (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program, förordning (2011:1162) med instruktion för Myndigheten för yrkeshögskolan, förordning (2012:140) om statsbidrag för viss utbildning som rör tolkning och teckenspråk och förordning (1985:613) om auktorisation av tolkar och översättare.

Förordningen om validering ska avse samtliga kvalifikationer som omfattas av SeQF

Delegationen har i avsnitt 6.5.1. och 6.5.2. föreslagit att en ny defi- nition av validering blir styrande för den validering som utförs inom kommunernas vuxenutbildning. I skollagen finns, utöver definitionen, även bestämmelser som tillsammans utgör en viss struktur för hur validering ska gå till (se avsnitt 6.1.1). Bestämmelserna avser bland annat vilken dokumentation som ska utfärdas efter en validering och vem som ska utfärda dokumentationen.

Det framgår av skollagen och dess förarbeten mot vilka kunskaps- krav som bedömningen ska göras, se mer om detta i avsnitt 11.3.2. Dessa regler går dock inte att applicera på validering utanför kom- munal vuxenutbildning. För validering som utförs utanför detta om- råde finns ett behov av definition av begreppet validering, på det sätt som finns i skollagen, men även behov av kompletterande bestäm- melser om vilken dokumentation som ska utfärdas, vem som ska utfärda den och mot vilka kunskapskrav som bedömningen ska göras. Med definitionen behöver följa en gemensam begreppsappa- rat, som på ett övergripande plan tydliggör vad validering innebär.

Delegationen föreslår därför att en särskild förordning ska gälla för validering av en persons förvärvade kunnande.

Valideringsdelegationens förslag innebär att en förordning med generella bestämmelser om validering införs, som innehåller dels ett återgivande av den definition av begreppet validering som finns i skollagen, dels ytterligare bestämmelser som beskriver hur en vali- dering ska gå till. Den nya förordningen ska avse valideringsinsatser inom samtliga utbildningsformer, i arbetslivet och i övriga verksam- heter som omfattas av förordningen (2015:545) om referensram för

190

SOU 2019:69

Generell reglering

kvalifikationer för livslångt lärande (SeQF), om inte annat föreskrivs i annan författning. Detta innebär att både de kvalifikationer som är nivåplacerade i bilaga 2 till förordningen, och de kvalifikationer som nivåplacerats i referensramen genom beslut av Myndigheten för Yrkeshögskolan enligt 4 § i förordningen, omfattas. Detta anges i 1 § i valideringsförordningen.

Eftersom flera av de kvalifikationer som är nivåplacerade i bilaga 2 i SeQF-förordningen är sådana som kan uppnås genom studier inom kommunernas vuxenutbildning omfattas även validering inom kom- munernas vuxenutbildning av valideringsförordningens bestämmelser. Detta gäller dock bara om inte annat föreskrivs i annan författning. Detta innebär att i de fall det finns mer detaljerade bestämmelser i annan lag, förordning eller föreskrift, så gäller den regleringen och inte valideringsförordningens mer generella bestämmelser. Ett exem- pel på detta är att de föreskrifter om kurs- och ämnesplaner som Statens skolverk utfärdat som anger kunskapskraven för varje kurs gäller före vad som sägs om kompetensstandard i valideringsför- ordningen. Det finns därför ingen risk att det framstår som otydligt vilket av regelverken som ska tillämpas.

En förordning med generella bestämmelser om validering innebär att begreppet validering används på ett enhetligt sätt i olika samman- hang. En sådan förordning utesluter dock inte att det inom vissa områden kan komma att behövas mer detaljerade bestämmelser om validering för att underlätta för utförare och andra aktörer. Sådana bestämmelser får ske i form av rekommendationer eller i föreskrifter med stöd i bemyndiganden som givits i annan författning.

Förordningen ska innehålla en upplysning om skollagens definition

Som delegationen tidigare redogjort för är det viktigt att det finns en gemensam och enhetlig definition av validering. Den definition som föreslås i avsnitt 6.5.1 – och som föreslås införas i skollagen i avsnitt 6.5.2 – ska därför vara styrande även för validering som utförs utanför kommunernas vuxenutbildning. Det är samma definition av begreppet som ska användas för validering som utförs inom såväl som utom kommunal vuxenutbildning. För att tydliggöra detta ska förordningen innehålla en bestämmelse som anger att det av 20 kap. 42 § andra stycket och 21 kap. 20 § andra stycket skollagen (2010:800)

191

Generell reglering

SOU 2019:69

framgår att med validering avses en strukturerad process som inne- håller fördjupad kartläggning, bedömning och ett erkännande av kunnande som en person besitter oberoende av hur det förvärvats. Denna bestämmelse är införd i valideringsförordningens 3 §.

Delegationens förslag innebär alltså att det blir en gemensam och enhetlig definition av validering som återfinns i två olika författningar. Delegationen menar att även om det finns generella nackdelar med en sådan ordning så överväger intresset av att definitionen, utöver i skollagen, även återfinns i ett regelverk av mer generell karaktär så att validering används på ett enhetligt sätt i olika sammanhang. En sådan ”dubbelreglering” förekommer även i annan lagstiftning, exem- pelvis i konsumentskyddslagstiftningen där ordet ”konsument” har en enhetlig definition som återfinns i olika lagar.20

Ett behörigt organ ska bekräfta att individens kunnande motsvarar fastställda och relevanta krav

Värdet av en validering bygger på att individer, arbetsgivare och utbildningsanordnare kan lita på att valideringen har genomförts med kvalitet och mot relevanta kompetens- eller kunskapskrav. En nationellt fastställd kompetensstandard inom utbildningssektorn och/eller i arbetslivet är en grundläggande förutsättning för att upp- nå likvärdighet i valideringen oavsett var i landet valideringen ge- nomförs.

För att ett intyg från en validering ska ha ett värde i praktiken är det också av avgörande betydelse att individens kunnande har be- kräftats av en aktör som har mandat och befogenhet att intyga kom- petens inom det utbildnings- eller yrkesområde som avses. Den som utför valideringen behöver ha ett tydligt mandat från relevant huvud- man inom utbildningssektorn eller från branschens företrädare på arbetsgivar- och arbetstagarsidan för att valideringens resultat ska ha legitimitet.

EU:s rekommendations definition av validering omfattar båda dessa aspekter. Validering förutsätter enligt rekommendationen att det finns:

201 a § konsumenttjänstlagen (1985:716), 1 § konsumentköplag (1990:932) och 2 § konsument- kreditlag (2010:1846).

192

SOU 2019:69

Generell reglering

•en fastställd och relevant kompetensstandard som individens kunnande kan bedömas emot, och

•att det är tydligt vilken aktör som har mandat och befogenhet att bekräfta att en person har förvärvat ett kunnande som motsvarar de fastställda kompetenskraven.

Valideringsdelegationen föreslår därför att det anges i validerings- förordningen att en validering ska kunna leda till att ett behörigt organ kan bekräfta att personen har förvärvat kunnande som mot- svarar fastställda och relevanta krav. En sådan bestämmelse finns i 2 § valideringsförordningen.

En sådan relevant kompetensstandard som ingår i EU:s rekommen- dations definition är till exempel kompetenskrav för en yrkesroll, kunskapskrav eller lärandemål i kurs- eller ämnesplaner och behö- righetskriterier till en utbildning. Delegationen anser att kompe- tensstandarden bör uttryckas i enlighet med SeQF, det vill säga i form av läranderesultat som beskriver vad en person ska veta, förstå och kunna göra. På så sätt blir det möjligt att bedöma kunnande som utvecklats i olika sammanhang mot samma kompetensstandard. För att kompetensstandarder som avser yrkesroller ska få legitimitet, bör de berörda aktörerna inom branschen på både arbetsgivar- och arbetstagarsidan ha involverats i framtagandet av standarden. I vali- deringsförordningen finns bestämmelsen om kompetensstandard för validering i 6 §.

Vad som avses med behörigt organ är tydligt inom formell ut- bildning. Det är lärare med befogenhet att sätta betyg och examinera inom det utbildningsområde som berörs. Huvudmannen för utbild- ningen (det vill säga kommunen, utbildningsanordnare med betygs- eller examensrätt eller lärosätet) ansvarar för kvaliteten i utbildnings- verksamheten och för att utfärda intyg och betyg samt för beslut om behörighet och tillgodoräknanden. För validering mot yrkeskrav eller mot andra icke-formella kvalifikationer är det den eller de organisationer som står bakom kompetensstandarden i fråga som utser och godkänner valideringsutförare och ansvarar för kvalitets- säkringen av de intyg, certifikat och liknande som utfärdas. Vad som avses med behörigt organ finns angivet i 6 § valideringsförordningen.

193

Generell reglering

SOU 2019:69

Hänvisningar till förordningen om validering införs i berörda författningar

Som redogjorts för i avsnitt 6.1.2 finns det ett antal förordningar som innehåller begreppet validering, som är relevanta för validering av människors tidigare förvärvade kunnande. Förordningen (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program innehåller dessutom en defini- tion av validering. För att begreppet validering ska användas på ett enhetligt sätt i författningar och i andra sammanhang bör samtliga författningar som innehåller begreppet validering (och som rör kart- läggning, bedömning och erkännande av människors tidigare för- värvade kunnande) styras av de bestämmelser om hur processen för validering ska se ut som finns i valideringsförordningen. Detta kan uppnås genom att validering i förordningarna anges som ”validering enligt valideringsförordningen”.

Frågan är då om det finns något hinder ur normgivningsperspek- tiv mot att låta en förordning med generella bestämmelser om vali- dering styra innebörden av begreppet validering i de förordningar som nämns i avsnitt 6.1.2. Regeringen får meddela föreskrifter som enligt grundlag inte ska meddelas av riksdagen, den så kallade rest- kompetensen.21 Vad som enligt grundlag ska meddelas i lag framgår av 8 kap. 2 § regeringsformen. Enligt punkten 2 i denna bestäm- melse ska föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna meddelas i lag, under förutsättning att föreskrifterna gäller skyldigheter för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Till restkompetensen hör även offentligrättsliga föreskrifter, som inte gäller förhållandet mellan enskilda och det allmänna utan är av mer intern natur, vilket främst handlar om föreskrifter om de statliga myndigheternas organisation, arbetsuppgifter och inre verksamhetsformer (Strömberg 1999, s. 153).

Regeringen kan således med stöd av restkompetensen låta en för- ordning med generella bestämmelser om validering styra innebörden av begreppet validering i förordning (2000:634) om arbetsmark- nadspolitiska program, förordning (2011:1162) med instruktion för Myndigheten för yrkeshögskolan, förordning (2012:140) om stats- bidrag för viss utbildning som rör tolkning och teckenspråk och förordning (1985:613) om auktorisation av tolkar och översättare. I dessa förordningar ska därför validering anges som ”validering en-

218 kap. 7 § första stycket 2 regeringsformen.

194

SOU 2019:69

Generell reglering

ligt valideringsförordningen”. När det gäller regleringen i förord- ning (2014:375) om statsbidrag för utveckling av lärande på arbets- platser och regionala stödfunktioner för yrkesutbildning, se av- snitt 10.5.2.

Delegationen föreslår i avsnitt 11.3.2 att det införs ett bemyn- digande i skollagen för regeringen att meddela föreskrifter avseende den validering som sker inom kommunal vuxenutbildning. Det finns då inga hinder ur ett normgivningsperspektiv mot att valideringsför- ordningen blir styrande för den validering som sker inom kommunal vuxenutbildning. För att tydliggöra valideringsförordningens styr- ande verkan på validering inom kommunal vuxenutbildning bör en hänvisning om det införas i förordningen (2011:1108) om vuxen- utbildning.

6.5.4Begreppet validering ska införas även i högskolan och yrkeshögskolan

Förslag: En upplysning om att studenter respektive sökande kan erbjudas möjlighet till validering enligt valideringsförordningen ska tillföras i bestämmelser om möjlighet till tillgodoräknande inom utbildning och om behörighet för tillträde till utbildning i högskoleförordningen (1993:100) och i förordningen (2009:130) om yrkeshögskolan.

Valideringsdelegationen föreslog i SOU 2018:29 att upp- dragsutbildning ska få innefatta tillgodoräknande inom utbild- ningen. En upplysning om att deltagaren inför tillgodoräknande inom utbildningen kan erbjudas validering enligt valideringsför- ordningen ska tillföras i förordning (2002:760) om uppdragsut- bildning vid universitet och högskolor. En sådan upplysning ska även tillföras gällande tillgodoräknande i förordning (2011:183) om befattningsutbildning och fortbildning för rektorer och annan personal med motsvarande ledningsfunktion i skola, för- skola och fritidshem.

Universitets- och högskolerådet ska i förordning (2012:811) med instruktion för Universitets- och högskolerådet få i uppdrag att främja arbetet med validering enligt valideringsförordningen.

195

Generell reglering

SOU 2019:69

Begreppet validering behöver införas i bestämmelser om behörighet och tillgodoräknande grundat på reell kompetens

Möjligheten att få sitt tidigare förvärvade kunnande – sin reella kompetens – validerad för behörighet och tillträde eller tillgodo- räknande är reglerad både i högskoleförordningen (1993:100) och i förordningen (2009:130) om yrkeshögskolan (se avsnitt 6.1.2). Det har också framförts i olika propositioner att validering är den metod som lärosäten och utbildningsanordnare bör använda vid bedömning av reell kompetens (se avsnitt 4.2.1). Begreppet validering finns dock i dagsläget inte infört i de relevanta bestämmelserna. Detta skapar en otydlighet inom högskolan och yrkeshögskolan om vad validering avser och hur en validering bör genomföras.

Pilotverksamheten för bedömning av reell kompetens (REKO- projektet) inom högskolan fick en trög start. Otydligheten om vad validering och bedömning av reell kompetens avser var en bidragande förklaring till detta. I slutredovisningen av projektet beskrev Uni- versitets- och högskolerådet (UHR) att det fanns ett behov av att tydliggöra definitionerna för validering och bedömning av reell kom- petens och vad som betraktas som formellt lärande, icke-formellt lärande och informellt lärande. UHR utarbetade därför en defini- tionsmanual som utgick från formuleringar i högskoleförordningen och begrepp som används i Valideringsdelegationens delbetänkande. Det finns dock fortfarande en varierande förståelse av begreppen. UHR bedömde i slutredovisningen för REKO-projektet att läro- sätena behöver enas om en gemensam förståelse för, och tillämpning av, definitioner inom reell kompetens (UHR 2019, s. 18).

Det finns mot denna bakgrund ett behov av att införa begreppet validering i relevanta bestämmelser i högskoleförordningen respek- tive förordningen om yrkeshögskolan som avser validering av reell kompetens för behörighet till utbildning respektive tillgodoräknan- de inom utbildning. Valideringsdelegationens förslag innebär att en hänvisning till valideringsförordningen införs i dessa bestämmelser.

Validering inför tillgodoräknande inom högskolan

Enligt 6 kap. 7 § högskoleförordningen har en student rätt att till- godoräkna sig annan genomgången utbildning som svarar mot den utbildning som den är avsedd att tillgodoräknas mot. En student får

196

SOU 2019:69

Generell reglering

även tillgodoräknas motsvarande kunskaper och färdigheter som har förvärvats i yrkesverksamhet. Valideringsdelegationen har i delbe- tänkandet Validering i högskolan – för tillgodoräknande och livslångt lärande (SOU 2018:29) föreslagit ändringar bland annat i bestäm- melser om hur prövning av tillgodoräknande av tidigare utvecklade kunskaper och färdigheter ska ske i 6 kap. 7 § i högskoleförord- ningen (1993:100).22 Valideringsdelegationen föreslår nu även att studenten inför ett sådant tillgodoräknande ska kunna erbjudas vali- dering enligt valideringsförordningen.

Valideringsdelegationen föreslog i delbetänkandet utökad möj- lighet till tillgodoräknande av tidigare utvecklade kunskaper och färdigheter för deltagare i befattningsutbildning i 2 kap. 8 § i för- ordning (2011:183) om befattningsutbildning och fortbildning för rektorer och annan personal med motsvarande ledningsfunktion i skola, förskola och fritidshem.23 Valideringsdelegationen föreslår nu även att deltagaren inför ett sådant tillgodoräknande ska kunna erbjudas validering enligt valideringsförordningen.

Valideringsdelegationen föreslog även i delbetänkandet att Uni- versitets- och högskolerådet skulle få i uppdrag att främja universi- tetens och högskolornas arbete med erkännande av tidigare läran- de.24 Valideringsdelegationen föreslår nu att begreppet validering införs i 14 § förordning (2012:811) med instruktion för Universi- tets- och högskolerådet, genom att ange att myndigheten ska främja universitetens och högskolornas arbete med validering av tidigare förvärvat kunnande enligt valideringsförordningen.

Vidare föreslog Valideringsdelegationen i delbetänkandet att det i förordningen (2002:760) om uppdragsutbildning vid universitet och högskolor ska tillföras en ny bestämmelse, 5 a §, om att upp- dragsutbildning får innefatta tillgodoräknande inom utbildningen och en beskrivning av vad som avses med tillgodoräknande.25 Dele- gationen föreslår nu att den föreslagna bestämmelsen kompletteras med ett stycke om att validering enligt valideringsförordningen kan erbjudas deltagaren inför tillgodoräknandet.

22SOU 2018:29, avsnitt 5.7.1.

23SOU 2018:29, avsnitt 5.7.1 och 1.9.

24SOU 2018:29, avsnitt 5.7.3.

25SOU 2018:29, avsnitt 6.4.

197

Generell reglering

SOU 2019:69

Validering inför tillgodoräknande inom yrkeshögskolan

I förordning (2009:130) om yrkeshögskolan anges att en studerande för en del av utbildningen ska kunna få tillgodoräkna sig annan genomgången utbildning och kunskaper, färdigheter och kompe- tenser som har förvärvats i yrkesverksamhet eller på annat sätt (2 kap. 12 §). Valideringsdelegationen föreslår nu att den studerande inför tillgodoräknande ska kunna erbjudas validering enligt valider- ingsförordningen.

Validering för behörighet och tillträde till utbildning inom högskola och yrkeshögskola

I högskoleförordningen anges att en sökande har grundläggande behörighet till utbildning som påbörjas på grundnivå och vänder sig till nybörjare, om sökanden har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen genom svensk eller utländsk utbildning, praktisk er- farenhet eller på grund av någon annan omständighet (7 kap. 5 §).26 Motsvarande bestämmelser om andra former av behörighet finns i 7 kap. 8, 25, 28, 31 och 39 §§ högskoleförordningen.27 Även när det gäller yrkeshögskolan, så har sökande, som av samma anledning har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildning i yrkeshögskolan, grundläggande behörighet att antas till sådan utbildning (3 kap. 1 § förordning om yrkeshögskolan).

Valideringsdelegationen föreslår nu att dessa bestämmelser kom- pletteras med ett stycke om att sökande kan erbjudas validering enligt valideringsförordningen.

Regeringens möjlighet att föra in validering i högskolan och yrkeshögskolan

Som angetts i avsnitt 6.5.3 faller de föreslagna förordningsändring- arna under regeringens restkompetens och det finns därför inga hinder ur ett normgivningsperspektiv mot att förslagen genomförs.

26Denna behörighetsgrund kommer från och med 1 januari 2022 återfinnas i 7 kap. 5 b §, se förordning (2018:150) om ändring i högskoleförordningen (1993:100).

277 kap. 28. § kommer från och med 1 januari 2022 att ha en ny lydelse, se förordning (2018:150) om ändring i högskoleförordningen (1993:100).

198

SOU 2019:69

Generell reglering

6.5.5Specifika riktlinjer för validering behövs för respektive område

Bedömning: Respektive ansvarig myndighet bör ta fram, eller i vissa fall uppdatera, riktlinjer för validering som är specifika för berörd verksamhet och som utgår från relevant regelverk inom området och valideringsförordningens bestämmelser. Myndig- heternas riktlinjer bör bland annat beskriva vilken dokumenta- tion som ska utfärdas, roll- och ansvarsfördelning i validerings- processen, kriterier för kvalitetssäkring och kompetenskrav för utförare av validering. Myndigheten för yrkeshögskolan bör dra tillbaka tidigare kriterier och riktlinjer för validering av reell kom- petens.

Riktlinjerna bör också beskriva hur individens behov och in- tresse tas till vara i valideringsprocessen.

Generella riktlinjer för validering riskerar att ge motstridiga signaler

Myndigheten för yrkeshögskolan (MYH) fick 2009 i uppdrag av regeringen att ta fram kriterier för validering och riktlinjer för kvalitetssäkring och dokumentation av valideringsinsatser. I Krite- rier och riktlinjer för validering av reell kompetens som presenterades 2012 beskrivs krav som ska vara uppfyllda för att något ska anses vara validering. Där anges också förutsättningar för hur validering ska genomföras och vilka stödstrukturer och processer för detta som bör finnas.

I departementspromemorian Validering med mervärde gjordes bedömningen att MYH:s kriterier och riktlinjer för validering bör revideras (Ds 2016:24 s. 63). Detta var också något som Validerings- delegationen i det första delbetänkandet En nationell strategi för validering (SOU 2017:18) ansåg var en uppgift delegationen kunde åta sig inom ramen för sitt uppdrag. När validering enligt delega- tionens förslag i avsnitt 6.5.3 regleras i förordning med generella bestämmelser om validering finns dock inte längre behov av gene- rella kriterier och riktlinjer som avser validering för samtliga verksam- hetsområden där validering kan förekomma.

199

Generell reglering

SOU 2019:69

Den föreslagna valideringsförordningen ska som tidigare fram- gått omfatta definitionen av begreppet validering och de generella krav som ska gälla för att det ska anses vara frågan om en validering. Övriga förutsättningar avseende bland annat roll- och ansvarsför- delning i valideringsprocessen, hur valideringens resultat ska doku- menteras, kriterier för kvalitetssäkring och kompetenskrav för utförare av validering bör enligt Valideringsdelegationens bedöm- ning inte regleras på en generell nivå. Dessa förutsättningar är det mer ändamålsenligt att behandla i föreskrifter eller riktlinjer som är specifika för respektive verksamhetsområde. Med specifika riktlinjer kan hänsyn tas till övrigt regelverk i sektorn och till olika verksam- heters specifika förutsättningar. På så sätt blir riktlinjerna ett an- vändbart stöd för dem som arbetar praktiskt med att utforma eller genomföra validering.

Valideringsdelegationens bedömning är att respektive ansvarig myndighet bör ta fram, eller uppdatera, riktlinjer för validering som är specifika för berörd verksamhet och som utgår från validerings- förordningen och relevant regelverk inom området. Generella, över- gripande riktlinjer skulle delvis överlappa de specifika riktlinjerna. Detta skulle riskera att leda till motstridiga budskap och oklarhet bland utförare om vilka riktlinjer som de ska förhålla sig till. Enligt Valideringsdelegationens bedömning bör därför Myndigheten för yrkeshögskolan dra tillbaka sina tidigare kriterier och riktlinjer för validering av reell kompetens.

Rekommendationer i stället för riktlinjer för validering inom områden som inte är författningsreglerade

Ett exempel på områdesspecifika riktlinjer som finns framtagna är Standard och riktlinjer för branschvalidering av yrkeskompetens som MYH har tagit fram i samarbete med branscher med kunskap om validering. I standarden formuleras kriterier och riktlinjer för branschernas valideringsmodeller till stöd för branscher och andra organisationer som äger och utvecklar branschmodeller. Standarden är också avsedd att vara ett stöd för aktörer som använder eller beställer validering av yrkeskompetens, till exempel Arbetsförmed- lingen och Trygghetsfonden TSL.

I den föreslagna valideringsförordningen finns generella bestäm- melser om validering som bör utgöra en utgångspunkt även för det

200

SOU 2019:69

Generell reglering

ovan beskrivna stödet för utveckling och användning av modeller för validering av yrkeskompetens.28 Den framtagna standarden för branschvalidering bör därför uppdateras.

I samband med detta anser Valideringsdelegationen även att benämningen bör ändras. Rekommendationer är en lämpligare och mer rättvisande benämning än riktlinjer, eftersom branscherna är privata aktörer som ansvarar för såväl utveckling som drift och kvalitetssäkring av sina respektive valideringsmodeller. Benämningen riktlinjer kan leda tanken fel, och även om de inte är tvingande i rättslig mening kan de ge intrycket av att innehållet avser bestäm- melser som branscherna är tvingade följa.

Valideringsdelegationen föreslår inte att någon myndighet ska ges ett bemyndigande att utfärda föreskrifter om validering i valider- ingsförordningen. Sådana bemyndiganden bör i stället införas i regler- ingen för respektive sektor. Delegationen lämnar ett sådant förslag om bemyndigande till Statens skolverk i kapitel 11 avseende valider- ing inom kommunal vuxenutbildning.

Etiska principer och förhållningssätt för att säkerställa att individens intressen tas till vara

Områdesspecifika riktlinjer och rekommendationer bör enligt Valideringsdelegationens bedömning också behandla hur individens behov och intresse tas till vara i valideringsprocessen. Värderingar är viktiga i genomförandet av en validering. Validering syftar till att stärka människors möjligheter att komma vidare i arbets- och utbild- ningssammanhang, och att ge människor ökade möjligheter att utforma sitt eget liv. Etisk medvetenhet behövs i valideringsproces- sen, för att skapa goda förutsättningar för respekt för individen och övriga involverade.

I EU:s rekommendation understryks att individens behov och intressen ska stå i centrum vid en validering. Ett antal etiska prin- ciper som utgår från rekommendationen återkommer i såväl inter- nationellt stödmaterial som i manualer och stöd som tagits fram för validering i Sverige.29

28Utredningen föreslår bland annat av denna anledning att det i 6 § punkten 2 i förordning (2011:1162) med instruktion för Myndigheten för yrkeshögskolan ska anges att myndigheten ska stödja branscherna i deras arbete med att utveckla och kvalitetssäkra samt informera om modeller för validering i enlighet med valideringsförordningen.

29Se bland annat Cedefop (2015) och Stockholms universitet (2015).

201

Generell reglering

SOU 2019:69

Etiska principer för validering

•Validering ska vara frivilligt. Det är individen som avgör om hen ska ansöka om eller delta i validering.

•Valideringen bör utformas för att minimera misslyckanden/ underkännanden. Detta innebär bland annat att vägledning ska ges så att individen kan göra ett välgrundat val att delta i validering eller ej, och att valideringens kartläggningsfas (iden- tifiering och dokumentation) ska ge ett gott underlag för individens val om vilken validering som det är realistiskt att gå vidare med.

•Det är individens kunnande i relation till lärandemålen/ kom- petenskraven som är i fokus. När, var och hur kunnandet har utvecklats ska inte påverka utfallet av valideringen.

•Valideringsprocessen ska innebära en strävan efter ömsesidig förståelse. Individen ska förstå vilka krav som ställs för att kunna relatera dessa till sin egen kunskap och kompetens, och förstå vad valideringens resultat innebär. De som utformar och genomför valideringen ska sträva efter att utforma pro- cessen så att de förstår och kan ge erkännande åt vad individen kan.

•En jämlik relation ska eftersträvas i valideringsprocessen mellan de som utformar och genomför valideringen och indivi- den. I valideringsprocessen ska respekt visas för de erfarenheter, kunskaper och kompetenser som den sökande har, oberoende av om valideringen visar att kunskapskraven/lärandemålen har uppnåtts eller inte.

•Återkoppling av valideringsresultat ska lägga fokus på vilka kunskaper den enskilde visat prov på. Återkopplingen ska även ge information om och förståelse för vilken ytterligare kunskap som behöver utvecklas för att uppnå lärandemålen.

De etiska principerna beskriver vilka attityder samt vilket ansvar och förhållningssätt som valideringen förutsätter för att individens in- tressen ska tas till vara i valideringsprocessen. Hur olika aktörer väljer att förhålla sig till principerna kan skilja sig mellan olika syften

202

SOU 2019:69

Generell reglering

med valideringen. Till exempel kan validering som görs i samband med insatser för kompetens- eller organisationsutveckling på en arbetsplats förutsätta att alla anställda omfattas. Principen om att validering ska vara frivilligt kan då vara svår att förena med arbets- givarens syfte med insatsen. Ett sätt att förhålla sig till principen om frivillighet kan i detta fall innebära att fack och arbetsgivare gemen- samt lägger vikt vid att informera om valideringens innebörd och syfte så att eventuell oro bland de anställda minskar. Det är också viktigt att säkerställa att det efter valideringen ges möjligheter till kompletterande utbildning eller kompetensutveckling för dem som är i behov av detta.

6.5.6UKÄ och UHR ska ta fram rekommendationer för validering

Förslag: Universitetskanslersämbetet får i uppdrag att i samver- kan med Universitets- och högskolerådet leda arbetet med att ta fram rekommendationer för lärosätenas arbete med validering. Uppdraget bör genomföras i nära dialog med relevanta arbets- grupper inom Sveriges universitets- och högskoleförbund och med stöd av referensgrupper med företrädare för såväl akademi som studieadministrativa frågor.

Den tydligaste luckan vad gäller sektorsspecifika riktlinjer för vali- dering finns inom högskoleområdet. De övergripande rekommenda- tionerna för lärosätenas arbete med validering av reell kompetens, som Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) tog fram 2003, behöver uppdateras. Detta uppmärksammade Valideringsdele- gationen i delbetänkandet Validering i högskolan och rekommen- derade att lärosätena samarbetar för att ta fram gemensamma rikt- linjer i form av uppdaterade rekommendationer från SUHF (SOU 2018:29, s. 172).

Av remissvaren framgår att lärosätena efterfrågar riktlinjer eller rekommendationer som är gemensamma för högskolesektorn. Flera lärosäten, bland andra Chalmers tekniska högskola och Högskolan Dalarna, uttryckte att Universitetskanslersämbetet (UKÄ) eller Universitets- och högskolerådet (UHR) bör få ett tydligt ansvar att driva på och koordinera framtagandet av gemensamma riktlinjer.

203

Generell reglering

SOU 2019:69

UKÄ framhåller i en rapport om framtidens behov av högskole- utbildade att det behövs fortsatta insatser för att bedöma tidigare utbildning eller validera annan erfarenhet i relation till högre ut- bildning, för att individer ska kunna använda denna bedömning vid ansökan till, eller för tillgodoräknande inom, högre utbildning. Eller för att kunna bli yrkesverksam i den eller de sektorer som utbild- ningen och erfarenheten är relevant för (UKÄ 2019b, s. 34).

Vissa lärosäten, bland annat Malmö universitet, Lunds universitet och de sju lärosätena inom Valideringsnätverk Väst, har sett över sina arbetsprocesser och tagit fram riktlinjer för valideringsarbetet på de egna lärosätena. Gemensamma riktlinjer eller rekommenda- tioner för validering inom högskolan behövs emellertid för att ge lärosätena stöd och förutsättningar att genomföra validering på ett likvärdigt och kvalitetssäkrat sätt.

Enligt vad Valideringsdelegationen erfarit har ännu inget arbete påbörjats inom SUHF för att ta fram uppdaterade rekommenda- tioner för arbetet med validering inom högskolan. Delegationen föreslår därför att UKÄ får i uppdrag att i samverkan med UHR leda arbetet med att ta fram rekommendationer för lärosätenas arbete med validering. Uppdraget bör genomföras i nära dialog med rele- vanta arbetsgrupper inom SUHF och med stöd av referensgrupper med företrädare för såväl akademi som studieadministrativa frågor.

204

7Organisering – samverkan, samordning och styrning

Valideringsdelegationen har haft i uppdrag att arbeta för att struktu- rer för validering på regional och nationell nivå och inom utbildning och arbetsliv blir överblickbara, effektiva och hållbara i ett långsiktigt perspektiv (dir. 2015:120). Målsättningen är att ett sammanhållet, nationellt och permanent system för validering ska införas. Trots en positiv utveckling återstår det dock mycket innan ett välfungerande system är etablerat. Bland annat saknas ett långsiktigt ansvar för nationell samordning när Valideringsdelegationen slutfört sitt upp- drag.

I Sverige är genomförandet av validering decentraliserat och syste- met har många olika aktörer (avsnitt 7.1). Egentligen är det svårt att tala om ett system. I stället handlar det om att säkerställa tillgång till validering av god kvalitet inom olika system – inom samtliga delar av det formella utbildningssystemet och mot arbetslivets kvalifikatio- ner. Detta förutsätter även samverkan och samordning mellan syste- mets olika delar och en tydlig styrning av berörda myndigheter.

Flera förslag om organisering av validering på nationell och regi- onal nivå har lämnats av olika utredningar (avsnitt 7.2). I några län- der har man valt att sätta in validering i ett större sammanhang (av- snitt 7.3). Det finns således olika tänkbara organisatoriska lösningar för en tvärgående funktion på nationell nivå (avsnitt 7.4).

Valideringsdelegationen har valt att sätta in validering i ett större sammanhang genom att föreslå en övergripande nationell strategi för kompetensförsörjning och livslångt lärande (avsnitt 7.5.1). Av stra- tegin bör framgå hur arbetet med att genomföra strategin ska orga- niseras. Delegationen föreslår att ett råd för validering ska inrättas för att fortsätta följa, stödja och driva på ett samordnat utvecklings- arbete på nationell och regional nivå (avsnitt 7.5.2). Förslag om hur

205

Organisering

SOU 2019:69

kompetensförsörjningsarbetet och arbetet med att utveckla struktu- rer för validering kan stärkas på regional nivå lämnas i avsnitt 7.5.3 och 7.5.4.

7.1Ansvarsfördelning, samverkan och samordning på valideringsområdet i dag

7.1.1Sektorsansvar och decentraliserat utförande men svag samordning mellan sektorer

Validering genomförs av en mängd olika aktörer inom olika om- råden: utbildningsanordnare inom kommunal vuxenutbildning och yrkeshögskola, universitet och högskolor, samt valideringsutförare som godkänts av bransch, yrkesnämnd eller annan partsgemensam organisation. Berörda myndigheter har uppdrag att främja och stödja utvecklingen och användningen av validering inom utbildning och arbetsliv. I detta ansvar ligger att verka för kvalitet

	livslångt lärande och kompetensförsörjning .......	214
7.2.3	Regionalt ansvar för validering och
	kompetensförsörjning ...........................................	215

	myndighet..............................................................	218
7.4.2	Övergripande valideringsuppdrag till en
	sektorsmyndighet är inte ändamålsenligt ............	219

nuläget....................................................................	220
7.5 Förslag och bedömningar ....................................................	221

7.5.1	En övergripande nationell strategi för
	kompetensförsörjning och livslångt lärande .......	221

		etablera regionala strukturer för validering .........	235
8	Finansiering för genomförande och utveckling ............		237
8.1 Finansiering av genomförande av validering.......................			238
	8.1.1	Grundprincip –validering finansieras av den
		aktör som initierar insatsen ..................................	238

Begreppslista ....................................................................		21
Sammanfattning ................................................................		27
1	Författningsförslag.....................................................	39

	utvecklingsansvar ....................................................................	39
1.2	Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)................	40
1.3	Förslag till valideringsförordning (2020:000) .......................	46

1.5 Förslag till förordning om ändring
i högskoleförordningen (1993:100) .......................................	53

	ledningsfunktion i skola, förskola och fritidshem................	65
1.11	Förslag till förordning om ändring i förordning
	(2011:1108) om vuxenutbildning ..........................................	66
1.12	Förslag till förordning om ändring i förordning
	(2011:1162) med instruktion för Myndigheten för
	yrkeshögskolan .......................................................................	69
1.13	Förslag till förordning om ändring i förordning
	(2012:140) om statsbidrag för viss utbildning som rör
	tolkning och teckenspråk.......................................................	70

yrkesutbildning.......................................................................	72
1.16 Förslag till förordning om ändring i förordningen
(2016:937) om statsbidrag för regional yrkesinriktad
vuxenutbildning ......................................................................	73

	(1993:100) ...............................................................................		76
2	Inledning ..................................................................		77
2.1	Uppdragets bakgrund och syfte ............................................		77
	2.1.1	Ett internationellt åtagande ....................................	77
	2.1.2	Behov av långsiktigt hållbara strukturer ................	78
	2.1.3	Betänkandets syfte ..................................................	79
	2.1.4	Avgränsningar .........................................................	80
2.2	Valideringsdelegationens utgångspunkter ............................		81

SOU 2019:69		Innehåll
2.3 Begreppsdiskussion.................................................................		82
2.3.1	Människor lär sig i olika sammanhang ...................	83

		av individens kunnande ...........................................	86
2.4	Genomförande ........................................................................		87
2.5	Betänkandets disposition........................................................		88
3	Behov och nytta av validering .....................................		91
3.1	Brist på arbetskraft med rätt kompetens ...............................		92
	3.1.1	Fortfarande svårt att hitta personal med rätt
		kompetens................................................................	92

behöver stärkas........................................................................		98
3.2.1	Ansvaret för det livslånga lärande är delat .............	98

	vuxen ålder .............................................................	103
3.3 Nyttan av validering..............................................................		105
3.3.1	Mer effektiv komplettering efter validering ........	105

		och motivation ......................................................	114
4	Tjugo år av utveckling i EU och Sverige ......................		117
4.1 Utvecklingen av validering inom EU ..................................			118
	4.1.1	Validering en del i strategier för livslångt
		lärande....................................................................	118

	formellt och informellt lärande ............................	121
4.1.4	Nuläge och trender inom EU...............................	123
4.2 Utvecklingen av validering i Sverige....................................		125

	komplettering och breddad rekrytering ..............	125
4.2.2	Ökat fokus mot validering för
	arbetsmarknaden ...................................................	126

de senaste åren .......................................................	130
4.3 Validering i Sverige i dag ......................................................	132

		fortfarande låg och statistiken är bristfällig	......... 132
	4.3.2	Positiv utveckling de senaste åren........................	132
	4.3.3	Arbete återstår för överblickbara, effektiva
		och långsiktiga strukturer .....................................	135
5	Internationell utblick................................................		137
5.1 Perspektiv på validering i olika länder.................................			138

SOU 2019:69	Innehåll
5.2 Norge.....................................................................................	139

	kompetenspolitiska strategin................................	140
5.2.3	En myndighet för samordning ”på tvärs” ............	141

olika områden ........................................................	143
5.3 Island .....................................................................................	144

	i samarbete med arbetslivet ...................................	147
5.3.4	Validering och vägledning finansieras av staten ..	147
5.4 Danmark ................................................................................		148

	för validering ..........................................................	151
5.5 Finland	...................................................................................	152
5.5.1	Validering en rättighet för individen ....................	152

	arbetslivets behov ..................................................	152
5.5.3	Utbildningsstyrelsen har en samordnande roll....	153
5.5.4	Statlig ersättning men inga öronmärkta pengar...	153

5.6	Sydafrika................................................................................		153
	5.6.1	Validering regleras inom ramen för NQF ...........	153
	5.6.2	En nationell myndighet för samordning
		av valideringsarbetet..............................................	154
	5.6.3	Handlingsplan för att stärka vidareutveckling
		och implementering av validering ........................	156
5.7	Lärdomar för Sverige............................................................		156
	5.7.1	Tydlig reglering ger större möjligheter till
		validering ...............................................................	157
	5.7.2	Tvärgående funktion underlättar samordning
		mellan valideringssystemets olika delar ...............	158
	5.7.3	De finansiella incitamenten att genomföra
		validering är svaga .................................................	158
6	Generell reglering av validering – definition
	och koppling till SeQF ..............................................		161
6.1	Gällande rätt .........................................................................		162
	6.1.1	Validering inom kommunal vuxenutbildning .....	162
	6.1.2	Validering utanför kommunal
		vuxenutbildning ....................................................	164

6.3 Processens utformning varierar beroende
på valideringens syfte och individens behov .......................	170

	kvalifikationer för att generera värde ...................	177
6.4.3	Ökad transparens, jämförbarhet och
	överförbarhet med ett gemensamt språkbruk......	178
6.5 Förslag och bedömningar .....................................................		183
6.5.1	En ny definition av validering ...............................	183
6.5.2	Definitionen ska finnas kvar i skollagen ..............	187

	6.5.6	UKÄ och UHR ska ta fram
		rekommendationer för validering.........................	203
7	Organisering – samverkan, samordning och styrning....		205

		av utbildningssystemet ..........................................	241
8.2	Individens finansiering under en validering ........................		245
8.3	Finansiering av utveckling av validering ..............................		247
	8.3.1	Tillfällig medfinansieringen från staten för att
		utveckla branschvalidering ....................................	247
	8.3.2	Särskilda satsningar för att utveckla
		bedömning av reell kompetens inom
		högskolan ...............................................................	248

programperiod .......................................................	253
8.4 Förslag och bedömningar .....................................................	254

		livslångt lärande i nästa programperiod för
		socialfonden ...........................................................	254
9	Kunskapsutveckling.................................................		257
9.1	Kompetensutveckling för ökad kvalitet ..............................		257
	9.1.1	Webbutbildning om validering ger en
		helhetsbild med möjlighet till fördjupning ..........	257
	9.1.2	Högskolekursen om validering håller hög
		kvalitet men fler praktiska inslag efterfrågas .......	258
9.2	Brist på statistik och forskning om validering ....................		259

Innehåll	SOU 2019:69
9.3 Förslag och bedömningar	.................................................... 260

9.3.1	Medel bör tillföras för att säkerställa fortsatt
	finansiering av högskolekurser om validering .....	260