En moderniserad radio- och
– genomförande av ändringar i
Betänkande av 2018 års
Stockholm 2019
SOU 2019:39
SOU och Ds kan köpas från Norstedts Juridiks kundservice. Beställningsadress: Norstedts Juridik, Kundservice, 106 47 Stockholm Ordertelefon:
Webbadress: www.nj.se/offentligapublikationer
För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Norstedts Juridik AB på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.
Svara på remiss – hur och varför
Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad
En kort handledning för dem som ska svara på remiss.
Häftet är gratis och kan laddas ner som pdf från eller beställas på regeringen.se/remisser
Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet
Omslag: Elanders Sverige AB
Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm 2019
ISBN
ISSN
Till statsrådet och chefen för Kulturdepartementet
Regeringen beslutade den 28 juni 2018 att tillkalla en särskild ut- redare med uppdrag att föreslå de författningsändringar som krävs för att genomföra ändringar i
Chefsrådmannen Maria Eka förordnades som särskild utredare den 28 juni 2018.
Som experter i utredningen förordnades den 27 augusti 2018 kansli- rådet Emma Alskog (Kulturdepartementet), ämnesrådet Filippa Arvas Olsson (Kulturdepartementet), kanslirådet Thomas Carlson (Finansdepartementet), avdelningschefen Ulf Dalquist (Statens medie- råd), kanslirådet Susanna Mattsson (Näringsdepartementet, numera Infrastrukturdepartementet), juristen Rebecca Parman (Myndigheten för press, radio och tv) och rättssakkunnige Olof Zachrisson (Justitie- departementet). Olof Zachrisson entledigades den 14 januari 2019, samma dag förordnades rättssakkunniga Zlata Tuco (Justitiedeparte- mentet) som expert i utredningen.
Linus Fredriksson anställdes som huvudsekreterare i utredningen fr.o.m. den 13 augusti 2018. Kerstin Morast anställdes som sekrete- rare fr.o.m. den 27 augusti 2018.
Utredningen har antagit namnet 2018 års
Utredningen överlämnar betänkandet En moderniserad radio- och
Utredningens uppdrag är härmed slutfört.
Stockholm i augusti 2019
Maria Eka
/Linus Fredriksson
/Kerstin Morast
Innehåll
1.1Förslag till lag om ändring i radio- och
(2010:696)................................................................................ |
1.2Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens
och yttrandefrihetsgrundlagens områden.............................. |
1.3Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen
(2008:486)................................................................................ |
|
1.4 Förslag till lag om ändring i alkohollagen (2010:1622) ........ |
1.5Förslag till lag om ändring i lagen (2018:2088) om
tobak och liknande produkter.............................................. |
1.6Förslag till förordning om ändring i förordningen (2010:1062) med instruktion för Myndigheten för
press, radio och tv ................................................................. |
1.7Förslag till förordning om ändring i förordningen
|
||
Inledning................................................................ |
||
Utredningens uppdrag.......................................................... |
5
Innehåll |
SOU 2019:39 |
6
4.2.5Underlåtenhet att anmäla verksamhet för
5.2.1Förutsättningar för ett genomförande genom
samreglering ........................................................... |
5.2.2Självreglering genom ett nytt medieetiskt
6.4.4Radio- och
videodelningsplattformar ...................................... |
6.4.5Bestämmelser om innehållet på
videodelningsplattformar ...................................... |
6.4.6Lämpliga åtgärder, medverkan till
|
samreglering och granskning ................................ |
|
7
Innehåll |
SOU 2019:39 |
7.2.3En särskild reglering behövs för vissa
8.2.4Åtgärder för att främja medie-
9.2.4Elektroniska cigaretter och
påfyllningsbehållare............................................... |
9.2.5Reklam för ohälsosamma livsmedel eller
drycker riktad till barn .......................................... |
9.2.6Minderårigas exponering för reklam för spel
|
om pengar .............................................................. |
|
9.2.8Överliggande inslag och ändringar i tv-
sändningar och |
8
SOU 2019:39Innehåll
9
Innehåll |
SOU 2019:39 |
12.4 Överväganden ....................................................................... |
|
12.4.1 Oberoende tillsynsorgan ...................................... |
12.4.2Krav på transparens, opartiskhet och
13.2.3En nationell strategi för samhällets
10
SOU 2019:39 |
Innehåll |
14.2 Nuvarande reglering ............................................................. |
14.2.1Tillståndsperiodens längd för public service
14.2.2Tillståndsperiodens längd för övriga tv-
14.3.1Synkroniserade tillståndsperioder underlättar
11
Innehåll |
SOU 2019:39 |
18.5Förtydligande av tillämpningsområdet för marknadsföringslagen och vissa hänvisningar till radio-
12
SOU 2019:39Innehåll
20.2.2Effekter av om ingen reglering kommer till
stånd ....................................................................... |
20.2.3Särskild hänsyn till tidpunkt för ikraftträdande och behov av speciella
|
informationsinsatser.............................................. |
|
20.3 Konsekvenser för företag ..................................................... |
||
20.3.3Påverkan på konkurrensförhållanden mellan
företag .................................................................... |
20.3.4Påverkan på berörda företags kostnader,
13
Innehåll |
SOU 2019:39 |
Referenser....................................................................... |
||
Bilagor |
|
|
Bilaga 1 |
Kommittédirektiv 2018:55........................................... |
|
Bilaga 2 |
Europaparlamentets och rådets |
|
|
direktiv 2010/13/EU .................................................... |
531 |
Bilaga 3 |
Europaparlamentets och rådets |
|
|
direktiv (EU) 2018/1808.............................................. |
555 |
14
Förkortningar
15
Sammanfattning
Uppdraget för 2018 års
Utredningens förslag avser i huvudsak ändringar i radio- och tv- lagen. Författningsförslagen återfinns i kapitel 1 och en författnings- kommentar i kapitel 21. I denna sammanfattning redogörs översikt- ligt för innehållet i betänkandet i övrigt.
Kapitel 2 Inledning
Betänkandet inleds med en beskrivning av utredningens uppdrag och hur utredningsarbetet genomförts.
Utredningens uppdrag har varit att analysera ändringar i AV- direktivet och bedöma i vilken utsträckning svensk rätt behöver ändras eller kompletteras till följd av ändringsdirektivet. Ändrings- direktivet (Europarlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1808 om ändring av direktiv 2010/13/EU om samordning av vissa bestäm- melser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författ- ningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster) antogs den 14 november 2018 och ska vara genomfört i svensk rätt senast den 19 september 2020.
Utredningen har därutöver sett över radio- och
Utredningsarbetet har under ledning av den särskilde utredaren bedrivits av tre sekreterare och i nära samarbete med en expertgrupp.
17
Sammanfattning |
SOU 2019:39 |
Sekretariatet har haft möten eller varit i kontakt med ett flertal myndig- heter, intresseorganisationer, medieföretag och andra utredningar.
Kapitel 3 Regleringen på radio- och
I kapitel 3 beskriver utredningen huvuddragen i den svenska lagstift- ningen på radio- och
Den grundläggande lagstiftningen för svenska medier finns i tryck- frihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen och bygger bl.a. på principen om etableringsfrihet och förbudet mot censur. Yttrande- frihetsgrundlagen (YGL) omfattar radio, tv, film, video och databaser. Etableringsfriheten innebär att det är tillåtet för vem som helst att sända program genom tråd, det vill säga
Radio- och
Den europeiska lagstiftningen på
En grundläggande princip i direktivet är sändarlandsprincipen som innebär att det land från vilket en sändning ursprungligen kommer,
18
SOU 2019:39 |
Sammanfattning |
är ansvarigt för att sändningen följer de nationella lagarna. Direktivet innehåller ett antal minimiregler för innehållet i sändningarna.
Genom ändringsdirektivet blir innehållsregleringen för vanliga
Genom ändringsdirektivet infördes också nya bestämmelser an- gående s.k. videodelningsplattformstjänster. Det är tjänster där leve- rantören inte har redaktionellt ansvar för innehållet men kan påverka hur innehållet organiseras, t.ex. Youtube. I ändringsdirektivet finns också bestämmelser om nationella myndigheters självständighet och om samarbete mellan dem.
Flera myndigheter har tillsynsuppgifter på medieområdet som följer av
Kapitel 4 Definitioner, jurisdiktion och registrering
I kapitel 4 behandlas frågor om definitioner, jurisdiktion och regi- strering. Ändringsdirektivet innebär nya och ändrade definitioner av flera av de grundläggande begrepp som används i
19
Sammanfattning |
SOU 2019:39 |
videodelningsplattformar och användargenererade videor omfattas. Utredningen gör bedömningen att de ändrade definitionerna av audio- visuell medietjänst, audiovisuellt kommersiellt meddelande och pro- gram samt definitionen av redaktionellt beslut inte medför något behov av ändring i radio- och
Ändringsdirektivet innehåller även en ändring i den artikel som anger när en leverantör av medietjänster ska anses som etablerad i en medlemsstat. Ändringen innebär att det vid bedömningen av var en leverantör med verksamhet i flera medlemsstater ska anses etablerad görs en närmare koppling till den programrelaterade verksamheten. Utredningen föreslår att radio- och
Utredningen föreslår även att radio- och
Utredningen gör bedömningen att det inte behövs någon särskild bestämmelse när det gäller samarbete mellan medlemsstater i frågor som rör videodelningsplattformar. Utredningen föreslår även att möjligheten för Myndigheten för press, radio och tv att meddela närmare föreskrifter om samarbete mellan myndigheter tas bort.
Genom ändringsdirektivet införs ett krav på att medlemsstaterna ska upprätta och upprätthålla en uppdaterad förteckning över leveran- törer av medietjänster och leverantörer av videodelningsplattformar under deras jurisdiktion. Den som bedriver sändningsverksamhet enligt radio- och
20
SOU 2019:39 |
Sammanfattning |
tillhandahåller
Utredningen gör bedömningen att dagens bestämmelser om regi- strering, med tillägget att även uppgift ska lämnas om på vilket sätt leverantören av tjänsten faller under svensk jurisdiktion, uppfyller direktivets krav för leverantörer av audiovisuella medietjänster. Utred- ningen föreslår att även leverantörer av videodelningsplattformar ska omfattas av en skyldighet att anmäla verksamheten för registrering.
Det finns i dag ingen skyldighet för en leverantör att meddela ändringar i de uppgifter som registreras. Utredningen föreslår att en sådan skyldighet införs.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sin anmäl- ningsskyldighet enligt radio- och
Kapitel 5 Förutsättningar för samreglering och självreglering
I kapitel 5 redogör utredningen för sina överväganden i frågor om samreglering och självreglering. Enligt ändringsdirektivet ska med- lemsstaterna uppmana till användning av samreglering och främja självreglering. Vissa områden pekas också ut som lämpliga för sam- reglering och självreglering.
Utredningen gör bedömningen att samreglering inte är möjligt för ett genomförande av
21
Sammanfattning |
SOU 2019:39 |
Utredningen föreslår att Myndigheten för press, radio och tv ges i uppdrag att medverka till samreglering inom
Utredningen tar även upp frågan om självreglering med utgångs- punkt i ett förslag som lämnats av Föreningen Utgivarna, Svenska Journalistförbundet och Publicistklubben. Förslaget innebär ett system där ett privaträttsligt organ prövar frågor om den enskildes privatliv har respekterats i verksamheten. Utredningen presenterar tre olika alternativ och gör bedömningen att förutsättningarna för ett sådant system initialt kan skapas genom att tillståndsgivaren inte använder möjligheten att ställa ett tillståndsvillkor om att i sändnings- verksamheten respektera den enskildes privatliv.
Kapitel 6 Videodelningsplattformstjänster
Genom ändringsdirektivet utvidgas tillämpningsområdet för AV- direktivet till att omfatta också videodelningsplattformar. De definie- ras som en tjänst som i
Myndigheten för press, radio och tv har på utredningens uppdrag genomfört en kartläggning av möjliga videodelningsplattformar under svensk jurisdiktion. Myndigheten har funnit ett fåtal svenska tjänster som möjligen kan omfattas av regelverket, dels intresseforum med möjlighet till videodelning, dels videodelningsplattformar för streaming av sport, t.ex. fotbollsmatcher.
Utredningens förslag till genomförande innebär att bestämmel- ser om videodelningsplattformar och leverantörer av sådana tjänster införs i radio- och
22
SOU 2019:39 |
Sammanfattning |
vidta lämpliga åtgärder för att skydda barn från ingående våldsskild- ringar och pornografiska bilder. Leverantörer av videodelningsplatt- formar ska också vidta lämpliga åtgärder för att skydda allmänheten från innehåll som uppenbart är sådant som avses i brottsbalkens bestämmelser om olaga hot, uppvigling, hets mot folkgrupp, barn- pornografibrott samt bestämmelsen om offentlig uppmaning i lagen (2010:299) om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbild- ning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet. När det gäller innehåll som strider mot de nu nämnda bestämmel- serna i brottsbalken menar utredningen att en leverantör av video- delningsplattformar också kan bli ansvarig enligt lagen (1998:112) om ansvar för elektroniska anslagstavlor.
Vidare föreslår utredningen att det införs regler om reklam, sponsring och produktplacering som ska gälla för leverantörer av videodelningsplattformar och att Myndigheten för press, radio och tv får i uppgift att, i samråd med Statens medieråd, medverka till samreglering för leverantörer av videodelningsplattformar.
Kapitel 7 Innehåll som uppmanar till våld, hat eller terroristbrott
I 2010 års
Ändringsdirektivet innebär att artikel 6 utvidgas på olika sätt. Inte bara uppmaningar till hat utan också uppmaningar till våld ska omfattas. Fler grunder för våld eller hat blir aktuella genom att det görs en koppling till bestämmelsen om diskriminering i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Ytterligare en nyhet är att medlemsstaterna på lämpligt sätt ska säkerställa att audio- visuella medietjänster inte innehåller offentlig uppmaning att begå terroristbrott.
I kapitel 7 redovisar utredningen uppdraget att analysera behovet av författningsändringar med anledning av utvidgningen av artikel 6. Utredningen lämnar också förslag till andra ändringar i radio- och
Utredningens bedömning är att svensk rätt uppfyller de krav som ställs i artikel 6 i lydelsen enligt ändringsdirektivet, genom befintliga
23
Sammanfattning |
SOU 2019:39 |
straffbestämmelser i yttrandefrihetsgrundlagen och brottsbalken om hets mot folkgrupp, uppvigling och olaga hot samt genom demokrati- bestämmelsen i radio- och
Det finns dock situationer där frågan kan ställas om den straff- rättsliga regleringen är tillämplig för satellitsändningar från tredje länder som är avsedda för en publik i en annan
Utredningen föreslår därför att en ny bestämmelse förs in i radio- och
Justitiekanslern föreslås övervaka efterlevnaden av bestämmelsen om uppmaning till våld, hat eller terroristbrott i angivna satellitsänd- ningar. Om ett programbolag vid upprepade tillfällen sänder upp- maningar till hat, våld eller terroristbrott i strid med bestämmelsen ska överträdelsen kunna mötas med en vitessanktion. Ett sådant vites- föreläggande ska även kunna riktas mot satellitentreprenören.
Kapitel 8 Skydd av minderåriga och krav på information
Ändringsdirektivet innebär att minderårigas skydd mot skadligt medie- innehåll på olika sätt förstärks.
I kapitel 8 behandlas inledningsvis de bestämmelser om åtgärder som kan begränsa minderårigas tillgång till skadligt innehåll. Dessa bestämmelser gällde tidigare bara för okrypterade
24
SOU 2019:39 |
Sammanfattning |
har genom ändringsdirektivet utsträckts till att gälla även för kryp- terade
Därefter berörs de krav som införs för leverantörer av medie- tjänster när det gäller att lämna information om innehåll som kan skada minderårigas fysiska, mentala eller moraliska utveckling. I dag är de krav som ställs i svensk lagstiftning begränsade till att i tv- sändningar lämna varning vid sändningar av program med ingående våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller med pornogra- fiska bilder (5 kap. 2 § radio- och
Utredningen lämnar förslag som innebär att det nuvarande kravet på varning ersätts med en ny bestämmelse om att den som sänder tv- program eller tillhandahåller
Genom ändringsdirektivet ställs vidare krav på skydd av person- uppgifter som rör minderåriga. Sådana personuppgifter får inte an- vändas för kommersiella ändamål såsom direktmarknadsföring, pro- filering och beteendestyrd annonsering. Utredningen föreslår att en bestämmelse med detta innehåll införs i radio- och
I kapitlet behandlar utredningen slutligen ändringsdirektivets krav på att medlemsstaterna ska främja och vidta åtgärder för utveckling av medie- och informationskunnighet. Utredningen konstaterar att det pågår ett arbete för att stärka medie- och informationskunnig- heten i Sverige. Det sker också ett arbete för att utveckla former för hur detta arbete ska kanaliseras. Utredningen bedömer därför att Sverige uppfyller ändringsdirektivets krav när det gäller att främja och utveckla medie- och informationskunnighet.
Medlemsstaterna ska senast den 19 december 2022 och därefter vart tredje år rapportera till kommissionen hur de uppfyllt kraven att främja och vidta åtgärder för utvecklingen av medie- och informa- tionskunnighet. Myndigheten för press, radio och tv och Statens medieråd föreslås få i uppdrag att i nära samverkan kartlägga – och
25
Sammanfattning |
SOU 2019:39 |
vart tredje år redovisa – vilka åtgärder som vidtagits för att främja utvecklingen av medie- och informationskunnighet i Sverige.
Kapitel 9 Audiovisuella kommersiella meddelanden
Ändringsdirektivet innebär att reklamreglerna förändras i syfte att skapa mer likvärdiga konkurrensförutsättningar för leverantörer av
För närvarande gäller att annonser får sändas i tv under högst tolv minuter per timme mellan hela klockslag. Utredningen anser att det finns skäl som talar för att den svenska lagstiftningen ska återspegla den mer liberala och flexibla hållning som ändringsdirektivet ger uttryck för när det gäller annonstid. Utredningen föreslår därför i kapitel 9 att radio- och
Därutöver föreslås en ny bestämmelse med innebörden att neutrala inramningar mellan redaktionellt innehåll och reklaminslag och mellan enskilda inslag, s.k. svartrutor, inte räknas som annonstid. Undan- taget för egenreklam föreslås utvidgas till att omfatta reklam som en leverantör av medietjänster gör för programverksamhet från andra leverantörer av medietjänster som tillhör samma mediegrupp.
När det gäller produktplacering föreslår utredningen att huvud- regeln blir att produktplacering får förekomma i program i både tv och
Ändringsdirektivets skärpning av bestämmelserna om alkohol- reklam i
26
SOU 2019:39 |
Sammanfattning |
Utredningen föreslår slutligen att en ny bestämmelse införs i radio- och
Kapitel 10 Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning
I kapitel 10 redovisar utredningen sina överväganden när det gäller tillgängliggörande av program för personer med funktionsnedsättning.
Utredningen föreslår att det ska vara möjligt att ställa krav på att program i
Utredningen föreslår att leverantörer av medietjänster som om- fattas av krav på att göra tjänster tillgängliga ska rapportera hur de har uppnått de krav som ställs. En leverantör av medietjänster ska även upprätta en handlingsplan för hur tjänstens tillgänglighet ska öka.
Enligt
Meddelanden av vikt för allmänheten som enligt tillståndsvillkor ska sändas i tv ska, när så är möjligt, utformas så att de är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Utredningen bedömer att ett motsvarande krav inte bör införas för ljudradiosändningar.
Kapitel 11 Främjande av europeiska produktioner
I kapitel 11 behandlar utredningen frågor om främjande av euro- peiska produktioner.
27
Sammanfattning |
SOU 2019:39 |
Nuvarande bestämmelser om främjande av produktioner av euro- peiskt ursprung gäller inte för sändningar eller tillhandahållanden via tråd. Utredningen föreslår att även sändningar av tv och tillhanda- hållanden av
Den som tillhandahåller
Leverantörer ska redovisa hur kraven har uppfyllts. En sådan redo- visningsskyldighet kan vara betungande, både för den som ska redo- visa och för Myndigheten för press, radio och tv som ska samla in och sammanställa uppgifterna. Utredningen föreslår därför att myndig- heten ska få möjlighet att skapa en större flexibilitet i redovisningen. Myndigheten för press, radio och tv föreslås även få möjlighet att medge undantag från skyldigheten att redovisa andelen europeiska produktioner för leverantörer av
Kapitel 12 Tillsynsmyndigheternas oberoende och effektiva överklagandemekanismer
Genom ändringsdirektivet ställs krav på att medlemsstaternas tillsyns- myndigheter och tillsynsorgan ska vara oberoende från såväl offentliga som privata organ. Den verksamhet som bedrivs ska vara opartisk och öppen samt kunna granskas. Vidare ska myndighetens kompetens och befogenheter vara tydligt författningsreglerade. Ändringsdirektivet slår också fast principer för tillsättning och entledigande av myndig- hetschefer och nämndledamöter.
I kapitel 12 bedömer utredningen att den svenska förvaltnings- modellen garanterar att Myndigheten för press, radio och tv och övriga myndigheter med uppgifter på
28
SOU 2019:39 |
Sammanfattning |
av de befogenheter som tillkommer tillsynsmyndigheterna och hur dessa kan hållas ansvariga. Kraven på att medlemsstaterna ska säker- ställa att nationella tillsynsmyndigheter eller tillsynsorgan ska ha till- räckliga finansiella resurser och personalresurser samt befogenheter att upprätthålla efterlevnad för att kunna utföra sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt och för att bidra till arbetet i den europeiska grup- pen av regleringsmyndigheter för audiovisuella medietjänster (Erga) föranleder, enligt utredningens bedömning, inte heller ändringar i svensk rätt.
Utredningen lämnar förslag om att Myndigheten för press, radio och tv ska utses till tillsynsmyndighet enligt
Vidare behandlas frågorna om tillsättning och entledigande av myndighetschefen för Myndigheten för press, radio och tv och av ledamöter i granskningsnämnden för radio och tv. Ändringar avse- ende bl.a. vilka som kan vara ledamöter i nämnden föreslås, för att ytterligare stärka oberoendet.
Slutligen behandlas kravet i ändringsdirektivet på effektiva över- klagandemekanismer på nationell nivå. Utredningen bedömer att kravet inte föranleder behov av ändringar i svensk rätt.
Kapitel 13 Översyn av radio- och
I kapitel 13 redovisar utredningen sina överväganden när det gäller hur nationella säkerhetsintressen kan säkerställas vid tillståndspröv- ningen för tv,
Frågan rör huruvida Myndigheten för press, radio och tv ska kunna avslå en ansökan om sändningstillstånd eller upphäva ett tillstånd en- bart på den grunden att den aktuella aktören kan anses utgöra en nationell säkerhetsrisk. Frågan är komplex och aktualiserar övervägan- den bl.a. av om regler med den innebörden kan innebära en begräns- ning av yttrande- och informationsfriheten.
29
Sammanfattning |
SOU 2019:39 |
Yttrandefriheten och dess grundläggande betydelse i ett demo- kratiskt samhälle är en given utgångspunkt för utredningens över- väganden. Utredningen har övervägt olika alternativ för att uppnå syftet att säkerställa nationella säkerhetsintressen. Ett alternativ som har bedömts innebär att Myndigheten för press, radio och tv ges möjlighet att hindra en aktör från att få tillstånd om denne utgör ett hot mot Sveriges säkerhet. Möjligheten att neka tillstånd skulle i så fall finnas både vid tillståndsgivning och när myndigheten ska medge överlåtelse av tillstånd. Alternativet avser också förutsättningarna för att återkalla tillstånd om tillståndshavaren utgör en fara för landets säkerhet. Prövningen skulle i dessa fall vara inriktad på den sökande och dennes verksamhet, inte innehållet i sändningarna. Utredningen har dock funnit att ett sådant alternativ inte bör införas av yttrande- frihetsrättsliga skäl.
Regler som syftar till att säkerställa att nationella säkerhetsintres- sen kan tillgodoses bör i stället vara inriktade på en bedömning av sändningarnas innehåll och möjliggöra ett ingripande i efterhand t.ex. genom återkallelse av sändningstillstånd. Ingripande skulle då vara möjligt om tillståndshavaren bedriver sändningar som utgör en fara för Sveriges säkerhet. Utredningen bedömer att en ny grund för återkallelse av tillstånd med denna innebörd bör införas i radio- och
Utredningen bedömer vidare att ökad transparens kring ägarförhål- landen på mediemarknaden kan underlätta för konsumenter att skaffa sig en uppfattning om innehållet i en medietjänst. Frågan huruvida ett krav om ökad öppenhet avseende medietjänstleverantörers ägar- strukturer kan införas bör utredas närmare, särskilt i förhållande till yttrandefrihetsgrundlagen.
Kapitel 14 Tillståndsperioden för marksänd tv
I kapitel 14 överväger utredningen frågan om hur lång tillstånds- perioden för annan tv än public
30
SOU 2019:39 |
Sammanfattning |
Utredningen anser att synkroniserade tillståndsperioder underlättar tillståndsgivningen och främjar en effektiv frekvensanvändning. Ut- redningen bedömer därför att tillståndsperiodernas längd för public
Ett skäl för att utreda frågan i ett senare skede är att den inte kan ses isolerad från utvecklingen på mediemarknaden. Det rör bl.a. det minskande intresset för marksändningar, hur andra distributions- plattformar utvecklas och hur allmänhetens mediekonsumtion för- ändras. Det är, enligt utredningens uppfattning, rimligt att anta att den närmaste tiden kommer att innebära ytterligare utveckling när det gäller teknik för
Ett annat skäl för att återkomma till frågan är att den har berörings- punkter med frekvenspolitiken, dvs. hur det allmänna väljer att möjlig- göra användning av tillgängligt radiospektrum. Utredningen fram- håller också att en bred översyn kan ge utrymme för att se över frågor som har betydelse för marknätets utveckling och konkurrenskraft, bl.a. tillståndsgivningssystemets utformning.
Kapitel 15 Vidaresändningsplikt
I kapitel 15 behandlar utredningen två frågor relaterade till vidare- sändningsplikten. Utgångspunkten för utredningens uppdrag är en rapport lämnad av Myndigheten för press, radio och tv där myndig- heten föreslår dels att de kanaler som omfattas av vidaresändnings- plikt ska ha olika innehåll, dels att sökbar
Syftet med bestämmelserna om vidaresändningsplikt är att boende i en kabelansluten fastighet ska ha tillgång till samma utbud från
31
Sammanfattning |
SOU 2019:39 |
public service som de skulle ha haft om fastigheten inte varit ansluten till kabelnätet.
Vidaresändningsplikten omfattar i dag högst fyra programtjänster från public service. Sveriges Television AB sänder för närvarande sex programtjänster i marknätet. Två av dessa består av parallellsänd- ningar i högupplöst kvalitet. En operatör kan uppfylla vidaresänd- ningsplikten genom att sända två programtjänster i standardupplöst kvalitet och två programtjänster, med samma innehåll, i högupplöst kvalitet. Utredningen föreslår att de programtjänster som omfattas av vidaresändningsplikt ska ha olika innehåll. Genom ett sådant krav tillgodoses allmänhetens behov av allsidig information och syftet med vidaresändningsplikten uppfylls.
Sökbar
Kapitel 16 Bör beställradio omfattas av radio- och
I kapitel 16 behandlar utredningen frågan om beställradio från public service ska omfattas av vissa grundläggande bestämmelser i radio- och
De senaste åren har utbudet av och lyssnandet på ljudradio på be- gäran, s.k. beställradio, ökat. Radio- och
Utredningen anser att all verksamhet som finansieras av allmän- heten ska uppfylla vissa grundläggande krav. Teknikneutralitet bör också eftersträvas där så är möjligt.
Utredningen föreslår att en definition av beställradio införs i radio- och
32
SOU 2019:39 |
Sammanfattning |
tillhandahåller allmänheten program på begäran av användaren och vid en tidpunkt som användaren väljer.
Utredningen anser att det är de mer grundläggande bestämmel- serna i radio- och
Uppdraget för granskningsnämnden för radio och tv föreslås ut- ökas till att även omfatta beställradio från public service. För detta ändamål ska Myndigheten för press, radio och tv få begära att den som tillhandahåller beställradio utan kostnad ska lämna en inspelning av innehållet till myndigheten.
Kapitel 17 Sanktioner i radio- och
I kapitel 17 tar utredningen upp frågor om sanktioner i radio- och
I flera fall saknas sanktionsmöjlighet om en tillståndshavare för kommersiell radio inte följer villkor som ställs i ett tillstånd. Utred- ningen föreslår att den som har tillstånd att sända analog eller digital kommersiell radio och som inte uppfyller vissa av de villkor som ställs ska kunna föreläggas att följa villkoret. Ett sådant föreläggande ska få meddelas av Myndigheten för press, radio och tv och få förenas med vite. Ett tillstånd att sända digital kommersiell radio som har förenats med villkor om att ägarförhållandena och inflytandet i det företag som har tillståndet inte får förändras i mer än begränsad om- fattning ska kunna återkallas om tillståndshavaren åsidosatt villkoret på ett väsentligt sätt.
Ett programföretag som sänder tv och leverantörer av
33
Sammanfattning |
SOU 2019:39 |
Ett åläggande ska meddelas enligt marknadsföringslagen och förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.
Myndigheten för press, radio och tv har även framfört att vites- sanktionen kopplad till krav om att
Det föreslås att frågan om påförande av den särskilda avgiften prövas av granskningsnämnden för radio och tv när beslut om krav på tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning fattats av regeringen och av Myndigheten för press, radio och tv i övriga fall. Sådana beslut ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Kapitel 18 Närliggande frågor
Utredningen får föreslå författningsändringar som inte direkt för- anleds av uppdraget men som har samband med det, under förutsätt- ning att uppdraget ändå bedöms kunna redovisas i tid. I kapitel 18 lämnar utredningen förslag om följande närliggande frågor.
Egenreklam och förbudet mot otillbörligt gynnande
Bestämmelsen om otillbörligt gynnande i radio- och
34
SOU 2019:39 |
Sammanfattning |
Produktplacering av alkoholdrycksliknande preparat
Under 2019 har vissa ändringar genomförts i alkohollagen (2010:1622) och andra lagar i syfte att åstadkomma en så likartad reglering som möjligt för alkoholdrycker och alkoholdrycksliknande preparat. Bland annat har förbudet i radio- och
Utredningen föreslår att det inte heller ska vara tillåtet med pro- duktplacering av alkoholdrycksliknande preparat.
Sponsring från läkemedelsföretag i ljudradio
Enligt radio- och
Utredningen föreslår därför en ny bestämmelse som innebär att när läkemedelsföretag sponsrar ett program i ljudradio ska sponsringen bara få främja företagets namn eller anseende, men inte receptbelagda läkemedel och sådan medicinsk behandling som bara är tillgänglig efter ordination.
Förtydligande av tillämpningsområdet för marknadsföringslagen och vissa hänvisningar till radio- och
Utredningen lämnar förslag om att bestämmelserna om förbud mot reklam i alkohollagen och lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter ska utformas likalydande.
35
Sammanfattning |
SOU 2019:39 |
Utredningen föreslår bl.a. att hänvisningarna till radio- och tv- lagen ska tas bort, vilket får till följd att de svenska förbuden även kommer att gälla för sådana satellitsändningar som utgår från tredje länder men som är avsedda för en svensk publik.
Utredningen föreslår också ändringar i marknadsföringslagen (2008:486) som förtydligar att lagen tillämpas på
Övrigt
Utredningen tar även upp en del frågor utan att lämna förslag till författningsändringar.
Utredningen bedömer bl.a. att det finns behov av ytterligare utred- ning av frågan om upptäckbarhet i onlinemiljö. Utredningen bedömer också att en översyn behöver göras av bestämmelserna om åter- kallelse av sändningstillstånd i vissa fall.
Kapitel 19 Ikraftträdande
Utredningen föreslår att författningsändringarna ska träda i kraft den 19 september 2020. Några övergångsbestämmelser behövs inte med anledning av förslagen.
Kapitel 20 Konsekvenser av förslagen
I kapitel 20 redovisar utredningen konsekvenser av förslagen, bl.a. konsekvenser för berörda företag och myndigheter.
Utredningen har strävat efter ett genomförande som ligger i linje med de minimiregler som
36
SOU 2019:39 |
Sammanfattning |
Utredningen bedömer att förslagen påverkar berörda
När det gäller konsekvenser för myndigheter innebär utredningens förslag nya uppgifter för bl.a. Myndigheten för press, radio och tv. Det handlar t.ex. om medverkan till samreglering, om tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning, kartläggning och redovisning av åtgärder inom området för medie- och informationskunnighet (MIK) och registerfrågor inkluderande utökade registerkrav. Upp- gifterna bör, i varje fall inledningsvis, kunna rymmas inom myndig- hetens befintliga anslag.
De uppgifter som Statens medieråd får med anledning av utred- ningens förslag, bl.a. om kartläggning och redovisning av åtgärder på
För Justitiekanslern, Konsumentombudsmannen, Datainspektionen och domstolarna innebär utredningens förslag utökade uppgifter av mindre omfattning. Utredningen bedömer att förslagen inte medför behov av resursförstärkning för myndigheterna.
37
Summary
The 2018 Audiovisual Media Inquiry has been commissioned to pro- pose the legislative changes and other actions needed to implement the revised Audiovisual Media Services Directive and to review certain other parts of the Swedish Radio and Television Act. In its report the Inquiry details its proposals and assessments.
The Inquiry’s report relates mainly to changes to the Radio and Television Act. The suggested legal amendments can be found in Chap- ter 1 and comments to the amendments can be found in Chapter 21. This summary provides an overview of the contents of the report.
Chapter 2 Introduction
The report begins with a description of the Inquiry’s remit and how the work has been carried out.
The Inquiry’s remit has been to analyse the changes made to the Audiovisual Media Services Directive (AVMS Directive) and to assess to what extent Swedish law needs to be amended as a consequence. The revised directive (Directive of the European Parliament and of the Council (EU) 2018/1808 amending Directive 2010/13/EU on the coordination of certain provisions laid down by law, regulation or administrative action in Member States concerning the provision of audiovisual media services in view of changing market realities) was adopted on 14 November 2018 and should be introduced into Swedish law no later than 19 September 2020.
In addition, the Inquiry was commissioned to review five subsidi- ary issues in the Radio and Television Act (2010:696), and has had the possibility to propose other legislative changes that are not directly attributable to the remit but are linked to it.
The investigation has been carried out by three
39
Summary |
SOU 2019:39 |
of the inquiry, in close cooperation with a panel of experts. The secre- tariat has held meetings with or been in contact with a number of government agencies, interest groups, media companies and other inquiries.
Chapter 3 Regulation within the field of radio and TV
In Chapter 3 the Inquiry describes the main features of Swedish legis- lation within the field of radio and TV, relevant EU law and the regu- latory authorities within this field.
The underlying legislation for the Swedish media is contained in the Freedom of the Press Act and the Fundamental Law on Freedom of Expression, and is based on the principle of freedom of establish- ment, the prohibition of censorship, etc.
The Fundamental Law on Freedom of Expression covers radio, TV, film, video and certain databases. Although the principle of free- dom of establishment means that anyone is permitted to broadcast programmes without state interference, the Fundamental Law allows exceptions to this freedom, especially for terrestrial or satellite trans- missions due to spectrum limitations.
The Radio and Television Act governs radio and TV broadcasts and
The European legislation within the field of TV consist of the Audiovisual Media Services Directive (2010/13/EU) revised in 2018 (2018/1808/EU). The directive is an internal market directive with the main aim of facilitating TV broadcasts between the Member States. The directive originally covered only TV broadcasts but was expanded in 2007 to include
40
SOU 2019:39 |
Summary |
The underlying principle of the directive is the country of origin principle giving the state from which a service originates the juris- diction over that service, i.e. the responsibility to regulate the service according to national legislation. The directive includes a minimum level of content regulation.
The revised directive provides for a more level playing field be- tween TV broadcasts (linear services) and
The revised AVMS Directive also includes a new chapter contain- ing provisions on
A number of Swedish agencies and authorities have regulatory roles within the media field as a result of the AVMS Directive. When it comes to the provisions on the editorial content of broadcasts, the remit lies primarily with the Swedish Press and Broadcasting Author- ity’s Broadcasting Commission. The remit of monitoring the provi- sions on content that could harm the physical, mental or moral devel- opment of minors has been assigned to the Office of the Chancellor of Justice. Responsibility for monitoring the directive’s provisions on commercial communications is shared between the Broadcasting Com- mission and the Swedish Consumer Agency, with the exception of advertising for medical products and treatments which is monitored by the Medical Products Agency.
Chapter 4 Definitions, jurisdiction and registration
Chapter 4 deals with issues relating to definitions, jurisdiction and registration. The revised directive involves new and changed defini- tions of several of the fundamental concepts of the AVMS Directive, including expanding the directive’s area of application to include
41
Summary |
SOU 2019:39 |
The revised directive also includes a change in the provision of establishment of a media service provider with activities in multiple Member States, putting more emphasis on the location of programme- related activities. The Inquiry proposes that the Radio and Tele- vision Act should be amended following the wording of the revised directive.
The AVMS Directive contains rules of procedure in the event that a Member State wishes to make exceptions from the principle of freedom of reception. This refers to the possibility for a Member State to restrict the right to retransmission within its territory and to make exceptions from the country of origin principle and the proce- dures for such exceptions. The revised directive expands the provi- sions to include
The revised directive introduces a requirement for the Member States to establish and maintain an
The Inquiry has assessed that the current Swedish provisions on registration, with the addition that information must also be provided
42
SOU 2019:39 |
Summary |
about the way in which the service provider comes under Swedish jurisdiction, meets the directive’s requirements for audiovisual media service providers. The Inquiry proposes that
There is currently no obligation for a service provider to give notice of changes to the information registered. The Inquiry proposes that such an obligation should be introduced.
At present those who intentionally or negligently fail to fulfil their registration duties in accordance with the Radio and Television Act will be fined. The Inquiry is of the opinion that the current sanction is ineffective, and that it should be replaced with a possibility to order a provider to fulfill the obligation to register or to give notice of changes. Such an order may be issued by the Swedish Press and Broadcasting Authority with the imposition of a conditional fine.
Chapter 5 Prerequisites for
In Chapter 5 the Inquiry reports on its considerations on the issues of
The Inquiry has assessed that
The Inquiry proposes that the Swedish Press and Broadcasting Authority should be assigned to participate in the work towards co- regulation within the field of the AVMS Directive if such an assign- ment is not given to another authority. It is noted in the chapter that
43
Summary |
SOU 2019:39 |
The Inquiry also addresses the issue of
Chapter 6
The revised directive broadens the AVMS Directive’s area of appli- cation to include
The Swedish Press and Broadcasting Authority has carried out a survey of possible
The Inquiry’s proposal for implementation includes provisions on
44
SOU 2019:39 |
Summary |
Provocation, Recruitment and Training concerning Terrorist Offences and other Particularly Serious Crimes (2010:299). In terms of content that breaches the abovementioned provisions in the Swedish Criminal Code, the Inquiry is of the opinion that a video- sharing platform provider may also be responsible in accordance with the Act on Responsibility for Electronic Bulletin Boards (1998:112).
The Inquiry also proposes that rules for advertising, sponsorship and product placement that are applicable to
Chapter 7 Content that incites violence, hatred or terrorism
The 2010 AVMS Directive contains a provision in article 6, in which it is stated that Member States shall ensure by appropriate means that TV broadcasts and
The revised directive expands article 6 in several ways. In addition to incitement of hatred, violence is included. Additional grounds for violence or hatred are introduced through a link to the provision on discrimination in the Charter of Fundamental Rights of the European Union. Member States shall also ensure by appropriate means that audiovisual media services do not contain any public provocation to commit a terrorist offence.
In Chapter 7 the Inquiry analyses the need for legal changes to implement the revised article. The Inquiry also proposes changes to the Radio and Television Act that will contribute towards the effec- tive implementation of article 6.
The Inquiry assesses that Swedish legislation meets the require- ments of article 6 by existing penalty regulations in the Fundamental Law on Freedom of Expression and the Swedish Criminal Code on racial hatred, incitement and illegal threats, and through the demo- cracy provision in the Radio and Television Act combined with the
45
Summary |
SOU 2019:39 |
possibility to impose conditions in broadcasting licences to take ac- count of the particular impact of television.
However, the Inquiry questions if penal regulation is applicable to satellite broadcasts from third countries where Sweden has juris- diction through the use of a satellite uplink in Sweden or the use of Swedish satellite capacity but where the service is intended for the public in another EEA state.
The Inquiry therefore proposes to add a new provision to the Radio and Television Act covering these specific situations. This provision makes it clear that a provider that is not established in Sweden but use a Swedish satellite
The broadcaster should also ensure that programmes do not con- tain any public incitement to commit terrorist offences in accord- ance with article 5 of the Directive (EU) 2017/541 of the European Parliament and of the Council of 15 March 2017 on combating ter- rorism and replacing Council Framework Decision 2002/475/JHA, and on and amending Council Decision 2005/671/JHA.
It is proposed that the Office of the Chancellor of Justice should monitor compliance with the provision on incitement to violence, hatred or terrorism in the abovementioned satellite broadcasts. If a service provider repeatedly broadcasts incitements to violence, hatred or terrorism in contravention of the provision, such breaches shall be punishable with financial sanctions. It should also be possible to impose such sanctions on the satellite operator.
Chapter 8 Protection of minors and information requirements
The revised directive strengthens protection of minors against harm- ful media content in various ways.
Chapter 8 begins with the provisions to restrict minors’ access to harmful content. These provisions previously only applied to un- encrypted TV broadcasts, but have been extended by the revised directive to include encrypted TV broadcasts and
46
SOU 2019:39 |
Summary |
The Inquiry’s assessment is that Swedish law already achieves the higher level of protection.
The chapter then addresses the requirements introduced for media service providers to provide information about content that may im- pair the physical, mental or moral development of minors. The require- ments imposed by Swedish legislation are currently limited to TV broadcasts providing a warning when broadcasting programmes includ- ing detailed depictions of violence of a realistic nature or pornographic images (Chapter 5, Section 2 of the Radio and Television Act).
The Inquiry proposes that the current requirement for a warning should be replaced with a new provision whereby a party that broad- casts TV programmes or provides
The revised directive also imposes requirements on protecting the personal data of minors collected or otherwise generated by media service providers. Such personal data may not be used for commer- cial purposes such as direct marketing, profiling and behavioural tar- geted advertising. The Inquiry proposes that a provision should be added to the Radio and Television Act and that compliance with the provision should be monitored by the Swedish Data Protection Authority.
The chapter ends with the requirements of the revised directive that Member States shall promote and take actions to develop media literacy. The Inquiry notes that work is being carried out to improve media literacy in Sweden. Efforts are also being undertaken to develop ways in which to channel this work. The Inquiry therefore assesses that Sweden meets the revised directive’s requirements for promoting and developing media literacy.
Member States shall report to the European Commission no later than 19 December 2022 and subsequently every three years on how they have met the requirement to promote and take actions to develop media literacy. It is proposed that the Swedish Press and Broad- casting Authority and the Swedish Media Council should be tasked,
47
Summary |
SOU 2019:39 |
working in close cooperation, to map – and report every three years
–which actions have been taken to promote the development of media literacy in Sweden.
Chapter 9 Audiovisual commercial communications
The revised directive contains changes of the advertising rules in order to create more equal competitive conditions for
Advertisement spots can currently be broadcast on TV for a maximum of twelve minutes within a given clock hour. The Inquiry is of the opinion that the Swedish legislation should reflect the more liberal and flexible approach expressed by the revised directive in terms of advertising time. The Inquiry therefore proposes in Chapter 9 that the Radio and Television Act should be amended so that advertisement spots can be broadcasted on TV for a maximum of 20 per cent of the time between 06:00 and 18:00 and 20 per cent of the time between 18:00 and 24:00.
It is also proposed that a new provision should be added to the effect that neutral frames between editorial content and advertising, and between individual advertising spots, should not be counted as advertising time. It is proposed that the exception covering self- promotional activities should be expanded to include advertising for programming from other media service providers within the same media group.
When it comes to product placements, the Inquiry proposes that the main rule should be that product placements are allowed in programmes on both TV and
48
SOU 2019:39 |
Summary |
According to the Inquiry, the revised directive’s stricter provisions on alcohol advertising via
The Inquiry finally proposes that a new provision should be added to the Radio and Television Act stating that TV broadcasts and on- demand TV may not be overlaid for commercial purposes or modi- fied without the consent of the media service provider.
Chapter 10 Accessibility for persons with disabilities
In Chapter 10 the Inquiry reports its considerations regarding the accessibility of programmes for persons with disabilities.
The Inquiry proposes that it should be possible to impose re- quirements for
The Inquiry proposes that media service providers that are sub- ject to the requirement to make services accessible should report on how they have met the requirement. Media service providers are also required to develop action plans on how their services will be made more accessible.
According to the revised AVMS Directive, every Member State shall appoint an easily accessible online point of contact providing information and receiving complaints regarding these accessibility issues. The Inquiry proposes that the Swedish Press and Broad- casting Authority should provide such an online point of contact.
Messages of importance to the public that according to licence conditions should be broadcast on TV shall, when possible, be designed so that they are accessible to persons with disabilities. The Inquiry assesses that no corresponding requirement should be intro- duced for audio radio broadcasts.
49
Summary |
SOU 2019:39 |
Chapter 11 Promotion of European works
In Chapter 11 the Inquiry deals with matters relating to the promo- tion of European works. In the revised directive the obligations for providers of
The current Swedish regulation on the promotion of European works do not apply to broadcasts or
According to the Inquiry’s proposal,
Providers shall report on how the requirement has been met. Such an obligation to report may be burdensome, both for the service provider and for the Swedish Press and Broadcasting Authority which will collect and compile the reported data. The Inquiry there- fore proposes that the Authority should have the opportunity to create flexibility in this reporting. It is also proposed that the Swedish Press and Broadcasting Authority should have the opportu- nity to grant exemptions from the obligation to report for TV broadcast providers.
Chapter 12 The regulatory authorities’ independence and effective appeal mechanisms
The revised directive requires that Member States’ regulatory autho- rities and bodies are independent of the Government and other public and private bodies. The activities carried out should be impartial and transparent, and should be subject to review. The authorities’ com- petence and authority should also be clearly defined by law. The
50
SOU 2019:39 |
Summary |
revised directive establishes principles for the appointment and dis- missal of the heads of the authorities and members of the collegiate bodies.
In Chapter 12 the Inquiry assesses that the Swedish administrative model guarantees that the Swedish Press and Broadcasting Author- ity and other authorities with duties within the Audiovisual Media Services Directive’s field are legally separate from and functionally independent of the Government and other public or private bodies. In the Inquiry’s view there is therefore no need for changes in Swedish law in order to ensure the correct implementation of the provisions on impartiality, transparency and independence. Nor is there a need for any changes to Swedish law in order to implement the requirement concerning the powers of the regulatory authorities or how they can be held responsible. Nor, according to the Inquiry’s assessment, do the requirements that Member States should ensure that national regulatory authorities or bodies have sufficient financial resources and staffing and sufficient authority to maintain compli- ance in order to be able to carry out their duties in an appropriate manner and to contribute towards the work of the European Regu- lators Group for Audiovisual Media Services (ERGA), require any changes to Swedish law.
The Inquiry proposes that the Swedish Press and Broadcasting Authority should be appointed as the regulatory authority in accord- ance with the AVMS Directive to the extent that the regulatory task does not lie with any other authority. The Inquiry also proposes that it should be clarified in the Authority’s instruction that it should participate in ERGA’s work, and within the framework of ERGA’s work cooperate with other Swedish authorities that carry out duties within the Audiovisual Media Services Directive’s field.
Issues relating to the appointment and dismissal of the Director of the Swedish Press and Broadcasting Authority and members of the Broadcasting Commission are also dealt with. Changes are pro- posed regarding who can be a member of the Broadcasting Commis- sion in order to further reinforce its independence.
The Chapter ends by addressing the requirement in the revised directive for effective appeal mechanisms at national level. The Inquiry assesses that this requirement does not require changes to Swedish law.
51
Summary |
SOU 2019:39 |
Chapter 13 Review of the Radio and Television
Act based on a new security situation
In Chapter 13 the Inquiry reports its considerations regarding how national security interests can be safeguarded when allocating licences for TV, searchable teletext and audio radio in the terrestrial networks.
This issue relates to the question whether the Swedish Press and Broadcasting Authority should be able to reject an application for a broadcasting licence or revoke a licence on the grounds that the party in question may be deemed to represent a national security risk. This is a complex issue and requires considerations on matters such as to what extent rules with this content involves a restriction of the freedom of speech and information.
Freedom of speech and its fundamental importance in a demo- cratic society are a natural starting point for the Inquiry’s considera- tions. The Inquiry has considered various alternatives in order to achieve the aim of safeguarding national security interests. One alter- native that has been assessed is to give the Swedish Press and Broad- casting Authority power to refuse a licence to a party deemed to represent a threat to national security. This would apply both when awarding licences and when the Authority grants permission to trans- fer licences and give ground to revoke a licence if the licence holder is deemed to constitute a danger to the national security. Such an assessment would focus on the applicant and its operations, not on the content of the broadcasts. The overall assessment of the Inquiry, however, is that such an alternative cannot be proposed in view of the protection of the fundamental principles of freedom of expression.
According to the Inquiry, rules that aim to safeguard national secur- ity interests should focus on an assessment of the content of broad- casts. Such regulation should relate to a subsequent intervention – e.g. by revoking a broadcasting licence – if it transpires that the licence holder is carrying out broadcasts with content that could constitute a danger to national security. The Inquiry assesses that new grounds for revoking licences with this content should be added to the Radio and Television Act. However, the more detailed struc- ture of such rules requires further investigation.
The Inquiry further considers that increased transparency about ownership conditions in the media market can make it easier for consumers to get an idea of the content of a media service. The issue
52
SOU 2019:39 |
Summary |
of a requirement for increased transparency of media service provider ownership structures should be investigated more closely, especially in relation to the Freedom of Expression Act.
Chapter 14 The licence period for terrestrial TV
In Chapter 14 the Inquiry considers the question of how long li- cence periods for commercial TV in the terrestrial network should be. The licence period for public service broadcasted TV will be eight years with effect from 2026 but is currently and six years for com- mercial TV licences.
The Inquiry considers that synchronised licence periods would make it easier to award licences and to promote the effective use of frequencies. The Inquiry therefore assesses that the length of licence periods for public service broadcasts and commercial TV should be the same. However, in view of the fact that it is not necessary to submit proposals now on
One reason for investigating this issue at a later stage is that it cannot be viewed in isolation from media market developments. This involves factors such as the declining interest in terrestrial broad- casts, the development of other distribution platforms and the public’s changing media consumption patterns. In the Inquiry’s opinion, it is reasonable to assume that the immediate future will involve further developments in terms of technology for TV distribution and changes to commercial conditions within the media market.
Another reason for returning to this issue is that it has points of contact with frequency policy, in other words how society chooses to make it possible to use the available radio spectrum. The Inquiry also emphasizes that a broad overview can provide the scope to review issues that are of significance for the terrestrial network’s development and competitiveness including the design of the system for awarding licences.
53
Summary |
SOU 2019:39 |
Chapter 15 Must carry
In Chapter 15 the Inquiry deals with two issues related to the must carry obligation. The starting point for the Inquiry’s considerations is a report submitted by the Swedish Press and Broadcasting Authority in which the Authority proposes that the channels subject to must carry obligations should have different content and that searchable teletext should be included in the must carry obligation. The chapter begins with an overview of the basis in EU law for introducing must carry obligation followed by the provisions on must carry in the Fundamental Law on Freedom of Expression and the Radio and Television Act.
The aim of the must carry obligation is to secure that residents in a property connected to a cable network have access to the same public service offering as they would have had if the property had not been connected to the network.
The must carry obligation does not cover more than four channels broadcast simultaneously by public service. Sveriges Television AB currently broadcasts six channels via the terrestrial network. Two of these consist of parallel broadcasts in high definition. An operator can thus fulfil the must carry obligation by broadcasting two chan- nels in standard definition and two channels with the same content in high definition. The Inquiry proposes that channels covered by the must carry obligation should have different content. Such a requirement would meet the public need for balanced information and the aim of the must carry obligation would be met.
Searchable teletext from public service is not included in the must carry obligation. The Inquiry considers that searchable teletext is an integrated part of the public service offering and that it is natural to see searchable teletext as part of the overall public service offering. The Inquiry therefore proposes that searchable teletext should be included in the must carry obligation, provided that the broadcasts are carried out under conditions in terms of impartiality and object- ivity. Since searchable teletext primarily consists of news and infor- mation, a condition on a diversified range of programmes that must include news coverage should not be required.
54
SOU 2019:39 |
Summary |
Chapter 16 Should
In Chapter 16 the Inquiry addresses the question of whether certain fundamental provisions in the Radio and Television Act should apply to
The offerings of and listening to
The Inquiry’s opinion is that all activities financed by the public should meet certain fundamental requirements. Technological neutra- lity should also be striven for wherever possible.
The Inquiry proposes that a definition of
The Inquiry’s opinion is that the more fundamental provisions in the Radio and Television Act also should apply to
It is also proposed that the Broadcasting Commission’s remit should be expanded to include
Chapter 17 Sanctions in the Radio and Television Act
In Chapter 17 the Inquiry deals with issues relating to sanctions in the Radio and Television Act. Several provisions in the Act lack an opportunity for sanctions or the effectiveness of the current sanc- tion is questionable. The Swedish Press and Broadcasting Authority has in a communication to the Government remarked that this makes the Authority’s regulatory work more difficult.
55
Summary |
SOU 2019:39 |
In several cases it is not possible to sanction a commercial radio licence holder if it fails to comply with the conditions set in the licence. The Inquiry proposes that it should be possible to order parties with a licence to broadcast analogue or digital commercial radio and who do not meet certain set conditions to follow these conditions. It should be possible for such an order to be issued by the Swedish Press and Broadcasting Authority and to be combined with a conditional fine. It should also be possible to revoke a licence to broadcast digital commercial radio that includes conditions whereby the ownership of and influence in the company holding the permit may not be changed to more than a limited extent, if the licence holder has significantly breached these conditions.
TV broadcasters and
The Swedish Press and Broadcasting Authority has also stated that the sanction of conditional fine linked to the requirement for TV broadcasts to be made accessible to persons with disabilities is not effective. The Inquiry notes that the current sanctions – an opportunity to decide on a conditional fine – cannot be deemed to be appropriate. The Inquiry proposes that it should be possible to order those who do not comply with the decision on the obligation to design TV broadcasts,
It is proposed that the issue of charging this specific fee should be assessed by the Broadcasting Commission when decisions on requirements relating to accessibility for persons with disabilities are made by the Government and by the Swedish Press and Broad- casting Authority in other cases. It should be possible to appeal these decisions.
56
SOU 2019:39 |
Summary |
Chapter 18 Related issues
The Inquiry has the possibility to propose legislative changes that are not directly attributable to the remit but that are linked to it, provided that it is still deemed possible to report on the main issues in time. In Chapter 18 the Inquiry submits proposals on the follow- ing related issues.
Improper promotion of the commercial interests of others in connection with
The provision on improper promotion in the Radio and Television Act applies to programmes that are not advertisements. This means that the provision cannot be applied in the event of improper pro- motion in connection with
Product placement of preparations similar to alcoholic beverages
In 2019 certain changes were made to the Alcohol Act (2010:1622) and other legislations in order to achieve regulations that are as similar as possible for alcoholic beverages and preparations similar to alcoholic beverages. For example, the prohibition in the Radio and Television Act for a party whose main business activity involves manufacturing or selling alcoholic beverages sponsoring programmes has been expanded to include sponsorship by a party whose main business activity involves manufacturing or selling preparations simi- lar to alcoholic beverages. The Inquiry also proposes that product placements of preparations similar to alcoholic beverages should be prohibited.
Sponsorship by pharmaceutical companies on audio radio
According to the Radio and Television Act certain restrictions apply if a pharmaceutical company sponsors a programme on TV, searchable teletext or
57
Summary |
SOU 2019:39 |
only promote the name or reputation of the company, and not pre- scription medications or medical treatments that are only available on prescription. There is no corresponding provision for sponsor- ship on audio radio. This breaches the systematics of the Radio and Television Act as other provisions prohibiting or restricting certain types of sponsorship apply to both TV and radio. Disparities in regulation can also create distortions in the advertising market.
The Inquiry therefore proposes a new provision whereby when a pharmaceutical company sponsors an audio radio programme this sponsorship should only be allowed if it promotes the name or repu- tation of the company, and not prescription medications or medical treatments that are only available on prescription.
Clarification of the scope of the Marketing Practices Act
and some references to the Radio and Television Act in other laws.
The Inquiry proposes that the provisions on the prohibition of adver- tisements contained in the Alcohol Act and the Act on Tobacco and Similar Products (2018:2088) should be worded identically.
The Inquiry proposes among other things that the references to the Radio and Television Act should be removed, so that the Swedish prohibition also applies to satellite broadcasts that originate from third countries but are intended for a Swedish audience.
The Inquiry also proposes changes to the Marketing Practices Act (2008:486) to clarify that the act applies to TV broadcasts and
Miscellaneous
The Inquiry also raises a number of issues without proposing statute amendments.
For example, the Inquiry assesses that there is a need for further investigation of the issue of appropriate prominence of audiovisual media services of general interest in an online environment. The Inquiry also assesses that an overview is needed of the provisions on revoking broadcasting licences in certain cases.
58
SOU 2019:39 |
Summary |
Chapter 19 Entry into force
The Inquiry proposes that the legislative changes amendments should enter into force on 19 September 2020. No transitional provisions are needed in connection with the proposals.
Chapter 20 Consequences of the proposals
In Chapter 20 the Inquiry reports on the consequences of the pro- posals including consequences for affected businesses and authorities.
The Inquiry has striven for implementation in line with the mini- mum rules stated by the Audiovisual Media Services Directive. The Inquiry has chosen to propose implementation in one area that deviates from the Audiovisual Media Services Directive’s minimum rules. This applies to those provisions on advertising and other com- mercials that are applicable to
The Inquiry assesses that the proposals will have a positive effect on the relevant TV companies, primarily due to the liberalisation of the advertising rules which – according to surveyed TV companies – create the conditions for significantly higher income. Overall, the proposals also entail a reduction of the administrative burdens of the TV companies. However, expanding the Radio and Television Act to include
When it comes to the consequences for government agencies, the Inquiry’s proposals involve new tasks for e.g. the Swedish Press and Broadcasting Authority. This relates to issues such as contributing towards
59
Summary |
SOU 2019:39 |
register requirements. The tasks can be included within the Autho- rity’s existing funding, at least initially.
It is deemed that the duties assigned to the Swedish Media Council as a result of the Inquiry’s proposals, including mapping and report- ing on media literacy actions, can be included within the Authority’s existing funding.
The Inquiry’s proposals involve increased duties to a smaller extent for the Office of the Chancellor of Justice, Swedish Consumer Agency, the Swedish Data Protection Authority and the Courts. The Inquiry assesses that these proposals do not require additional resources for the agencies.
60
1 Författningsförslag
1.1Förslag till lag om ändring i radio- och
Härigenom föreskrivs1 i fråga om radio- och
dels att 1 kap.
12 §§, 6 kap.
dels att det ska införas ett nytt kapitel, 5 a kap., 19 nya paragrafer, 1 kap. 3 a §, 2 kap. 4 och 5 §§, 5 kap. 3 a, 12 a och 14 §§, 8 kap. 17 §, 14 kap. 8 och 9 c §§, 15 kap. 11 §, 16 kap. 4 a §, 6 a §, 17 kap. 3 a, 3 b, 5 a, 6 a och 13 a §§, 19 kap. 4 a §, 20 kap. 3 a § och närmast före 1 kap. 3 a §, 6 kap. 1 §, 14 kap. 8 och 9 c §§, 16 kap. 4 a och 6 a §§ och 17 kap. 13 a § nya rubriker med följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
1kap. 1 §2
Denna lag innehåller bestäm- melser om
1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om till- handahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1808.
2Senaste lydelse 2012:702.
61
Författningsförslag |
SOU 2019:39 |
Övergripande bestämmelser
–Lagens innehåll och tillämpningsområde (1 kap.)
–Information och registrering (2 kap.)
–Definitioner (3 kap.)
och sökbar |
sökbar |
|
videodelningsplattformar |
–Krav på tillstånd (4 kap.)
–Innehållet i
–Innehållet på videodelnings- plattformar (5 a kap.)
–Produktplacering (6 kap.)
–Sponsring (7 kap.)
–Reklam och andra annonser m.m. (8 kap.)
–Vidaresändningar i kabelnät (9 kap.)
Ljudradiosändningar |
Ljudradiosändningar |
|
och beställradio |
–Krav på tillstånd (10 kap.)
–Tillstånd att sända annan ljudradio än närradio och kommersiell radio (11 kap.)
–Tillstånd att sända närradio (12 kap.)
–Tillstånd att sända kommersiell radio (13 kap.)
– Innehållet i ljudradiosänd- |
– Innehållet i ljudradiosänd- |
ningar (14 kap.) |
ningar och beställradio (14 kap.) |
–Reklam, andra annonser och sponsring (15 kap.)
Gemensamma bestämmelser
–Granskning och tillsyn (16 kap.)
–Straff, särskild avgift och vite (17 kap.)
–Återkallelse av tillstånd (18 kap.)
–Handläggningen av mål om återkallelse, särskild avgift och vite m.m. (19 kap.)
–Överklagande (20 kap.)
62
SOU 2019:39Författningsförslag
|
|
|
2 §3 |
|
|
|
|
|
|
Lagen genomför |
delvis |
Lagen |
genomför |
delvis |
|||||
Europaparlamentets och |
rådets |
Europaparlamentets och |
rådets |
||||||
direktiv 2010/13/EU |
av |
den |
direktiv 2010/13/EU |
av |
den |
||||
10 mars 2010 om samordning av |
10 mars 2010 om samordning av |
||||||||
vissa bestämmelser som fastställs |
vissa bestämmelser som fastställs |
||||||||
i medlemsstaternas |
lagar |
och |
i medlemsstaternas |
lagar |
och |
||||
andra författningar om tillhanda- |
andra författningar om tillhanda- |
||||||||
hållande av audiovisuella medie- |
hållande av audiovisuella medie- |
||||||||
tjänster (direktiv om audio- |
tjänster (direktiv om audio- |
||||||||
visuella medietjänster), |
nedan |
visuella medietjänster), |
nedan |
||||||
benämnt |
|
|
benämnt |
||||||
|
|
|
|
genom |
Europaparlamentets |
och |
|||
|
|
|
|
rådets |
direktiv (EU) 2018/1808 |
||||
|
|
|
|
av den |
14 november 2018 |
om |
|||
|
|
|
|
ändring av direktiv 2010/13/EU |
|||||
|
|
|
|
om samordning av vissa bestäm- |
|||||
|
|
|
|
melser som fastställs i medlems- |
|||||
|
|
|
|
staternas lagar och andra författ- |
|||||
|
|
|
|
ningar |
om |
tillhandahållande av |
|||
|
|
|
|
audiovisuella medietjänster (direk- |
|||||
|
|
|
|
tivet om audiovisuella medie- |
|||||
|
|
|
|
tjänster), mot bakgrund av änd- |
|||||
|
|
|
|
rade marknadsförhållanden. |
|
3 §4
Lagen tillämpas på
1. är etablerad i Sverige enligt |
1. är etablerad i Sverige enligt |
definitionen i artikel 2.3 i AV- |
definitionen i artikel 2.3 i AV- |
direktivet, i den ursprungliga |
direktivet, i lydelsen enligt |
lydelsen, |
Europaparlamentets och rådets |
|
direktiv (EU) 2018/1808, |
2.varken uppfyller kriteriet under 1 eller är etablerad i någon annan
3Senaste lydelse 2015:662.
4Senaste lydelse 2015:662.
63
FörfattningsförslagSOU 2019:39
3. inte uppfyller något av kriterierna under 1 och 2 men använder sig av en satellitkapacitet som tillhör Sverige, eller
4. inte uppfyller något av kriterierna under 1, 2 och 3 men är etablerad i Sverige enligt artiklarna
unionens funktionssätt. |
|
|
Utöver det som föreskrivs i |
Utöver det som föreskrivs i |
|
första stycket gäller 2 kap. 3 §, |
första stycket gäller i tillämpliga |
|
4 kap. |
delar 2 kap. 3 §, 4 kap. |
|
samt |
9 § |
|
17 §§, 5 kap. 13 § och |
||
under en annan |
även den som står under en |
|
diktion enligt |
annan |
|
den ursprungliga lydelsen. |
ligt |
|
|
|
ligt Europaparlamentets och rådets |
|
|
direktiv (EU) 2018/1808. |
|
|
Leverantörer av |
|
|
videodelningsplattformar |
|
|
3 a § |
|
|
Lagen tillämpas på leveran- |
|
|
törer av videodelningsplattformar |
|
|
etablerade i Sverige enligt arti- |
|
|
kel 28a i |
|
|
enligt Europaparlamentets och |
|
|
rådets direktiv (EU) 2018/1808. |
|
2 kap. |
|
|
2 §5 |
|
Den som bedriver en sänd- |
Den som bedriver en sänd- |
|
ningsverksamhet |
som det inte |
ningsverksamhet som det inte |
behövs tillstånd för enligt denna |
behövs tillstånd för enligt denna |
|
lag eller som |
tillhandahåller |
lag, tillhandahåller |
beställradio som finansieras med |
||
registrering hos Myndigheten |
public |
|
för press, radio och tv. Det- |
(2018:1893) om finansiering av |
|
samma gäller den som för någon |
radio och tv i allmänhetens tjänst |
|
annans räkning |
bedriver sänd- |
eller en videodelningsplattform, |
5Senaste lydelse 2018:1687.
64
SOU 2019:39 |
Författningsförslag |
ningsverksamhet över satellit eller upplåter satellitkapacitet (satellit- entreprenör).
ska anmäla sig för registrering hos Myndigheten för press, radio och tv. Detsamma gäller den som för någon annans räkning bedriver sändningsverksamhet över satellit eller upplåter satellitkapacitet (satellitentreprenör).
I anmälan ska följande anges:
1.namn, företagsnamn eller motsvarande,
2.ställföreträdare för juridisk person,
3. postadress, telefonnummer, |
3. postadress, telefonnummer, |
4. uppgift om den verksamhet |
4. uppgift om den verksamhet |
som bedrivs. |
som bedrivs, och |
|
5. på vilket sätt leverantören av |
|
tjänsten faller under svensk juris- |
|
diktion enligt 1 kap. 3 eller 3 a §. |
|
4 § |
|
Om de uppgifter som har läm- |
|
nats av den som ska anmäla sig för |
|
registrering enligt 2 § ändras ska |
|
denne genast anmäla detta till |
|
Myndigheten för press, radio och tv. |
|
5 § |
|
Om de uppgifter som en sådan |
|
tillståndshavare som avses i 3 § |
|
andra punkten lämnat i en ansökan |
|
om tillstånd ändras ska denne |
|
genast anmäla detta till Myndig- |
|
heten för press, radio och tv. |
65
Författningsförslag |
SOU 2019:39 |
3kap. 1 §
I denna lag avses med
1.annonser: reklam och andra meddelanden som utan att vara reklam sänds på uppdrag av någon annan och som har till syfte att främja en sak eller en idé;
2.annonsering med delad skärm: sändning av en annons samtidigt med en annan sändning;
3.
a)på begäran av användaren,
b)vid en tidpunkt som an- vändaren väljer, och
c)från en katalog med pro- gram som leverantören har valt ut;
3.användargenererad video: en uppsättning rörliga bilder med eller utan ljud som, oavsett längd, utgör ett enskilt inslag som skapats av en användare och laddats upp på en videodelningsplattform av samma eller någon annan använ- dare;
4.beställradio: en tjänst där en leverantör av medietjänster i in-
a) på begäran av användaren, och
b) vid en tidpunkt som använ- daren väljer;
5.
a) på begäran av användaren, b) vid en tidpunkt som an-
vändaren väljer, och
c) från en katalog med pro- gram som leverantören har valt ut;
66
SOU 2019:39Författningsförslag
4. försäljningsprogram: |
|
6. försäljningsprogram: |
|
||||
program där mottagare av pro- |
program där mottagare av pro- |
||||||
grammet erbjuds att beställa varor |
grammet erbjuds att beställa varor |
||||||
och tjänster; |
|
|
och tjänster; |
|
|
||
5. kommersiell radio: tillstånds- |
7. kommersiell radio: tillstånds- |
||||||
pliktiga ljudradiosändningar som |
pliktiga ljudradiosändningar som |
||||||
a) inte |
kräver |
tillstånd |
av |
a) inte |
kräver |
tillstånd |
av |
regeringen, |
|
|
|
regeringen, |
|
|
|
b) inte |
endast |
får äga rum |
b) inte |
endast |
får äga |
rum |
|
under en begränsad tid enligt |
under en begränsad tid enligt |
||||||
11 kap. 1 § andra stycket, eller |
11 kap. 1 § andra stycket, eller |
||||||
c) inte är närradio; |
|
c) inte är närradio; |
|
||||
6. leverantör av medietjänster: |
8. leverantör av medietjänster: |
||||||
den som |
|
|
|
den som |
|
|
|
a) har det redaktionella |
an- |
a) har det redaktionella |
an- |
||||
svaret för valet av innehåll i en |
svaret för valet av innehåll i en |
||||||
ljudradio- eller |
ljudradio- eller |
||||||
bar |
|||||||
b) avgör hur innehållet struk- |
|
|
|||||
tureras; |
|
|
|
b) avgör hur innehållet struk- |
|||
|
|
|
|
tureras; |
|
|
|
|
|
|
|
9. leverantör av videodelnings- |
|||
|
|
|
|
plattform: fysisk eller juridisk per- |
|||
|
|
|
|
son som tillhandahåller en video- |
|||
|
|
|
|
delningsplattform; |
|
|
|
7. ljudradiosändning: en sänd- |
10. ljudradiosändning: en sänd- |
||||||
ning av ljudradioprogram med |
ning av ljudradioprogram med |
||||||
hjälp av elektroniska kommuni- |
hjälp av elektroniska kommuni- |
||||||
kationsnät som |
|
|
kationsnät som |
|
|
||
a) en leverantör av medie- |
a) en leverantör av medie- |
||||||
tjänster tillhandahåller, |
|
tjänster tillhandahåller, |
|
||||
b) är riktad till allmänheten, |
b) är riktad till allmänheten, |
||||||
och |
|
|
|
och |
|
|
|
c) är avsedd att tas emot med |
c) är avsedd att tas emot med |
||||||
tekniska hjälpmedel; |
|
tekniska hjälpmedel; |
|
||||
8. närradio: lokala ljudradio- |
11. närradio: lokala ljudradio- |
||||||
sändningar för föreningslivet och |
sändningar för föreningslivet och |
||||||
registrerade trossamfund; |
|
registrerade trossamfund; |
|
67
Författningsförslag |
SOU 2019:39 |
9. närradioförening: en sam- manslutning av flera tillstånds- havare i ett sändningsområde för gemensamma närradioändamål;
10. produktplacering: förekomsten i ett program av en vara, en tjänst eller ett varu- märke, om detta sker i mark- nadsföringssyfte och mot betal- ning eller liknande ersättning till leverantören av medietjänsten, dock inte när varan eller tjänsten är av obetydligt värde och har tillhandahållits gratis;
11. programföretag: en leve- rantör av medietjänster som till- handahåller ljudradiosändningar,
teckning;
13. reklam: varje form av med- delande
a)som sänds antingen mot betalning eller liknande ersätt- ning eller som utgör egenreklam, och
b)som syftar till att i närings- verksamhet marknadsföra varor, tjänster, fast egendom, arbets- tillfällen eller andra nyttigheter;
12. närradioförening: en sam- manslutning av flera tillstånds- havare i ett sändningsområde för gemensamma närradioändamål;
13. produktplacering: förekomsten i ett program eller i en användargenererad video av en vara, en tjänst eller ett varu- märke, om detta sker i mark- nadsföringssyfte och mot betal- ning eller liknande ersättning till leverantören av medietjänsten eller videodelningsplattformen, eller till den som skapat eller laddat upp en användargenererad video på en videodelningsplattform, dock inte när varan eller tjänsten är av obetydligt värde och har till- handahållits gratis;
14. programföretag: en leve- rantör av medietjänster som till- handahåller ljudradiosändningar,
teckning;
16. reklam: varje form av med- delande
a)som sänds antingen mot betalning eller liknande ersätt- ning eller som utgör egenreklam, och
b)som syftar till att i närings- verksamhet marknadsföra varor, tjänster, fast egendom, arbets- tillfällen eller andra nyttigheter;
68
SOU 2019:39 |
Författningsförslag |
14. sponsring: bidrag som någon som inte tillhandahåller eller producerar ljudradio, tv- sändning,
15. sändning som är riktad till allmänheten: en sändning som samtidigt och utan särskild be- gäran är tillgänglig för vem som helst som vill ta emot den;
16. sökbar
a)en leverantör av medie- tjänster tillhandahåller,
b)är riktad till allmänheten,
c)är avsedd att tas emot med tekniska hjälpmedel, och
d)låter användaren själv välja vilken del av innehållet som han eller hon vill ta del av och vid vilken tidpunkt det ska ske;
17.
18.
a)tillhandahålls av en leve- rantör av medietjänster,
17. sponsring: bidrag som någon som inte tillhandahåller eller producerar ljudradio, tv- sändning, sökbar
18. sändning som är riktad till allmänheten: en sändning som samtidigt och utan särskild be- gäran är tillgänglig för vem som helst som vill ta emot den;
19. sökbar
a)en leverantör av medie- tjänster tillhandahåller,
b)är riktad till allmänheten,
c)är avsedd att tas emot med tekniska hjälpmedel, och
d)låter användaren själv välja vilken del av innehållet som han eller hon vill ta del av och vid vilken tidpunkt det ska ske;
20.
21.
a)tillhandahålls av en leve- rantör av medietjänster,
69
Författningsförslag |
SOU 2019:39 |
b) är riktad till allmänheten, |
b) är riktad till allmänheten, |
och |
och |
c) är avsedd att tas emot med |
c) är avsedd att tas emot med |
tekniska hjälpmedel; |
tekniska hjälpmedel; |
|
22. videodelningsplattform: en |
|
tjänst som i sin helhet, i en särskilj- |
|
bar del eller där en väsentlig funk- |
|
tion i tjänsten har som huvud- |
|
sakligt syfte att via elektroniska |
|
kommunikationsnät |
|
tillhandahålla allmänheten |
|
a) |
|
rerade videor, eller bådadera, |
|
b) i |
|
nings- eller utbildningssyfte, och |
|
c) för vilka videodelningsplatt- |
|
formens leverantör saknar redak- |
|
tionellt ansvar men bestämmer hur |
|
de ska organiseras; |
19. virtuell annonsering: sänd- |
23. virtuell annonsering: sänd- |
ning av meddelanden som på |
ning av meddelanden som på |
elektronisk väg fogas in i tv- |
elektronisk väg fogas in i tv- |
bilden på fasta föremål, som |
bilden på fasta föremål, som |
normalt används för annonser, |
normalt används för annonser, |
eller på marken där annonser kan |
eller på marken där annonser kan |
placeras ut fysiskt. |
placeras ut fysiskt. |
5 kap.
2 §
Program med ingående vålds- skildringar av verklighetstrogen karaktär eller med pornografiska bilder som sänds i tv ska antingen föregås av en varning i ljud eller innehålla en varning som anges löpande i bild under hela sänd- ningstiden.
70
SOU 2019:39 |
Författningsförslag |
Sådana program får inte sändas under sådan tid och på sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn kan se programmen, om det inte av särskilda skäl ändå är försvarligt.
Sådana program får inte heller tillhandahållas i
3 §
Program som tillhandahålls i |
En leverantör av medietjänster |
som sänder |
|
ende våldsskildringar av verklig- |
handahåller program i |
hetstrogen karaktär eller porno- |
med innehåll enligt 2 § ska lämna |
grafiska bilder får inte tillhanda- |
information som beskriver inne- |
hållas på sådant sätt att det finns |
hållet och varnar för dess poten- |
en betydande risk för att barn kan |
tiella skada. |
se programmen, om det inte av |
|
särskilda skäl ändå är försvarligt. |
|
|
3 a § |
|
Personuppgifter som samlats in |
|
eller på annat sätt genererats av |
|
leverantörer av medietjänster i |
|
syfte att säkerställa att minder- |
|
åriga inte får tillgång till innehåll |
|
enligt 2 § får inte behandlas för |
|
kommersiella ändamål såsom |
|
direktmarknadsföring, profilering |
|
och beteendestyrd annonsering. |
5 §
Program som inte är reklam får inte otillbörligt gynna kommer- siella intressen. Det innebär att programmet inte får
1.uppmuntra till inköp eller hyra av varor eller tjänster eller inne- hålla andra säljfrämjande inslag, eller
2.framhäva en vara eller en tjänst på ett otillbörligt sätt.
71
Författningsförslag |
SOU 2019:39 |
Egenreklam får inte otillbörligt gynna andras kommersiella in- tressen på det sätt som beskrivs i första stycket.
I 6 och 7 kap. finns bestämmelser om produktplacering och spons- ring.
7 §
Den som sänder tv på annat |
Den som sänder tv ska se till |
sätt än genom tråd ska se till att |
att följande krav uppfylls, om det |
följande krav uppfylls, om det |
inte finns särskilda skäl mot det: |
inte finns särskilda skäl mot det: |
|
1.Mer än hälften av den årliga sändningstiden ska upptas av program av europeiskt ursprung.
2.Minst tio procent av den årliga sändningstiden eller minst tio procent av programbudgeten ska avse program av europeiskt ur- sprung som har framställts av självständiga producenter. En så stor andel som möjligt bör utgöras av program som har färdigställts under de närmast föregående fem åren.
Som sändningstid anses i denna paragraf den tid då det sänds program med annat innehåll än nyheter, sport, tävlingar, annonser och försäljningsprogram. I sändningstiden ska inte heller sändningar av endast text räknas in.
8 §
Den som tillhandahåller be- |
Den som tillhandahåller be- |
tråd ska på lämpligt sätt och när |
cent av katalogen utgörs av pro- |
det är praktiskt möjligt främja |
gram av europeiskt ursprung och |
framställningen av och tillgången |
att dessa framhävs. |
till program av europeiskt ursprung. |
|
|
Skyldigheten enligt första stycket |
|
gäller inte tillhandahållare med |
|
låg omsättning eller liten publik. |
72
SOU 2019:39Författningsförslag
|
|
|
Myndigheten för press, radio och |
|
|
|
tv får meddela beslut om undantag |
|
|
|
i enskilda fall om skyldigheten av |
|
|
|
andra skäl inte är motiverad eller |
|
|
|
praktiskt möjlig att uppfylla. |
|
|
12 §6 |
|
En leverantör av medie- |
En leverantör av medie- |
||
tjänster som tillhandahåller tv- |
tjänster som tillhandahåller tv- |
||
sändning, |
sändning, |
||
genom tråd ska utforma tjänsten |
ett sådant sätt att den blir till- |
||
på ett sådant sätt att den blir till- |
gänglig för personer med funk- |
||
gänglig för personer med funk- |
tionsnedsättning genom textning, |
||
tionsnedsättning genom textning, |
tolkning, uppläst text eller lik- |
||
tolkning, uppläst text eller lik- |
nande teknik. Tillgängliggörandet |
||
nande teknik. Detta gäller även |
ska ske i den omfattning som be- |
||
en leverantör av medietjänster som |
slutas av regeringen, om verk- |
||
tillhandahåller |
samheten finansieras med public |
||
sökbar |
|||
gängliggörandet ska ske i den |
(2018:1893) om finansiering av |
||
omfattning |
som |
beslutas av |
radio och tv i allmänhetens tjänst, |
regeringen, |
om verksamheten |
och av Myndigheten för press, |
|
finansieras med public service- |
radio och tv i övriga fall. Ett så- |
||
avgift enligt |
lagen |
(2018:1893) |
dant beslut ska gälla för en viss tid. |
om finansiering av radio och tv i |
|
||
allmänhetens tjänst, och av Myn- |
|
||
digheten för press, radio och tv i |
|
övriga fall. Ett sådant beslut ska gälla för en viss tid.
Vid bestämmande av hur och i vilken omfattning tjänsten ska göras tillgänglig för personer med funktionsnedsättning ska leveran- törens finansiella förutsättningar och den tekniska utvecklingen av tillgänglighetstjänster beaktas.
Leverantören av medietjänster ska upprätta en handlingsplan för hur tillgängligheten till tjänsten ska öka.
6Senaste lydelse 2018:1895.
73
Författningsförslag |
SOU 2019:39 |
12 a §
Ett meddelande enligt 4 kap. 9 § 15 ska, när så är möjligt, ut- formas så att det är tillgängligt för personer med funktionsnedsättning.
Uppmaning till våld, hat och terroristbrott i vissa satellitsändningar
14§
Den som sänder över satellit
och som inte är etablerad i Sverige i enlighet med 1 kap. 3 § första stycket 1 eller 4 ska, om sänd- ningarna är avsedda att tas emot i en annan
1.uppmaning till våld eller hat mot en grupp eller en medlem av en grupp på någon av de grunder som anges i artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grund- läggande rättigheterna, eller
2.offentlig uppmaning att begå terroristbrott enligt artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF (terrorismdirek- tivet).
74
SOU 2019:39 |
Författningsförslag |
5 a kap. Innehållet på videodelningsplattformar
1 §
För leverantörer av videodel- ningsplattformar gäller
2 §
Leverantörer av videodelnings- plattformar ska vidta lämpliga åt- gärder för att säkerställa att det inte finns en betydande risk för att barn kan se
3 §
Personuppgifter som samlats in eller på annat sätt genererats av leverantörer av videodelnings- plattformar i syfte att säkerställa att minderåriga inte får tillgång till innehåll enligt 2 § får inte behandlas för kommersiella ända- mål såsom direktmarknadsföring, profilering och beteendestyrd annonsering.
75
Författningsförslag |
SOU 2019:39 |
4 §
Leverantörer av videodelnings- plattformar ska vidta lämpliga åtgärder för att
1.olaga hot i 4 kap. 5 § brotts- balken,
2.uppvigling i 16 kap. 5 § brottsbalken,
3.hets mot folkgrupp i 16 kap. 8 § brottsbalken,
4.barnpornografibrott i 16 kap. 10 a § brottsbalken,
5.offentlig uppmaning i 3 § lagen (2010:299) om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terrorist- brott och annan särskilt allvarlig brottslighet.
5 §
Bestämmelserna i 6 kap. 4 § och 7 kap.
6 §
Leverantörer av videodelnings- plattformar ska vidta lämpliga åt- gärder för att uppfylla de krav som anges i 6 kap. 4 § och 7 kap.
ifråga om sponsring och produkt- placering som inte tillhandahålls av dessa leverantörer av videodel- ningsplattformar.
76
SOU 2019:39 |
Författningsförslag |
7 §
Bestämmelserna i 8 kap. 3, 5,
8 §
Leverantörer av videodelnings- plattformar ska vidta lämpliga åtgärder för att uppfylla kraven i 8 kap. 3, 5,
3§ lag (2013:1054) om marknads- föring av modersmjölksersättning och tillskottsnäring och 15 kap. 6 § spellagen (2018:1138) i fråga om reklam och andra annonser som inte tillhandahålls av dessa leveran- törer av videodelningsplattformar.
6 kap.
Förbud mot att sända program där |
När produktplacering inte |
det förekommer produktplacering |
får förekomma |
1 § |
|
I program i tv eller i program i |
Produktplacering i |
ningar och i |
|
produktplacering, om något annat |
komma i nyhets- och samhälls- |
inte följer av 2 §. |
|
77
Författningsförslag |
SOU 2019:39 |
|
program, program om konsument- |
|
|
frågor, religiösa program och pro- |
|
|
gram som huvudsakligen vänder |
|
|
sig till barn under tolv år. |
|
2 §7 |
|
|
Leverantörer av medietjänster |
Det får inte förekomma pro- |
|
får på de villkor som anges i 3 och |
duktplacering i program i |
|
4 §§ sända filmer, |
ningar eller i |
|
program och program med lätt |
produkter |
|
underhållning där det förekommer |
|
|
produktplacering. |
|
|
Första stycket gäller dock inte |
|
|
program som huvudsakligen vänder |
|
|
sig till barn under tolv år och inte |
|
|
heller program där det förekom- |
|
|
mer produktplacering av |
|
|
1. alkoholdrycker och tobaks- |
1. alkoholdrycker och alkohol- |
|
varor, |
drycksliknande preparat enligt |
|
|
alkohollagen (2010:1622), eller |
|
|
andra produkter |
som kommer |
|
från företag vars |
huvudsakliga |
|
verksamhet är att tillverka eller |
|
|
sälja alkoholdrycker eller alkohol- |
|
|
drycksliknande preparat, |
|
2. andra produkter som kom- |
2. tobak, elektroniska cigaretter |
|
mer från företag vars huvudsakliga |
och påfyllningsbehållare enligt lagen |
|
verksamhet är att tillverka eller |
(2018:2088) om tobak och lik- |
|
sälja alkoholdrycker eller tobaks- |
nande produkter, eller andra pro- |
|
varor, |
dukter som kommer från företag |
|
|
vars huvudsakliga verksamhet är |
|
|
att tillverka eller sälja tobak, elek- |
troniska cigaretter eller påfyllnings- behållare.
3.receptbelagda läkemedel och sådan medicinsk behandling som bara är tillgänglig efter ordination,
4. modersmjölksersättning,
7Senaste lydelse 2018:2094.
78
SOU 2019:39Författningsförslag
5. spelprodukter från ett före- |
5. spelprodukter från ett före- |
tag som inte har nödvändig licens |
tag som inte har nödvändig licens |
enligt spellagen (2018:1138), eller |
enligt spellagen (2018:1138). |
6.sådana elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare som avses
ilagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter.
3 §8
Program där det förekommer |
Program där det förekommer |
produktplacering får sändas en- |
produktplacering får sändas eller |
dast om programmet inte på ett |
tillhandahållas endast om pro- |
otillbörligt sätt gynnar kommer- |
grammet inte på ett otillbörligt |
siella intressen enligt 5 kap. 5 §. |
sätt gynnar kommersiella intres- |
|
sen enligt 5 kap. 5 §. |
Programmens innehåll, och när |
Programmens innehåll, och |
det gäller |
när det gäller |
gramläggning, får inte påverkas på |
|
ett sådant sätt att det inverkar på |
respektive strukturering i en kata- |
det redaktionella oberoendet hos |
log, får inte påverkas på ett så- |
leverantören av medietjänsten. |
dant sätt att det inverkar på det |
|
redaktionella oberoendet hos leve- |
|
rantören av medietjänsten. |
8kap. 1 §
Annonser får sändas i tv under högst tolv minuter per timme mellan hela klockslag.
8Senaste lydelse 2015:662.
Författningsförslag |
SOU 2019:39 |
Trots vad som anges i första stycket får programtjänster som ute- slutande är avsedda för försäljningsprogram sändas i tv, under förut- sättning att sändningstiden är minst femton minuter.
16 §
Bestämmelserna i 1, 2, 5,
9kap. 1 §
Den som äger eller på annat |
Den som äger eller på annat |
sätt förfogar över ett elektroniskt |
sätt förfogar över ett elektroniskt |
kommunikationsnät som används |
kommunikationsnät som används |
för överföring av |
för överföring av |
till allmänheten genom tråd ska, |
och sökbar |
om ett betydande antal hushåll |
genom tråd ska, om ett betydande |
som är anslutna till nätet använ- |
antal hushåll som är anslutna till |
der det som sitt huvudsakliga |
nätet använder det som sitt |
medel för att ta emot |
huvudsakliga medel för att ta |
ningar, se till att de boende i de |
emot |
anslutna hushållen kan ta emot |
boende i de anslutna hushållen |
80
SOU 2019:39Författningsförslag
kan ta emot |
|||||||
stånd av regeringen och som kan |
sökbar |
||||||
tas emot i området utan villkor |
stånd av regeringen och som kan |
||||||
om särskild betalning. |
|
|
|
tas emot i området utan villkor |
|||
|
|
|
|
|
om särskild betalning. |
|
|
Skyldigheten gäller bara för tv- |
Skyldigheten |
gäller |
bara för |
||||
sändningar för vilka sändnings- |
|||||||
tillståndet har förenats med krav |
för vilka sändningstillståndet har |
||||||
på opartiskhet och saklighet samt |
förenats med krav på opartiskhet |
||||||
ett villkor om ett mångsidigt |
och saklighet. För |
||||||
programutbud där det ska ingå |
ska även gälla villkor om ett |
||||||
nyheter. En sådan sändningsplikt |
mångsidigt programutbud där det |
||||||
gäller bara om förutsättningarna |
ska ingå nyheter. En sådan sänd- |
||||||
för vidaresändning enligt |
lagen |
ningsplikt gäller bara om förut- |
|||||
(1960:729) |
om upphovsrätt |
till |
sättningarna för vidaresändning |
||||
litterära och konstnärliga verk är |
enligt lagen (1960:729) om upp- |
||||||
uppfyllda. |
|
|
|
|
hovsrätt till litterära och konst- |
||
|
|
|
|
|
närliga verk är uppfyllda. |
||
Sändningar |
enligt |
första |
|||||
stycket ska kunna tas emot på ett |
stycket ska kunna tas emot på ett |
||||||
tillfredsställande sätt |
och |
utan |
tillfredsställande |
sätt och utan |
|||
kostnad för själva mottagningen. |
kostnad för själva mottagningen. |
||||||
Sändningsplikten enligt första |
Sändningsplikten enligt första |
||||||
stycket gäller även |
stycket gäller även sändningar |
||||||
som en tillståndshavare genom- |
som en tillståndshavare genom- |
||||||
för för att uppfylla skyldigheten |
för för att uppfylla skyldigheten |
||||||
att sända till hela landet eller till |
att sända till hela landet eller till |
||||||
delar av landet, men där sättet att |
delar av landet, men där sättet att |
||||||
sända inte kräver regeringens till- |
sända inte kräver regeringens till- |
||||||
stånd. |
|
|
|
|
stånd. |
|
|
|
|
|
|
2 §9 |
|
|
|
Sändningsplikten |
enligt |
1 § |
Sändningsplikten för |
||||
omfattar inte fler än fyra pro- |
ningar enligt 1 § omfattar inte |
||||||
gramtjänster som sänds sam- |
fler än fyra programtjänster som |
||||||
tidigt av en tillståndshavare vars |
sänds samtidigt och har olika |
||||||
verksamhet |
finansieras |
med |
innehåll av en |
tillståndshavare |
|||
public |
vars verksamhet finansieras med |
9Senaste lydelse 2018:1895.
81
Författningsförslag |
SOU 2019:39 |
(2018:1893) om finansiering av |
public |
radio och tv i allmänhetens tjänst. |
(2018:1893) om finansiering av |
|
radio och tv i allmänhetens tjänst. |
14 kap. |
|
Innehållet |
Innehållet |
i ljudradiosändningar |
i ljudradiosändningar |
|
och beställradio |
2 §
Ljudradioprogram som inte är reklam får inte otillbörligt gynna kommersiella intressen. Det inne- bär att programmet inte får
1. uppmuntra till inköp eller hyra av varor eller tjänster eller innehålla andra säljfrämjande in- slag, eller
2. framhäva en vara eller en tjänst på ett otillbörligt sätt.
82
SOU 2019:39 |
Författningsförslag |
15 kap.
Sponsring från läkemedelsföretag
9 c §
Om ett läkemedelsföretag spons- rar ett program i ljudradiosänd- ning får sponsringen bara främja företagets namn eller anseende men inte receptbelagda läkemedel och sådan medicinsk behandling som bara är tillgänglig efter ordination.
Beställradio från public service
11§
Bestämmelserna i
även beställradio som finansieras med public
16kap. 1 §
Justitiekanslern övervakar ge- nom granskning i efterhand om program som har sänts i tv eller tillhandahållits i
2§10
Granskningsnämnden för radio |
Granskningsnämnden för radio |
och tv övervakar genom gransk- |
och tv övervakar genom gransk- |
ning i efterhand om program |
ning i efterhand om program |
som har sänts i tv, sökbar |
som har sänts i tv, sökbar |
10Senaste lydelse 2015:808.
83
Författningsförslag |
SOU 2019:39 |
eller ljudradio eller tillhandahållits |
eller ljudradio, tillhandahållits i |
i |
|
med denna lag och de program- |
i beställradio som finansieras med |
relaterade villkor som kan gälla |
public |
för tjänsterna. Nämnden över- |
(2018:1893) om finansiering av |
vakar även efterlevnaden av be- |
radio och tv i allmänhetens tjänst |
stämmelserna om tillgänglighet i |
står i överensstämmelse med |
5 kap. 12 § om beslutet har med- |
denna lag och de programrelate- |
delats av regeringen. |
rade villkor som kan gälla för |
|
tjänsterna. Nämnden övervakar |
|
även efterlevnaden av bestäm- |
|
melserna om tillgänglighet i |
|
5 kap. 12 § om beslutet har med- |
|
delats av regeringen. |
Sändningar som sker med stöd av tillstånd till vidaresändning enligt 4 kap. 7 § ska inte granskas av granskningsnämnden för radio
och tv. |
|
Finner granskningsnämnden |
Finner granskningsnämnden |
för radio och tv att en sändning |
för radio och tv att en sändning |
eller ett tillhandahållande inne- |
eller ett tillhandahållande inne- |
håller våldsskildringar eller porno- |
håller våldsskildringar eller porno- |
grafiska bilder i strid med 5 kap. |
grafiska bilder i strid med 5 kap. |
2 eller 3 §, ska nämnden göra en |
2 §, ska nämnden göra en anmä- |
anmälan om detta till Justitie- |
lan om detta till Justitiekanslern. |
kanslern. |
|
|
Datainspektionens tillsyn |
|
4 a § |
|
Datainspektionen övervakar |
|
bestämmelserna i 5 kap. 3 a § |
|
och 5 a kap. 3 § om behandling av |
|
personuppgifter som rör minder- |
|
åriga. |
|
Vid tillsyn över sådan behand- |
|
ling av personuppgifter som omfat- |
|
tas av EU:s dataskyddsförordning |
|
gäller Datainspektionens befogen- |
|
heter enligt denna förordning. |
84
SOU 2019:39 |
Författningsförslag |
5§11
Den som sänder tv på annat |
Den som sänder tv ska redo- |
|
sätt än genom tråd ska vartannat |
visa till Myndigheten för press, |
|
år, med början 2011, till Myndig- |
radio och tv hur stor andel av |
|
heten för press, radio och tv |
verksamheten som utgjorts |
av |
redovisa hur stor andel av verk- |
sådana program som avses |
i |
samheten som utgjorts av sådana |
5 kap. 7 § första stycket. |
|
program som avses i 5 kap. 7 § första stycket.
Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur redo- visningen ska ske och om undan- tag från skyldigheten att redovisa.
6§12
Den som tillhandahåller be- |
Den som tillhandahåller be- |
|
tråd ska vart fjärde år, med början |
heten för press, radio och tv hur |
|
2011, till Myndigheten för press, |
stor andel av tjänstens katalog som |
|
radio och tv redovisa vad som har |
utgjort europeiska |
produktioner |
gjorts för att främja framställningen |
enligt 5 kap. 8 § och hur dessa har |
|
av och tillgången till europeiska |
framhävts. |
|
produktioner enligt 5 kap. 8 §. |
|
|
|
Regeringen eller den myndig- |
|
|
het som regeringen bestämmer får |
|
|
meddela föreskrifter om hur redo- |
|
|
visningen ska ske. |
|
|
Redovisning av hur en tjänst har |
|
|
gjorts tillgänglig |
|
|
6 a § |
|
|
En leverantör av medietjänster |
|
|
ska redovisa hur en tjänst har till- |
|
|
gängliggjorts enligt |
beslut fattade |
11Senaste lydelse 2015:808.
12Senaste lydelse 2015:808.
85
Författningsförslag |
SOU 2019:39 |
med stöd av 5 kap. 12 §. I redovis- ningen ska även ingå en hand- lingsplan för hur tillgängligheten till tjänsten ska öka.
Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur redo- visningen ska ske och om vad som ska ingå i en handlingsplan.
10 §13
På begäran av Myndigheten |
På begäran av Myndigheten |
för press, radio och tv ska den |
för press, radio och tv ska den |
som bedriver verksamhet enligt |
som bedriver verksamhet enligt |
denna lag lämna de upplysningar |
denna lag lämna de upplysningar |
som behövs för att myndighetens |
som behövs för bedömningen av |
granskningsnämnd för radio och tv |
storleken på den särskilda avgiften |
ska kunna bedöma storleken av den |
enligt 17 kap. 6 §. |
särskilda avgiften enligt 17 kap. 6 §. |
|
14 §
Granskningsnämnden för radio och tv består av en ordförande och sex andra ledamöter. För ledamöterna finns ersättare till det antal regeringen bestämmer. Minst en av ledamöterna eller ersättarna ska vara vice ordförande. Ordföranden och vice ordföranden ska vara eller ha varit ordinarie domare.
Den som är riksdagsledamot, statsråd eller anställd i Regerings- kansliet får inte vara ledamot i granskningsnämnden för radio och tv.
Granskningsnämnden för radio och tv är beslutför med ordföran- den eller en vice ordförande och ytterligare tre ledamöter. Ärenden som uppenbart inte är av större vikt eller principiell betydelse får dock avgöras av ordföranden eller en vice ordförande.
Om det vid en överläggning i granskningsnämnden för radio och tv kommer fram skiljaktiga meningar, tillämpas föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken.
13Senaste lydelse 2015:808.
86
SOU 2019:39
15 §14
Om en mot Sverige helt eller huvudsakligen riktad
Detsamma gäller om en tv- sändning som nämns i första stycket strider mot 8 kap. 7 eller 8 §, eller 7 kap. 3 § alkohollagen (2010:1622).
Om programföretaget inte följer uppmaningen i första stycket, får myndigheten vidta åtgärder mot programföretaget enligt 16 kap. 10 §, 17 kap. 5 och 6 §§ samt 29 och 48 §§ marknadsföringslagen (2008:486) om programföretaget i fråga har etablerat sig i landet i syfte att kringgå de strängare be- stämmelser som skulle ha gällt om det var etablerat i det land
14Senaste lydelse 2019:654.
Författningsförslag |
SOU 2019:39 |
vars myndighet ingriper. Myn- |
i det land vars myndighet ingri- |
|
digheten får inte vidta åtgärderna |
per. Myndigheten får inte vidta |
|
förrän den har underrättat Euro- |
åtgärderna förrän den har under- |
|
peiska kommissionen och |
den |
rättat Europeiska kommissionen |
berörda medlemsstaten |
samt |
och den berörda medlemsstaten |
kommissionen har fastställt att åt- |
samt kommissionen har fastställt |
|
gärderna är förenliga med unions- |
att åtgärderna är förenliga med |
|
rätten. |
|
unionsrätten. |
16§15
En behörig myndighet i Sverige |
En behörig myndighet i Sverige |
ska, om en behörig myndighet i |
ska, om en behörig myndighet i |
en annan |
en annan |
motiverad begäran, uppmana ett |
motiverad begäran, uppmana en |
programföretag under svensk juris- |
leverantör av medietjänster under |
diktion att följa den andra EES- |
svensk jurisdiktion att följa den |
statens bestämmelser om |
andra |
|
om |
1. programföretaget tillhanda- |
1. leverantören tillhandahåller |
håller en |
en |
eller huvudsakligen är riktad mot |
helt eller huvudsakligen är riktad |
den andra |
mot den andra |
2. det är fråga om överträdelse |
2. det är fråga om överträdelse |
av en bestämmelse i allmänhetens |
av en bestämmelse i allmänhetens |
intresse som är mer långtgående |
intresse som är mer långtgående |
än |
än |
i den ursprungliga lydelsen. |
i lydelsen enligt Europaparla- |
|
mentets och rådets direktiv (EU) |
|
2018/1808. |
Bestämmelser om meddelar- och anskaffarfrihet och om förbud mot censur finns i 1 kap. 10 och 11 §§ yttrandefrihetsgrundlagen.
17§
Regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer med- delar närmare föreskrifter om sam- arbete mellan myndigheter enligt 15 och 16 §§.
15Senaste lydelse 2018:1921.
88
SOU 2019:39
|
17 kap. |
Brott mot |
Underlåtenhet att anmäla |
anmälningsskyldigheten |
och lämna information |
3 §
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sin anmäl- ningsskyldighet enligt 2 kap. 2 § döms till böter.
Författningsförslag |
SOU 2019:39 |
5 a §
Den som inte följer ett beslut om krav på tillgänglighet för per- soner med funktionsnedsättning enligt 5 kap. 12 § får åläggas att betala en särskild avgift.
Avgiften tillfaller staten.
6 a §
Hel eller delvis befrielse från en särskild avgift enligt 5 a § ska beslutas om det är oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp. Vid denna bedömning ska särskilt beaktas
1. om överträdelsen berott på en omständighet som den avgifts- skyldige varken förutsåg, borde ha förutsett eller kunnat påverka, eller
2. vad den avgiftsskyldige gjort för att undvika överträdelsen.
11 §16
Den som inte följer de bestämmelser som anges i denna paragraf eller de beslut som meddelas med stöd av bestämmelserna, får med- delas de förelägganden som behövs i enskilda fall för att bestäm- melserna ska efterlevas. Ett föreläggande får förenas med vite. Detta gäller bestämmelser om
1. varning (5 kap. 2 §),
|
2. skyldighet att lämna infor- |
|
mation enligt 5 kap. 3 §, |
2. tillståndsvillkor enligt 4 kap. |
3. tillståndsvillkor enligt 4 kap. |
9 § |
9 § |
3 § andra stycket |
3 § andra stycket |
|
och 13 kap. 9 § |
3. beteckningar (5 kap. 11 § och |
4. beteckningar (5 kap. 11 § och |
14 kap. 7 §), |
14 kap. 7 §), |
16Senaste lydelse 2015:808.
90
SOU 2019:39 |
Författningsförslag |
4.skyldighet att utforma tv- sändningar,
5.sändningsplikt eller skyldighet att tillhandahålla kanal för lokala kabelsändarorganisationer (9 kap.
6.närradiosändningars innehåll (14 kap. 4 §),
7.skyldighet att lämna vissa upplysningar till Myndigheten för press, radio och tv (16 kap.
8.skyldighet att lämna upplysningar enligt 16 kap. 9 §,
9.skyldighet att lämna upplysningar till Myndigheten för press, radio och tv enligt 16 kap. 10 §,
10.skyldighet att lämna inspelning enligt 16 kap. 11 §, eller
11.skyldighet att årligen redovisa till Myndigheten för press, radio
och tv enligt 16 kap. 12 §. |
|
Föreläggande enligt första |
Föreläggande enligt första |
stycket 1, 3, 4, 6, 8 eller 9 får |
stycket 1, 2, 4, 6, 8 eller 9 får |
beslutas av granskningsnämnden |
beslutas av granskningsnämnden |
för radio och tv. Föreläggande |
för radio och tv. Föreläggande |
enligt första stycket 2, 4, 5, 7, 8, |
enligt första stycket 3, 5, 7, 8, 10 |
10 eller 11 får beslutas av Myn- |
eller 11 får beslutas av Myn- |
digheten för press, radio och tv. |
digheten för press, radio och tv. |
Föreläggande enligt första stycket 8 eller 10 får även beslutas av Konsumentombudsmannen.
Föreläggande för den som sänder uppmaning till våld, hat eller terroristbrott
13 a §
Om någon vid upprepade till- fällen sänder tv i strid med 5 kap. 14 § får Justitiekanslern förelägga denne att inte på nytt sända så- dana program.
91
FörfattningsförslagSOU 2019:39
Föreläggandet får förenas med vite.
14 §
Om den som sänder över satellit inte är etablerad i Sverige i enlighet med 1 kap. 3 § 1 eller 4 får granskningsnämnden för radio och tv meddela de förelägganden som behövs enskilda fall för de be- stämmelser och villkor som anges i 5 § ska efterlevas. Föreläggandet
får förenas med vite. |
|
Förelägganden enligt 11 eller |
Förelägganden enligt 11, 13 |
13 § får riktas mot satellitentre- |
eller 13 a § får riktas mot satellit- |
prenören, om den som sänder |
entreprenören, om den som sän- |
över satellit inte är etablerad i |
der över satellit inte är etablerad |
Sverige enligt 1 kap. 3 § första |
i Sverige enligt 1 kap. 3 § första |
stycket 1 eller 4. |
stycket 1 eller 4. |
Visar satellitentreprenören att den som sänder över satellit fått tillgång till sändningsmöjligheten genom upplåtelse av en av satellit- entreprenörens uppdragsgivare utan att satellitentreprenören god- känt det, får ett föreläggande enligt första eller andra stycket i stället riktas mot uppdragsgivaren.
18 kap.
2 §17
Ett tillstånd att sända tv eller sökbar text tv eller ett tillstånd som lämnats av regeringen att sända ljudradio får återkallas om
1.tillståndshavaren väsentligt brutit mot 5 kap. 1, 2,
2. ett villkor som förenats |
2. ett tillståndsvillkor enligt |
med tillståndet med stöd av 4 kap. |
4 kap. |
åsidosatts på ett väsentligt sätt. |
satts på ett väsentligt sätt.
Ett tillstånd att sända tv eller sökbar
1.förändringar inom radiotekniken eller ändringar i radioanvänd- ningen på grund av internationella överenskommelser som Sverige
17Senaste lydelse 2015:662.
92
SOU 2019:39 |
Författningsförslag |
har anslutit sig till eller bestämmelser antagna med stöd av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt medför att ett nytt tillstånd med samma villkor inte skulle kunna medges, eller
2. det är nödvändigt för att ge utrymme för ytterligare sändningar.
5§18
Tillstånd att sända kommersiell radio får återkallas om
1.tillståndshavaren inte inlett sändningsverksamheten inom sex månader efter tillståndets början,
2.tillståndshavaren inte utnyttjat rätten att sända eller sänt en- dast i obetydlig omfattning under en sammanhängande tid av minst fyra veckor,
3.tillståndshavaren väsentligt brutit mot någon av 14 kap. 2 § samt 15 kap.
4. domstol har funnit att ett |
4. domstol har funnit att ett |
program innefattat ett yttrande- |
program innefattat ett yttrande- |
frihetsbrott som innebär ett all- |
frihetsbrott som innebär ett all- |
varligt missbruk av yttrandefri- |
varligt missbruk av yttrandefri- |
heten. |
heten, eller |
|
5. ett tillståndsvillkor enligt |
|
13 kap. 27 § 3 har åsidosatts på ett |
|
väsentligt sätt. |
Förfogar en fysisk eller juridisk person, utan tillåtelse från Myn- digheten för press, radio och tv, över mer än ett tillstånd för analog kommersiell radio i ett sändningsområde, och finns det skäl att anta att förfogandet kan inverka menligt på konkurrensen, får det eller de tillstånd återkallas som har lämnats efter det första tillståndet.
Har Myndigheten för press, radio och tv medgett överlåtelse trots att tillståndshavaren redan förfogar över tillstånd att sända ana- log kommersiell radio i samma sändningsområde, och finns det skäl att anta att överlåtelsen kan inverka menligt på konkurrensen, får tillståndet återkallas endast om beslutet om överlåtelsen grundats på felaktiga eller ofullständiga uppgifter från tillståndshavaren. Åter- kallelsen ska då avse det eller de tillstånd som överlåtits.
Om staten, landsting eller kommuner innehar ett tillstånd att sända kommersiell radio på det sätt som anges i 13 kap. 4 § andra stycket ska Myndigheten för press, radio och tv återkalla det tillståndet.
18Senaste lydelse 2018:1145.
93
Författningsförslag |
SOU 2019:39 |
19kap. 4 §
Frågor om påförande av sär- |
Frågor om påförande av sär- |
skild avgift prövas av Förvalt- |
skild avgift enligt 17 kap. 5 § |
ningsrätten i Stockholm på ansö- |
prövas av Förvaltningsrätten i |
kan av granskningsnämnden för |
Stockholm på ansökan av gransk- |
radio och tv. |
ningsnämnden för radio och tv. |
Frågan om påförande av sär- |
Frågan om påförande av sär- |
skild avgift faller, om den som |
skild avgift faller, om den som |
talan riktas mot inte delgetts an- |
talan riktas mot inte delgetts an- |
sökan inom fem år från det att |
sökan inom fem år från det att |
överträdelsen upphörde. Ett be- |
överträdelsen upphörde. Ett be- |
slut om avgift upphör att gälla |
slut om avgift upphör att gälla |
om beslutet inte verkställts inom |
om beslutet inte verkställts inom |
fem år från det att domen vann |
fem år från det att domen fick |
laga kraft. |
laga kraft. |
|
4 a § |
|
Frågan om påförande av sär- |
|
skild avgift enligt 17 kap. 5 a § |
|
prövas av granskningsnämnden för |
|
radio och tv när ett beslut om krav |
|
på tillgänglighet för personer med |
|
funktionsnedsättning har medde- |
|
lats av regeringen och av Myndig- |
|
heten för press, radio och tv i |
|
övriga fall. |
|
Frågan om påförande av sär- |
|
skild avgift faller, om den som |
|
talan riktas mot inte delgetts an- |
|
sökan inom fem år från det att ett |
|
tillgängliggörande skulle ha skett. |
|
Ett beslut om avgift upphör att |
|
gälla om beslutet inte verkställts |
|
inom fem år från det att beslutet |
|
fick laga kraft. |
94
SOU 2019:39 |
Författningsförslag |
20kap.
3 §19
Följande beslut av Myndigheten för press, radio och tv får över- klagas hos allmän förvaltningsdomstol:
|
1. beslut om registrering enligt |
|
|
2 kap. 2 §, |
|
1. beslut om beteckningar en- |
2. beslut om beteckningar |
|
ligt 5 kap. 11 § och 14 kap. 7 §, |
enligt 5 kap. 11 § och 14 kap. 7 §, |
|
2. beslut enligt 5 kap. 12 § om |
3. beslut enligt 5 kap. 12 § om |
|
tillgänglighet för personer med |
tillgänglighet för |
personer med |
funktionsnedsättning, |
funktionsnedsättning, |
|
3. förordnande av lokala |
4. förordnande av lokala |
|
kabelsändarorganisationer enligt |
kabelsändarorganisationer enligt |
|
9 kap. 5 §, |
9 kap. 5 §, |
|
4. beslut om återkallelse av ett |
5. beslut om återkallelse av ett |
|
förordnande enligt 18 kap. 6 §, |
förordnande enligt 18 kap. 6 §, |
|
och |
och |
|
5. beslut enligt 9 kap. 7 § om |
6. beslut enligt 9 kap. 7 § om |
|
undantag från sändningsplikt |
undantag från |
sändningsplikt |
och skyldighet att tillhandahålla |
och skyldighet att tillhandahålla |
|
sändningsutrymme för lokala |
sändningsutrymme för lokala |
|
kabelsändarorganisationer. |
kabelsändarorganisationer. |
Beslut som anges i första stycket 2 och 3 gäller omedelbart, om inte något annat bestäms.
Särskild avgift
3 a §
Beslut om särskild avgift enligt
17 kap. 5 a § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Denna lag träder i kraft den 19 september 2020.
19Senaste lydelse 2015:808.
95
Författningsförslag |
SOU 2019:39 |
1.2Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med före- skrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
5 kap.
3 §20
Den som sänder program till allmänheten eller tillhandahåller
4 § yttrandefrihetsgrundlagen och program som tillhandahålls ur en databas enligt 1 kap. 5 eller 6 § tryckfrihetsförordningen är det, förutom när det gäller
20Senaste lydelse 2018:1913.
96
SOU 2019:39 |
Författningsförslag |
En inspelning enligt första stycket första meningen ska bevaras i minst sex månader
1.från sändningen,
2.från det att informationen inte längre tillhandahölls, om det är fråga om ett sådant tillhandahållande som avses i 1 kap. 4 § första stycket 2
3.från uppspelningen, om det är fråga om ett sådant tillhanda- hållande som avses i 1 kap. 4 § första stycket 2 d yttrandefrihets- grundlagen.
Den som här i landet för någon annans räkning bedriver sändnings- verksamhet över satellit eller som upplåter satellitkapacitet ska också ombesörja att varje program spelas in och bevaras. Detta gäller dock inte om någon annan ska göra detta enligt första stycket.
Skyldigheten enligt första stycket gäller inte samtidig och oför- ändrad vidaresändning av program genom trådnät.
Denna lag träder i kraft den 19 september 2020.
97
Författningsförslag |
SOU 2019:39 |
1.3Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486)
Härigenom föreskrivs att 2 § marknadsföringslagen (2008:486) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
2 §21
Lagen tillämpas
1.då näringsidkare marknadsför eller själva efterfrågar produkter
isin näringsverksamhet,
2. på sådana |
2. på |
satellit som omfattas av radio- och |
eller videodelningsplattformar som |
omfattas av radio- och |
|
|
(2010:696) även om de helt eller |
|
huvudsakligen är avsedda att tas |
|
emot i en annan |
|
Sverige, |
3.då Konsumentombudsmannen fullgör sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsyns- myndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen, och
4.då behörig myndighet fullgör sina skyldigheter enligt Europa- parlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden.
Bestämmelserna om garantier i 22 § tillämpas inte i fråga om en tjänst som tillhandahålls av en näringsidkare som är etablerad i en annan stat än Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Detsamma gäller 4 § tredje stycket och 7 § när en närings- idkare, som är etablerad i en annan stat än Sverige inom EES, riktar marknadsföring mot en annan näringsidkare.
Denna lag träder i kraft den 19 september 2020.
21Senaste lydelse 2011:1216.
98
SOU 2019:39 |
Författningsförslag |
1.4Förslag till lag om ändring i alkohollagen (2010:1622)
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 3 § alkohollagen (2010:1622) ska ha följande lydelse
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
7kap. 3 §22
Vid marknadsföring av |
Vid marknadsföring av |
alkoholdrycker eller alkohol- |
alkoholdrycker eller alkohol- |
drycksliknande preparat till kon- |
drycksliknande preparat till kon- |
sumenter får inte kommersiella |
sumenter får inte kommersiella |
annonser i ljudradioprogram, tv- |
annonser användas i |
program eller |
ningar, |
Det gäller även sådana |
sändningar. |
ningar över satellit som omfattas av |
|
radio- och |
|
Denna lag träder i kraft den 19 september 2020.
22Senaste lydelse 2019:345.
99
Författningsförslag |
SOU 2019:39 |
1.5Förslag till lag om ändring i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 och 4 §§ lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter ska ha följande lydelse
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
4kap. 1 §
En näringsidkare som marknadsför tobaksvaror till konsumenter får inte använda kommersiella annonser i
1.periodiska skrifter eller andra jämförbara skrifter på vilka tryck- frihetsförordningen är tillämplig,
2. ljudradio eller |
2. |
eller |
ljudradiosändningar, eller |
som omfattas av radio och |
|
(2010:696), eller |
|
3.andra överföringar eller tekniska upptagningar på vilka yttrande- frihetsgrundlagen är tillämplig.
4 §
En näringsidkare får inte marknadsföra elektroniska cigaretter eller påfyllningsbehållare till konsumenter
1. inom informationssamhällets tjänster, eller
2. i ljudradiosändningar, tv- |
2. i |
sändningar eller |
eller ljudradiosändningar. |
omfattas av radio- och |
|
(2010:696). |
|
Förbudet i första stycket gäller dock inte
1.marknadsföring som endast består i att tillhandahålla elektro- niska cigaretter eller påfyllningsbehållare för försäljning, eller
2.marknadsföring i överföringar eller tekniska upptagningar på vilka yttrandefrihetsgrundlagen är tillämplig, med undantag för mark- nadsföring genom kommersiella annonser.
Denna lag träder i kraft den 19 september 2020.
100
SOU 2019:39 |
Författningsförslag |
1.6Förslag till förordning om ändring
i förordningen (2010:1062) med instruktion för Myndigheten för press, radio och tv
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2010:1062) med in- struktion för Myndigheten för press, radio och tv
dels att 2 §, 8 § och 24 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas tre nya paragrafer, 1 a §, 7 a § och 7 b § med följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
|
|
|
|
|
1 a § |
|
|
|
|
|
Myndigheten är tillsynsmyndig- |
||||
|
het enligt artikel 30.1 i Europa- |
||||
|
parlamentets och rådets direk- |
||||
|
tiv 2010/13/EU av den 10 mars |
||||
|
2010 om samordning av vissa be- |
||||
|
stämmelser som fastställs i med- |
||||
|
lemsstaternas lagar och andra för- |
||||
|
fattningar om tillhandahållande |
||||
|
av audiovisuella |
medietjänster |
|||
|
(direktiv om audiovisuella medie- |
||||
|
tjänster), nedan benämnt AV- |
||||
|
direktivet, i lydelsen enligt Europa- |
||||
|
parlamentets |
och |
rådets direktiv |
||
|
(EU) 2018/1808/EU |
av |
den |
||
|
14 november 2018 om ändring i |
||||
|
direktiv 2010/13/EU |
om |
sam- |
||
|
ordning av |
vissa |
bestämmelser |
||
|
som fastställs |
i medlemsstaternas |
|||
|
lagar och andra författningar om |
||||
|
tillhandahållande |
av |
audio- |
||
|
visuella medietjänster (direktivet |
om audiovisuella medietjänster), mot bakgrund av ändrade mark- nadsförhållanden.
101
Författningsförslag |
SOU 2019:39 |
2 §23
Myndigheten ska särskilt 1. pröva frågor om
a)tillstånd enligt radio- och
b)tillstånd enligt radio- och
c)tillstånd enligt radio- och
d)tillstånd enligt radio- och
2. upprätta och föra register |
2. upprätta och föra register |
enligt radio- och |
enligt radio- och |
dem som bedriver en sändnings- |
dem som bedriver en sändnings- |
verksamhet som omfattas av lagen |
verksamhet, som tillhandahåller |
och över satellitentreprenörer och |
|
godkänna sändningsbeteckningar |
plattform som omfattas av lagen |
enligt lagen, |
och över satellitentreprenörer och |
|
i tillämpliga fall godkänna sänd- |
|
ningsbeteckningar enligt lagen, |
3.utöva tillsyn enligt radio- och
4.pröva frågor om återkallelse och ändring av tillstånd att sända tv, sökbar
5.besluta enligt radio- och
23Senaste lydelse 2018:2055.
102
SOU 2019:39 |
Författningsförslag |
Författningsförslag |
SOU 2019:39 |
7 a §
Myndigheten ska delta i arbetet i den europeiska gruppen av regler- ingsmyndigheter för audiovisuella medietjänster (Erga).
7 b §
Myndigheten ska förse Euro- peiska kommissionen och myndig- heter i andra
8 §
Myndigheten leds av en myn- dighetschef.
24§24
Regeringen utser för en |
Regeringen utser för en period |
bestämd tid ordförande, två vice |
av fyra år ordförande, två vice |
ordförande samt andra leda- |
ordförande samt andra leda- |
möter och ersättare i gransknings- |
möter och ersättare i gransknings- |
nämnden för radio och tv. |
nämnden för radio och tv. |
|
Hälften av ledamöterna förordnas |
|
vartannat år. |
Regeringen utser för en bestämd tid ordförande, vice ordförande samt andra ledamöter i mediestödsnämnden.
Denna förordning träder i kraft den 19 september 2020.
24Senaste lydelse 2018:1730.
104
SOU 2019:39 |
Författningsförslag |
1.7Förslag till förordning om ändring i förordningen (2010:1923) med instruktion för Statens medieråd
Härigenom föreskrivs att 3 a § förordningen (2010:1923) med in- struktion för Statens medieråd
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
3 a §25
Myndigheten ska samverka med berörda myndigheter och aktö- rer, däribland det civila samhällets organisationer, i syfte att stärka barn och unga som medvetna medieanvändare och skydda dem mot skadlig mediepåverkan.
Myndigheten ska särskilt samverka med Myndigheten för press, radio och tv, Myndigheten för tillgängliga medier och Nordiskt infor- mationscenter för medie- och kommunikationsforskning (Nordicom) vid Göteborgs universitet i uppgiften att följa medieutvecklingen när det gäller barn och unga.
Myndigheten ska i samråd med Myndigheten för press, radio och tv medverka till samreglering till- sammans med leverantörer av videodelningsplattformar.
Denna förordning träder i kraft den 19 september 2020.
25Senaste lydelse 2015:623.
105
2 Inledning
2.1Utredningens uppdrag
Enligt utredningens direktiv (dir. 2018:55, se bilaga 1) ska en särskild utredare föreslå de författningsändringar och andra åtgärder som be- hövs för genomförande av Europarlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2010/13/EU om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (ändringsdirektivet). 2010 års
Ändringsdirektivet antogs den 14 november 2018 och ska vara genomfört i svensk rätt senast den 19 september 2020.
Ändringsdirektivet syftar till att modernisera och förenkla AV- direktivet med hänsyn till den tekniska utvecklingen och ändrade kon- sumtionsmönster. Ändringsdirektivet innebär bl.a. följande. Innehålls- regleringen för
Utredaren ska därutöver se över radio- och
107
Inledning |
SOU 2019:39 |
ska omfattas av radio- och
Enligt kommittédirektiven gäller vissa generella riktlinjer för upp- draget. Utredaren ska sträva efter lösningar som är i linje med gällande svenska rättsprinciper och som passar in i befintlig systematik. Ut- redaren ska vidare fästa särskilt avseende vid att regleringen inte i onödan leder till ökade kostnader eller administrativa bördor för de aktörer som berörs av förslagen eller för det allmänna. Utredaren ska
–som vid all lagstiftning – sträva efter enkelhet, överskådlighet och konsekvens.
I kommittédirektiven framhålls också vikten av att skyddet för grundläggande fri- och rättigheter, t.ex. tryck- och yttrandefriheten, noga beaktas och att bedömningar som görs och förslag som lämnas är förenliga med svensk grundlag, EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) och Sveriges folkrättsliga förpliktelser i övrigt.
2.2Utredningsarbetet
Utredningsarbetet har under ledning av den särskilde utredaren be- drivits av tre sekreterare med placering i Stockholm.
Utredningens expertgrupp har bestått av två representanter för Kulturdepartementet, en representant vardera för Justitiedeparte- mentet, Finansdepartementet och Näringsdepartementet (numera Infrastrukturdepartementet) samt en representant vardera för Myndig- heten för press, radio och tv och Statens medieråd.
Under utredningstiden har åtta sammanträden med expertgrup- pen ägt rum, varav ett tillfälle i form av ett tvådagars internat. Inför sammanträdena har texter med bakgrundsfakta, överväganden och förslag skickats ut till experterna.
Under utredningsarbetet har sekretariatet informerat sig om och beaktat relevant arbete som pågått inom Regeringskansliet och utred- ningsväsendet, särskilt 2018 års tryck- och yttrandefrihetskommitté (Ju 2018:01), Utredningen om EU:s förordning om konsumentskydds- samarbete (Fi 2018:02), Utredningen om radiospektrumanvändning
108
SOU 2019:39 |
Inledning |
i framtiden (N 2017:07), Kommittén om förbättrat skydd för total- försvarsverksamhet (Fö 2017:02) och Utredningen om vissa säkerhets- skyddsfrågor (Ju 2017:08).
Sekretariatet har också haft möten eller varit i kontakt med föl- jande myndigheter, andra utredningar, intresseorganisationer och företag. Justitiekanslern, Säkerhetspolisen, Försvarsmakten, Stats- kontoret, Konsumentverket, Myndigheten för press, radio och tv, Statens medieråd, granskningsnämnden för radio och tv vid Myn- digheten för press, radio och tv, utredningen Nationell satsning på medie- och informationskunnighet och det demokratiska samtalet (Ku 2018:04), Funktionsrätt Sverige, Hörselskadades riksförbund, Näringslivets medieinstitut, Publicistklubben, Svenska Journalist- förbundet, Sveriges Tidskrifter, TU – Medier i Sverige, Föreningen Utgivarna, Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB, Sveriges Utbildningsradio AB, Bonnier Broadcasting AB, Com Hem AB, Discovery Networks Sweden AB, Nordic Entertainment Group AB, SES Astra AB och United Screens.
Fakta i form av statistik och information om medieområdet har inhämtats från Myndigheten för press, radio och tv, Statens medie- råd, Stiftelsen för internetinfrastruktur och
Utredningen har tillägnat sig erfarenheter från andra länder ge- nom att sekretariatet haft möten med företrädare för nordiska länder och för Irland som arbetar med genomförande av ändringsdirektivet.
Referenser återfinns i slutet av betänkandet. Utöver dessa källor bygger betänkandet på uppgifter som inkommit till utredningen eller hämtats in skriftligen genom frågor från sekretariatet. Denna dokumentation, liksom annan korrespondens till och från ut- redningen finns i utredningens diarium (Komm2018/00794 och Komm2019/00087).
2.3Betänkandets disposition
Efter denna inledning, där direktiven till utredningen och utrednings- arbetet beskrivs, följer som bakgrund en översiktlig redogörelse av regleringen på medieområdet (kapitel 3).
Därefter följer utredningens förslag och bedömningar, som kan delas in i tre delar. Den första delen, bestående av kapitel
109
Inledning |
SOU 2019:39 |
delen, bestående av kapitel
I kapitel 19 finns förslag när det gäller ikraftträdande. Kapitel 20 innehåller en konsekvensanalys. Slutligen finns en författnings- kommentar i kapitel 21.
110
3Regleringen på radio- och
3.1Inledning
I detta kapitel redovisas översiktligt huvuddragen i den för utred- ningens uppdrag relevanta svenska lagstiftningen på radio- och tv- området och relevant
Redovisningen inleds med en beskrivning av svensk rätt som tar sin utgångspunkt i grundlagsregleringen i regeringsformen och yttrande- frihetsgrundlagen. Därefter beskrivs radio- och
Därefter beskrivs den
Slutligen redogörs kortfattat för de myndigheter som utövar till- syn på beskrivna områden.
3.2Grundlagsregleringen
Var och en är enligt 2 kap. 1 § regeringsformen (RF) gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet, dvs. frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor, och informationsfrihet, dvs. frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden.
Yttrande- och informationsfriheten får begränsas, men endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och endast om begränsningen inte går utöver vad som är nödvändigt
111
Regleringen på radio- och |
SOU 2019:39 |
med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och om begräns- ningen inte sträcker sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen (2 kap.
I fråga om tryckfriheten och motsvarande frihet att yttra sig i ljud- radio, television och i vissa liknande överföringar, offentliga upp- spelningar ur en databas samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar gäller tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) som ger ett särskilt skydd för yttrandefriheten i de medier som faller under dessa grundlagars tillämpningsområde. TF och YGL bygger på samma bärande principer. Dessa principer är meddelar- och anskaffarfrihet, censurförbud, etableringsfrihet, ensamansvar, en särskild brottskatalog och en sär- skild rättegångsordning.
3.2.1Yttrandefrihetsgrundlagen
YGL ger den enskilde en rätt gentemot det allmänna att i bl.a. ljud- radio, tv och vissa liknande överföringar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst (1 kap. 1 § första stycket YGL). Ändamålet med yttrandefriheten enligt YGL är att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. I den får inga andra begränsningar göras än de som följer av grundlagen (1 kap. 1 § andra stycket).
YGL är tillämplig på sändningar av program riktade till allmän- heten och avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel. Som sänd- ningar av program anses också tillhandahållande till allmänheten på särskild begäran av direktsända eller inspelade program, om starttid- punkten och innehållet inte kan påverkas av mottagaren. Det som föreskrivs om program i grundlagen gäller även program som för- medlas genom satellitsändning som utgår från Sverige (1 kap. 3 § YGL). Program definieras som innehållet i ljudradio, tv eller andra sådana överföringar av ljud, bild eller text som sker med hjälp av elektromagnetiska vågor samt innehållet i offentliga uppspelningar ur en databas (1 kap. 2 §).
Reglerna om sändningar tillämpas också på tillhandahållanden ur vissa databaser. En databas är en samling av information lagrad för automatiserad behandling (1 kap. 2 §). Enligt den s.k. databasregeln
112
SOU 2019:39 |
Regleringen på radio- och |
tillämpas grundlagens bestämmelser om sändningar av program ock- så när information ur en databas, vars innehåll bara kan ändras av den som driver verksamheten, tillhandahålls allmänheten med hjälp av elektromagnetiska vågor genom överföring på särskild begäran eller enligt överenskommelse i förväg, genom framställning av tekniska upptagningar skrifter eller bilder eller offentlig uppspelning.
För s.k. traditionella massmedieföretag, som en redaktion för en periodisk skrift eller ett program, gäller ett automatiskt grundlags- skydd (1 kap. 4 § första stycket). Exempel på sådana databaser som omfattas av det automatiska grundlagsskyddet är sverigesradio.se, svt.se, och urplay.se.
Även andra databaser än de som tillhandahålls av traditionella mass- medieföretag kan omfattas av YGL. Myndigheten för press, radio och tv kan utfärda ett utgivningsbevis för databasen under förutsättning att en tillhandahållare har ordnat verksamheten på samma sätt som i 4 §, överföringarna utgår från Sverige, en behörig utgivare har utsetts och åtagit sig uppdraget och verksamheten har ett namn som inte lätt kan förväxlas med namnet på en annan verksamhet enligt 4 § (1 kap. 5 §).
YGL är även tillämplig på tekniska upptagningar som är utgivna. En teknisk upptagning är en upptagning som innehåller text, bild eller ljud och som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med ett tekniskt hjälpmedel, t.ex. en
Grundläggande bestämmelser
I det följande beskrivs några av de grundläggande bestämmelserna i YGL.
Meddelarskyddet gäller i förhållande till det allmänna, t.ex. en myndighet, och består av olika delar: meddelarfrihet, anskaffarfrihet, rätt till anonymitet, efterforskningsförbud och repressalieförbud.
Censurförbudet innebär att det som är avsett att framföras i pro- gram eller genom tekniska upptagningar inte först får granskas av en myndighet eller ett annat allmänt organ (1 kap. 11 § YGL). I bestäm- melsen regleras också förbudet mot hindrande åtgärder som innebär att det inte heller är tillåtet att på grund av innehållet förbjuda eller hindra framställning, offentliggörande eller spridning bland allmän- heten av ett program eller en teknisk upptagning om åtgärden inte har stöd i yttrandefrihetsgrundlagen. Ett undantag från censurförbudet
113
Regleringen på radio- och |
SOU 2019:39 |
är att det i lag får meddelas föreskrifter om granskning och godkän- nande av rörliga bilder som ska visas offentligt (1 kap. 12 §).
Etableringsfriheten innebär att var och en har rätt att sända pro- gram genom tråd (3 kap. 1 §). Etableringsfriheten är en näringsfrihet som i princip skyddar alla led i framställningen och spridningen av grundlagsskyddade medier. För sändningar genom etern gäller inte någon etableringsfrihet utan rätten att sända program på annat sätt genom tråd får regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända (3 kap. 3 §).
Principen om ensamansvar innebär att en person, i regel utgiva- ren, är straffrättsligt ansvarig för innehållet i en framställning som omfattas av YGL (6 kap. 1 §). Utgivaren ska ha befogenhet att be- stämma över en framställnings innehåll så att ingenting får föras in i den utan hans eller hennes vilja (4 kap. 3 §).
I 5 kap. YGL finns bestämmelser om vilka gärningar som anses vara yttrandefrihetsbrott och meddelar- och anskaffarbrott och i 10 kap. finns bestämmelse om rättegången i yttrandefrihetsmål.
Tillåtna begränsningar av yttrandefriheten
I YGL anges när och under vilka förutsättningar yttrandefriheten får begränsas genom lag.
De bestämmelser som finns i 1 kap. 11 och 12 §§ tryckfrihetsförord- ningen (TF) om att det i lag får ställs upp förbud mot bl.a. kommer- siella annonser vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror gäller också i fråga om program (1 kap. 18 § YGL). Be- stämmelserna i grundlagen hindrar inte heller att det i lag meddelas föreskrifter om förbud mot kommersiell reklam i program eller om villkor för sådan reklam. Samma sak gäller föreskrifter om förbud mot och villkor för annan annonsering och sändning av program, som helt eller delvis bekostas av annan än den som bedriver program- verksamheten (1 kap. 19 §).
Bestämmelsen ger en möjlighet för riksdagen att genom lag för- bjuda kommersiell reklam i radio och tv och, i det fall reklam är tillåten, att ange förutsättningarna för att få sända reklam. Samma möjlighet ges för sponsrade program. Med kommersiell reklam brukar avses rent affärsmässiga meddelanden som syftar till att främja avsättning av varor eller tjänster. Genom att bestämmelsen använder uttrycken
114
SOU 2019:39 |
Regleringen på radio- och |
kommersiell reklam respektive annan annonsering omfattas även det som brukar kallas för åsiktsannonsering (prop. 1990/91:64 s. 114).
Rätten att sända genom tråd
YGL skiljer mellan trådsändningar och andra typer av sändningar. Med trådsändning avses ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilka är bundna vid en särskilt anordnad ledare (jfr prop. 1990/91:64 s. 83). För trådsändningar gäller principen om etableringsfrihet och varje fysisk och juridisk person har rätt att sända program genom tråd (3 kap. 1 § YGL). Denna etabler- ingsfrihet får bara inskränkas genom de undantag som räknas upp i YGL (3 kap. 2 §).
Ett av de undantag som räknas upp är möjligheten att i lag med- dela föreskrifter om skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den utsträckning det behövs med hänsyn till allmän- hetens intresse av tillgång till allsidig upplysning (3 kap. 2 § 1). Be- stämmelser om denna s.k. vidaresändningsplikt finns i radio- och tv- lagen (2010:696).
Det är även möjligt att i lag meddela föreskrifter om skyldighet för den som sänder program i tv eller tillhandahåller sådana program genom överföring ur en databas enligt den s.k. databasregeln i 1 kap. 4 § första stycket 2 a att göra programmen tillgängliga för personer med funktionsnedsättning genom textning, tolkning, uppläst text eller liknande teknik (3 kap. 2 § 4 YGL). Undantaget gäller för sänd- ningar av program i tv och genom hänvisningen till databasregeln även tillhandahållande av
Det får i lag även meddelas föreskrifter om skyldighet för den som sänder program i tv eller tillhandahåller sådana program genom överföring ur en databas enligt 1 kap. 4 § första stycket 2 a att främja framställning av och tillgång till program med europeiskt ursprung (3 kap. 2 § 5 YGL). Även i detta fall omfattas
115
Regleringen på radio- och |
SOU 2019:39 |
bestämmelser om europeisk produktion finns i radio- och
Slutligen är det möjligt att lagstifta om ingripanden mot fortsatt sändning av ett utbud som inriktas på våldsframställningar, porno- grafiska bilder eller hets mot folkgrupp (3 kap. 2 § 6 YGL).
Exempel på en sådan bestämmelse är att Justitiekanslern under vissa förutsättningar kan förelägga den som vid upprepade tillfällen sänder våldsskildringar eller pornografiska bilder att inte på nytt sända sådana program (17 kap. 13 § radio- och
Sändning på annat sätt än genom tråd
Andra sätt att sända än genom trådsändningar, som via marknät eller satellit, får regleras genom lag som innehåller föreskrifter om till- stånd och villkor för att sända (3 kap. 3 § YGL första stycket).
Sådana bestämmelser om marksänd ljudradio och tv finns i radio- och
Vissa förutsättningar för begränsningar i rätten att sända
För begränsningar i rätten att sända program som avser bl.a. undan- tag från etableringsfriheten för tråd och sändningar på annat sätt än genom tråd gäller vad som föreskrivs om begränsningar av grund- läggande fri- och rättigheter i 2 kap.
Sådana begränsningar i yttrandefriheten får bara göras för att till- godose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Be- gränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så
116
SOU 2019:39 |
Regleringen på radio- och |
långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Begräns- ningen får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning (2 kap. 21 § RF).
Yttrandefriheten och informationsfriheten får enligt 2 kap. 23 § RF begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, all- män ordning och säkerhet, enskildas anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. I övrigt får sådana begräns- ningar bara göras om särskilt viktiga skäl föranleder det.
Redaktionell självständighet
För att skydda det redaktionella oberoendet för den som sänder pro- gram finns en bestämmelse i 3 kap. 6 § YGL om att den som sänder program självständigt avgör vad som ska förekomma i programmen.
Domstolsprövning
Frågor om rätten att sända program ska enligt YGL kunna prövas av domstol eller av en nämnd, vars sammansättning är bestämd i lag och vars ordförande ska vara eller ha varit ordinarie domare. Gäller saken en fråga om ingripande på grund av missbruk av yttrandefriheten ska frågan prövas av domstol under medverkan av jury enligt de närmare föreskrifter som meddelas i lag. Detta gäller dock inte om saken rör överträdelse av sådana föreskrifter eller villkor i fråga om kommer- siell reklam, annan annonsering eller sändning av program som avses i 1 kap. 19 § YGL (3 kap. 7 §).
Granskning och tillsyn i vissa fall
Enligt 7 kap. 5 § YGL får det i lag meddelas föreskrifter om att en nämnd, vars sammansättning är bestämd i lag och vars ordförande ska vara eller ha varit ordinarie domare, ska granska om program, som någon har sänt på annat sätt än genom tråd, står i överensstämmelse med de föreskrifter eller andra villkor som gäller för sändningarna. En sådan nämnd får bara uttala sin mening eller förelägga den sän- dande att följa föreskrifterna eller villkoren. I lagen får föreskrivas att ett föreläggande av nämnden får förenas med vite. Frågor om ansvar
117
Regleringen på radio- och |
SOU 2019:39 |
för yttrandefrihetsbrott och om utdömande av vite prövas alltid av domstol enligt 3 kap. 7 §.
Bestämmelsen ger enligt förarbetena en förankring i grundlagen för sådan efterhandsgranskning som vid lagens tillkomst utfördes av radionämnden. Det skulle, enligt förarbetena, vara främmande för den nya grundlagens bärande principer att en granskning skulle kunna ske utan ett sådant uttryckligt stöd. Lagtexten formulerades därför så att sanktionsmöjligheterna begränsades, samtidigt som ett visst utrymme för förändring av nämndens uppgifter lämnades. En sådan förändring skulle, enligt förarbetena, kunna behövas i framtiden om mångfalden av radio- och
3.2.2Tillämpningslagen
I lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden (tillämpningslagen) finns kompletterande bestämmelser till grundlagarna. Det gäller bl.a. be- stämmelser om utgivare av program i 3 kap. och inspelning och be- varande av program i 5 kap.
3.3Radio- och
Tillämpningsområde
Radio- och
Lagen är enligt 1 kap. 3 § tillämplig på
118
SOU 2019:39 |
Regleringen på radio- och |
Även om en tjänst lyder under en annan medlemsstats jurisdik- tion kan vissa av radio- och
I 3 kap. 1 § definieras grundläggande begrepp som används i lagen.
Information och registrering
Programföretag som sänder tv och leverantörer av
Den som bedriver sändningsverksamhet som det inte behövs till- stånd för enligt radio- och
Myndigheten för press, radio och tv ska enligt radio- och
119
Regleringen på radio- och |
SOU 2019:39 |
Tillstånd
Att sända tv och sökbar
För att sända tv och sökbar
Tillstånd får bara ges till ett programföretag som har tekniska och finansiella förutsättningar att sända under hela tillståndsperioden och som är berett att samverka med övriga tillståndshavare i tekniska frågor (4 kap. 5 §). Ett tillstånd kan förenas med de villkor som an- ges i lagen. Det kan t.ex. vara villkor om sändningars räckvidd och innehåll samt villkor om att ägarförhållandena och inflytande inte får förändras i mer än begränsad omfattning (4 kap.
Att sända ljudradio
För att sända ljudradio med användning av radiovågor krävs tillstånd enligt radio- och
Regeringen meddelar, i likhet med vad som gäller för
Myndigheten för press, radio och tv meddelar tillstånd att sända närradio och kommersiell radio. Myndigheten får även ge tillstånd
120
SOU 2019:39 |
Regleringen på radio- och |
för sändningar i högst två veckor, s.k. tillfälliga tillstånd (12 kap. 1 § och 13 kap. 1 §).
Närradio är lokala ljudradiosändningar, där tillstånd kan ges till bl.a. ideella föreningar. Sändningsområdet är normalt en kommun där tillståndshavarna delar på en frekvensresurs (12 kap.
Kommersiell radio kan sändas analogt eller digitalt. Tillstånd att sända analog kommersiell radio ges efter ett s.k. slutet anbudsför- farande där den som anger högst belopp, och som uppfyller de grund- läggande kraven, ges tillståndet (13 kap. 4, 6 och 8 §§). Tillstånd att sända digital kommersiell radio sker efter urvalsförfarande där Myndigheten för press, radio och tv vid fördelningen av tillstånd bl.a. ska beakta att sändningarna tillgodoser olika intressen och smakrikt- ningar och att tillstånd ges till flera av varandra oberoende program- företag (13 kap. 26 §).
Både analog och kommersiell radio kan förenas med villkor (13 kap. 9 och 27 §§).
Innehållet i
Demokratibestämmelsen
En leverantör av medietjänster som tillhandahåller
Uttrycket det demokratiska statsskickets grundidéer avser en statsform som bygger på fri åsiktsbildning, allmän och lika rösträtt samt fria och hemliga val. Uttrycket alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet avser de sidor av demo- kratibegreppet som anknyter till förhållandet mellan människor, t.ex. fördömande av rasism, våld och brutalitet samt hävdande av jämställd- het mellan kvinnor och män (prop. 1995/96:160, s. 91 f.). Genom att programverksamheten som helhet ska präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer m.m. har lagstiftaren tydliggjort att demokrati-
121
Regleringen på radio- och |
SOU 2019:39 |
bestämmelsen ska ligga till grund för den samlade programverksam- heten och att den inte behöver manifesteras i särskilda program (prop. 1990/91:149 s. 135 ff., prop. 2009/10:115 s. 123 f.).
Eftersom bestämmelsen avser programverksamheten som helhet prövas inga enskilda inslag eller program direkt mot demokratibestäm- melsen. Däremot har granskningsnämnden för radio och tv vägt in bestämmelsen vid tillämpningen av andra villkor för sändningarna.
Våldsskildringar och pornografiska bilder
Program med ingående våldsskildringar av verklighetstrogen karak- tär eller med pornografiska bilder som sänds i tv ska antingen föregås av en varning i ljud eller innehålla en varning som anges löpande i bild under hela sändningstiden. Sådana program får inte sändas under sådan tid och på sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn kan se programmen, om det inte av särskilda skäl ändå är för- svarligt (5 kap. 2 § radio- och
Program som tillhandahålls i
Beriktigande och genmäle
Uppgifter som förekommit i ett program i
Ett tillstånd att sända annan ljudradio än närradio och kommer- siell radio får förenas med villkor om att iaktta bestämmelsen om beriktigande i 5 kap. 4 § första stycket och att sända genmälen (11 kap. 3 § 10 och 11).
Skillnaden mellan genmäle och beriktigande har i förarbetena till 1996 års radio- och
122
SOU 2019:39 |
Regleringen på radio- och |
fakta och sakuppgifter, och anknyter till radiolagens (1966:755) krav på saklighet. Genmäle avser angrepp mot åsikter eller personer och anknyter till radiolagens krav på opartiskhet. Med beriktigande avses rättelse av faktauppgifter och med genmäle bemötande av värde- omdömen (prop. 1995/96:160 s. 100).
Otillbörligt kommersiellt gynnande
Motsvarande bestämmelse finns för program i ljudradiosändning (14 kap. 2 §).
Program av europeiskt ursprung
Enligt 5 kap. 7 § radio- och
Även minst tio procent av den årliga sändningstiden eller minst tio procent av programbudgeten ska avse program av europeiskt ur- sprung som har framställts av självständiga producenter. En så stor andel som möjligt bör utgöras av program som har färdigställts under de närmast föregående fem åren.
Som sändningstid anses enligt bestämmelsen den tid då det sänds program med annat innehåll än nyheter, sport, tävlingar, annonser och försäljningsprogram. I sändningstiden ska inte heller sändningar av enbart text räknas in.
123
Regleringen på radio- och |
SOU 2019:39 |
Den som tillhandahåller
Den som sänder tv på annat sätt än genom tråd ska vartannat år till Myndigheten för press, radio och tv redovisa hur stor andel av verksamheten som utgjorts av europeiska produktioner. Den som tillhandahåller
Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning
En leverantör av medietjänster som tillhandahåller
Vid bestämmande av hur och i vilken omfattning tjänsten ska göras tillgänglig för personer med funktionsnedsättning ska leveran- törens finansiella förutsättningar och den tekniska utvecklingen av tillgänglighetstjänster beaktas (5 kap. 12 § radio- och
Bestämmelsen avser hjälpmedel som inte påverkar innehållet eller den redaktionella friheten hos ett programbolag. I radio- och
Granskningsnämnden för radio och tv övervakar efterlevnaden av bestämmelserna om tillgänglighet om beslutet har meddelats av reger- ingen. Myndigheten för press, radio och tv övervakar efterlevnaden
124
SOU 2019:39 |
Regleringen på radio- och |
av bestämmelserna om tillgänglighet, om beslutet har meddelats av myndigheten (16 kap. 2 § och 3 §).
Produktplacering
Produktplacering definieras i radio- och
Bestämmelser om produktplacering finns i 6 kap. radio- och tv- lagen. Huvudregeln är att produktplacering är förbjuden. Produkt- placering tillåts dock i filmer,
Om det förekommer produktplacering i ett program ska infor- mation lämnas om detta.
Sponsring
Med sponsring avses bidrag som någon som inte tillhandahåller eller producerar ljudradio,
125
Regleringen på radio- och |
SOU 2019:39 |
Det finns också begränsningar för sponsring från företag som till- verkar, säljer eller tillhandahåller vissa typer av produkter, t.ex. alko- hol, tobaksvaror och spel som inte har nödvändig licens. Tittarna ska informeras om att ett program är sponsrat och det finns bestämmel- ser i radio- och
För sändningar i ljudradioprogram finns motsvarande bestäm- melser om vilka program som får sponsras, att vissa företag inte får sponsra program och när sponsringsmeddelande ska lämnas.
Reklam och andra annonser
Med reklam avses i radio- och
I
Särskilda bestämmelser gäller för reklam och barn. Reklam får inte syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under tolv år och ingen reklam får förekomma i program som vänder sig till barn under tolv år. Personer som spelar en framträdande roll i program som huvudsakligen handlar om nyheter och nyhetskommentarer får inte förekomma i annonser i
I 8 kap. finns också bestämmelser om annonsering med delad skärm, virtuell annonsering och elektroniska företagsskyltar.
Annonser i ljudradiosändning får sändas under högst tolv minuter per timme mellan hela klockslag eller, om sändningen inte omfattar en sådan hel timme, högst femton procent av sändningstiden. En
126
SOU 2019:39 |
Regleringen på radio- och |
annonssignatur ska förekomma även i ljudradio och det finns be- stämmelser om vilka personer som inte får förekomma i annonser och att det finns förbud mot viss reklam, t.ex. reklam för alkohol och tobak.
Så kallad egenreklam, dvs. reklam för den egna programverksam- heten, undantas från de flesta av annonsbestämmelserna.
Vidaresändningar i kabelnät
Vidaresändningsplikten innebär att den som äger eller på annat sätt förfogar över ett elektroniskt kommunikationsnät som används för överföring av
Vidaresändningsplikten omfattar inte fler än fyra programtjänster som sänds samtidigt av en tillståndshavare vars verksamhet finansieras med public
I nät där tv sänds med både analog och digital teknik ska vidare- sändning ske med analog teknik av minst två av de programtjänster som omfattas av vidaresändningsplikten, om de sänds eller har sänts ut med analog teknik. I övrigt får vidaresändning ske med digital tek- nik (9 kap. 3 §).
127
Regleringen på radio- och |
SOU 2019:39 |
Myndigheten för press, radio och tv får i enskilda fall besluta om undantag från vidaresändningsplikten, antalet kanaler som ska vidare- sändas och den teknik som ska användas, om det finns särskilda skäl till det (9 kap. 7 §).
Granskning och tillsyn
Tillsynen av om radio- och
Justitiekanslern övervakar genom granskning i efterhand om pro- gram som har sänts i tv eller tillhandahållits i
Granskningsnämnden för radio och tv vid Myndigheten för press, radio och tv övervakar genom granskning i efterhand om program som har sänts i tv, sökbar
i
I 16 kap. finns även bestämmelser om granskningsnämndens sam- mansättning och när nämnden är beslutsför (16 kap. 14 §).
Myndigheten för press, radio och tv övervakar bl.a. att program- företagen följer villkor i tillstånd som inte är innehållsrelaterade. Myndigheten övervakar även att beslut om tillgänglighet enligt 5 kap. 12 § efterlevs när beslutet har meddelats av myndigheten (16 kap. 3 §).
Vissa bestämmelser om reklam övervakas av Konsumentombuds- mannen (16 kap. 4 §).
För att granskningsnämnden för radio och tv, Myndigheten för press, radio och tv och Konsumentombudsmannen ska kunna full- göra sina uppgifter finns bestämmelser om att dessa ska kunna be- gära att få in olika upplysningar och att inspelningar av program.
I 16 kap. finns även bestämmelser om samarbete mellan myndig- heter i vissa fall (16 kap.
128
SOU 2019:39 |
Regleringen på radio- och |
Sanktioner
Radio- och
För vissa överträdelser hänvisar radio- och
Böter eller fängelse
Den som med uppsåt eller av oaktsamhet sänder program utan till- stånd där ett sådant krävs enligt radio- och
Den som med uppsåt eller av oaktsamhet inte fullgör sin skyldig- het att anmäla verksamheten för registrering döms till böter (17 kap. 3 § radio- och
Offentliggörande
När granskningsnämnden för radio och tv har funnit att en leverantör av en medietjänst har brutit mot programrelaterade villkor, som exem- pelvis villkor om opartiskhet och saklighet, mediets särskilda genom- slagskraft, rätten till genmäle, respekt för den enskildes privatliv eller beriktigande, får nämnden besluta att leverantören på lämpligt sätt ska offentliggöra nämndens beslut. Ett sådant beslut får inte innebära att offentliggörandet måste ske i leverantörens program. Beslutet får inne- fatta ett föreläggande vid vite (17 kap. 10 § radio- och
Särskild avgift
Den som inte följer vissa bestämmelser och villkor kan enligt 17 kap.
5§ radio- och
129
Regleringen på radio- och |
SOU 2019:39 |
som beslutats med stöd av 4 kap. 10 § och bestämmelserna om otillbör- ligt gynnande av kommersiella intressen enligt 5 kap. 5 § och 14 kap. 2 §.
Frågor om påförande av särskild avgift prövas av Förvaltnings- rätten i Stockholm på ansökan av granskningsnämnden (19 kap. 4 § radio- och
Vite
Den som inte följer de bestämmelser som anges i 17 kap. 11 § radio- och
Beroende på vilken överträdelse ett föreläggande avser kan gransk- ningsnämnden för radio och tv, Myndigheten för press, radio och tv eller Konsumentombudsmannen fatta beslut. Granskningsnämnden kan t.ex. meddela föreläggande i frågor om att ett program ska före- gås av varning eller att en beteckning ska användas. Myndigheten för press, radio och tv kan meddela föreläggande vid frågor om t.ex. att en tillståndshavare ska följa
Även Justitiekanslern kan förelägga den som vid upprepade till- fällen sänder våldsskildringar eller pornografiska bilder i tv i strid med radio- och
130
SOU 2019:39 |
Regleringen på radio- och |
Återkallelse av tillstånd
Ett tillstånd att sända tv eller sökbar text tv samt tillstånd att sända ljudradio som har lämnats av regeringen kan återkallas om en till- ståndshavare väsentligen åsidosätter ett villkor som anges i tillstån- det. Det kan exempelvis gälla villkor om att sända till hela landet eller till en viss del av landet men även villkor med förbud mot att sända reklam eller andra annonser (18 kap. 2 § 2 och 4 kap. 9 §1 samt 10 § radio- och
Ett tillstånd kan också återkallas om en tillståndshavare väsentligen bryter mot vissa bestämmelser i radio- och
Ett tillstånd att sända kommersiell radio får bl.a. återkallas om sändningarna inte inleds inom viss tid eller om sändningarna bara sker i obetydlig omfattning (18 kap. 5 §).
Tillstånd att sända tv, sökbar
I19 kap. radio- och
Överklagande
I radio- och
131
Regleringen på radio- och |
SOU 2019:39 |
3.4Marknadsföringslagen
Marknadsföringslagen (2008:486), som huvudsakligen genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden (direktiv om otillbör- liga affärsmetoder), innehåller generella regler om marknadsföring som gäller oavsett vilken vara som marknadsförs. Marknadsförings- lagen innehåller bl.a. bestämmelser om reklamidentifiering (9 §).
En handling som strider mot radio- och
Marknadsföring som är vilseledande enligt 9, 10 eller
Marknadsföringslagen innehåller bestämmelser om medverkans- ansvar för den som väsentligt bidragit till en överträdelse. Det inne- bär att leverantörer av medietjänster som möjliggör för en annonsör att nå ut med sin marknadsföring kan drabbas av både förbud och ålägganden enligt lagen.
En näringsidkare vars marknadsföring är otillbörlig får förbjudas att fortsätta med denna eller med någon annan liknande åtgärd (23 §). En näringsidkare som vid sin marknadsföring låter bli att lämna väsentlig information får åläggas att lämna sådan information (24 §). Ett förbud enligt 23 § eller ett åläggande enligt 24 § ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt (26 §). Patent- och marknadsdomstolen är behörig domstol för förbud och åläggande (46 a §). Talan om förbud eller åläggande får väckas av bl.a. Kon- sumentombudsmannen (47 §). I fall som inte är av större vikt får
132
SOU 2019:39 |
Regleringen på radio- och |
Konsumentombudsmannen meddela ett sådant föreläggande. Före- läggande ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obe- hövligt (28 § 2 samt andra stycket).
3.5
Lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informations- samhällets tjänster
Lagen gäller informationssamhällets tjänster och påbörjande och utövande av verksamhet som rör sådana tjänster (1 §
Iförarbetena till
Sändningar av radio och tv omfattas inte av
Om en informationssamhällets tjänst i något fall omfattas av bestämmelserna i TF eller YGL så gäller de bestämmelserna enligt förarbetena före lagen. I skäl 9 till direktivet om elektronisk handel tydliggörs att direktivet inte är avsett att påverka nationella grund- läggande regler och principer som rör yttrandefrihet.
133
Regleringen på radio- och |
SOU 2019:39 |
Ursprungslandsprincipen i
Direktivet om elektronisk handel och
När en tjänsteleverantör är etablerad i flera stater ska en tjänst an- ses tillhandahållas från den stat där verksamhetens centrum ligger för denna särskilda tjänst (prop. 2001/02:150 s. 110).
Informationsskyldighet
En tjänsteleverantör som tillhandahåller informationssamhällets tjänster ska ge information om sitt namn, sin adress i etablerings- staten och sin
Sanktioner
Om en tjänsteleverantör inte lämnar information i enlighet med bl.a.
8§
En näringsidkare som inte uppfyller sina skyldigheter enligt
134
SOU 2019:39 |
Regleringen på radio- och |
3.6Alkohollagen
Alkohollagen (2010:1622), som sedan den 1 juli 2019 omfattar såväl alkoholdrycker som alkoholdrycksliknande preparat, innehåller speci- fika regler om hur sådana produkter får marknadsföras. Lagen inne- håller bl.a. bestämmelser med förbud mot att i marknadsföring till konsumenter använda kommersiella annonser i ljudradioprogram,
Det är Konsumentverket och Konsumentombudsmannen som ut- övar tillsyn över bestämmelserna om marknadsföring i alkohollagen. Vid denna tillsyn tillämpas bl.a. sanktionerna i marknadsföringslagen.
3.7Lagen om tobak och liknande produkter
Bestämmelser om marknadsföring av tobak, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare finns i lagen (2018:2022) om tobak och lik- nande produkter.
Av lagen framgår att kommersiella annonser i ljudradio eller tv- program eller
3.8Läkemedelslagen
Bestämmelser om marknadsföring av humanläkemedel finns i läke- medelslagen (2015:315). Av lagen framgår att det med undantag för kampanjer för vaccination av människor mot infektionssjukdomar inte är tillåtet att rikta marknadsföring av receptbelagda läkemedel
135
Regleringen på radio- och |
SOU 2019:39 |
till allmänheten. För reklam som får riktas till allmänheten gäller bl.a. att den ska vara utformad så att det klart framgår att meddelandet är en annons och att produkten är ett läkemedel. Innehållet i sådan reklam får inte vara utformat så att det kan leda till en användning av läkemedel som medför skada eller på annat sätt inte är ändamålsenlig eller till att människor inte söker relevant vård.
Bestämmelserna övervakas av Läkemedelsverket. Myndigheten kan meddela de förelägganden och förbud som behövs för efterlevnaden av bl.a. bestämmelserna om marknadsföring i 12 kap. läkemedels- lagen. Beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite (14 kap. 3 §). Läkemedelsverket har tagit fram föreskrifter om mark- nadsföring av humanläkemedel som innehåller särskilda riktlinjer för hur upplysningar ska lämnas vid marknadsföring i bl.a. radio och tv (LVFS 2009:6).
3.9
Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlems- staternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audio- visuella tjänster (direktivet om audiovisuella medietjänster), även kallat
Den 6 november 2018 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1808 av den 14 november 2018 om ändring av direktiv 2010/13/EU om samordning av vissa bestämmelser som fast- ställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhanda- hållande av audiovisuella medietjänster (direktivet om audiovisuella medietjänster), mot bakgrund av ändrade marknadsförhållanden, här kallat ändringsdirektivet.
136
SOU 2019:39 |
Regleringen på radio- och |
De olika bestämmelserna i direktivet syftar till att främja respek- tive reglera eller förbjuda vissa typer av innehåll. Det finns även vissa ordningsregler samt bestämmelser om rapportering och uppföljning.
Direktivet innehåller inte några bestämmelser om hur en med- lemsstat ska utforma sina system när det gäller tillståndsgivning och registrering.
Det ursprungliga
Genom det ändringsdirektiv som nu ska genomföras utökas AV- direktivets tillämpningsområde ytterligare, till att även omfatta videodelningsplattformstjänster och leverantörer av videodelnings- plattformar.
Ändringsdirektivet ska ha genomförts i medlemsstaternas rätts- ordningar senast den 19 september 2020.
Definitioner
I
Förutom att definitionerna av audiovisuell medietjänst, program, audiovisuellt kommersiellt meddelande, sponsring och produktplacer-
137
Regleringen på radio- och |
SOU 2019:39 |
ing ändrats har nya definitioner införts av videodelningsplattforms- tjänst, leverantör av videodelningsplattform användargenererad video och redaktionellt beslut.
Allmänna bestämmelser för audiovisuella medietjänster
Ursprungslandsprincipen
Enligt
Denna grundprincip kallas för sändarlandsprincipen eller ur- sprungslandsprincipen. Principen innebär att varje medlemsstat ska säkerställa att alla audiovisuella medietjänster som sänds av leveran- törer av medietjänster under dess jurisdiktion överensstämmer med reglerna i det rättssystem som är tillämpligt på audiovisuella medie- tjänster avsedda för allmänheten i den medlemsstaten. Det innebär också att en medietjänstleverantör och dennes tjänster ska omfattas av en enda medlemsstats jurisdiktion.
Genom att
Artikel 2 i
138
SOU 2019:39 |
Regleringen på radio- och |
Det är inte ovanligt att en leverantör av medietjänster är verksam i flera medlemsstater. För sådana fall kan det bli mer komplicerat att avgöra i vilket land leverantören är etablerad och vilken lagstiftning som ska tillämpas. Ändringsdirektivet innebär, om en sakfråga skulle uppkomma, att det vid bedömningen av var en verksamhet är etable- rad görs en närmare koppling till programverksamheten genom att det är den programrelaterade delen av verksamheten som är avgörande för var en leverantör ska anses etablerad (artikel 2.3 b
Fri vidaresändning
Syftet med
En medlemsstat kan om vissa förutsättningar, som anges i arti- kel 3 och 4 i
Ändringsdirektivet innebär även att förutsättningarna och proce- duren för ärenden enligt artikel 3 och 4 ändrats något.
Om medlemsstaterna vid tillämpningen av artiklarna 3 och 4 inte är eniga om jurisdiktionen ska de enligt artikel 2.5 c
När kommissionen fattar ett beslut enligt artiklarna 3.2, 3.3 och 4.5 ska den även besluta vilken medlemsstat som har jurisdiktion.
139
Regleringen på radio- och |
SOU 2019:39 |
Upprätta och upprätthålla en förteckning
Enligt ändringsdirektivet ska en medlemsstat upprätta och upprätt- hålla en uppdaterad förteckning över leverantörer av medietjänster under deras jurisdiktion och ange på vilket av de kriterier som anges i direktivet som jurisdiktionen baseras på. Medlemsstaterna ska även upprätta och upprätthålla en förteckning över leverantörer av video- delningsplattformstjänster etablerade på deras territorium. Förteck- ningen, och ev. uppdateringar, ska lämnas till kommissionen som ska göra förteckningarna tillgängliga i en databas (artikel 2.5 b och 28a.6
Samreglering och självreglering
Redan i 2010 års
I ändringsdirektivet är målsättningen högre genom att medlems- staterna ska uppmana till användning av samreglering och främjande av självreglering genom uppförandekoder som antas på nationell nivå inom de områden som samordnas genom direktivet i den utsträck- ning som deras rättsordningar tillåter. Bestämmelsen omfattar både audiovisuella medietjänster och videodelningsplattformar (artikel 4a.1
Nationella uppförandekoder ska utformas så att de blir brett accepterade av de viktigaste aktörerna i medlemsstaten. De ska fast- ställa klart och tydligt angivna mål samt föreskriva en regelbunden, transparent och oberoende övervakning och utvärdering av i vilken mån de eftersträvade målen har uppnåtts. Uppförandekoderna ska också föreskriva en effektiv kontroll av efterlevnaden av koden in- begripet effektiva och proportionella sanktioner.
Medlemsstaterna och kommissionen får också främja självregler- ing genom uppförandekoder på unionsnivå som tas fram av olika aktörer. Unionskoderna ska inte påverka de nationella uppförande- koderna (artikel 4a.2
140
SOU 2019:39 |
Regleringen på radio- och |
Medlemsstaterna kan dock kräva att leverantörer av medietjänster under deras jurisdiktion ska följa mer detaljerade eller striktare be- stämmelser i enlighet med direktivet och unionsrätten (artikel 4a.3
Bestämmelser som är tillämpliga på audiovisuella medietjänster
Identifiering och information
Genom 2010 års
Bestämmelsen har utökats genom ändringsdirektivet så att med- lemsstaterna får föreskriva att leverantörer av medietjänster även ska tillhandahålla information om sin ägarstruktur, inbegripet verkliga ägare. Sådana åtgärder ska vara nödvändiga och proportionella och syfta till att eftersträva ett mål av allmänintresse samtidigt som åtgärderna ska respektera berörda grundläggande rättigheter, som skydd för privat- och familjeliv för de verkliga ägarna (artikel 5.2
Uppmaning till våld, hat eller terroristbrott
Tjänsten får inte heller innehålla någon offentlig uppmaning till att begå terroristbrott enligt artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/474/RF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF (artikel 6.1
141
Regleringen på radio- och |
SOU 2019:39 |
Skydd av minderåriga mot skadligt medieinnehåll
Ändringsdirektivet innebär att minderårigas skydd mot skadligt medie- innehåll på olika sätt förstärks.
Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att audiovisuella medietjänster som tillhandahålls inom deras jurisdik- tion och som kan skada minderårigas fysiska, mentala eller moraliska utveckling endast tillhandahålls på ett sådant sätt att minderåriga normalt inte hör eller ser dem. Åtgärderna ska stå i proportion till den potentiella skada som programmet kan orsaka. Det skadligaste inne- hållet, såsom meningslöst våld och pornografi, ska vara föremål för de striktaste åtgärderna (artikel 6a.1
En nyhet i ändringsdirektivet är att medlemsstaterna ska säker- ställa att leverantörer av medietjänster lämnar tillräcklig information till tittarna om innehåll som kan skada minderårigas fysiska, mentala eller moraliska utveckling. I detta syfte ska leverantörer av medie- tjänster använda ett system som beskriver den potentiella skada som innehållet i en audiovisuell medietjänst kan orsaka (artikel 6a.3). Syftet är att ge tittarna en möjlighet att fatta väl underbyggda beslut om vilket innehåll de ska ta del av. Det framgår vidare att det kan ske genom ett system av innehållsbeskrivningar, en akustisk varning, en visuell symbol eller på något annat sätt som beskriver innehållets art (skäl 19 ändringsdirektivet).
De personuppgifter som samlas in för att skydda minderåriga mot skadligt innehåll ska inte behandlas för kommersiella ändamål, såsom direktmarknadsföring, profilering och beteendestyrd annon- sering (artikel 6a.2
Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning
2010 års
Genom ändringsdirektivet skärps kraven på att audiovisuella medie- tjänster ska göras tillgängliga för personer med funktionsnedsättning.
142
SOU 2019:39 |
Regleringen på radio- och |
Enligt skälen till ändringsdirektivet bör medlemsstaterna utan onödigt dröjsmål säkerställa att leverantörer av medietjänster under deras jurisdiktion aktivt försöker göra sitt innehåll tillgängligt för personer med funktionsnedsättning, i synnerhet personer med syn- eller hörselnedsättning. Tillgänglighetskraven bör uppfyllas successivt och fortlöpande med beaktande av praktiska och oundvikliga be- gränsningar som kan förhindra full tillgänglighet, såsom direktsända program eller evenemang (skäl 22 i ändringsdirektivet).
Medlemsstaterna ska därför utan onödigt dröjsmål säkerställa att tjänster som tillhandahålls av leverantörer av medietjänster under deras jurisdiktion fortlöpande och successivt görs mer tillgängliga för personer med funktionsnedsättning genom proportionella åtgär- der (artikel 7.1 i
Medlen för att uppnå tillgänglighet bör omfatta, men behöver inte begränsas till, teckenspråkstolkning, undertextning, upplästa undertexter och syntolkning. Direktivet omfattar inte funktioner eller tjänster som ger tillgång till audiovisuella medietjänster och inte heller tillgänglighetsfunktioner i elektroniska programguider (skäl 23 änd- ringsdirektivet).
Ett uttryckligt krav på att leverantörer av medietjänster ska åter- rapportera till tillsynsmyndigheten vilka åtgärder som genomförts för att öka tillgängligheten av medietjänsten införs i artikel 7.2 AV- direktivet genom ändringsdirektivet. Medlemsstaten får i sin tur en skyldighet att senast fyra år efter att ändringsdirektivet trätt i kraft och därefter vart tredje år rapportera till kommissionen om genom- förandet av bestämmelsen.
Utöver skyldigheten att göra medietjänster mer tillgängliga ska medlemsstaterna uppmuntra leverantörer av medietjänster att ta fram handlingsplaner för att tillgängligheten fortlöpande och successivt ska öka. Sådana handlingsplaner ska lämnas till den nationella tillsyns- myndigheten (artikel 7.3 i
Varje medlemsstat ska även utse en för allmänheten lättillgänglig kontaktpunkt online för information och klagomål om de nu aktu- ella tillgänglighetsfrågorna (artikel 7.4).
Slutligen ska medlemsstaterna säkerställa att krisinformation, in- begripet tillkännagivanden och meddelanden till allmänheten vid natur- katastrofer, som offentliggörs genom audiovisuella medietjänster tillhandahålls så att den är tillgänglig för personer med funktions- nedsättning (artikel 7.5).
143
Regleringen på radio- och |
SOU 2019:39 |
Att det i vissa fall inte är möjligt att tillhandahålla krisinformation på ett sätt som är tillgängligt för personer med funktionsnedsättning bör inte hindra att audiovisuella medier används vid ett offentlig- görande (skäl 24 i ändringsdirektivet).
Framhävande och överliggande inslag
En nyhet är att det genom ändringsdirektivet införs en bestämmelse om att medlemsstaterna får vidta åtgärder för att säkerställa att audio- visuella medietjänster av allmänintresse framhävs på lämpligt sätt (artikel 7a
Sådana skyldigheter bör enligt skäl 25 till ändringsdirektivet en- dast införas när det är nödvändigt för att uppnå mål av allmänintresse som tydligt definieras av medlemsstaterna i enlighet med unionsrätten.
En annan nyhet är att medlemsstaterna ska vidta lämpliga och proportionella åtgärder för att säkerställa att audiovisuella medie- tjänster som tillhandahålls av leverantörer av medietjänster inte utan dessa leverantörers uttryckliga medgivande förses med överliggande inslag för kommersiella ändamål eller ändras (artikel 7b).
Audiovisuella kommersiella meddelanden
Ett audiovisuellt kommersiellt meddelande definieras genom ändrings- direktivet som bilder med eller utan ljud som är utformade för att direkt eller indirekt marknadsföra varor eller tjänster tillhandahållna av en fysisk eller juridisk person som bedriver ekonomisk verksam- het eller för att främja dennes anseende; sådana bilder åtföljer eller ingår i ett program eller i en användargenererad video mot betalning eller liknande ersättning eller i form av egenreklam. Till de olika formerna av audiovisuella kommersiella meddelanden hör bl.a. tv- reklam, sponsring, teleshopping och produktplacering (artikel 1 h
Artikel 9 i
144
SOU 2019:39 |
Regleringen på radio- och |
heller får ske på grund av nationalitet (artikel 9.1 c ii). Även audio- visuella kommersiella meddelanden för elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare ska vara förbjudna (artikel 9.1 d). En ny punkt införs med innebörden att audiovisuella kommersiella meddelanden för alkoholhaltiga drycker i audiovisuella medietjänster på begäran, utom sponsring och produktplacering, ska uppfylla kriterierna i arti- kel 22 (artikel 9.2).
Artikel 22, som inte ändras genom ändringsdirektivet, innehåller särskilda bestämmelser om
En nyhet är att medlemsstaterna i vissa angivna fall ska uppmana till användning av samreglering och främjande av självreglering genom uppförandekoder i enlighet med artikel 4a.1 (artikel 9.3 och 9.4).
Sponsring
Produktplacering
2010 års
145
Regleringen på radio- och |
SOU 2019:39 |
Främjande av europeisk produktion
I2010 års
Ändringsdirektivet ger också en möjlighet för medlemsstater, som kräver att leverantörer av medietjänster bidrar finansiellt till europeiska produktioner, att under vissa förutsättningar även kräva att leverantörer som är etablerade i andra medlemsstater ska lämna så- dana finansiella bidrag (artikel 13.2
De utökade krav som införs för
För att underlätta tillämpningen av bestämmelsen ska kommis- sionen utfärda riktlinjer för hur andelen europeisk produktion ska beräknas och hur begreppen liten publik och låg omsättning ska definieras (artikel 13.7 i
Bestämmelse om exklusiva rättigheter och bestämmelser om korta nyhetsinslag i
146
SOU 2019:39 |
Regleringen på radio- och |
Den främsta ändringen som sker när det gäller direktivets kapitel om
Rätt till genmäle i
Ändringsdirektivet innebär inte några ändringar i
Bestämmelser som är tillämpliga på videodelningsplattformstjänster
Genom ändringsdirektivet utökas
En videodelningsplattformstjänst definieras som en tjänst enligt definitionen i artiklarna 56 och 57 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt där tjänsten, en särskiljbar del av tjänsten eller en väsent- lig funktion i tjänsten har som huvudsakligt syfte att i
147
Regleringen på radio- och |
SOU 2019:39 |
videodelningsplattformen som bestämmer hur de ska organiseras (artikel 1.1 aa
En leverantör av en videodelningsplattform är en fysisk eller juridisk person som tillhandahåller en videodelningsplattform (artikel 1.1 da).
Bedömningen av var en leverantör av en videodelningsplattform är etablerad utgår från artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden, (direktivet om elektronisk handel). Om detta direktiv inte avgör i vilken medlemsstat en leverantör är etablerad ska denne anses som etablerad i en medlemsstat om vissa kriterier är uppfyllda. Dessa kriterier utgår från att förekomsten av ett moder- företag, ett dotterföretag eller en del i en företagsgrupp i en med- lemsstat kan innebära att leverantören anses som etablerad i denna medlemsstat (artikel 28a.1 och
I likhet med vad som gäller för audiovisuella medietjänster ska medlemsstaten upprätta och upprätthålla en förteckning över de leverantörer av videodelningsplattformstjänster som är etablerade, eller anses som etablerade i staten (artikel 28a.6).
I artikel 28b i
Begreppet lämpliga åtgärder är centralt för videodelningsplattformar och direktivet anger att medlemsstaterna ska säkerställa att leveran- törer av videodelningsplattformstjänster ska vidta lämpliga åtgärder för att uppfylla de krav som ställs i direktivet. Sådana lämpliga åtgär- der ska fastställas mot bakgrund av bl.a. det berörda innehållets art och den skada som innehållet kan orsaka. I ändringsdirektivet anges de åtgärder som kan användas, beroende på vad som är lämpligt (artikel 28b.3).
För genomförandet av de åtgärder som avses i artikeln uppmanas medlemsstaterna att använda samreglering och att i vissa fall främja
148
SOU 2019:39 |
Regleringen på radio- och |
självreglering (artikel 28b.2 och 28b.4). Medlemsstaterna ska även säkerställa att mekanismer för prövning utanför domstol är tillgängliga för att lösa tvister mellan användare och leverantörer av videodelnings- plattformar med avseende på tillämpningen av artikel (artikel 28b.7).
Kontaktkommitté
Tillsynsmyndigheter och tillsynsorgan i medlemsstaterna
Tillsynsmyndigheters oberoende
Varje medlemsstat ska enligt ändringsdirektivet utse en eller flera nationella tillsynsmyndigheter eller tillsynsorgan. Dessa ska vara juridiskt åtskilda från regeringen och oberoende av regeringen och av alla andra offentliga eller privata organ (artikel 30.1
I artikeln anges även att medlemsstaterna på olika sätt ska säker- ställa att nationella tillsynsmyndigheter eller tillsynsorgan uppfyller olika krav i sin verksamhet, bl.a. att befogenheter ska utövas på ett opartiskt och öppet sätt, och att de ska ha tillräckliga finansiella re- surser (artikel
Informationsutbyte
Enligt 2010 års
149
Regleringen på radio- och |
SOU 2019:39 |
Erga
Genom ändringsdirektivet inrättas den europeiska gruppen av reglerings- myndigheter för audiovisuella medietjänster (Erga) i formell mening som ett organ med vissa uppgifter enligt direktivet. Ergas olika arbets- uppgifter anges i artikel 30b
Slutbestämmelser
I2010 års
Medlemsstaterna ska också senast den 19 december 2022 och där- efter vart tredje år rapportera till kommissionen om genomföran- det. Riktlinjer om vad som ska omfattas av sådana rapporter utfärdas av kommissionen efter samråd med kontaktkommittén.
3.10Direktivet om elektronisk handel
Som anges ovan tillhandahåller de leverantörer av videodelningsplatt- formar som omfattas av ändringsdirektivet informationssamhällets tjänster enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden, (direktivet om elektronisk handel). Leverantörerna omfattas därför av bestäm- melserna om den inre marknaden i direktivet om elektronisk handel, om de är etablerade i en medlemsstat (skäl 44 ändringsdirektivet).
I direktivet om elektronisk handel anges i artikel 3.1 att varje med- lemsstat ska se till att de av informationssamhällets tjänster som en på dess territorium etablerad tjänsteleverantör tillhandahåller överens- stämmer med de nationella bestämmelser som är tillämpliga i denna medlemsstat och som omfattas av det samordnade området. Begrep- pet etablerad tjänsteleverantör definieras i direktivets artikel 2 c som en tjänsteleverantör som utövar näringsverksamhet med hjälp av ett
150
SOU 2019:39 |
Regleringen på radio- och |
fast driftsställe under obestämd tid. Förekomsten och användningen av teknisk utrustning och teknik för att tillhandahålla tjänsten inne- bär inte i sig att tjänsteleverantören är etablerad.
Enligt skäl 19 till direktivet om elektronisk handel bör tjänste- leverantörens etableringsort fastställas i enlighet med
För ett företag som tillhandahåller tjänster via en webbplats på internet är etableringsorten inte den ort där utrustningen för webb- platsen finns eller den ort från vilken det går att nå webbplatsen, utan den ort där företaget utövar sin näringsverksamhet.
När en tjänsteleverantör har flera etableringsorter är det viktigt att fastställa från vilken av dessa den aktuella tjänsten tillhandahålls. När det är svårt att avgöra från vilken av flera etableringsorter en viss tjänst tillhandahålls, ska detta vara den ort där centrumet för leveran- törens verksamhet ligger när det gäller denna särskilda tjänst.
3.11Den europeiska kodexen
för elektronisk kommunikation
Den 20 december 2018 trädde Europaparlamentets och rådets direk- tiv (EU) 2018/1972 av den 11 december 2018 om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation i kraft (direktivet om europeisk kodex för elektronisk kommunikation). Medlems- staterna ska ha genomfört direktivet i nationell lagstiftning senast den 21 december 2020. Direktivet ger, i likhet med tidigare direktiv på området, en möjlighet för medlemsstaterna att meddela bestäm- melser om skälig sändningsplikt (vidaresändningsplikt).
Medlemsstaterna har, enligt skälen till direktivet om en europeisk kodex för elektronisk kommunikation, möjlighet att fastställa pro- portionella skyldigheter avseende sändningsplikt. Sådana skyldig- heter bör dock endast införas om de är nödvändiga för att uppfylla de mål som avser allmänintresset. Den sändningsplikt som åläggs en bestämd tillhandahållare av medietjänster bör vara rimlig, dvs. att den bör vara proportionell och transparent mot bakgrund av klart fastställda mål som avser allmänintresset. Medlemsstaterna bör ge en
151
Regleringen på radio- och |
SOU 2019:39 |
objektiv motivering till den sändningsplikt som föreskrivs i den nationella lagstiftningen för att säkerställa att denna plikt är transpa- rent, proportionell och tydligt definierad (skäl 308).
En medlemsstat får ålägga tillhandahållare av elektroniska kom- munikationsnät och kommunikationstjänster som används för distri- bution av radio- och
Begreppen elektroniskt kommunikationsnät och elektronisk kom- munikationstjänst definieras i direktivet (artikel 2.1 och 2.4). För nät och tjänster som används för distribution av radio- och
Sändningsplikt för analoga
152
SOU 2019:39 |
Regleringen på radio- och |
3.12Självregleringssystem
3.12.1Allmänhetens Pressombudsman och Pressens Opinionsnämnd
Bakom Allmänhetens Pressombudsman (PO) och Pressens Opinions- nämnd (PON) står organisationerna, TU – Medier i Sverige, Svenska Journalistförbundet, Sveriges Tidskrifter och Publicistklubben. Det gemensamma organet för organisationerna är Pressens Samarbets- nämnd.
PON behandlar enligt sina stadgar ärenden som gäller tillämpningen av god publicistisk sed och nämnden har att fritt pröva innebörden av detta begrepp. Ärenden som prövas rör material som omfattas av utgivaransvaret enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihets- grundlagen i all periodisk press som är tillgänglig för alla. Nämnden prövar även internetpubliceringar om vissa förutsättningar är upp- fyllda. Den första förutsättningen är att det gäller publiceringar från företag som är representerade i Pressens Samarbetsnämnd och före- tag som anmält till PO och PON att man anslutit sig till det press- etiska systemet. Den andra förutsättning är att det är publiceringar som antingen är webbsändningar, där tillhandahållaren bestämmer när ett program ska börja eller sluta, exempelvis live- eller tablålagda sändningar, eller där tillhandahållandet sker via databaser av s.k. tradi- tionella massmedieföretag samt motsvarande publiceringar där data- basen omfattas av ett utgivningsbevis utfärdat av Myndigheten för press, radio och tv.
En granskning kan även omfatta publiceringar på konton i sociala medier om kontot tillhör ett sådant företag som anslutit sig till syste- met. Granskningen gäller bara sådana internetpubliceringar som ut- givaren kan kontrollera.
Förutom att ange vilken typ av publiceringar som prövas anger stadgarna bl.a. vilka som kan anmäla en publicering, PON:s samman- sättning, hur nämnden utses och hur beslut fattas.
PO har enligt sin instruktion till uppgift att råda och bistå en- skilda som känner sig förfördelade av publicitet i sådant material som kan prövas av PON. PO utses av ett kollegium bestående av chefs- justitieombudsmannen, ordföranden i Sveriges Advokatsamfund och ordföranden i Pressens Samarbetsnämnd.
153
Regleringen på radio- och |
SOU 2019:39 |
Den som klandras efter ett beslut av PON ska utan dröjsmål pub- licera ett uttalande på en väl synlig plats. En tidning eller internet- publicering som klandras ska även betala en expeditionsavgift som är ett bidrag till att täcka kostnaderna för PO och PON
3.12.2Reklamombudsmannen och Reklamombudsmannens opinionsnämnd
Stiftelsen Reklamombudsmannen har två prövande instanser, Reklam- ombudsmannen (RO) och Reklamombudsmannens opinionsnämnd (RON), som prövar kommersiell reklam riktad mot den svenska marknaden enligt Internationella Handelskammarens regler för reklam och marknadskommunikation (ICC:s regler). Konsumenter, företag och organisationer kan anmäla reklam som man anser strider mot ICC:s regler. RO kan även ta egna initiativ till att pröva reklam.
I stadgarna för stiftelsen Reklamombudsmannen fastställs bl.a. stiftelsens ändamål, organisation och verksamhet. Stadgarna anger även hur RO ska utses och dennes uppgifter. Enligt stadgarna ska det också finnas en eller flera opinionsnämnder som ska ha en bred kompetens i syfte att kunna avgöra alla olika ärenden som kan tas upp för bedömning. I instruktionen för RO och RON anges bl.a. organens uppgifter, vilka som kan göra en anmälan till RO, formkrav för anmälan, hur ärenden ska handläggas hos RO och förfarandet inför RON.
RO utses av stiftelsens styrelse. RON är sammansatt av ledamöter som företräder marknadens aktörer; annonsörer, medier och reklam- producenter, samt konsumentintresset och personer från den akade- miska sfären.
Ärenden handläggs av ett kansli. RO meddelar beslut i ärenden om praxis finns. RO:s beslut kan överklagas till RON. Om praxis saknas hänskjuter RO ärendet till RON för prövning. RON:s beslut kan inte överklagas. Ett beslut publiceras på reklamombudsmannens webbplats samt i vissa fall i nyhetsbrev och pressmeddelanden. Be- sluten är att se som vägledning i vad som är god marknadsföringsetik och annonsörer förväntas följa besluten.
RO ger även vägledning, informerar och utbildar om marknads- föringsetiska frågor. Inom RO finns vidare ett vetenskapligt råd som
154
SOU 2019:39 |
Regleringen på radio- och |
ska verka för forskning inom etik i reklam och marknadskommuni- kation. Rådet arbetar främst inom tre områden; forskning, informa- tion och stöd till RO:s verksamhet.
Stiftelsen Reklamombudsmannen finansieras på frivillig väg genom en årlig avgift från annonsörer, reklamproducenter och medier. Av- giften är relaterad till företagens årliga medieinvesteringar enligt Kantar SIFO:s reklammätningar (Ro. Reklamombudsmannens webbplats, www.reklamombudsmannen.org).
3.13Myndigheterna på
De bestämmelser i svensk rätt som genomför
När det gäller bestämmelserna om sändningars redaktionella inne- håll ligger uppgiften framför allt på granskningsnämnden för radio och tv (granskningsnämnden) vid Myndigheten för press, radio och tv. Uppgiften att övervaka bestämmelserna om innehåll som kan skada den fysiska, mentala eller moraliska utvecklingen hos under- åriga har dock lagts på Justitiekanslern. Ansvaret för övervakningen av direktivets bestämmelser om kommersiella meddelanden är upp- delat mellan granskningsnämnden och Konsumentombudsmannen, med undantag för reklam för medicinska produkter och behand- lingar som övervakas av Läkemedelsverket. I det följande beskrivs i korthet de myndigheter som har uppgifter inom de områden som omfattas av
155
Regleringen på radio- och |
SOU 2019:39 |
Justitiekanslern
Justitiekanslern (JK) har till uppgift att övervaka att tryck- och yttrandefriheten enligt TF och YGL inte överskrids. JK har även sär- skilda uppgifter enligt radio- och
JK övervakar genom granskning i efterhand om program som sänts i tv eller tillhandahållits i
JK är fullmaktsanställd, vilket innebär att anställningen inte kan sägas upp.
Myndigheten för press, radio och tv
Myndigheten för press, radio och tv ska enligt bestämmelserna i för- ordningen (2010:1062) med instruktion för Myndigheten för press, radio och tv verka för yttrandefrihet inom sitt verksamhetsområde och främja möjligheterna till mångfald och tillgänglighet inom press, radio och tv. Det ingår i myndighetens uppgifter att besluta om till- stånd, avgifter och registrering samt utöva tillsyn i frågor som rör
Myndigheten för press, radio och tv är också den myndighet som regeringen utpekat som behörig att samarbeta med behöriga myndig- heter i andra
Myndigheten för press, radio och tv leds av en myndighetschef som är generaldirektör. Vid myndigheten ska det finnas ett insyns- råd som består av högst fem ledamöter.
156
SOU 2019:39 |
Regleringen på radio- och |
Granskningsnämnden för radio och tv
Inom Myndigheten för press, radio och tv finns det särskilda besluts- organet granskningsnämnden för radio och tv (granskningsnämnden) som får uttala sig om innehållet i sända program med stöd av, och på det sätt som anges i, 7 kap. 5 § YGL.
Granskningsnämnden övervakar enligt radio- och
Myndighetens ledning ansvarar för att granskningsnämnden till- delas resurser för sin verksamhet och för att verksamheten bedrivs författningsenligt och redovisas på ett tillförlitligt sätt (22 §).
Granskningsnämnden består av en ordförande och sex andra ledamöter. För ledamöterna finns ersättare till det antal regeringen bestämmer. Minst en av ledamöterna och ersättarna ska vara vice ordförande. Ordföranden och vice ordförande ska vara eller ha varit ordinarie domare. I lagens förarbeten anges att övriga ledamöter bör vara personer med kompetens och integritet och med erfarenhet från olika delar av kultur- och samhällsliv (prop. 1993/94:160 s. 41). Ord- föranden och ledamöter i granskningsnämnden har tidsbegränsade förordnanden. Mandatperiodens längd är inte formellt reglerad, men normalt löper förordnandena under en period om tre år med möjlig- het till förlängning.
Konsumentombudsmannen
Konsumentombudsmannen, som är en funktion inom Konsument- verket, har bl.a. till uppgift att övervaka efterlevnaden av bestämmel- serna i marknadsföringslagen (2008:486) om vilseledande eller på annat sätt otillbörlig marknadsföring, t.ex. bestämmelserna om reklam- identifiering.
157
Regleringen på radio- och |
SOU 2019:39 |
Konsumentombudsmannen övervakar även bestämmelserna om marknadsföring i alkohollagen (2010:1622), lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter och lagen (2013:1054) om marknads- föring av modersmjölkersättning och tillskottsnäring.
På Konsumentombudsmannen ligger också uppdraget att över- vaka bestämmelserna i radio- och
i
Konsumentverkets generaldirektör är även Konsumentombuds- man. Vid Konsumentverket finns ett insynsråd.
Läkemedelsverket
Läkemedelsverket har tillsyn över efterlevnaden av läkemedelslagen (2015:315). Bestämmelserna i
Sedan den 1 juli 2018 är Läkemedelsverket en styrelsemyndighet.
Statens medieråd
Statens medieråd har i uppdrag att verka för att stärka barn och unga som medvetna medieanvändare och skydda dem från skadlig medie- påverkan. Myndigheten ska följa medieutvecklingen när det gäller barn och unga samt sprida information och ge vägledning om barns och ungas mediesituation. Enligt 2 § förordningen (2010:1923) med instruktion för Statens medieråd ska myndigheten inom sitt verk- samhetsområde bl.a. verka för mediebranschernas självreglering samt följa och delta i internationellt arbete.
Statens medieråd leds av en direktör som är myndighetschef. Vid myndigheten finns ett insynsråd.
158
4Definitioner, jurisdiktion och registrering
4.1Inledning
Genom ändringsdirektivet tillförs nya och ändrade definitioner av flera av de grundläggande begrepp som används i
Även bestämmelsen om utbyte av information mellan medlems- staterna utvecklas genom ändringsdirektivet.
Medlemsstaterna blir genom ändringsdirektivet skyldiga att upp- rätta och upprätthålla en förteckning över de leverantörer av audio- visuella medietjänster och videodelningsplattformstjänster som faller inom deras jurisdiktion.
I detta kapitel redogörs först för utredningens överväganden om ändringsdirektivets nya och ändrade definitioner och vilka behov av ändringar i radio- och
159
Definitioner, jurisdiktion och registrering |
SOU 2019:39 |
att meddela förändringar i de uppgifter som Myndigheten för press, radio och tv har registrerat och vilken sanktion som bör gälla för det fall en leverantör inte anmäler sin verksamhet eller förändringar i de uppgifter som registrerats. Slutligen behandlas de ändringar som sker i direktivets bestämmelser om procedurerna vid en begränsning av den fria rörligheten samt utbyte av information.
4.2Överväganden
4.2.1Definitioner
Förslag: Definitioner av begreppen videodelningsplattform, leve- rantör av videodelningsplattform och användargenererad video in- förs i radio- och
Definitionerna av produktplacering och sponsring ändras så att även videodelningsplattformar och användargenererad video omfattas.
Bedömning: Det finns inte något behov av lagändring eller andra åtgärder för att genomföra ändringsdirektivets ändrade definitio- ner av audiovisuell medietjänst, audiovisuellt kommersiellt med- delande och program. Det finns inte heller något behov av att föra in en definition av redaktionellt beslut i radio- och
I
Bestämmelsen i 3 kap. 1 § radio- och
160
SOU 2019:39 |
Definitioner, jurisdiktion och registrering |
Videodelningsplattformstjänst, leverantör
av videodelningsplattform och användargenererad video
Videodelningsplattformstjänst, leverantör av videodelningsplattform och användargenererad video är nya begrepp som införs genom änd- ringsdirektivet (artikel 1.1 aa, ba och da
De nya begreppen videodelningsplattformstjänst, leverantör av videodelningsplattform och användargenererad video skiljer sig från de begrepp som nu förekommer i radio- och
Radio- och
Europeiska kommissionen (kommissionen) avser att utfärda rikt- linjer i syfte att förtydliga vissa delar av definitionen av begreppet videodelningsplattformstjänst. Som framgår av kapitel 6, som behand- lar regleringen av videodelningsplattformstjänster, är frågan om att avgöra vad som omfattas av begreppet videodelningsplattformstjänst förknippad med flera gränsdragningsfrågor. Utredningens bedömning är att den närmare tolkningen av begreppet därmed får utvecklas i rättstillämpningen (se vidare avsnitt 6.4.2).
För begreppen leverantör av videodelningsplattform och användar- genererad video kan ändringsdirektivets definitioner användas orda- grant.
161
Definitioner, jurisdiktion och registrering |
SOU 2019:39 |
Audiovisuellt kommersiellt meddelande, produktplacering och sponsring
Direktivets utökade tillämpningsområde medför att definitionerna av audiovisuellt kommersiellt meddelande, sponsring och produkt- placering ändras (artikel 1.1 h, k och m
Audiovisuellt kommersiellt meddelande
Begreppet audiovisuellt kommersiellt meddelande är ett överordnat begrepp för bl.a.
Begreppet audiovisuellt kommersiellt meddelande ingår inte i radio- och
1§ 10, 13, och 14 radio- och
Produktplacering
Ändringsdirektivet innebär att definitionen av produktplacering änd- ras så att även en användargenererad video omfattas av bestämmelser om produktplacering (artikel 1.1 m
Produktplacering är enligt radio- och
162
SOU 2019:39 |
Definitioner, jurisdiktion och registrering |
Radio- och
Sponsring
För begreppet sponsring innebär ändringsdirektivet, förutom juster- ingar av redaktionell karaktär, att även videodelningsplattforms- tjänster och användargenererade videor faller inom regelverket för sponsring (artikel 1.1 k
I radio- och
Radio- och
Audiovisuell medietjänst
Begreppet audiovisuell medietjänst, som omfattar både linjära och
I skälen till 2010 års
163
Definitioner, jurisdiktion och registrering |
SOU 2019:39 |
Om en tjänst, t.ex. en nättidning, består av olika delar där audio- visuellt innehåll ingår i en del av tjänsten, ska kravet på huvudsakligt syfte anses uppfyllt om denna del har ett audiovisuellt innehåll och en audiovisuell form som kan särskiljas från tjänsteleverantörens huvudsakliga verksamhet. Det kan t.ex. vara fristående delar av nät- tidningar som innehåller audiovisuella program eller användargene- rerade videor (skäl 3 ändringsdirektivet).
Radio- och
Radio- och
Den ändring i definitionen av audiovisuell medietjänst som sker genom ändringsdirektivet innebär snarast ett förtydligande av att en tjänst som ingår som en del i en annan tjänst, t.ex. en nättidning, kan utgöra en audiovisuell medietjänst om denna del har som huvud- sakligt syfte att tillhandahålla
164
SOU 2019:39 |
Definitioner, jurisdiktion och registrering |
och
Program
Genom ändringsdirektivet förtydligas
Iradio- och
Den 1 januari 2019 trädde ändringar i YGL i kraft. Efter ändringarna definieras program som innehållet i ljudradio, tv eller andra sådana överföringar av ljud, bild eller text som sker med hjälp av elektro- magnetiska vågor samt innehållet i offentliga uppspelningar ur en databas (1 kap. 2 § YGL). Enligt förarbetena är program en kortare form av det hittills använda begreppet radioprogram som tar sikte på innehållet i de sändningar eller andra överföringar som behandlas i grundlagen. Någon ändring i sak är inte avsedd (prop. 2017/18:49 s. 248).
YGL:s definition av program omfattar alltså även program i ljud- radio. Att även sökbar
165
Definitioner, jurisdiktion och registrering |
SOU 2019:39 |
(prop. 1990/91:64 s. 67). YGL:s definition omfattar därför mer än
Redaktionellt beslut
Redaktionellt beslut definieras enligt ändringsdirektivet som ett be- slut som regelbundet fattas i syfte att utöva redaktionellt ansvar och som är kopplat till den dagliga driften av den audiovisuella medie- tjänsten (artikel 1.1 bb
Någon särskild definition av redaktionellt beslut behövs, enligt utredningens bedömning, inte i radio- och
4.2.2Jurisdiktion
Förslag: Radio- och
Det förtydligas att radio- och
En bestämmelse införs i radio- och
166
SOU 2019:39 |
Definitioner, jurisdiktion och registrering |
Ändringsdirektivet innebär vissa nya kriterier som avgör vilken med- lemsstat som ska anses ha jurisdiktion över
Bedömningen av jurisdiktion i de fall en leverantör av audio- visuella medietjänster driver verksamhet i flera medlemsstater
En audiovisuell medietjänst som kan tas emot i någon stat som om- fattas av avtalet om det europeiska ekonomiska samarbetsområdet
En leverantör av en medietjänst kan bedriva verksamhet i flera länder och fråga kan då uppkomma om var denne ska anses etablerad. Den definition som radio- och
Med programrelaterad verksamhet bör då, enligt utredningens mening, förstås det dagliga redaktionella arbetet, liksom de redaktio- nella beslut som fattas. Det vill säga beslut som regelbundet fattas i syfte att utöva den faktiska kontrollen av både programval och hur programmen ska struktureras, antingen i en traditionell tablå för tv- sändningar, eller i en katalog för
167
Definitioner, jurisdiktion och registrering |
SOU 2019:39 |
För bedömningen av när en tjänst är etablerad i Sverige finns i radio- och
I1 kap. 3 § andra stycket radio- och
Videodelningsplattformar
Genom ändringsdirektivet utökas
En medlemsstat behöver kunna fastställa om en leverantör av en videodelningsplattform är etablerad inom dess territorium. Vid tillämp- ningen av
168
SOU 2019:39 |
Definitioner, jurisdiktion och registrering |
Om en leverantör inte är etablerad i någon medlemsstat enligt direktivet om elektronisk handel anger ändringsdirektivet olika kriterier för när en tjänst ska anses som etablerad i en medlemsstat. Dessa kriterier utgår från att förekomsten av ett moderföretag, ett dotterföretag eller en del i en företagsgrupp i en medlemsstat kan innebära att leverantören anses som etablerad i denna medlemsstat.
Utredningen anser att en bestämmelse som reglerar när en leve- rantör av en videodelningsplattform faller under svensk jurisdiktion behövs och därför bör införas i radio- och
4.2.3Registrering och register
Förslag: Leverantörer av videodelningsplattformar etablerade i Sverige ska anmäla sin verksamhet för registrering hos Myndig- heten för press, radio och tv.
Myndigheten för press, radio och tv:s beslut i frågan om re- gistrering ska kunna överklagas.
Den som enligt radio- och
Bedömning: Det finns inte behov av ytterligare lagändringar eller andra åtgärder om skyldighet att anmäla verksamhet än de nu föreslagna ändringarna för att genomföra ändringsdirektivets krav på att upprätta och upprätthålla en förteckning över leveran- törer under svensk jurisdiktion.
169
Definitioner, jurisdiktion och registrering |
SOU 2019:39 |
För att
I detta avsnitt redogörs för ändringsdirektivets krav på att upp- rätta och upprätthålla ett register och de nuvarande bestämmelserna om registrering som finns i radio- och
Krav på att upprätta och upprätthålla en förteckning över leverantörer av medietjänster och videodelningsplattformar
Genom ändringsdirektivet införs krav på att en medlemsstat ska upprätta och upprätthålla en uppdaterad förteckning över leveran- törer av audiovisuella medietjänster under dess jurisdiktion. I för- teckningen ska även anges vilken av de grunder som anges i direk- tivet som jurisdiktionen baseras på. Motsvarande skyldighet införs för videodelningsplattformar där förteckningen ska innehålla leveran- törer av videodelningsplattformar som är etablerade eller anses vara etablerade på medlemsstatens territorium och vilken grund som jurisdiktionen baseras på. Medlemsstaten ska lämna förteckningen, inbegripet eventuella uppdateringar till kommissionen (artikel 2.5 b och 28a.6
Kommissionen ska säkerställa att förteckningarna görs tillgäng- liga i en central databas. Förutom att tillsynsmyndigheterna ska ha tillgång till databasen ska informationen i denna vara allmänt till- gänglig. Om de olika medlemsstaternas förteckningar är oförenliga
170
SOU 2019:39 |
Definitioner, jurisdiktion och registrering |
med varandra ska kommissionen kontakta de berörda medlems- staterna för att finna en lösning (artikel 2.5 b och 28a.6).
Leverantörer av audiovisuella medietjänster ska enligt artikel 2.5 a i
Radio- och
Radio- och
Den som bedriver sändningsverksamhet som inte behöver till- stånd enligt radio- och
Myndigheten för press, radio och tv har ansvar för att upprätta och föra ett register som bara får innehålla de uppgifter som anges i 2 kap. 3 § radio- och
Leverantörer av videodelningsplattformar etablerade i Sverige ska anmäla sig för registrering hos Myndigheten för press, radio och tv
Ikapitel 6 föreslår utredningen att radio- och
Utredningen anser därför att radio- och
171
Definitioner, jurisdiktion och registrering |
SOU 2019:39 |
Ändringsdirektivets bestämmelser innebär ökade krav på leverantörer och Myndigheten för press, radio och tv
Radio- och
Ändringsdirektivets krav på att en medlemsstat ska föra ett re- gister och dela med sig av informationen till kommissionen innebär en formell skyldighet att föra ett register.
Myndigheten för press, radio och tv:s register kommer därför inte bara att fylla en funktion för den svenska myndigheten. Ett be- slut om registrering får också en tydligare betydelse för leverantörer och andra stater. Detta bör i sin tur innebära högre krav på att de tjänster som är etablerade i Sverige faktiskt anmäler sig för registrer- ing och att de uppgifter som registret innehåller är korrekta.
Enligt förarbetena till radio- och
När en anmälan om registrering kommer in till Myndigheten för press, radio och tv ska myndigheten fatta beslut om en registrering ska göras. För en leverantör kan beslutet ha stor betydelse inte minst för dennes förhållande till andra medlemsstater, eftersom en leveran- tör förutsätts följa regelverket i den stat där registrering skett. Den som anmäler en verksamhet bör därför kunna utgå från att ett beslut om registrering gäller, så länge inga ändringar i verksamheten har skett.
172
SOU 2019:39 |
Definitioner, jurisdiktion och registrering |
Det bör alltså finnas en tydlighet och förutsebarhet för en leverantör av medietjänster under vilken stats jurisdiktion som denne faller under och vilka villkor som därmed gäller för verksamheten.
Detta bör inte hindra att granskningsnämnden för radio och tv kan göra en fristående bedömning i ett enskilt ärende. Det kan t.ex. vara så att förhållandena som medförde en registrering har ändrats efter registreringen eller att ett program som en nättidning tillhanda- håller inte anses ingå i nättidningens
I dag kan den som, uppsåtligen eller av oaktsamhet, inte fullgör anmälningsskyldigheten dömas till böter (17 kap. 3 § radio- och tv- lagen). I avsnitt 4.2.5 föreslår utredningen att denna sanktion ändras till en möjlighet för Myndigheten för press, radio och tv att vid vite förelägga en leverantör att lämna de uppgifter som krävs för regi- strering. Avsikten är att myndigheten ska få en effektiv sanktion att tillämpa i de fall en leverantör inte anmäler sig för registrering. Syftet med ett sådant föreläggande är alltså att leverantören ska lämna de uppgifter om verksamheten som är nödvändiga för att Myndigheten för press, radio och tv ska kunna pröva om registrering ska ske. Om de nödvändiga uppgifterna inte kommer in kan myndigheten ansöka om utdömande av vitet.
Det kan diskuteras om myndigheten, för att uppfylla ändrings- direktivets krav, ska kunna registrera en leverantör som, trots vites- föreläggande och eventuellt utdömande av vite, inte anmäler verksam- heten. Radio- och
Ett särfall är dock om en leverantör upphör med sin verksamhet. I avsnitt 4.2.4 föreslås att en leverantör ska vara skyldig att anmäla ändringar i verksamheten. Det förekommer att en leverantör upphör med sin verksamhet utan att meddela Myndigheten för press, radio och tv. I dessa fall bör myndigheten kunna göra en prövning av om leverantören bör avregistreras.
Även om Myndigheten för press, radio och tv inte ska göra en självständig bedömning av om registrering bör ske får myndighetens beslut en tydligare betydelse för leverantören. Det kan förekomma fall där en leverantör vill att verksamheten ska registreras i Sverige
173
Definitioner, jurisdiktion och registrering |
SOU 2019:39 |
men där myndigheten gör bedömningen att leverantören inte faller under svensk jurisdiktion. I sådana fall får beslutet konsekvenser för leverantören. Utredningen anser därför att ett beslut i frågan om registrering bör kunna överklagas av den berörda leverantören. Om Myndigheten för press, radio och tv har fattat ett beslut om registrer- ing och det visar sig att beslutet är felaktigt bör myndigheten kunna ändra beslutet enligt 37 § förvaltningslagen (2017:900), om det beror på att leverantören har lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter.
Registret ska innehålla uppgifter om grunden för registrering
Ändringsdirektivet anger särskilt att den förteckning som ska läm- nas till kommissionen även ska innehålla information om vilket av de kriterier i direktivet som ligger till grund för jurisdiktionen. Detta bör därför framgå av Myndigheten för press, radio och tv:s register. I en anmälan om registrering ska bl.a. uppgift om den verksamhet som bedrivs lämnas (2 kap. 2 § andra stycket 4 radio- och
Även om den ytterligare information som nu efterfrågas inför registrering skulle kunna rymmas inom uttrycket den verksamhet som bedrivs anser utredningen att en ytterligare bestämmelse be- hövs i 2 kap. 2 § radio- och
Utredningen anser sammanfattningsvis att radio- och
174
SOU 2019:39 |
Definitioner, jurisdiktion och registrering |
4.2.4Ändringar i verksamheten ska anmälas
Förslag: Den som anmält sin verksamhet till Myndigheten för press, radio och tv för registrering eller som har tillstånd att sända tv eller ljudradio ska anmäla förändringar i de uppgifter som ingår i registret.
Bedömning: Det finns inte något ytterligare behov av lagändring eller andra åtgärder för att genomföra ändringsdirektivets bestäm- melser om krav på att den förteckning som ska upprättas ska vara uppdaterad.
Som nämns ovan ska den förteckning som medlemsstaten ska upp- rätta och upprätthålla även vara uppdaterad. Enligt ändringsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att leverantörer av medietjänster in- formerar de behöriga nationella tillsynsmyndigheterna eller tillsyns- organen om eventuella förändringar som kan påverka fastställandet av jurisdiktionen (artikel 2.5 a).
Myndigheten för press, radio och tv ska upprätta och föra register över de som anmält sig för registrering eller som har tillstånd enligt radio- och
Även om ändringsdirektivet inte innebär någon skyldighet för en leverantör av videodelningsplattformar att anmäla ändrade förhållan- den bör den föreslagna skyldigheten även omfatta dessa leverantörer.
175
Definitioner, jurisdiktion och registrering |
SOU 2019:39 |
Utredningen gör bedömningen att det inte finns något behov av ytterligare lagändring eller andra åtgärder för att genomföra änd- ringsdirektivets bestämmelser om att den förteckning som ska upp- rätthållas ska vara uppdaterad och att leverantörer ska informera om de ändringar som skett.
4.2.5Underlåtenhet att anmäla verksamhet för registrering eller anmäla ändrade uppgifter
Förslag: Den som inte fullgör sin anmälningsskyldighet när det gäller registrering av sändningsverksamhet,
Den som bedriver en sändningsverksamhet som det inte behövs tillstånd för enligt radio- och
Skälet för registreringsplikten är att det finns ett behov av att veta vem som är ansvarig för en sändning även när det inte behövs något tillstånd för sändningarna (prop. 1995/96:160 s. 75). Bestämmelsen infördes ursprungligen i lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten (satellitlagen) och har senare överförts till 1996 års radio- och
176
SOU 2019:39 |
Definitioner, jurisdiktion och registrering |
Är böter en lämplig sanktion vid underlåtenhet att anmäla verksamhet?
I betänkandet Vad bör straffas (SOU 2013:38) konstaterade Straff- rättsanvändningsutredningen att det inom den svenska lagstiftningen fanns ett stort antal författningar med straffbestämmelser som kunde karaktäriseras som förvaltningsrättsliga eller administrativa stöd- kriminaliseringar. Med begreppet stödkriminalisering avsågs i be- tänkandet bestämmelser som straffbelade överträdelser av bl.a. krav på tillstånd, anmälan eller registrering för att få driva viss verksam- het. Som förvaltningsrättsliga stödkriminaliseringar fick, enligt utred- ningen, även anses bestämmelser som straffbelägger underlåtenhet att ange vissa förhållanden. Enligt utredningen fanns det generellt anled- ning att överväga om inte andra repressiva metoder än straff, som avgifter, viten och indragning av tillstånd, hade en bättre handlings- dirigerande förmåga. Det gällde inte minst med hänsyn till att regler- ingarna i stor utsträckning avsåg näringsverksamhet, som i många fall bedrevs av juridiska personer.
Många straffbestämmelser sanktionerade, enligt utredningen, en skyldighet att ge upplysningar. Utredningen var av uppfattningen att vitesföreläggande och vitesförbud var ett bättre tillvägagångssätt för att få fram upplysningar än användandet av straff. Överträdelserna i fråga beivrades dessutom endast i mycket begränsad omfattning. Utredningen ansåg att det i fråga om beteenden som sanktionerades genom förvaltningsrättsliga stödkriminaliseringar generellt fanns anledning att överväga om inte sanktionsavgift, indragning av till- stånd eller vite hade en bättre handlingsdirigerande förmåga än straff (SOU 2013:38 s. 547 f.).
Myndigheten för radio och tv, nuvarande Myndigheten för press, radio och tv, föreslog i sitt remissyttrande över betänkandet att den som underlåter att anmäla sändningsverksamhet för registrering skulle kunna föreläggas att fullgöra denna skyldighet och att ett sådant före- läggande skulle få förenas med vite (Myndigheten för radio och tv:s dnr 13/02111).
Såvitt känt har vare sig Myndigheten för press, radio och tv – eller de tidigare myndigheter som haft till uppgift att föra register över bl.a. anmälningspliktig verksamhet – gjort någon anmälan om under- låtenhet att fullgöra anmälningsplikten. Om en sådan anmälan görs kan det antas att anmälan skulle vara lågt prioriterad hos de brotts- utredande myndigheterna.
177
Definitioner, jurisdiktion och registrering |
SOU 2019:39 |
Det kan därför ifrågasättas om straff är den mest effektiva och lämpliga metoden för att säkerställa att bestämmelsen följs. Att i stället ändra till en administrativ sanktion skulle sannolikt leda till ett mer effektivt sanktionssystem. Om en tillsynsmyndighet kan vidta åtgärder om en överträdelse upptäcks kan det leda till en snabbare reaktion på överträdelser och en bättre användning av resurser. Kravet som ställs i artikel 2.5 b i
Vilken sanktion bör väljas?
Två sanktioner som förekommer i radio- och
Möjligheten att förelägga vid vite finns enligt 17 kap. 11 § radio- och
Särskild avgift infördes genom 1996 års radio- och
I förarbeten uttalades att de bestämmelser som var vitessanktio- nerade motiverades av att upprätthålla respekten för bestämmelserna och för att motverka värdet av överträdelser genom att göra dessa eko- nomiskt olönsamma. Särskild avgift infördes eftersom vitessanktionen av olika skäl visat sig vara ineffektiv (prop. 1995/96:160 s. 134 f.). Även syftet med den särskilda avgiften var alltså att en överträdelse inte skulle vara ekonomiskt lönsam.
178
SOU 2019:39 |
Definitioner, jurisdiktion och registrering |
Vitessanktion förekommer dock även i fall där ett åsidosättande av ett krav inte har ett direkt ekonomiskt motiv i form av intäkter. När bestämmelser om krav på tillgänglighet för personer med funk- tionsnedsättning infördes i 2010 års radio- och
Det finns en möjlighet att meddela ett föreläggande förenat med vite riktat mot den som sänder satellit att lämna vissa upplysningar. De upplysningar som avses är sådana uppgifter som får ingå i myndig- hetens register (2 kap. 3 § andra stycket och 16 kap. 10 § radio- och
Syftet med ett föreläggande är att leverantören antingen ska lämna de uppgifter om verksamheten som är nödvändiga för att Myndigheten för press, radio och tv ska kunna pröva om registrering ska ske eller att leverantören ska meddela om de uppgifter som finns i registret har förändrats. Om de nödvändiga uppgifterna inte kom- mer in kan myndigheten ansöka om utdömande av vitet. Avsikten är därför inte att sanktionera underlåtelsen i sig utan att leverantören ska lämna de uppgifter som behövs för att Myndigheten för press, radio och tv antingen ska kunna pröva om registrering ska ske eller ändra de uppgifter som finns i registret.
Utredningen anser att den nuvarande straffrättsliga sanktionen för den som inte fullgör sin skyldighet att anmäla verksamhet enligt
2kap. 2 § radio- och
Myndigheten för press, radio och tv ska därför få förelägga den som inte fullgör sin anmälningsskyldighet när det gäller registrering av sändningsverksamhet,
Den som har registrerat en verksamhet eller som har tillstånd att sända tv, sökbar
179
Definitioner, jurisdiktion och registrering |
SOU 2019:39 |
föreläggas att uppfylla skyldigheten. Ett sådant föreläggande ska få meddelas av Myndigheten för press, radio och tv och även det kunna förenas med vite. Enligt 19 kap. 5 § andra stycket radio- och
4.2.6Procedurregler och samarbete mellan medlemsstaterna
Förslag: Radio- och
Möjligheten för regeringen eller den myndighet som reger- ingen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om samarbete mellan myndigheter tas bort.
Det ska framgå av förordning att Myndigheten för press, radio och tv ska medverka till informationsutbyte mellan medlems- staterna.
Bedömning: Det finns inte något ytterligare behov av lagändring eller andra åtgärder för att genomföra ändringsdirektivets bestäm- melser om samarbete mellan medlemsstater i frågor om att till- fällig begränsa en vidaresändning eller att tillämpa en striktare reglering.
Någon särskild bestämmelse om samarbete mellan medlems- staterna bör inte införas när det gäller videodelningsplattformar.
För att
I det här avsnittet behandlar utredningen behovet av ändringar i radio- och
180
SOU 2019:39 |
Definitioner, jurisdiktion och registrering |
Undantag från huvudregeln om fri rörlighet
Enligt
Medlemsstaterna ska alltså säkerställa fri mottagning och får inte begränsa vidaresändning av audiovisuella medietjänster inom sina territorier från andra medlemsstater av skäl som hör under de om- råden som samordnas av direktivet (artikel 3.1
Det är kommissionen som avgör om en begränsning som en med- lemsstat gjort eller har för avsikt att göra är förenlig med unionsrätten. När kommissionen ska besluta om en begränsning av vidaresänd- ningen enligt artikel 3.2 eller 3.3 i
Begränsning av vidaresändning enligt artikel 3 i
En medlemsstat har enligt artikel 3 i
181
Definitioner, jurisdiktion och registrering |
SOU 2019:39 |
eller hat mot en grupp eller en medlem av en grupp på grund av bl.a. kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse.
Möjligheten till en tillfällig begränsning gäller även om medie- tjänsten har ett innehåll som kan skada minderårigas fysiska, mentala eller moraliska utveckling eller som är till förfång för eller utgör en allvarlig risk för folkhälsan.
Om överträdelser har skett vid minst två tidigare tillfällen under en tolvmånadersperiod ska den medlemsstat som vill hindra till- handahållandet underrätta leverantören, den medlemsstat som har jurisdiktion och kommissionen om överträdelserna och om vilka åt- gärder som medlemsstaten har för avsikt att vidta om en överträdelse skulle inträffa igen. Vid förfarandet ska medlemsstaten iaktta leve- rantörens rätt till försvar och ge denne möjlighet att yttra sig över de påstådda överträdelserna. Om någon uppgörelse genom samråd mellan de två medlemsstaterna inte har kommit till stånd inom en månad efter underrättelsen ska kommissionen inom tre månader från mottagandet av underrättelsen besluta om åtgärderna är fören- liga med unionsrätten (artikel 3.2
Om en audiovisuell medietjänst uppenbart, allvarligt och grovt offentligt uppmanar till att begå terroristbrott enligt artikel 5 i Europa- parlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 5 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF (terrorismdirektivet), eller är till förfång för eller utgör en allvarlig risk för allmän säkerhet, inklusive skydd av nationell säkerhet och försvar, ska överträdelse ha skett vid minst ett tidigare tillfälle under en tolvmånadersperiod för att en medlemsstat ska få göra undantag (artikel 3.3
För brådskande fall, högst en månad efter överträdelsen, där en audiovisuell medietjänst, liksom i det föregående förfarandet uppen- bart, allvarligt och grovt, offentligt uppmanar till att begå terrorist- brott enligt artikel 5 i terrorismdirektivet får en medlemsstat göra undantag från villkoren om antalet överträdelser och skriftlig under- rättelse. I sådana fall ska medlemsstaten snarast möjligt anmäla åtgär- derna till kommissionen och till den medlemsstat som har jurisdik- tion över leverantören av medietjänsten med uppgift om varför fallet
182
SOU 2019:39 |
Definitioner, jurisdiktion och registrering |
är brådskande. Kommissionen ska då snarast möjligt undersöka om de anmälda åtgärderna är förenliga med unionsrätten (artikel 3.5).
Finns behov av bestämmelser om samarbete i radio- och
Som framgår ovan ger artikel 3 i
Bestämmelserna innehåller inte någon motsvarighet till kravet i artikel 4 att den medlemsstat som har jurisdiktion, när den tar emot en motiverad begäran om att hantera eventuella problem, i sin tur ska begära av leverantören av medietjänster att denne följer de ifråga- varande bestämmelserna i allmänhetens intresse (jfr 16 kap. 16 § radio- och
Även om bestämmelsen i artikel 3 är något omformulerad genom ändringsdirektivet kan konstateras att den har sin motsvarighet i 2010 års
Som framgår av avsnitt 7.2.3 har ärenden enligt artikel 3 i AV- direktivet förekommit hos Myndigheten för press, radio och tv. Myndigheten har då handlagt ärendena i enlighet med direktivet, utan att det finns en bestämmelse i radio- och
För sändningar eller tillhandahållanden riktade mot Sverige finns ingen möjlighet att tillfälligt hindra sändningarna eller tillhandahål- landena enligt radio- och
183
Definitioner, jurisdiktion och registrering |
SOU 2019:39 |
Därmed behövs, enligt utredningens uppfattning, inte heller be- stämmelser för när och på vilket sätt samarbete ska ske med en myn- dighet i en annan
För sändningar eller tillhandahållanden från Sverige riktade mot en annan medlemsstat har det som nämns ovan förekommit ärenden hos Myndigheten för press, radio och tv i vilka en annan medlemsstat haft för avsikt att begränsa vidaresändning av en tjänst under svensk jurisdiktion som riktar sig mot den andra medlemsstaten.
Utredningen konstaterar att artikel 3 i
Utredningen gör därför bedömningen att det inte finns något behov av en bestämmelse motsvarande 16 kap.
Begränsning av vidaresändning enligt artikel 4 i
En medlemsstat kan enligt artikel 4 i
Om en medlemsstat som har infört sådana striktare bestämmelser bedömer att en leverantör under en annan medlemsstats jurisdiktion tillhandahåller en sådan tjänst som helt eller delvis riktar sig mot den förstnämnda medlemsstaten får denna begära att den medlemsstat som har jurisdiktion hanterar eventuella problem som upptäckts. Den medlemsstat som tar emot en sådan motiverad begäran ska begära att leverantören av medietjänster följer de ifrågavarande bestämmel- serna i allmänhetens intresse. Båda medlemsstaterna ska på ett snabbt och uppriktigt sätt samarbeta för att finna en ömsesidigt tillfreds- ställande lösning. Även för en sådan begäran finns en procedur som
184
SOU 2019:39 |
Definitioner, jurisdiktion och registrering |
närmare beskrivs i ändringsdirektivet. Proceduren innebär att kom- missionen slutligen fattar beslut i frågan om de åtgärder som vid- tagits är förenliga med unionsrätten (artikel 4
Radio- och
I radio- och
Genom ändringsdirektivet utökas tillämpningsområdet för artikel 4 till att även omfatta
Den hänvisning till
Behovet av verkställighetsföreskrifter
Enligt 16 kap. 17 § radio- och
De föreskrifter som kan komma i fråga kan inte innebära att regeringen eller Myndigheten för press, radio och tv föreskriver hur en myndighet i en annan stat ska samarbeta med svenska myndig- heter. Föreskrifterna skulle därför enbart reglera Myndigheten för press, radio och tv:s arbete. Hur samarbetet ska ske kan därför i stället
185
Definitioner, jurisdiktion och registrering |
SOU 2019:39 |
bestämmas genom att myndigheten tar fram och fastställer en rutin- beskrivning för hur ärenden ska hanteras. Med det resonemanget f