Svar på fråga 2019/20:477 av Camilla Waltersson Grönvall (M)
Nationella läkemedelslistan
Camilla Waltersson Grönvall har frågat mig vilka konkreta nationella åtgärder som jag skyndsamt avser att vidta i syfte att säkerställa att införandet av den nationella läkemedelslistan kommer alla patienter till del samtidigt, och att den kommer att innehålla såväl patientens alla förskrivna läkemedel som de läkemedel som ordineras i slutenvården.
Införandet av en nationell läkemedelslista handlar som Camilla Waltersson Grönvall anför om att stärka patientsäkerheten i hälso- och sjukvården. Möjligheten att kunna få en bättre bild av patientens ordinerade läkemedel har efterfrågats under lång tid, men tidigare förslag på att skapa en samlad läkemedelslista har inte kunnat genomföras, bl.a. mot bakgrund av den omfattande kritik som vissa remissinstanser framförde. Förslaget om införande av en nationell läkemedelslista bygger därför på att registret kan utvecklas stegvis samt att varje steg förbereds noggrant utifrån bl.a. integritetsmässiga, juridiska och tekniska förutsättningar. I det första steget ingår bl.a. utökad information om receptförskrivna läkemedel och funktionalitet som underlättar för landets förskrivare genom t.ex. förskrivning på substansnivå, möjligheter att makulera recept oavsett system eller förskrivare och utveckling av en integrerad lösning för ordination och förskrivning till dospatienter.
I proposition 2017/18:223 Nationell läkemedelslista redogörs för både möjligheter och utmaningar med tillägg av andra informationsmängder än de som ingår i det nu aktuella första steget. För information som har sitt ursprung i patientjournaler och som i första hand regleras av patientdatalagen är dessa utmaningar större än för annan information. Det är också viktigt att säkerställa att uppgifter som bedöms kunna öka patientsäkerheten genom tillägg i Nationell läkemedelslista i allt väsentligt kan överföras i strukturerat format samt att det går att beskriva hur denna informationsöverföring ska gå till. Regeringen har under flera år lämnat regeringsuppdrag och frigjort medel i överenskommelser med SKL för att underlätta och snabba på strukturering av sådana uppgifter.
När det gäller rekvisitionsläkemedel som ordineras i slutenvården är det viktigt att dokumenterade uppgifter kan delas mellan olika vårdgivare, men arbetet med att strukturera informationen är en tidskrävande process. Åsikterna går också isär om nyttan med att denna information ska ingå i den nationella läkemedelslistan, då det alltid är den aktuella vårdgivaren som under slutenvårdstiden tar över ansvaret för patientens samtliga ordinerade läkemedel. Detta är en anledning till att sådana uppgifter inte finns med i den danska motsvarigheten till Nationell läkemedelslista (Fælles medicinkort). Regeringen anser därför att de möjligheter som finns att dela dessa uppgifter genom sammanhållen journalföring bör utnyttjas i första hand. Åtkomst till uppgifter om rekvisitionsläkemedel som ordineras i öppenvården, särskilt sådana som under lång till kan interagera med receptförskrivna läkemedel, skulle däremot göra mer direkt nytta för de aktörer som har åtkomst till den nationella läkemedelslistan.
Den nationella läkemedelslistan kommer från första början alla patienter till del som har fått läkemedel eller andra varor förskrivna, och likaså behörig hälso- och sjukvårdspersonal och apotekspersonal. Regeringen står fast vid konstaterandet att det vore önskvärt om så många uppgifter som möjligt blir tillgängliga i en och samma källa, men kommer i kommande utvecklingssteg av den nationella läkemedelslistan att prioritera tillägg av uppgifter som bedöms bidra mest till ökad patientsäkerhet i läkemedelsprocessen.
Stockholm den 3 december 2019
Lena Hallengren