av Margareta Cederfelt (M)
till Statsrådet Matilda Ernkrans (S)
Sjuksköterskor med akademisk utbildning är en av flera grundförutsättningar för att den svenska hälso- och sjukvården ska uppnå de nationella målen om en trygg och säker hälso- och sjukvård för hela befolkningen.
Utbildningen till sjuksköterska är sedan många år akademisk och leder till kandidatexamen i omvårdnad. Legitimationen utfärdas av Socialstyrelsen. Sjuksköterskor med specialistutbildning erhåller magisterexamen i omvårdnad. Att utbildningen till sjuksköterska och specialistsjuksköterska är akademiska utbildningar garanterar att all utbildning är underställd staten, att utbildningen vilar på teoretisk kunskap och att den är baserad på vetenskap.
Utredningsbetänkandet Framtidens specialistsjuksköterska – ny roll, nya möjligheter har ett annat perspektiv än att fördjupad ämneskunskap går hand i hand med fördjupad vetenskapligt kunnande.
I yrkesbeskrivningen för sjuksköterska och specialistsjuksköterska står uttryckligen att såväl sjuksköterska som specialistsjuksköterska ska följa kunskapsutvecklingen inom sin profession och delta i kunskapsutvecklingen. Specialistsjuksköterskan har därtill ett mer omfattande omvårdnadsansvar i det kliniska arbetet och är ofta ansvarig för omvårdnadsutveckling.
Om intentionerna i betänkandet Framtidens specialistsjuksköterska – ny roll, nya möjligheter genomförs tar hälso- och sjukvården samt omvårdnaden flera steg tillbaka. Risken är stor att specialistsjuksköterskan förlorar akademisk kompetens och yrkeskompetens.
I dag finns det fler än 200 disputerade sjuksköterskor som bedriver egen och självständig forskning inom omvårdnad. De är ofta disputerade sjuksköterskorna knutna till ett universitet eller en högskola och medverkar i sjuksköterskeutbildning på kandidat- och magisternivå. En vanlig bakgrund för de disputerade sjuksköterskan är magisterexamen. Om magisterexamen avskaffas är risken stor att antalet disputerade sjuksköterskor minskar och att kvaliteten på utbildningen blir sämre, vilket i sin tur leder till risk för sämre omvårdnad. I slutändan är det patienten som är den stora förloraren.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Matilda Ernkrans:
Avser statsrådet att låta betänkandet Framtidens specialistsjuksköterska – ny roll, nya möjligheter vara ledstjärna för framtidens omvårdnad?