av Henrik Vinge (SD)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Jag hade i våras en interpellationsdebatt med socialminister Lena Hallengren om försörjningsstöd till IS-terrorister där hon, rätteligen, noterade att möjligheten att döma IS-terrorister till straff och att beivra kriminalitet inte är en fråga för socialtjänsten.
Socialminister Hallengren konstaterade dock att hon hade ett fullt förtroende för rättsväsendet att beivra dessa brott. Socialministern sade vidare: ”Jag menar att samhället ska följa lagarna. Det innebär att IS-terrorister ska straffas i Sverige för det de har gjort, och vi vill gärna förändra och skärpa denna lagstiftning.”
Arbetet med dessa skärpningar har uppenbart varit saktfärdigt i flera led. Vissa framsteg har gjorts, men många gånger har det gjorts alltför lite och alltför sent. Detta har lett till en tandlös lagstiftning där domarna för de som har rest ned för att delta i IS grymheter lyser med sin frånvaro. Nu när frågan om kriminalisering av samröre åter börja närma sig bör man också ställa sig frågan huruvida regeringen faktiskt kommer att utreda och ta bort hindret för kriminalisering av deltagande i terrororganisation. En fråga som är så akut som denna bör rimligtvis ges mer fokus än vad situationen ger sken av.
Socialminister Hallengren hänvisade också till något som statsrådet Damberg redogjort för i samband med debatten om det senfärdiga kriminaliserandet av deltagande i och samröre med terrororganisation: "Sverige … har drivit på för en internationell tribunal för att dessa terrorister och mördare ska ställas inför rätta."
Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Har justitie- och migrationsministern och regeringen rönt någon framgång i arbetet med en internationell tribunal, och vilken är regeringens bedömning av hur goda chanserna är att en sådan faktiskt kommer på plats?