av Mikael Strandman (SD)
till Statsrådet Per Bolund (MP)
Ett av de vanligaste skälen till att byggplaner stoppas är hänvisning till riksintressen. Att skydda natur, friluftsliv eller kulturhistoriskt värdefulla miljöer är viktigt, men det ska inte gå till överdrift. Man måste också ta hänsyn till att folk ska kunna bo och arbeta.
För att locka investeringskapital krävs att kommunerna kan erbjuda tillräckligt attraktiva bostadslägen. Dessa konkurrerar ofta med andra intressen i form av till exempel riksintressena för naturvård, strandskydd, friluftsliv, kulturhistoria eller biologisk mångfald.
En riksintresseutredning med direktiv om minskning av riksintressenas omfattning till förmån för bostadsbyggande genomfördes 2015–2017. Men tvärtemot dess syfte resulterade den i stället i förslag på ytterligare riksintressen och ett konstaterande att bostadsbyggandet inte behövde få högre prioritet. Det var dock inte helt oväntat då 33 av utredningens totalt 38 experter kom från departement och myndigheter med uppgift att bevaka just riksintressena. Av de övriga kan nämnas Naturskyddsföreningen och Svenska Turistföreningen. Endast två experter kom från näringslivet, och lokalsamhällets röst fördes av en expert från SKL.
Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga statsrådet Per Bolund:
Varför ingår endast statliga myndigheter i den nya översyn som regeringen tillsatt som en del av januariavtalets överenskommelser?