av Elin Segerlind (V)
till Näringsminister Ibrahim Baylan (S)
Behovet av gröna investeringar är stort för att möjliggöra ett ekologiskt hållbart och fossiloberoende samhälle. På kapitalmarknaden ökar intresset för gröna investeringar, och i stor omfattning rör det sig om så kallade gröna obligationer. Även statliga företag emitterar i stor utsträckning gröna obligationer. Nyligen har Sveaskogs obligationsprogram uppmärksammats i medierna. Sveaskog ger ut en grön obligation som verifieras av fristående part med kravet att skogsbruket är certifierat. Sveaskog har certifierat skogsbruk, men det förhindrar inte bolaget att fortsatt bedriva ett skogsbruk med större fokus på produktion än på miljöhänsyn. Att Sveaskog har gröna obligationer innebär inte att dess verksamhet blir mer hållbar, utan den blir i princip en del av den allmänna finansieringen. Till exempel har knappt 1 procent gått till naturvård. Risken är således att det i stället driver på bolagets trend att slutavverka i sådan omfattning att man har en mycket låg andel gammal skog.
Vänsterpartiet anser att ett rimligt krav på de statliga gröna obligationerna borde vara att de finansiellt stärker åtgärder för en hållbar grön omställning och för att vi ska nå våra nationellt uppställda klimat- och miljömål.
Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga näringsminister Ibrahim Baylan:
Avser ministern att vidta åtgärder för att försäkra sig om att Sveaskogs genomförda emissioner av gröna obligationer bidrar till att dess verksamhet i ökad utsträckning bidrar till att vi når våra nationella miljömål?