av Lina Nordquist (L)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Robin är 26 år och bor sedan sex år i ett specialbyggt LSS-boende ute i den småländska skogen. Han är ensam med två vårdare dygnet runt. Anhöriga får bara komma på föranmälda besök och högst en timme i veckan. Ibland hålls Robin, enligt mediers rapportering, även inlåst i något av rummen i sitt eget hem.
Robins fattiga vardag är en av många rapporter om missförhållanden på boenden för personer med funktionsnedsättningar. Det verkar inte bättre än att skyddsnätet för dessa människor har alltför stora hål. Mediers granskning av fallet Robin pekar på att inlåsning av personer på LSS-boenden förekommer trots att det inte finns lagstöd för detta samt att det även finns brister i tillsynen från myndighetshåll för att se till att lagarna följs.
Självklart ska kommuner särskilt värna sina sköraste invånare, och givetvis ska IVO granska helheten. Det minsta sköra invånare måste kunna förvänta sig är att IVO känner till den lagstiftning myndigheten ska säkra. Givetvis ska utsatta människor och deras anhöriga kunna lita på att IVO känner till gällande lagstiftning och även säkrar att den följs. Personer som Robin har samma rätt till ett värdigt liv som alla vi andra.
Jag begär inte att statsrådet ska kommentera det enskilda fallet, som dessutom enligt medieuppgifter nu är föremål för förundersökning. Däremot är det ett politiskt ansvar att se till att systemen fungerar.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Hur avser ministern och regeringen att säkra tryggheten och friheten vid landets LSS-boenden?