Fråga 2019/20:905 Föräldrars vårdnadsrättigheter och barns rätt till god omsorg

av Mikael Eskilandersson (SD)

till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

 

Barn har stort behov av trygghet, anknytning och en stadig tillvaro i sin uppväxt för sitt välmående och sin utveckling. Det behöver garanteras att barn ges god omsorg och en trygg tillvaro. Sverigedemokraterna förespråkar en barndomsgaranti, där det klargörs att barnets rättigheter till en trygg uppväxt står över biologiska föräldrars rättigheter och ska beaktas för alla barn. Biologiska föräldrars rättigheter ska alltså aldrig väga tyngre än barnets rättigheter, något som Sverige också indirekt åtagit sig genom att anta barnkonventionen som lag. Redan tidigare var Sverige tvunget att följa barnkonventionen.

I dag är rutinen att fråga om vårdnadsöverflyttning från biologiska föräldrar till familjehem görs tre år efter att ett barn omhändertagits och placerats i familjehem. Det gäller även för små barn under tre års ålder. Om detta är i linje med barnets bästa kan givetvis ifrågasättas, då tre år är en mycket lång tid i ett så litet barns liv. 

Nyligen rapporterades att en flicka hittats död i de biologiska föräldrarnas hem. Detta efter att hon flyttats tillbaka dit efter 2,5 år hos en annan familj, som hon uppfattade som sin egen familj. Flickan hade tidigare omhändertagits från sin biologiska familj på grund av det missbruk, den psykiska ohälsa och den kriminalitet som rådde i den biologiska familjen. Återflytten till den biologiska familjen verkar av allt att döma inte ha skett för barnets bästa.

Även om det pågår utredning om ”framtidens socialtjänst”, där ett barnrättsperspektiv noteras, räcker inte långdragna utredningar för att åtgärda problem med att barnkonventionen inte följs. Direkt handling med kraftfulla och snabba åtgärder för barnens bästa efterfrågas och borde genomföras om regeringen menar allvar med att barnets bästa ska gälla. 

Med anledning av detta vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:

 

Hur avser ministern och regeringen att agera för att garantera tillförlitlig vårdnad och tillvaro för barn och för att liknande fall inte ska inträffa igen?