av Johan Forssell (M)
till Statsrådet Mikael Damberg (S)
År 2019 blev ett i många avseenden dystert rekordår. Skjutningarna överskred alla tidigare årsnoteringar, och även sprängningarna var fler än någonsin. Sverige har stora problem med den ständigt ökande gängkriminaliteten. Den enskilt viktigaste satsningen för att bekämpa gängkriminaliteten och stärka tryggheten är fler poliser.
Det finns en bred enighet i Sveriges riksdag om att vi ska ha 10 000 fler polisanställda 2024. Det är bra att politiken är överens om behovet, men målet kommer inte att uppnås på egen hand. Samtidigt är polistätheten i Sverige bland de lägsta i Europa. Under fjolåret ökade antalet poliser för första gången sedan regeringen tog över, om än mycket marginellt. Från flera håll har oro uttryckts över hur realistiskt det är att Sverige kommer att nå målsättningen om 10 000 fler polisanställda, särskilt om den nuvarande fördelningen, där ca 70 procent av den totala personalstyrkan är poliser, ska bibehållas.
Polismyndigheten har i sin rapport Uppdrag till Polismyndigheten att redovisa hur polisverksamheten ska stärkas och utvecklas skrivit att ”dagens fördelning av kompetenser består av 67 procent poliser och 33 procent civila. Det finns inget som pekar på att fördelningen väsentligt bör förändras i närtid”, och myndigheten har prognostiserat att 68 procent av den totala personalstyrkan ska utgöras av poliser vid utgången av 2024.
Inrikesministern har konsekvent refererat till att regeringen har som målsättning att öka antalet anställda inom myndigheten med 10 000, men har lika konsekvent undvikit att svara på frågor gällande kompetensfördelningen med hänvisning till att myndigheten själv ska få avgöra detta.
Mot bakgrund av det skriande behovet av fler poliser vill jag fråga statsrådet Mikael Damberg:
Är det statsrådets intention att andelen poliser fortsatt ska utgöra ca 70 procent av den totala personalstyrkan inom Polismyndigheten?