av Tobias Andersson (SD)
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
I Hultsfred sparkades nyligen två igelkottar ihjäl, och polisen har inlett en utredning. Aftonbladet har rapporterat om hur flertalet igelkottar ska ha stenats ihjäl i Sandviken under sommaren. I augusti hittades en eldad igelkott på en lekplats i Svalöv. I Karlstad har flertalet igelkottar utsatts för diverse våld och bland annat blivit sprejmålade. Döda, spetsade, igelkottar har funnits i Östergötland, och i Löddeköpinge blev nyligen katten Elvis skjuten med flertalet skott. Senast igår (den 30 september) upptäcktes en bränd katt med en cigarettfimp intryckt i munnen i Stockholm. Föreningen Djurens Ö, som fann katten, fruktar en seriemördare av katter. Detta är endast ett urval av de senaste fallen av oprovocerat djurplågeri, riktat mot små försvarslösa djur.
Kriminaliteten är onekligen utbredd i Sverige, och även om ingen skulle påstå att djurplågeri bör hamna ovanför sexualbrott på prioriteringslistan så är dessa brott förmodligen ändå några av de som upprör oss allra mest. Det vänder sig i magen hos de flesta vid blotta tanken på att aktivt skada och plåga små försvarslösa djur. Jag gläds åt tillsättningen av utredningen om proportionerliga och effektiva sanktioner vid brott mot djur och ser fram mot att ta del av dess slutsats men vill ändock betona vikten av omgående åtgärder. Det bör vara straffrättsliga åtgärder men även att på en samhällelig nivå säkerställa att den form av djursyn som ligger bakom dessa brott aldrig tillåts få fäste i vårt land.
Med anledning av den ovan givna beskrivningen vill jag fråga statsrådet Jennie Nilsson:
Ämnar statsrådet arbeta preventivt för att begränsa denna form av kriminalitet och förhindra att den bakomliggande djursynen inte sprider sig i samhället, eller anser statsrådet att en vidgad kriminalisering är tillräckligt förebyggande, och ämnar statsrådet invänta utredningen innan hon agerar?