av Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)
till Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)
Riksrevisionen har i en rapport granskat om män och kvinnor bedöms likvärdigt i sjukskrivningsprocessen. Granskningen konstaterar att det finns tydliga skillnader i sjukskrivning mellan män och kvinnor vid samma nivå på den bedömda arbetsförmågan. Bland annat konstaterade Riksrevisionen att kvinnor som diagnostiserats med en lindrig eller medelsvår psykisk sjukdom är sjukskrivna 30 procent mer än män vid samma bedömning av arbetsförmågan. De osakliga könsskillnaderna är särskilt tydliga bland patienter som är 31–40 år, som inte har barn, som är högutbildade, som har en relativt hög inkomst och som företrädesvis arbetar i mansdominerade branscher. Ingenting i resultatet tyder på att skillnaden kan förklaras av att kvinnor har sämre hälsa än män eller av att män och kvinnor ofta arbetar i olika yrken eller i olika branscher. Granskningen ger däremot inte svar på om de osakliga skillnaderna beror på att kvinnor sjukskrivs mer, eller män mindre, än vad sjukförsäkringens regelverk medger. Enligt Riksrevisionen är båda alternativen möjliga, liksom en kombination av de två.
Min fråga till statsrådet Ardalan Shekarabi blir därför:
Varför har inte statsrådet och regeringen tagit till sig Riksrevisionens tydliga kritik och förslag om att tillsätta en utredning för att se över hur vi kan fokusera på förebyggande åtgärder vid sjukskrivningar på grund av psykiatriska diagnoser, och varför har regeringen inte hörsammat riksdagens tillkännagivande för snart ett år sedan om en översyn av Försäkringskassans beslutsstöd?