av Anders Österberg (S)
till Statsrådet Peter Eriksson (MP)
Sedan några år tillbaka ökar kränkningarna av mänskliga rättigheter i Bangladesh, och det demokratiska utrymmet minskar. Hot och våld mot oppositionella och människorättsförsvarare har ökat.
Situationen för kvinnor och barn i Bangladesh är svår på många sätt. Kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter (SRHR) påverkas av ojämställdhet och utbrett könsbaserat våld. Exempelvis är 14 procent av mödradödligheten en direkt orsak av våld mot kvinnor.
Särskild uppmärksamhet förtjänar det brutala sexuella våldet. Enligt människorättsorganisationen Rights har det åren 2001–2018 begåtts mer än 13 000 våldtäkter, varav mer än 2 500 var gängvåldtäkter. Nästan 7 000 av de som våldtagits var barn
Under första halvåret i år har 630 kvinnor rapporterats våldtagna, och 37 kvinnor mördades efter att de våldtagits. Lika förskräckande är siffrorna över mördade och torterade barn. Första halvåret uppges 895 barn ha fått utstå olika former av tortyr, av dessa mördades 194. Uppgifterna kommer från Ain o Salish Kendra (ASK), en människorättsorganisation som stöds av Sida och jobbar för att stärka kvinnors och barns rättigheter samt motverka våld mot kvinnor, bland annat genom att erbjuda skyddat boende och rättshjälp för våldsutsatta kvinnor. Mörkertalet kan vi bara föreställa oss.
Siffrorna är förskräckande. Sverige har sedan 1971 utvecklingssamarbete med Bangladesh. I den senaste strategin fokuseras på stöd som ska bidra till att stärka såväl offentliga institutioner som civilsamhällets arbete för att minska våldet mot kvinnor. Gott så, men den senaste statistiken visar att vi behöver göra mer för att kvinnor och barn inte ska våldtas och mördas.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Peter Eriksson:
Hur kan Sveriges utvecklingssamarbete bidra till att stoppa det utbredda våldet mot kvinnor och barn i Bangladesh?