av Josef Fransson (SD)
till Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)
Enligt statistik presenterad av myndigheten Trafikanalys har försäljningen av elbilar ökat med 8 600 och därmed mer än fördubblats 2019 jämfört med föregående år. Försäljningen drivs av politiskt fattade beslut där man kan få bilköpet subventionerat med upp till 60 000 kronor. Utan dessa subventioner skulle marknaden vara betydligt svalare.
Den stora utmaningen för elbilsbranschen är batterierna. Mineralen kobolt är helt nödvändig i de stora litiumjonbatterier som används i elbilarna. Kobolt bryts till stor del i Kongo-Kinshasa där hälften av världens tillgångar tros finnas.
Arbetssituationen för de som jobbar i koboltgruvorna kan inte beskrivas som något annat än helvetet på jorden. Arbetare dör i mängder i de farliga gruvgångarna, och barn så små som sex sju år kan ses jobba på sajterna. Amnesty International har krävt att de stora teknikföretagen tar ansvar för människorättsbrotten i koboltjaktens spår, och i USA är bland andra Tesla stämda för att ha låtit lönsamheten gå före mänskliga rättigheter.
I den svenska inrikespolitiken är syftet med de subventioner som driver på elbilsförsäljningen klimatomställning. Huruvida en elbil i ett livscykelperspektiv verkligen ger lägre utsläpp av växthusgaser än motsvarande fossilenergidrivna alternativ kan vi i detta sammanhang lämna därhän. Det jag är mer intresserad av är hur regeringen i detta sammanhang väger klimatpolitiken mot de konsekvenser som klimatpolitiken driver fram i form av barnarbete och andra övergrepp på de mänskliga rättigheterna.
Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin:
Avser ministern och regeringen att vidta åtgärder för att svensk klimatpolitik framgent inte ska driva på de ovan nämnda människorättsbrotten och i sådana fall vilka åtgärder?