av Camilla Waltersson Grönvall (M)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
En viktig rapport (Användning av nya cancerläkemedel) från Regionala cancercentrum i samverkan slår fast att uppföljningen kräver stor försiktighet i tolkningen av data. Med detta sagt är det helt centralt att generellt se och förstå att det tar alldeles för lång tid innan nya kraftfullare cancerläkemedel når ut till cancerpatienten i Sverige, alldeles oavsett bostadsort. Den process som i genomsnitt tar några månader i Danmark kan ibland ta år i Sverige. Det är helt orimligt.
Det finns exempel på cancerläkemedel som nära tre gånger så många patienter i Danmark och Norge fått tillgång till de första åren jämfört med Sverige. I vissa regioner i Sverige får fyra gånger fler cancerpatienter möjlighet till nya behandlingar jämfört med patienter boende i andra regioner. Det här är helt oacceptabelt. Den ojämlika utvecklingen av tillgången till nya cancerläkemedel och behandlingar måste brytas.
I Region Kalmar är det nära nio av tio människor med lungcancer som inte får sin första behandlingsstart inom utlovad maximal väntetid, medan motsvarande situation i Uppsala är att fyra av tio får det inom den maximala väntetiden. Myndigheten för vård- och omsorgsanalys beskriver läget på följande träffsäkra sätt: Omotiverat olika. Socioekonomiska och regionala skillnader i cancervården. Dessa skillnader visar myndigheten ”har vanligtvis organisatoriska orsaker, det vill säga regionernas arbete med hur vården styrs och organiseras”.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Vilka nya nationella åtgärder avser ministern att genomföra i syfte att öka patienters möjligheter till jämlik tillgång till cancerläkemedel inom cancervården i Sverige?