Fråga 2019/20:696 Fusk och överutnyttjande inom assistansersättningen

av Pia Steensland (KD)

till Socialminister Lena Hallengren (S)

 

Precis som i alla andra välfärdssystem förekommer det fusk inom assistansensersättningen. För oss kristdemokrater är det viktigt att beivra det fusk och överutnyttjande som finns inom assistansersättningen. Samtidigt är det viktigt att metoderna för de fuskuppskattningar som görs inom välfärdssystem vilar på vetenskaplig grund. Det är också avgörande att debatten om fusk inom assistansen inte användas för att rättfärdiga de pågående nedskärningar som har skapat den allvarliga kris där människor med omfattande funktionsnedsättning inte får det stöd de behöver för att leva sina liv som andra.

Uppskattningar om felaktiga utbetalningar från assistansersättningen har tidigare gjorts av Delegationen mot felaktiga utbetalningar (2007), Försäkringskassan (2010), och Ekonomistyrningsverket (2011) samt i utredningar från 2012 (SOU 2012:6), promemoria från 2018 (S2018/00301/FST) och från Delegationen för korrekta utbetalningar från välfärdssystemen (2019).

Alliansregeringen med Maria Larsson (KD) som ansvarig minister gav tydliga direktiv till utredningen från 2012: ”Av utredningens direktiv följer att de förslag som läggs fram ska ligga i linje med LSS-lagstiftningens allmänna inriktning och inte får leda till att enskilda assistansberättigades rättigheter och självbestämmande beskärs” (SOU 2012:6, s. 19). Syftet var alltså att endast komma till rätta med fusk och inte att beskära de berättigades assistansersättning.

Allvarliga problem noterades 2012, bland annat att assistansen var utsatt för fusk och övernyttjande som uppgick till betydande belopp och att upptäcktsrisken vid fusk kunde betecknas som låg. Regeringen lade därför fram flera förslag i budgetpropositionen baserade på utredningen, bland annat om ökade kontrollmöjligheter för Försäkringskassan, en effektivisering av myndigheternas arbete med assistansersättning och skärpta tillståndskrav för anordnare (ibid, s. 22).

Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:

 

Har regeringen gjort någon uppföljning och analys av effekten av de lagändringar som alliansregeringen initierade för att beivra fusk och kriminalitet inom assistansersättningen, och vilka ytterligare åtgärder är regeringen beredd att vidta om inte effekten har varit ändamålsenlig?