av Jonas Andersson i Skellefteå (SD)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Att människor som behöver skydd ska erbjudas detta förutsätter att människor som inte längre behöver skydd återvänder hem. Det handlar mycket om att asylbegreppet inte ska urvattnas och bli till förtäckt ekonomisk migration. Det handlar dock också om att länder som drabbats av olika kriser inte ska gå miste om produktiva delar av den egna befolkningen under den kritiska återuppbyggnadsfasen. Det finns även en integrationspolitisk mening i att personer som inte lyckats bygga sig ett liv här ska få hjälp tillbaka till hemlandet.
Mot bakgrund av detta får Migrationsverket enligt förordningen (1984:890) om bidrag till utlänningars resor från Sverige för bosättning i annat land besluta om statligt stöd till utlänningar som önskar lämna Sverige och bosätta sig i ett annat land. Detta bidrag gäller främst flyktingar och skyddsbehövande.
I dessa tider av migrationskris i Sverige, och när kriget i Syrien går mot sitt slut, hade man kunnat tro att antalet utlänningar som får del av detta bidrag och som därigenom kan återvända till hemlandet skulle öka. Tvärtom visar uppgifter från Migrationsverket att antalet minskat drastiskt sedan toppen 2016, detta trots att fler skyddsbehövande av olika slag än någonsin i vår historia lever i Sverige i dag.
För en fungerande migrationspolitik är det angeläget att utlänningar som inte längre behöver skydd och som inte vill stanna i Sverige får goda möjligheter att återvända till hemlandet. Det är anmärkningsvärt att den möjlighet som erbjuds i förordningen inte kommer fler till del.
Med anledning av detta vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Hur avser ministern och regeringen att arbeta med att förbättra förutsättningarna för skyddsbehövande som önskar återvända hem med stöd av Sverige?